Förra veckan var jag i Stockholm för att göra intervjuer och gå på seminarier och föredrag. Allt var inte planerat i förväg, och en eftermiddag sa Caroline att jag kunde följa med henne till en träff med människor som arbetar med att stötta medmänniskor på flykt. Det visade sig att minst hälften av dem som var där hade varit med i tidskriften som jag redigerar — de visste inte vem jag var, för det var inte jag som gjorde intervjuerna, men jag tycker ju nästan att jag känner dem. En upplevelse att se dem allihop tillsammans!
En av dem är Rouddy Kimpioka, och när dagen skulle avslutas föreslog arrangören att vi skulle lyssna på en av hans sånger. Den vill jag gärna skicka vidare ut i världen!