Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Tävling

Tävling: Sticka till småttingsyskon

Av Posted on Inga taggar 3

Dags för en liten tävling igen — för jag har hittat en bok som jag inte hade sett förut!

Sticka till småttingsyskon heter den, och det är Camilla Skorup som har gjort den.

Eftersom jag har arbetat med böcker i många år vet jag verkligen att allt inte är rättvist och att alla böcker inte alltid får den uppmärksamhet som de förtjänar. Jag vet också att det faktum att en bok hamnar på rea kan ha massor av olika anledningar. Och jag vet att det faktum att en bok hamnar i en utförsäljningsbutik kan ha nästan lika många.

Så jag tittar gärna efter stickböcker i en udda bokhandel i Malmö. Den ligger vid Triangeln och skyltar med att alla böcker säljs tre för hundra kronor. Ibland kan man hitta alldeles fantastiska böcker där.

Jag har inte provstickat något ur den här boken, men den verkar så påkostad och välgjord. Storlekarna är färgkodade genom hela beskrivningarna, och Camilla Skorup har byggt många av dem på klassiska vuxentröjor ur den nordiska stickhistorien. Det är mest tröjor men några vantar och mössor också, och allt är till lite större barn, mellan sex och tolv år.

Varför heter det ”småttingsyskon”? Jo, för det finns en första bok också: Sticka till småtting. Men den säljs inte där i utförsäljningsbutiken — den får man beställa på biblioteket.

Tre böcker köpte jag, och nu blir de en liten tävling.

Frågan är:

Vem vill du värma, och hur eller med vad?

(Det kan vara någon som du känner eller barn som du har hört talas om via någon hjälporganisation. Tipsa gärna oss andra om bra mottagare om du vill!)

Om du inte har Facebook eller om du inte vill att ditt ansikte och svar ska synas kan du skriva till mig på adressen annabraw[snabel-a]gmail.com.

Svara före onsdag kväll — då får en slumpmaskin dra de tre vinnarna!

Två som vinner Sticka svenska mönster

Av Posted on Inga taggar 2

Maja och jag blev lite överväldigade och mycket glada när vi läste allt som ni skrev om stickminnen. Tack, allihop! Både för det ni berättade och för förtroendet!

(Läs gärna varandras alla svar i kommentarerna här — jag vågar utlova inspiration!)

Nu har en slumpgenerator fått välja två vinnare.

Den första är Ulrika Winberg som berättar såhär:

Min mamma lärde mig sticka när jag var ungefär sju år. Minns stoltheten över resultatet som jag åstadkommit alldeles själv!

Och den andra är Reet Paddar som berättar ett minne inte från sin egen barndom utan från när hon hade blivit mamma:

Jag var på sjukhuset med min dotter. Hon var bara fyra månader. Vi mådde dåligt båda två — hon därför att hon var sjuk och jag därför att jag var orolig för henne. Bara sent på kvällarna blev jag lite lugnare. Dottern sov, och jag satt och stickade. Då lärde jag mig att gå djupt in i handarbetet och njuta av stickningen.

Skicka era adresser, Reet och Ulrika, så kommer det snart varsitt paket till er!

Tack en gång till, alla ni andra — jag tycker att Nordiska Museet borde göra en utställning och en bok av det som ni berättade (och det som en del av er har varit med och berättat i tidigare tävlingar). Det är kulturhistoria!

Vinn Sticka svenska mönster!

En glad nyhet idag igen: Maja har ordnat två exemplar av sin bok Sticka svenska mönster till en liten tävling här på Ett varv till-bloggen!

Häromdagen berättade jag lite om den. Boken alltså. Det finns naturligtvis mycket mer att säga egentligen.

Till exempel vore det roligt att prata länge om varifrån alla mönster kommer. Modellerna är ju Majas, men mönstren, alltså det som blir blommor och stjärnor och allt möjligt annat, är skapade av människor på olika håll i Sverige långt innan det fanns appar med rutmönster och uträkningsverktyg. Kanske långt innan gränserna mellan länderna i Norden var så värst tydliga också …

När jag frågade Maja vilken fråga hon ville att jag skulle använda i den här tävlingen svarade hon att hon gärna ville ha någon som har med minnen att göra. I förordet till boken berättar hon om hur hennes mormor lärde henne att sticka och om hur det var det som blev impulsen till så mycket av det som hon gör nu.

Så här kommer tre tävlingsfrågor — välj en och svara på den i kommentarfältet här nedan eller (om du inte har Facebook till exempel) skicka ditt svar med e-post till annabraw[snabel-a]gmail.com!

* Vilket är ditt första stickminne?

* Vilket är ditt bästa/starkaste/mest speciella stickminne?

* Vem var det som lärde dig att sticka?

Två exemplar av Majas bok väntar på att få göra varsin vinnare lycklig! Tävlingen är öppen till måndag kväll, och sedan drar en slumpmaskin de två som får boken med posten.

Soili vinner rött garn och rundsticka — tack för alla favorittips!

Av Posted on Inga taggar 1

Precis nyss fick en slumpmaskin dra en vinnare — och det blev Soili! Grattis Soili!

Här är det röda garnet och rundstickan som jag ska posta till dig:

Svaret på frågan?

Naturligtvis blir jag otroligt glad när så många av er svarar att favoritmodellerna är någon av Femtimmarskoftan-varianterna eller någon av Två trådändars-modellerna. Det är så roligt att de kommer till användning och att resultatet får värma barn både här i Sverige och i en lång rad andra länder!

Annica nämnde också Quickie Baby Sweater (liknar Femtimmarskoftan) och sin egen modell Krakowkoftan (den beskrivningen är inte publicerad än vad jag vet).

Karin tipsade om en sparkdräkt istället — Lillebrors romper. Att hon verkligen har fastnat för den kan man förstå när man ser den här bilden:

Och Sofia har hittat en luvkofta med dinosaurieaktiga dekorationer (beskrivning på engelska)!

Rött som räcker till en tröja eller flera mössor

Av Posted on Inga taggar 1

Visst är det bra med second hand-garn?

Man behöver inte fundera någon lång stund på om man ska köpa eller inte — för oftast är det billigt, och handlar man i en butik som tillhör en hjälporganisation så blir det ju något bra redan i det ögonblick när man betalar garnet.

I Erikshjälpens butik på Cypressvägen i Malmö (ett trevligt ställe!) hittade jag tre hundragramsnystan av ett ganska grovt rött blandgarn. Det borde räcka till en Två trådändars lilla kofta eller tröja, en Lilla tuffing eller någon annan barntröja. Kanske vore det smart att sticka ärmarna på rundsticka eller strumpstickor eftersom garnet är så tjockt — de virkade sömmarna kan nog bli i grövsta laget.

På banderollen står det att stickor nummer 6½ rekommenderas.

Och tänka sig, jag hade en ouppackad sådan rundsticka hemma!

Så här blir det en liten tävling igen — en vinnare får alltså de tre nystanen och rundstickan.

Tävlingsfrågan är: vilken är din favoritmodell om du stickar en tröja, kofta eller väst till någon liten (i din familj eller i en familj som behöver hjälp)? Skicka gärna med en länk, så blir svaren en inspirationslista för alla som läser.

Har du aldrig stickat något sådant så kan du istället berätta varför du skulle vilja göra det!

Tävlingen avslutas på fredag kväll, och sedan drar en slumpmaskin en vinnare. Det blir bra eller hur?

Ett stickcafé där alla får vara med (och två som vann bok + garn)

Av Posted on Inga taggar 0

Hörni, vilket stickcafé det skulle bli om alla fick bjuda med sig någon!

Tävlingsfrågan som jag ställde var den här:

Om du kunde bjuda in vem du ville på hjälpstickning och fika (hemma eller på café, duostickning eller i en större grupp), vem skulle du bjuda och varför?

Och här kommer en del av den gästlista som blev resultatet:

Barbro bjuder sin vän Chris Muleba som kom från Zambia en kall vinter på 1990-talet — ”och som hemma hos mig började att sticka sockor åt sina barn, nio till antalet”

Monica bjuder någon som inte tror att hon eller han kan sticka, och så lär hon ut det — ”Känslan när man kommer underfund med det hela och det går upp ett ljus är obeskrivbar. Den känslan vill jag dela med mej till någon. Vem det sen blir får vi se!”

Erika bjuder Michelle Obama, kronprinsessan Victoria och prinsessan Katherine (Kate Middleton) — ”tre starka kvinnor med stort inflytande som jag tror hade hjälpt mycket för hjälpstickning och humanitär hjälp”

Britt-Marie bjuder sin väninna Pamela som bor i England — ”hon har alltid stickat mycket, och mycket till välgörenhet, så det skulle vara intressant jämföra hur vi gör och att träffas, för det blir inte så ofta”

AnnKristin bjuder Leif GW Persson — ”Jag tycker stickning är intressant och kul och jag älskar stickning! Jag tycker Leif GW Persson är intressant och kul och jag gillar honom döskarpt … för att inte direkt säga att jag älskar honom … Vi skulle diskutera jakt, kriminalfall och livet överhuvudtaget, och jag skulle sticka honom ett par tjocksockor att ha i jaktkängorna.”

Eva bjuder Kerstin och mig. Tack Eva! Så glad jag blev!

Anna bjuder några nyanlända stickare från valfri flyktingförläggning och Jimmie Åkesson — ”stickarna skulle lära honom sticka Lovikkavantar, Korsnäströjor och annat han kallar svenskt kulturarv”

Ahang bjuder en hel skolklass och berättar: ”Älskar själv att virka och sticka, lärde mig som som 8-åring i skolan i mitt hemland. Det var bara några få kurstillfällen , enbart lite grundläggande kunskaper. Intresset växte hos mig, och jag började sticka och virka allt ifrån vantar, mössor och strumpor till tröjor, kjolar, klänningar och annat till mina tolv syskon varje sommar under lovet… Själv har jag inga döttrar och bor inte bland mina syskon och syskonbarn i hemlandet längre. Därför skulle jag bjuda en klass i grundskolan, 8–15-årsåldern, och lära ut stickning och virkning så att själva hantverket lever vidare och så att de som kan vara intresserade får chansen.”

Monica bjuder sina väninnor som handarbetar: Anki, Kristina, Eivor och Anki — ”vi har pratat om att träffas för att handarbeta tillsammans, men det blir aldrig av”

Sofia bjuder sin mamma Birgitta ”så att vi hinner småprata medan vi handarbetar och kan ta hjälp av varandra att läsa mönster”

Ewa bjuder några gravida kvinnor som är nyanlända ”för att lära eller hjälpa dem att sticka en mössa eller kofta till barnen som ska födas”

Helena bjuder ”mamma, 88, som nu är långt inne i dimmorna. Hon har alltid stickat mycket och gett bort. Jag försökte för något år sedan aktivera henne och lade därför upp maskor till en socka. Jag trodde att kunskapen skulle sitta i fingrarna, men tyvärr inte! Och hon lärde aldrig mig heller, häl och tumme. Så vem stickar nu i släkten? Jag har kvar ett par sockor, men sedan får jag väl börja själv. Dessutom fryser hon jämt, så jag borde kunna ge henne ett par varma yllesockor.”

Malin bjuder drottning Silvia — ”hon verkar trevlig, jag tror att hon gillar sticke och fika, och så skulle hon kunna berätta om allt hon sett i världen och sitt arbete med Childhood”

Erika bjuder en av undersköterskorna på sjukhuset där hon får behandling — ”vi pratar ofta om handarbete och virkning/stickning och vad man kan göra när ingen i närheten vill ha något, och det hade gjort mig gott om hon tog fatt i handarbetet igen — om inget annat så för sin egen skull, men som alla vet så känns det bättre att göra något som kommer till nytta, så jag tror att hjälpstickning och virkning hade varit något för henne”

Och Ing-Marie skriver: ”Jag skulle bjuda in alla som har lust att hjälpsticka och hoppas på att jag kunde få igång ett återkommande hjälpstickningscafé”

Jamen då kommer vi, allihop, Ing-Marie! Vilken grupp det blir!

(Det här var inte alla svaren — jag plockade lite på måfå för att dela med mig av kalasstämningen!)

Vilka var det som vann varsin bok och tre garnnystan då?

Jo, slumpmaskinen drog Gittan Adelstrand och AnnKristin Norman. Grattis till er! Skicka era adresser, så kommer paketen med posten!

Och alla ni andra: hoppas att ni gör verklighet av era idéer! Jag hejar, och jag tror att Kerstin också gör det!