Med riktiga fötter

Ni kanske redan har sett det här allihop …

Klassfoto med Sonia Singhs senaste dockförvandlingar. Bild lånad från Tree Change Dolls.

… men eftersom en sak som vi pratade lite om på min förra blogg var att PMU:s second hand-affärer här i Sverige hade signalerat att Barbie-saker var något som folk frågade efter hos dem, så måste jag visa i alla fall.

Det är ju det här med att redan de första så kallade mannekängdockorna var extrema till sin kroppsbyggnad och med sitt påmålade smink, att det inte har blivit bättre sedan dess — och att en av de senaste årens stora succéer, Bratz-dockorna, är det ännu mer. Så även om en massa barn tycker om dem och leker vilka lekar som helst med dem, och även om det är bra att PMU och andra kan ta vara på ”urvuxna” dockor och tillbehör, är det bra att de här dockorna är överallt? Med sina enorma ögon, sina pyttesmå händer, sina runda läppar och sina fötter som är helt omöjliga som fötter betraktade?
Lite hopp tycker jag att man får av Sonia Singhs projekt Tree Change Dolls. Hon bor i Tasmanien och köper övergivna dockor i second hand-affärer. Sedan renoverar hon dem — här kan man se ett reportage som en TV-kanal har gjort.

Och resultatet blir såhär, till exempel:

Eller såhär:

Hon tvättar bort deras smink (eller egentligen ögon och allt …) och målar sedan nya ögon, ögonbryn och läppar, och så bygger hon nya fötter som är platta och ibland händer — hon är kemist, så jag gissar att hon har hittat på ett riktigt bra material. Hennes mamma stickar, virkar och syr de nya kläderna.

Är inte det här ett av de charmigaste återvinningsprojekten ni har sett?

(Att fixa till deras bisarra kroppsbyggnad är förstås svårare. Den som är bekymrad över det kan beundra och beställa dockan Lammily, som inte behöver någon omsminkning!)

Vem blir först med att stötta PMU, Erikshjälpen eller Human Bridge med dockor som ser ut att må bra och som har såhär fina kläder?
Förresten, här visar Sonia hur hon målar om dockornas ansikte: