Jane Austens lapptäcke

Lapptäcket. Bild lånad från https://janeausten.co.uk/blogs/uncategorized/jane-austens-quilt

Det verkar som om det är enkelt för många att avfärda Jane Austen som en som har skrivit lättviktiga, fåniga, småskurna böcker som mest går ut på att ett eller flera unga par ska få gifta sig på slutet.

De som verkligen läser böckerna brukar bli förtjusta i hennes träffsäkra och nyanserade personporträtt, hennes vassa humor, hur hon bygger upp en berättelse och hur hon på subtila och sofistikerade sätt lyckas kritisera många av de normer som har begränsat hennes eget och andra kvinnors liv.

Jane Austen på en ofta publicerad bild, en utökad och färglagd bearbetning av ett halvfärdigt porträtt som hennes syster Cassandra tecknade. Okänd konstnär. Från Wikimedia Commons

Sätter man sig in i hennes författarskap lite mer förstår man snart att det finns ännu mer än så i romanerna. Jag har just börjat läsa Helena Kellys bok Jane Austen — The Secret Radical (efter att ha njutit enormt av John Mullans What Matters in Jane Austen?) — ska försöka berätta om den här på bloggen snart.

Men idag tänkte jag bara berätta att det inte är andrahandskunskaper som Jane Austen förmedlar när hon låter sina romangestalter fundera över tyger till klänningar eller över band och bahytter och andra accessoarer. Hon var en mycket flitig och kunnig textilhandarbetare och sydde allt möjligt som behövdes.

Det lapptäcke som finns på en säng i Chawton Cottage, ett av de hus där hon bodde (och kanske det där hon hade det bäst, fastän hon var sjuk), sydde hon tillsammans med sin mamma och sin syster Cassandra under 1800-talets första år. När Jane och Cassandra inte var på samma ställe — oftast för att den ena eller den andra var gäst och barnvakt i någon brors familj — skrev de brev till varandra. Lapptäcket finns med i ett bevarat brev från 1811. Jane frågar om Cassandra har kommit ihåg att samla material.

Lapptäcket. Bild lånad från https://www.fifisfabricology.com.au/shop/Quilting-Fabric-Designers/Jane-Austen-Licensed/Jane-Austen-at-Home/p/Jane-Austen-Coverlet-Booklet-x55596988.htm — man kan alltså beställa en instruktionsbroschyr om man vill sy ett eget!

Lapptäcket innehåller 64 olika mönster fördelade på flera hundra romber. Den stora i mitten — troligen ett favoritmotiv från ett dyrare chintztyg som de flesta bara kunde köpa en liten mängd av — är omgivet av 232 mindre, och den breda kanten runtom består av över 2500 miniromber.

Såhär har täcket också visats. På engelska kallas det omväxlande quilt och coverlet — det är ett okviltat överkast. Bild lånad från https://thequiltingroom.com.au/product/jane-austen-at-home-c100012-lady-catherine/

Jag har läst, men minns inte var, att sömnadsarbetet måste ha krävt en enorm koncentration och ett exakt färg- och mönsterminne eftersom varenda romb, också de pyttesmå i kanterna, har en exakt spegelbild. Ett stort arbetsbord och bra arbetsbelysning fanns naturligtvis inte. Faktum är att de inte ens ska ha haft möjlighet att breda ut eller hänga upp hela lapptäcket inomhus hemma hos sig för att inspektera det.

Här kan man beställa en broschyr med instruktioner om man vill göra en egen version av lapptäcket.

Och här finns vackra tyger som rekonstruktörerna rekommenderar — jag vet inte om det är exakta kopior av dem som de tre Austens använde. Rombmall har också tagits fram! Här finns också tyger, och ett par nya tryck med Jane Austen-manuskript och tryckta boksidor på.

Det är inte svårt att förstå dem som vill återskapa lapptäcket för att kunna ha det hemma, och det är inte heller svårt att förstå att tygföretag ser en möjlighet. Men det som är mest intressant med täcket är kanske att en som var så full av berättelser och så gärna ville skriva, och som så ofta togs i anspråk som sällskapsdam, sjuksköterska och barnvakt av en stor familj, och som levde i en tid utan elektriskt ljus, tog sig tid med ett sådant enormt och tålamodskrävande projekt. Och att hon genomförde det tillsammans med två familjemedlemmar!