Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Ett dockhus som hjälper barn att berätta

Cilla Stjernberg lärde jag känna pyttelitegrann på min förrförra arbetsplats. Också hon har bytt arbete, och det som hon arbetar med nu är något som många av oss skulle kunna hjälpa till med, så jag frågade om hon ville berätta lite i en intervju. Här kommer den. Tusen tack, Cilla!

***

Cilla Stjernberg, samordnare på Fridlyst i Huddinge kommun. Foto: privat

Hej Cilla! Du arbetar med något som heter Fridlyst — vad brukar du säga när du ska berätta för någon om ditt arbete?

Fridlyst erbjuder stödgrupper och stödsamtal för barn, ungdomar och föräldrar i familjer med skilsmässor och separationer, beroende, psykisk ohälsa eller sjukdom och i vissa fall våld.

Vilka är barnen som kommer till Fridlyst?

Till oss kommer 7-20-åringar med och utan sina föräldrar.

I vilken roll möter du dem? Vad har du för kolleger?

I min roll som samordnare för stödgruppsverksamheten Fridlyst möter jag barn, ungdomar och familjer i rekryteringen till grupperna, som gruppledare och i enskilda samtal.

Jag arbetar tillsammans med min kollega Ulf Zetterman, som är kurator, och vi har också samtal tillsammans med barn, ungdomar och föräldrar.

Cillas närmaste kollega, Ulf Zetterman. Foto: privat

Ulf och jag tillhör Enheten för förebyggande och uppsökande arbete 0–20 år på Social- och äldreomsorgsförvaltningen i Huddinge kommun. På Fridlyst har vi ett stort team med ledare från bland annat familjerätten, kuratorer på Huddinge sjukhus, öppenpsykiatrin Botkyrka, psykosmottagningen, diakoner, mobila ungdomsteamet, socialsekreterare, familjebehandlare med flera.

Vilket område täcker ni?

Huddinge, och i vissa grupper samarbetar vi med andra kommuner som till exempel Botkyrka samt andra delar av Stockholm när föräldrarna till exempel är inskrivna på Huddinge sjukhus.

Ni har ett hjälpmedel i arbetet, och det ser ut som ett dockskåp. Vad är det som är speciellt med det dockskåpet?

Vi har två! Dockskåpen betyder mycket för de barn som berättar och förklarar för oss vad som hänt hemma. Det kan till exempel vara att visa oss vad som händer när mamma eller pappa är påverkad, exakt vad som hände när det förekommit våld, psykisk ohälsa med mera.

Ett av de två dockskåpen, här omöblerat. Foto: Fridlyst

Vad ska dockskåpet ha för inredning och invånare för att det ska fungera på det sätt som behövs?

Eftersom alla familjer och alla hem ser olika ut så behöver vi så många olika dockor som möjligt, möbler, lampor, badkar, utrustning till köket, mattor, husdjur och allt som kan finnas i ett hem.

Alla detaljer är viktiga. Ett barn kan till exempel vilja visa oss att ”då kastade pappa tallriken i väggen och sedan gick han in i vardagsrummet och slog sönder TV:n. Då blev katten jätterädd och hoppade upp på bokhyllan. Jag gömde mig i garderoben. När han började slå mamma så kröp min lillebror in under sängen och ringde polisen. Efter ett tag kom polisbilen och mormor hämtade oss när mamma pratade med polisen”.

För att barnet ska kunna bearbeta vad det varit med om spelar små detaljer stor roll — som att till exempel kunna visa oss hur tallriken flög i väggen, var katten gömde sig och så vidare — och då behövs till exempel tallrikar, husdjur, soffa, en docka som är mormor, polisbil och så vidare.

Samtalsrum med ett av dockskåpen. Foto: Fridlyst

Vad är det man kan hjälpa er med just nu?

Vi blir jätteglada om någon vill skänka saker till oss som vi kan ha i vårt dockskåp för att barnen lättare ska kunna berätta. Vi tar tacksamt emot precis allt!

Om man arbetar i någon liknande verksamhet och vill veta mer om arbetet med dockskåpet, vem kan man fråga?

Alla är hjärtligt välkomna att höra av sig till mig på cecilia.stjernberg[snabel-a]huddinge.se!

Vart kan man skicka bidrag till dockskåpet?

Till:

Fridlyst
Cilla Stjernberg
Uppsökande förebyggande enheten 0–20
Social- och äldreomsorgsförvaltningen
Huddinge kommun
141 85 Huddinge

Vad kan vi som inte arbetar som du göra för att stötta barn som far illa?

Var uppmärksamma på hur barn egentligen mår och har det hemma. Våga fråga en extra gång och lyssna noggrant.

Prata med föräldrarna.

Berätta att det finns hjälp att få.

Om någon förnekar att de har problem så säg att en föräldragrupp är bra för alla oavsett om man har problem eller inte.

Att utvecklas och växa vidare i sitt föräldraskap är något som jag önskar att alla skulle ta sig tid till.

Ett sista tips när det gäller hur vi alla kan stötta barn som far illa är att det är bättre att ta kontakt med socialtjänsten en gång för mycket än en gång för lite och fråga vad det finns för hjälp att få.

Det vi vill förmedla på Fridlyst är: Du är inte ensam! Det finns hjälp att få och det finns hopp!

***

Tack igen Cilla! Och här kommer några extra hejarop till dig och alla dina Fridlyst-kolleger!