Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Pyssel

Åt var och en en egen säng

Nu ska ni få se något som är både en grafisk upplevelse och osannolikt vackert till innehållet!

Min mamma är helt fantastiskt bra på många saker, och en av dem är att pyssla med barn. Hon blir inte stressad när barn har idéer — och de flesta barn är alldeles lugna när de är med henne, så det brukar komma mycket spännande och oftast konstruktiva idéer.

Den här gången pysslade hon med en femåring som hade fått två små kakmått i form av nallar.

En trolldeg fanns också.

Först kavlade de ut trolldegen och gjorde massor av nallar.

Sedan gräddade de nallarna hårda.

Femåringen gav dem ansikten och kläder med tuschpennor, och min mamma hjälpte nog till lite grann, men bara på femåringens inbjudan.

Sedan kom femåringen på att varje nalle måste få en säng och en filt. Då blev min mamma verkligen satt i arbete: det är hon som har gjort alla askarna som nallarna har som sängar. Femåringen bäddade med silkepapper. (Varför fyra vilar tillsammans högst upp har jag glömt att fråga. Det finns alldeles säkert en bra förklaring.)

Och det man inte ser på bilden är att varenda nalle dessutom har fått ett namn som står på sänggaveln. Det var inte så lätt att skriva namnen på de tunna askarna, men det måste såklart göras.

Var och en kan ju förstå att det här projektet tog sin tid och att det inte bara blev det som en vuxen kunde förutse från början.

Finns det en finare present att ge till ett barn än en lång stund och beredskapen att följa med i fantasin?

(Och här kommer ett litet tips: baka dem i det som kallas vit pepparkaksdeg istället, dekorera med ätbar färg, ordna säng och namn och sälj på adventsbasaren eller ge bort, kanske tillsammans med ett kort där du berättar om vart du har gett julklappspengar i år!)

Färger

Av Posted on Inga taggar 0

Förra året hade jag bara en veckas semester på hela sommaren. Men vid den här tiden var jag i Nederländerna för att träffa Marjolijne tillsammans med Maria. Vi hade bokat ett rum på ett slags vandrarhem ett par kilometer från havet, och det var en fantastisk helg!

Den här blå himlen — och fyren, såklart — har jag tittat på många gånger sedan dess.

Marjolijne hade upptäckt ett slags akvarellpensel med vattenbehållare i skaftet — med den kan man måla akvarell nästan överallt, utan vattenglas. Oftast ritar hon först med en vattenfast penna och målar sedan. När hon byter färg klämmer hon på penselns skaft för att få ut mer vatten i borsten och torkar av på en pappersnäsduk. Så enkelt!

Maria och jag ville också prova, men vi ville inte slösa på det dyra akvarellpapperet, så vi ritade och målade på baksidan av några ölunderlägg i vandrarhemmets restaurang. Undrar om någon upptäckte det sedan eller om de bara åkte i soporna osedda med alla andra.

Den som inte målade stickade. Jag höll på med Två trådändars lilla kofta i andra storlekar och i Järbo Garns Alpacka Solo. Faktum är att en av de bilder som har varit med på flera stickaffischer under det senaste året, en med en grå stickning och en röd virknål, är tagen på en uteservering där vi satt en stund den helgen.

Ni ser färgskalan här, eller hur? Jag önskar att jag kunde komma på det optimala sättet att använda den så att den kunde lysa såhär varenda dag.

En julkrubba i sista minuten (eller bara för att den är så vacker)

Ni som har läst mina blogginlägg ett tag kommer kanske ihåg att jag beundrar en pysselpappa i USA väldigt mycket — Joel Henriques.

För några år sedan började han göra ett slags klippark som han kallade Paper Cities.

Sedan gjorde han en julkrubba också!

Och den måste jag ju påminna alla om idag.

Figurerna liknar de figurer som han ritar i andra sammanhang — superstiliserade och, tycker jag, så väldigt vackra.

Det finns en lite större variant och en pytteliten som man kan packa ner i en pastillask. Joel kallar den lilla för ”travel size”!

Är den inte osannolikt fin?

Och visst kan de passa som tillsammanspyssel för många åldrar?

Bilderna har jag lånat från Joels blog, Made by Joel.

Och här är en decembersång som Joels syster Lori Henriques har gjort och en video som de har gjort tillsammans:

 

Gör en julkrubba

Av Posted on Inga taggar 0
Materialkombination. Foto: Anna Hagnell

Materialkombination. Foto: Anna Hagnell

Saknas julkrubban därhemma eller i församlingens lokaler? Eller finns det plats för en till?

Anna som skriver om böcker i tidningen Sändaren (och som har hjälpt mig med recept till Hembakat för alla — hon har nämligen känsliga magar i både familjen och bekantskapskresten och har blivit specialist på recept och kombinationer som gör att alla kan vara med på barnkalasen) skickade för någon vecka sedan en så rolig bild av sin familjs jullandskap. Varför har jag inte tänkt på det förut? Självklart flyttar Maria och Josef med glädje  in i ett pepparkaksskjul om det är vad som finns att tillgå.

Mina föräldrars julkrubba har vuxit på ett alldeles underbart sätt de senaste åren. Min pappa har ställt den i ordning och hämtat alla min mormors och morfars afrikanska djur så att de får vara med och se vad som har hänt: noshörningar, flodhästar och hjortdjur i sten och trä, kanske en elefant också. Den stora svarta flodhästen brukar se alldeles extra glad ut där den står precis intill krubban och visar sina stora vita hörntänder.

Joels julkrubba. Foto: Joel Henriques

Joels julkrubba. Foto: Joel Henriques

Lagom till det ögonblick när jag insåg att min egen julkrubba är lagd på ett så smart ställe att jag inte kan hitta den (figurerna är ungefär en och en halv centimeter höga, och tak över huvudet får de av en stadig romersk krukskärva som inte är så stor den heller  — en av min farmors väninnor som var konstnär gjorde den till mig för många år sedan) fick jag en ny i julklapp av min kollega Ingrid. Den kom från en rättvis handel-butik men hade inga etiketter eller så, så jag kan tyvärr inte berätta huruvida man kan få tag på den på fler ställen …

Hursomhelst: det är inte för sent att ordna en julkrubba om det saknas en. Joel Henriques har gjort en vacker stiliserad variant i form av klippark som man kan skriva ut härifrån — den har jag ju skrivit om förut. I år har han byggt ut den med många fler figurer som läsarna har önskat sig — de arken finns här. Och här är en minivariant där allt det nödvändigaste får plats på ett enda A4-papper. ”Travel size” kallar han den.

Här på Kyrkkaffebloggen finns Susie Pooles julkrubba, som jag vet att många redan har använt. Tips: först färgläggning, sedan sax. Mindre gråt på det viset.

Kyrkkaffebloggen önskar alla en vacker lillejulafton!

 

Kyrkkaffemuggar

Av Posted on Inga taggar 0
Kyrkkaffe!

Kyrkkaffe!

Dagens pyssel är perfekt för kyrkkaffevänner.

Såhär gör man:

Gå till Myrorna, Human Bridge Second Hand, Erikshjälpen Second Hand, Bra & begagnat eller vad nu närmaste andrahandsaffär-till-förmån-för-något-bra heter.

Sikta på porslinshyllorna.

Försök se potentialen i allt ljust porslin som finns där. Enfärgat får det gärna vara också. Fem kronor styck kan vara ett lagom pris, men kom ihåg att allt går till något bra — det är bara trevligt att betala mer. Muggar är det mest användbara, såklart, men assietter brukar ju också behövas, och mattallrikar kan man använda som uppläggningsfat, och skålar blir bra som sockerskålar och sylt-och-grädde-skålar och kanske som lägg-en-tjuga-här-skålar.

Paketera så att det går att frakta hem alltihop.

Packa upp hemma. Beundra. Diska. Torka.

Fågelmugg.

Fågelmugg.

Ta en tur till ut på stan och köp porslinspennor i någon trevlig pysselaffär. Det finns lite olika märken.

Bjud eventuellt hem ett par vänner.

Rita på alla muggar med pennorna. Eller skriv glada budskap. Gör det runt nederkanten, så behöver de som diskar inte skrubba bort färg (jag har gjort misstaget att ivrigt dekorera hela muggar också, men runt överkanten vill man ju gärna diska lite mer intensivt, eller hur? Och då riskerar färgen att ge med sig efter ett tag). Muggarna på bilderna här har fått fåglar på sig, men det är bara för att jag (och min mamma som skulle ha dem) tycker om fåglar. Rita glada barn, kanelbullar, kor, får, träd, blommor, vad som helst som skulle kunna göra kyrkkaffedrickarna i din församling lyckliga och pratsamma. Det får gärna men måste inte bli ett gemensamt tema på alltihop.

Bjud vännerna på te och smörgås — använd annat porslin till detta.

Fågelmuggar. Den här gången blev det kanske femton.

Fågelmuggar. Den här gången blev det kanske femton.

Låt det dekorerade porslinet torka i ett dygn. Ställ sedan in det i kall ugn och bränn enligt instruktionerna på pennförpackningen eller pennan.

Klart! Ta med till församlingsskåpen! Eller ge bort! Muggar går bra att använda som krukor till nyplanterade sticklingar också.

(Jag ritade nog på åtminstone 150 IKEA-muggar och andra billiga muggar innan jag plötsligt kom att tänka på att en mugg för fem kronor innebär att den som har gjort den antagligen inte ens får fem kronor i timmen när butiken och fabriken har fått sitt. Så då slutade jag rita på muggar. Men häromåret började jag köpa porslin i andrahandsaffärer istället. Ganska ofta är det femkronorsmuggarna från IKEA som hamnar där, ibland är det lite finare också. Jag vet inte riktigt hur man ska resonera om detta, men nu går ju pengarna till något bra i alla fall, och något som någon har gjort sig av med kommer till användning.)

Massor av byxor

Svart T-shirt fick stjärntryck på framsidan och blev ett par byxor.

Jag kom aldrig iväg till någon eld i tisdags. Jag fastnade vid en symaskin!

Sara, symaskinens ägare, väntar barn i sommar. Och jag hade en sisådär tio år gammal idé som jag ville prova, så det gjorde vi.

Första delen av idén är bara ett par veckor gammal: när jag berättade om ett litet välkommen till världen-projekt som jag och en sexårig kusin gjorde i påskas hörde Elin i Borensberg av sig och tipsade om olika tygtryckstekniker.

En av dem är så enkel att det nästan blir fånigt: man tar en tom hushållspappersrulle eller toalettpappersrulle och klämmer ihop ena änden till ett hjärta. Som man sedan stämplar med. Hurra!

Jag stämplade massor av hjärtan på sparade enfärgade T-shirts och trikåtoppar (ganska många — det var ju det här att jag hade planerat ett tag). Så gjorde jag en fyruddig stjärna av rullens andra ända och stämplade med den, dubbelt, så att det blev åttauddiga stjärnor. Sedan stämplade jag fyrkanter ett tag också. På några av tröjorna stämplade jag bara framsidan, på några både fram och bak.

Två tröjor hade redan tryck.

Två tröjor hade redan tryck.

Tröjor som redan hade tryck, bland annat en nationalromantisk Finlands-tröja som jag fick när jag läste finska utanför Åbo en sommar (och helt på allvar planerade att flytta dit!) och en CREW-tröja från när jag arbetade på en multikulturell och supersponsrad barnboksfestival på Kennedy Center i Washington DC hösten 1999 (!), fick vara som de var.

Daniel var snäll och strök det mesta.

Ett par köpta byxor i storlek 68 fick utgöra mönster. Tröjornas framsida räckte till ena benet och baksidorna till det andra. Jag tog till ganska mycket sömsmån eftersom alla tygerna inte var så töjbara och gjorde dem också lite olika stora för att inte alla ska bli urväxta samtidigt.

Tre som fick hjärtan.

Tre som fick hjärtan.

Först sydde jag grensömmarna och sedan bensömmen från fot till fot. Oftast gick det att använda tröjans fåll, men några par fick jag fålla (hade jag tänkt lite bättre innan jag gav mig av hade jag letat upp något som hade kunnat fungera som mudd nertill istället). I midjan vek jag ner kanske tre centimeter, sydde en söm en knapp centimeter ner och sydde ytterligare en söm (med en öppning för resårsäkerhetsnålen) en och en halv centimeter nedanför. Ett par fick jag sy om med en extra bit som linning på insidan när det visade sig att de blev lite för låga i midjan.

Tio par byxor blev det, alla olika. Man kan säkert göra på tusen andra sätt, men det här var roligt och fungerade!

Stjärnor, fyrkanter och hjärtan, och så lite olika storlekar.

Stjärnor, fyrkanter och hjärtan, och så lite olika storlekar.

Och så är det, precis som Elin påpekade, en stor miljövinst med varje plagg som vi inte köper nytt. Bomull känns snällt att ha på sig, men det är ett extremt energikrävande material. Nu blev det tio tröjor som inte slängdes och tio par byxor som inte behövde köpas. Dessutom hade vi väldigt trevligt under tiden. Och jag som har två trasiga symaskiner hemma fick sy på en som bara surrade helt vänligt och gjorde precis som jag ville. Win-win-win-win-win-win! Nu får vi bara vänta och se vad den lilla mottagaren tycker.

Nästa gång jag fotograferar ska jag se till att jag har lite mindre bråttom och att allt är struket, men det var det här med att tåget precis skulle gå.

(Skulle tro att de flesta läsare genast tänker som jag: det här är ju perfekt till babypaket också! Alla i grannskapet kan säkert bidra med minst en mjuk och urtvättad tröja var!)