Nu har jag äntligen blivit klar med något stickat!
För drygt tre år sedan slutade jag helt och hållet med att sticka — anledningen var en kombination av att jag blev så trött efter den första inläggningen på hjärtavdelningen och fick något slags känsla av att jag måste försöka använda all tid till att arbeta, och så att ett stort uppdrag som hade med stickning att göra och som hade tagit mycket mer tid än det var tänkt slutade på ett så väldigt tråkigt sätt.
I år har jag börjat igen, lite, lite i taget, och det är ju ganska roligt trots allt, och trevligt att ha något att ta fram ibland när huvuduppgiften är att lyssna eller vänta. Jag stickar hursomhelst bara enkla saker.
Den här mössan är naturligtvis helt fel för årstiden, men när jag har kommit till att fästa ändarna är det nog nästan vinterväder igen, och den ska få resa med en massa annat från en insamling i Lund till Ukraina. Hoppas att den som får den gillar den tjocka och extra varma kanten och det faktum att öronen får extra mycket skydd utan att mössan åker ner över ögonbrynen.
Det fanns en liten grå rest från den förra mössan, och jag tänkte först göra vanliga ränder men kom på att med avigsidan ut blev det mjukare övergångar som jag gillar i just det här sammanhanget, nästan som med färgväxlande garn.
Modellen är en lätt modifiering av Mössan Omtanke som man kan hitta här och här och som också går fint att beställa som pdf-häfte (20 kronor) eller som tryckt häfte (30 kronor plus porto).