Det är nästan lite overkligt idag — var vi verkligen på en så vacker plats igår?
Torö, en ö utanför Nynäshamn med några hundra åretruntboende, några tusen sommarboende och den här lilla 1600-talskyrkan där Katarina är en av kyrkomusikerna.
Och resan dit — smala vägar med vad som kändes som hundratals kurvor och ingenstans att stanna fastän varje ny vy som öppnade sig gjorde att man ville ta minst tre bilder till.
Redan när vi klev ur bilen kände vi oss så välkomna.
Och sedan ännu mer!
Vi har många allvarliga avsnitt i vårt program, och många roliga, och om det inte blir några skratt åt de roliga (ha, åt dem som jag tycker är roliga förstås) blir jag alltid lite osäker och undrar om manuset är för internt och om man måste kunna berättelserna nästan utantill för att hänga med. Det kan jag absolut inte avgöra själv, för jag hör ju till dem som snurrar runt inne i händelserna och formuleringarna hela tiden!
Men liksom så många tidigare gånger visade det sig efteråt att vi hade spelat och sjungit och spelat för flera som var lika förtjusta som vi över innehållet. Jag blir alltid så glad när någon vill tala om hur vi har fogat ihop litteratur och musik, för det är verkligen en av tankarna bakom det vi gör. Den här gången fick vi också en lång pratstund med två som hade gjort en lång resa i Jane Austens fotspår i maj i år och som hade så mycket att berätta. Alldeles underbart var det!
Tänk att man kan få vara med om en sådan kväll! Tack alla, och tack särskilt Katarina som ville bjuda Torö på detta!