Ganska länge nu har jag undrat varför vi nästan inte alls får höra eller läsa något om svältkatastrofen i Östafrika.
Hur kan så många av våra små problem (och saker som inte alls är problem utan bara skvaller) vara så väldigt mycket viktigare än att flera länder håller på att slås ut av torka och konflikter?
Idag har äntligen Aftonbladet börjat skriva mer utförligt om läget i Malawi. Inledningen:
”Det är ännu i början. Före chockbilderna, före hjälpkampanjerna.
På den här sidan av katastrofen tillåter sig omvärlden att blunda. På andra sidan kommer vi fråga oss, hur kunde det här hända igen?
50 miljoner människor riskerar att drabbas av svält de kommande sex månaderna och FN har bara resurser till en bråkdel av de hjälpinsatser som kommer att behövas i framförallt södra och östra Afrika. Här är det akuta behovet för att klara krisen 650 miljoner dollar och 7,9 miljoner ton mat.”
Läs reportaget här!
Erik Johansson som leder EFS utlandsarbete har berättat från Malawi den senaste veckan. Han har rest omkring och träffat bland annat många barnfamiljer. En ung mamma berättade för honom att flera av hennes väninnor har börjat prostituera sig för att få pengar till mat — matpriserna har ökat enormt på grund av den dåliga tillgången.
EFS tog för några månader sedan på sig att finansiera skolmat åt 10 000 skolbarn som en samarbetskyrka i Etiopien har kontakt med — att de får ett mål mat om dagen håller dem vid liv, och det gör också att de fortsätter att komma till skolan och bygga på sin utbildning trots att mycket är oroligt runtomkring dem. Bra eller hur? Och nu är frågan hur barn i Malawi ska kunna få samma stöd. Här kan man läsa om EFS insatser i flera östafrikanska länder.