Här kommer en intervju som jag har velat göra länge. Nu är det nog för sent att beställa Lenas och Alis vackra lavendelpåsar som julklappar i år, men man kan ju låta sig inspireras och göra egna — eller börja det nya året med några stycken!
Lena och jag bodde nära varandra när vi var tonåringar, och våra pappor var kolleger och mycket goda vänner. Nu bor Lena och hennes man Ali i Härnösand, men jag har sett massor av fantastiska bilder från Georgien när de bodde där. Och så från Marocko, Alis första hemland! För några år sedan skrev Lena en underbar krönika om sin svärmor för tidningen som jag är redaktör för — läs den gärna här!
(Alla bilderna kommer från Lenas album, men kanske är det Ali som har tagit en av dem?)
Hej Lena! Era fantastiska lavendelpåsar måste du berätta om, men först den här frågan: vad betyder doften av lavendel för dig?
Precis efter gymnasiet reste jag till Provence i södra Frankrike för att studera franska under en termin. När jag såg de vidsträckta lavendelfälten blev jag helt förälskad: Hav av blålila färgtoner, den friska blomdoften som väcktes till liv i solskenet och drog till sig svärmar av surrande bin… Det var där jag köpte mina första små lavendelpåsar, sydda i färgglada provensalska tyger. Lavendeldoften är rogivande, men för mig väcker den alltid en känsla av sol, värme och liv, ett minne av friheten efter studentexamen. Njut dagen!
Hur mycket lavendel har passerat genom ert hem de senaste åren?
Jag har faktiskt inte en aning om hur mycket det kan vara. Det enda jag kan säga är att framåt höstkanten doftar hela hemmet intensivt av lavendel, och jag älskar det!
Hur kommer det sig att lavendelpåsar har blivit ditt och din mans gemensamma projekt?
Min man, Ali, kommer från Atlasbergen i Marocko. Just i hans hemtrakter finns stora lavendelodlingar, nästan som i Provence. Ali har planterat lavendel på en del av familjens mark och varje höst får vi ett litet paket hem till oss i Ångermanland med en del av skörden därifrån.
Var hittar ni materialet till själva påsarna?
Materialet till lavendelpåsarna är återanvänt tyg. Ofta är det gamla dukar med fina broderier, men med någon liten skada – ett hål eller en ihärdig fläck som ändå klipps bort när påsarna sys. Jag är alltid på jakt efter vackra tygbitar på second hand och loppisar. Banden som vi just nu använder för att knyta ihop påsarna kommer förresten från nystan för trasmattor köpta på PMU i Kramfors!
Vad betyder det för er att ni återbrukar äldre kvinnors hantverk till ditt hantverk?
I ärlighetens namn ska jag säga att det är Ali som syr påsarna. Jag letar rätt på tygerna, och han gör hantverket! Men när jag ser dessa otroliga broderier, känner jag verkligen vördnad inför de okända kvinnornas skicklighet och konstnärlighet. Det talas ibland så nedsättande om ”förspilld kvinnokraft”, men hur kan det vara förspillt att skapa något som ger livet skönhet? Tvärtom, vi behöver alla mer av det som ger glädje i vardagen. Jag hoppas att lavendelpåsarna ska ge nytt liv åt deras hantverk, och på så sätt hedra dem.
Vart tar de färdiga påsarna vägen?
En del av lavendelpåsarna ger vi bort i julklapp eller som födelsedagspresenter. Ali har också under de senaste åren sålt lavendelpåsar på julmarknader i Härnösandstrakten och också digitalt.
Finns traditionen att lägga doft bland lakan och handdukar i din mans familj också?
Nej, det gör det inte. Lavendelodlingen i området som min man kommer ifrån tog inte fart förrän på 1980-talet, så det handlar inte om någon lång tradition. Däremot börjar man nu alltmer använda lavendelolja och lavendelvatten, till exempel i skönhetsvård eller som skydd mot mygg. Det finns också ett ört-te, baserat på lavendel, som ska vara bra mot magbesvär.
Hur använder du själv lavendelpåsar?
Vi använder dem i lådor och garderober, på klassiskt sätt. Istället för Wunderbaum hänger det också en liten lavendelpåse i bilen, och den doftar ljuvligt! Dessutom har jag gärna en liten lavendelkudde precis vid sängen. Den är rogivande och när jag ska slappna av lägger jag den över ögonen.
Gör ni något mer av blommorna?
Ja, vi använder dem i bakning. Favoriten är lavendelskorpor med vanilj och mandel – alldeles perfekta till kaffet!
Kontrasten mot ditt dagliga förvärvsarbete är påtaglig – vad ger det dig att arbeta med det här som är så praktiskt (och doftar)?
Svårt att svara på – det är Ali som gör det praktiska när det gäller att sy! Men jag älskar att gå på skattjakt, och det är ju precis vad jag gör när jag jagar tyger. Det är spännande! Vad gäller doft, är det ett av mina stora intressen. Bland annat har luktsinnet en särskild förmåga att väcka minnen till liv. Under en tid när jag bodde utomlands började jag längta så oerhört mycket efter doften av lindblommor från kyrkogården i Berg, min hemby. Sökandet blev början på min numera alldeles för stora parfymsamling (120 flaskor eller så, för att inte tala om alla små rör med dekanter). Och ja – jag hittade lindblomsdoften, men den perfekta lavendelparfymen återstår att finna. Ingenting har ännu varit bättre än de torkade lavendelblommorna vi har överallt i huset.
Vad får du för reaktioner på dina bilder och av mottagarna?
Mottagarna brukar berätta hur mycket de tycker om den intensiva doften av marockansk lavendel. Den är så mycket kraftigare än den lavendel vi odlar i Sverige. Själva bilderna brukar bli uppskattade just för att de visar hur vackra gamla tyger kan återbrukas.
Vad hoppas du inför nästa år?
Jag hoppas att fler får upp ögonen för nya sätt att återanvända gamla ting. Låt oss bruka istället för att förbruka!
Tusen tack för att du berättar och inspirerar, Lena!