Nelinas bullkalas

När jag var mycket i Örebro träffade jag ibland Malin och hennes döttrar.

För ett tag sedan berättade Malin för mig att Nelina, storasyster, hade funderat på att göra sitt åttaårskalas till en insamling till barn som inte har det lika bra som hon. Vi pratade om barnen i Loki — hon kände redan till en del eftersom Malin hade visat bilder som Birgitta och Kea hade tagit.

Och nu har det varit bullkalas! Ett sätt att göra en vanlig vardag till något alldeles extra för två stora grupper barn — 550 sammanlagt. Som någon skrev på Facebook: ”Tänk att kunna säga att 550 barn kom på mitt kalas!”

Birgitta och Malin får hjälpas åt med att berätta.

***

Birgitta:

Att dela — ta emot och ge, ge och ta emot. Är det inte detta livet handlar om!?

En mamma tog kontakt med mig. Hennes dotter Nelina skulle fylla åtta år, och istället för presenter ville hon ge till något bra.

Hon hade bestämt att hon ville ge sina födelsedagspengar till vår verksamhet. Fanns det något som kunde göras för barnen här?

Vi kom överens om att det var en bra idé att göra en sak som har varit väldigt uppskattad vid ett par tidigare tillfällen här: vi skulle ordna ett bullkalas.

Malin:

Nelina skickade inbjudan till sina kompisar med foton och berättade om Loki och skolan där. Hon skrev att hon ville att istället för att kompisarna skulle köpa presenter till henne så samlade hon in pengar till barnen i Loki.

Det var hennes egen idé. Sedan vacklade hon några gånger. Det är många kompisar som fyller nästan samtidigt som hon, och hon såg många fina saker de fick i paket, och då kändes det nog ibland svårt att veta att hon själv inte skulle få något på sitt kalas. Men när vi tittade på bilderna från Loki blev hon åter beslutsam att de skulle få och inte hon.

Jag ville undvika att vissa barn skyltade med att de gett mycket pengar, medan andra barn kanske inte haft råd att ge något alls — det finns ju fattigdom i Sverige — så jag vet inte vilka som gav och hur mycket varje person gav, bara slutsumman.

Nelina önskade sig också hemmagjort pyssel eller teckningar som kompisarna hade gjort själva, så hon fick paket ändå!

Birgitta:

Igår [förrförra veckan när det här publiceras — Annas anm] hade vi Nelinas bullkalas för 270 barn, och nästa fredag blir det ett till för ytterligare 280 barn.

Pengarna som kom räcker precis till bullar från ANA Bakery och saft åt alla. Skolans lärare och kokerskor hjälper Eva-Marie och mig med serveringen.

Alla får var sin bulle och en mugg saft.

Bageriet bakar för fullt, och Eva-Marie och jag får på nytt äran att förmedla glädje!

Nelina är ett av flera barn som gett födelsedagspengar till barnen i Loki. Det är rörande och fint! Att kunna tänka på andra, ha empati och medkänsla redan från tidig ålder är gudagåvor. De gör livet lättare för dem som har det svårt och stärker själen hos dem som ger.

Nu har vi bestämt att alla barn och ungdomar under 18 år som själva eller genom sina föräldrar ger födelsedagspengar eller andra gåvor till barnen i Loki (minst 200 kronor) får ett armband med sitt namn på, tillverkat i Loki. Gåvan sätts in via Barnmissionen märkt ”Loki Kenya”, om man klickar på ”Ge gåva”, och ”Loki Fadder”, om man ger via plus- eller bankgiro.

Skicka också ett meddelande till mig med barnets namn, armbandets storlek och barnets adress så jag kan skicka armbandet.

ALLT för att hjälpa barnen här — de lever under mycket knappa förhållanden!

Malin:

Jag kan varmt rekommendera att göra något liknande! Det är enbart vinster för alla!

Barn som behöver mest får.
Barn i Sverige får mer omvärldskunskap när de ser bilder och förstår hur barn i andra länder kan ha det.
Barn som kanske ”glömmer” att gå på kalas för att föräldrarna inte har råd med present behöver inte glömma att komma.
Föräldrar behöver inte stressa runt för att köpa en present till ytterligare ett kalas.

Birgitta har varit fantastiskt fin i kommunikationen med min dotter och skickade till och med ett armband från Kenya till henne i present. Tack för fin feedback och för att ni kallar bullfesten för ”Nelinas bullkalas”! Det gör henne riktigt glad och stolt.

Jag rekommenderar som sagt fler föräldrar att hjälpa sina barn att göra något liknande. Så mycket värt för alla!

***

Tack Malin och Birgitta för att ni berättade! Och heja Nelina som kom på en bra idé och genomförde den!

Du som vill komma i kontakt med Birgitta kan leta upp henne på Facebook eller skriva till birgitta.arnlund[snabel-a]gmail.com. Hon och hennes man Kea arbetar för Barnmissionen.