Nu är det årsmötestider — känns det lite sådär?
Då kan det passa bra med inspiration från en plats där ett årsmöte är en fest och ett tillfälle att vara stolta tillsammans och visionera. Så var det alldeles säkert i många svenska föreningar när folkrörelserna började växa fram, och kanske har vi blivit lite bortskämda med alla våra demokratiska rättigheter och tycker att det är självklart att vi kan vara med och bestämma över det som är viktigt. Men tänk om vi inte fick det — hur skulle det vara?
ANA är en grupp kvinnor i Lokichoggio. Det är en stad i nordvästra Kenya, nära gränsen till Sydsudan. I det området lever ett nomadfolk som heter turkana. Staden Lokichoggio har varit ganska internationell ett tag — många hjälporganisationer hade kontor där för att kunna stötta människorna i Sudan och senare också Sydsudan. Nu är inte så många av organisationerna kvar, men flygfältet används fortfarande.
Eunice är årsmötesordförande. Det är en rad verksamheter som får plats i namnet ANA: ett bageri och ett skrädderi, till exempel, och en smyckesateljé och en syateljé. Syateljén tog ett stort steg framåt häromåret när en kongolesisk skräddare som bodde i ett flyktingläger i närheten kunde lära ut hur man syr skoluniformer. Eftersom de flesta skolbarn i Kenya måste ha skoluniform innebär den sortens arbete en stadig inkomst!
Här läser Catherine upp årsberättelsen. Hon leder shangan (titel: manager) och blev årsmötets sekreterare i år.
Blädderblock är bra att ha! Jag trodde först att det var garnnystan som låg på bordshörnet, men det är nog handväskor och sjalar.
Kom ihåg: såhär roligt kan det vara att delta i ett årsmöte! Särskilt när chansen som man får genom föreningen är livsavgörande och arbetet går riktigt, riktigt bra!
Och man kan föra engagerade diskussioner med glädje.
Catherine arbetar för fullt med att få ner allt i skrivboken.
Emili är biträdande chef (manager) för kvinnorna som arbetar i shangan.
Enok har följt med och tar en promenad i salen ibland.
Francisca som arbetar på ANA Bakery berättar om hur året har varit där.
Här är ANA:s ende manlige medarbetare: Onesimus, som kör ut brödet till olika kunder med hjälp av sin cykel!
Rebecca arbetar också i verksamheten och läser upp ett av årsmötets dokument.
Att äta tillsammans är viktigt!
Pommes frites är festmat. Och bra mat när man har mycket att prata om!
En del av det som ANA-grupperna tillverkas säljs här i Sverige av Birgitta Arnlund (när hon är här) och hennes svenska vänner. Den som letar efter bra tackpresenter till sin förening, till exempel, kan titta på förkläden och tygkassar och beställa så många som behövs, så sys de upp. Pärlarmband med namn är en annan rolig present. Leta upp Birgitta på Facebook!