Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Tasmanien

Minst sagt händig

Många av er känner säkert redan till Campbell, den tasmaniske pojken som har blivit specialist på att sy mjuka djur — men bara för den händelse någon har missat honom: här är han!

Campbell Remess, världsberömd mjukdjursskräddare i Tasmanien. Bild lånad från Huffington Post.

Han är ett av nio syskon, och hans mamma har fått berätta många, många gånger om hur det hela började: Campbell var nio år och hade hört om barn som låg inlagda på sjukhus med allvarliga sjukdomar som skulle ta lång tid att behandla, och han ville ge dem någon present.

”Det förstår du att vi inte har råd med”, berättar hans mamma att hon sa.

”Då gör jag dem själv”, sa Campbell och satte igång.

En om dagen planerade han att göra. 365 på ett år, räknade han ut.

Och det är ungefär det han har gjort.

Filmerna om honom har spridits jorden runt i sociala medier.

Här är den allra första (som förbluffande få verkar ha sett), från när Campbell var nio år och satte igång:

Här har ett reportageteam varit hemma hos Campbell och hans familj och följt med honom när han delar ut sina mjuka djur. En del scener är verkligen iscensatta, men visst är det fantastiskt att höra honom och hans mamma berätta? Reportaget gjordes för ungefär ett år sedan:

Här är ett enminutsreportage där Campbell berättar ensam. Numera är det inte bara barn på sjukhus i Tasmanien som får djuren — en del har skickats långa vägar till andra länder också:

Och här visar Campbell hur han syr en björn som ska auktioneras ut:

Tasmaniens senator presenterar Campbells arbete för sina kolleger:

Projektet (som fortfarande heter Project 365 by Campbell) har vuxit enormt mycket i takt med att fler och fler journalister i olika delar av världen har uppmärksammat Campbell, och det finns många artiklar att läsa utöver alla filmer att titta på (många av dem är förstås mycket lika). Här är projektets egen webbplats.

Lycka till i fortsättningen också, fantastiske Campbell! Hoppas att du får fortsätta att dela med dig och att inspirera andra till att dela med sig!

Med riktiga fötter

Ni kanske redan har sett det här allihop …

Klassfoto med Sonia Singhs senaste dockförvandlingar. Bild lånad från Tree Change Dolls.

… men eftersom en sak som vi pratade lite om på min förra blogg var att PMU:s second hand-affärer här i Sverige hade signalerat att Barbie-saker var något som folk frågade efter hos dem, så måste jag visa i alla fall.

Det är ju det här med att redan de första så kallade mannekängdockorna var extrema till sin kroppsbyggnad och med sitt påmålade smink, att det inte har blivit bättre sedan dess — och att en av de senaste årens stora succéer, Bratz-dockorna, är det ännu mer. Så även om en massa barn tycker om dem och leker vilka lekar som helst med dem, och även om det är bra att PMU och andra kan ta vara på ”urvuxna” dockor och tillbehör, är det bra att de här dockorna är överallt? Med sina enorma ögon, sina pyttesmå händer, sina runda läppar och sina fötter som är helt omöjliga som fötter betraktade?
Lite hopp tycker jag att man får av Sonia Singhs projekt Tree Change Dolls. Hon bor i Tasmanien och köper övergivna dockor i second hand-affärer. Sedan renoverar hon dem — här kan man se ett reportage som en TV-kanal har gjort.

Och resultatet blir såhär, till exempel:

Eller såhär:

Hon tvättar bort deras smink (eller egentligen ögon och allt …) och målar sedan nya ögon, ögonbryn och läppar, och så bygger hon nya fötter som är platta och ibland händer — hon är kemist, så jag gissar att hon har hittat på ett riktigt bra material. Hennes mamma stickar, virkar och syr de nya kläderna.

Är inte det här ett av de charmigaste återvinningsprojekten ni har sett?

(Att fixa till deras bisarra kroppsbyggnad är förstås svårare. Den som är bekymrad över det kan beundra och beställa dockan Lammily, som inte behöver någon omsminkning!)

Vem blir först med att stötta PMU, Erikshjälpen eller Human Bridge med dockor som ser ut att må bra och som har såhär fina kläder?
Förresten, här visar Sonia hur hon målar om dockornas ansikte: