Så underbart roligt med alla tävlingssvar! Och vilken lättnad att det är en tävling som avgörs av en slumpmaskin och inte en där de tre bästa svaren ska väljas ut, för det hade varit nästan omöjligt …
Första vinnaren blev Lise-Lott i Finspång. Såhär berättade hon:
Jag lärde mig sticka (och virka) när jag i ungefär 7-årsåldern behövde kläder till bland annat Barbie och Monchichi. Vi var två systrar, och mamma hann inte med att sticka till oss bägge, så hon lärde oss att göra själva. Det var väldigt bra sysselsättning den sommarens regniga dagar i en trång båt!
Konstigt blev det sedan i högstadiet när raggsockor stod på syslöjdens schema: jag mätte och stickade till mig själv (stl 36), men … de blev lagom till pappas 45:or!
Och andra vinnaren är Maria som lärde sig sticka som vuxen:
En kort historia om hur jag lärde mig att sticka: jag hade en tråkig jul med mina svärföräldrar. Så tråkigt var det så jag tog en runda till de enstaka butiker vi hade i byn, bland annat en garnbutik. Jag blev såld totalt — det var som en karamellbutik, och jag ville ha alla garner med mig hem. Det blev en sjal den julen. Sedan fortsatte det bara i rasande fart, och jag har blivit en stickoman.
Den tredje är Ingrid som berättade om hela sitt stickliv:
Jag är inte så bra på att sticka, men jag försöker. Jag fick lära mig grunderna av min mamma och mormor. Sedan var det i skolan, slöjden, vi stickade vantar och virkade grytlappar. När jag fick barn lärde jag mig på något sätt för att det var kul och för att jag ville. Det värsta stickminnet har jag förträngt — och det bästa är när jag numera kan göra något åt barnbarnsbarnen. Det är så roligt! Och som jag kämpade för ett par år sedan med att lära mig sticka sockor! Det bästa stickminnet är nog när jag lärde mig det!
Jag måste alltid ha något handarbete eftersom jag älskar det! Jag har sytt hardanger i massor, korsstygn, blekingesöm med mera med mera och virkat mycket, men just nu är stickning roligast!
Grattis till er alla tre — skicka era adresser så kommer varsitt exemplar av Stickarens stora mönsterbok med posten!
Egentligen skulle jag vilja samla ihop alla svar, men här är i alla fall några extra, först Ann-Kristins:
Jag introducerades i stickandets konst i de tidiga tonåren av mamma, och jag stickar ALLTID. Det är ett sätt för mig att behålla sans och vett när min värk plågar mig. Jag minns att jag blev så imponerad att hon kunde hitta den invändiga tråden i nystat så lätt, det kan jag fortfarande ha problem med. Det största och finaste lärominnet är dock från min mormor som en sommar då hon tillbringade en vecka hos oss lärde mig att virka upp en tappad maska.
Ett annat roligt stickminne är från när min son Erik (nu 32 år) skulle lära sig sticka i syslöjden. Han skulle sticka en liten mus, och när fröken kom och tittade hur det gick för honom blev hon paff, för han hade inte kommit någon vart. Han flyttade bara maskorna fram och tillbaka och kunde inte förstå att stickningen inte blev större. Jag har den lilla blå musen kvar. Den blev till sist klar!
Och sedan Lena:
Jag är en 65-årig kvinna. Jag har lärt mig själv att sticka, har läst mönster och stickat efter bilder. Jag har nog stickat det mesta: klänningar, byxor, tröjor, koftor, sängöverkast, vantar, sockor, grytlappar, mössor, norska tröjor och jag vet inte vad. Mitt värsta minne är när vi fick sticka strumpor i skolan och jag stickade hemma mycket för att det var så kul. När jag kom tillbaka till skolan blev fröken skitarg, för hon trodde att inte kunde sticka hälen. Hon stod som en hök över mig när jag stickade häl nummer två. Inte ett pip sa hon när jag var färdig.
Såhär berättar Sofia:
Jag lärde mig sticka på syslöjden i skolan i tredje klass, och det första jag stickade var en nästan två meter lång halsduk (som jag fottfarande använder — jag är 26 nu). Nu när kylan är här så har jag ju såklart redan påbörjat årets julklappar, mestadels raggsockar, och maken (30 år) tyckte det såg så mysigt ut att jag just nu lär honom att sticka raggsockar. Han har aldrig stickat något i hela sitt liv och är redan efter två veckor vid hälen! Känner mig stolt att jag lyckats få honom frälst i detta. Det roligaste är att han satt och studerade sin egna stickade tröja, och med en ”experts” kunskap kunde identifiera resårstickning och slätstickning, och var lite sugen på att lära sig flätstickning när han känner sig mer säker med stickorna. Nu vill han också följa med till garnbutiken och hjälpas åt med raggsockar till Syrien bland annat.
Och Åsa-Matilda:
Jag drabbades för tre år sedan av en ögonsjukdom som gör att jag ser bara tydligt på väldigt nära håll. Självklart blev livet väldigt annorlunda, på bara en natt! För att sysselsätta mig började jag sticka. Gav mig på att sticka mönstrade sockar direkt! Å så roligt det var. Nu är jag helt såld på stickningen, och det går inte en dag utan att jag stickar några varv.
Och så Ebba:
Jag håller på att lära min systerson att sticka. Vi har tillsammans stickat en halsduk. Detta visade han intresse för i fyraårsåldern. Nu är han sex år och har sagt att han vill sticka sig en regnbågströja. Jag försökte lite försiktigt påpeka att tröjor är lite svårare att sticka än halsdukar. Nu till jul har jag förberett en Pokemon-mössa i grovt garn. Har startat projektet och tänker paketera in det ofärdigt, för att sedan berätta att vi tillsammans ska avsluta det.
Men det här är bara några av alla 160 svar … Det har varit en stor upplevelse (och mycket inspirerande!) att få läsa dem allihop. Tack till var och en av er som har varit med och berättat!