Full fart på Hope Café i Aten

Suzanne Melville är tillbaka i Aten, och jag har bett om lov att publicera en del av det hon har skrivit de senaste dagarna. Arbetet på Hope Café är nästan ännu viktigare än tidigare. Det som pågår i Grekland och i flera andra länder där människor på flykt har fastnat får vi inte glömma även om våra stora medier oftast gör det!

***

Innehållet i en familjematkasse (mängderna anpassas efter hur stor familjen är). Foto: Suzanne Melville

Allt är så annorlunda nu under coronakrisen. Vi började dagen med ett ”staff meeting” över ett par koppar kaffe och pratade om veckan men också om framtiden och hur vi ska jobba vidare för att kunna möta de nya behov som hela tiden uppstår.

Hos frukthandlaren. Bild tagen med Suzannes telefon

Just nu är det fokus på överlevnad. Mat! Mat, blöjor och mediciner. I början av veckan planerade vi inköpen och åkte sedan till frukt- och grönsaksmarknaden i Omonia för att handla från min favoritegyptier. Det är alltid lika roligt att träffa honom, och man går alltid därifrån med magen full av frukt.

När skolan slutade för terminen samlade min klass in pengar till Hope Café, och idag använde jag dessa pengar för att köpa mängder av potatis, lök, morötter, äpplen och ägg att lägga i veckans matkassar. Vi behöver fylla på med en massa andra saker senare under veckan, men de varorna kommer vi att köpa på ett annat ställe.

Vi åkte tillbaka till caféet och klippte en massa äggkartonger i bitar för att få förpackningar anpassade till de familjer som kommer för att få sina matkassar.

Människor sover utmed gatorna i Aten. Foto: Suzanne Melville

Det där med mänskliga rättigheter och barnkonventionen känns som ett skämt när man går omkring på gatorna här. Det gör mig förtvivlad!

Matkassar packade för utdelning. Foto: Suzanne Melville

Nästa dag började jag tidigt med att åka runt i Aten för att hämta upp donationer som skulle vara med i dagens utdelning och gick sedan och handlade resten av vad som behövdes till de veckomatkassar som skulle delas ut under dagen.

Vi gjorde våra påsar, och samtidigt som vi delade ut dem delade jag också ut en del kläder, bland annat t-shirts och hattar som Danne från #inteimittnamn hade skickat med mig ner till Aten. Det var så himla kul att få dela ut dem och berätta historien bakom dem. Så många glada leenden, så mycket fnitter och så glada ansikten.

Paret som har barn i Sverige. Foto: Suzanne Melville

Jag satte mig en stund för att prata med en man som kom för att få sin veckoranson (jag tycker det är så kul att få träna lite arabiska någon gång emellanåt). Han fick en t-shirt och en hatt, och när vi hade pratat en stund berättade han att han har sina två söner och en dotter i Sverige. Han gick och hämtade sin fru, och vi pratade ännu mer och ringde till hans barn. När det här paret kom med gummiflotte från Turkiet till Lesvos blev de bortmotade av grekiska högerextremister. De försökte gå i land på flera olika ställen, men vart de än kom stod extremister och tvingade ut dem på havet igen. Slutligen blev de till och med beskjutna av grekiska kustbevakningen som sköt sönder deras båt. Hur som helst bor de nu i Aten, granne med Hope Café. Det var så roligt att prata med dem, och jag hoppas de kommer och träffar mig ofta! Hans fru och jag har så mycket gemensamt och hade väldigt roligt tillsammans den korta stund jag hann umgås med dem.

En familj som jag intervjuade förra gången jag var här kom och bad om en matkasse. Det är en trebarnsfamilj, och de bor fortfarande, efter sju månader, i ett tält som de måste flytta varje dag. De har tid för intervju med migrationsverket i augusti nästa år och får än så länge ingen hjälp alls av vare sig UNHCR eller grekiska staten.

Ahmad som har fått arbete på ett hotell. Foto: Suzanne Melville

Det är så mycket tragik hela tiden, så de positiva nyheterna blir så himla viktiga.

Idag har jag glatts med Ahmad som har fått jobb på ett hotell och som trots att han jobbat natt och ska jobba inatt igen kom och hjälpte mig på cafét.

Jag har glatts med Mohammad, vars barn har börjat skolan och nu i sommar framför allt studerar grekiska.

Och jag har glatts med Aisha som har färgat håret rosa, grått och blått och dessutom har fått ett jobb. Vi gick ner i källaren så hon kunde ta av sig sin hijab och visa mig. Hon var så fin!

Ibland känns allt så nattsvart, men idag har varit en riktigt rolig dag!

Snälla ni! Hjälp oss att hjälpa ytterligare några familjer. Om vi alla hjälps åt kan vi uträtta ännu fler mirakel. Några till barn kan få ett tält att krypa in i. Några till barn kan få en filt över sig när de ska sova. Några till barn kan slippa att gå och lägga sig hungriga.

Tack alla ni som hjälper till på olika sätt. All hjälp är så värdefull!
Om du vill hjälpa oss ekonomiskt får du gärna swisha till 0708-256277
Tack alla! 

***

Tack för att du berättar, Suzanne!

Jag har inte Swish, så jag har skickat mina bidrag till Hope Café till ett bankkonto. Om någon av er också vill göra det, skriv till mig på annabraw[snabel-a]gmail.com, så ska jag skicka kontonumret!