*** I det här blogginlägget saknas flera bilder — när Hemmets Journal bytte plattform våren 2016 försvann tyvärr alla bilder och länkar från bloggen ***
Igår skrev min väninna Kathrin och berättade att hon just har blivit intervjuad av en tidning igen.
Då kom jag att tänka på det här reportaget som en del av er såg i höstas, innan jag hade börjat med den här bloggen:
”Studenter stickar för spädbarn i tredje världen — Föreningen Garnplanet håller på att bildas — pensionärer sökes” är rubriken.
Och mitt i artikeln står det att Kathrin och hennes vänner redan (då i höstas) har skickat ungefär 300 mössor till Rumänien.
Det är ju hur bra som helst redan på det viset, men det som är lite extra roligt är att mössorna reser via Ingrid i Stenum Romlycke!
Kathrin och jag lärde nämligen känna varandra när vi båda var volontärer på ett fritidshem i Alagoinhas i Brasilien. Jag stickade till den första Sukuta-insamlingen då och hade lite garn med mig. Det blev den här västen, till exempel:
(Tro det eller ej: garnet är köpt i Riga! Så när det kom fram till Gambia hade det varit i tre världsdelar och minst fyra länder.)
Ganska snabbt sa Kathrin att hon också ville sticka, och vi delade på det jag hade och åkte sedan in till stadens centrum och hittade ett billigt och superknarrigt akrylgarn som vi köpte i ganska stor mängd för att kunna fortsätta.
Den här västen och mössan stickade jag av det:
Och den här stickade Kathrin och jag tillsammans — hon stickade nederdelen och jag avslutade (beskrivning här):
Och sedan åkte jag hem till Sverige, och Kathrin åkte hem till Tyskland, och ganska snart hade Wollplanet (Garnplaneten) kommit igång.
Inom kort tror jag att vi kan bjuda på en liten intervju om det här på bloggen!