{"id":8253,"date":"2013-08-30T06:04:19","date_gmt":"2013-08-30T05:04:19","guid":{"rendered":"https:\/\/hj.ekmsandbox.se\/?p=8253"},"modified":"2013-08-30T06:04:19","modified_gmt":"2013-08-30T05:04:19","slug":"kungens-son","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2013\/kungens-son\/","title":{"rendered":"Kungens son"},"content":{"rendered":"

Jag kom att t\u00e4nka p\u00e5 en bok som jag l\u00e4ste f\u00f6r ungef\u00e4r tio \u00e5r sedan och en artikel som jag skrev om den — Martin Luther King Jr.:s yngste sons, Dexter Scott King<\/strong>s,\u00a0sj\u00e4lvbiografi. Det var Dagen<\/strong> som publicerade artikeln. Boken kanske inte var s\u00e5 fantastiskt skriven, men jag minns att jag funderade mycket \u00f6ver det som Dexter Scott King ber\u00e4ttade och undrade om den vilsenhet som han beskrev (och som boken utstr\u00e5lade \u00e4nnu mer) var det ovillkorliga priset f\u00f6r allt som hans pappa hade ”gjort r\u00e4tt”.<\/p>\n

Nu hittade jag artikeln igen. Vars\u00e5goda och l\u00e4s, alla som \u00e4r intresserade!<\/p>\n

***<\/p>\n

Att vara son till en kung<\/strong><\/p>\n

Martin Luther King har blivit nationalhelgon med egen helgdag i sitt hemland USA \u2013 men har det han levde och dog f\u00f6r blivit verklighet?<\/strong><\/em><\/p>\n

Sonen Dexter Scott King ber\u00e4ttar i sin nyutkomna sj\u00e4lvbiografi om hur arvet efter pastorn och medborgarr\u00e4ttsk\u00e4mpen med den stora r\u00f6sten har f\u00f6rvaltats.<\/strong><\/em><\/p>\n

\"Boken.\"<\/a>
Boken.<\/figcaption><\/figure>\n

Det \u00e4r inte l\u00e4tt att vara barn till kungen.<\/p>\n

Det \u00e4r ett \u00e5terkommande tema i Dexter Scott Kings sj\u00e4lvbiografi, Growing Up King \u2013 An Intimate Memoir<\/em> <\/a>(tillsammans med Ralph Wiley, Warner Books), som kom ut lagom till Martin Luther King-dagen i januari i \u00e5r.<\/p>\n

Dexter blev det tredje barnet f\u00f6r Martin Luther King, Jr., och hans fru, s\u00e5ngerskan Coretta Scott King, som redan hade dottern Yolanda och sonen Martin. Lite senare kom Bernice.<\/p>\n

De var en akademikerfamilj \u2013 b\u00e5da f\u00f6r\u00e4ldrarna hade studerat p\u00e5 h\u00f6gskoleniv\u00e5 \u2013 och en barnfamilj som, liksom de flesta andra, fick h\u00e5lla noga reda p\u00e5 utgifterna. De var en utsatt familj, eftersom pappan vid flera tillf\u00e4llen blivit arresterad och alltid riskerade att bli det igen.<\/p>\n

Och s\u00e5 var de kungafamiljen.<\/p>\n

\u201dOm pappa hade morgonrocken p\u00e5 sig, d\u00e5 var vi glada. D\u00e5 visste vi att han inte skulle f\u00f6rsvinna, \u00e5tminstone inte \u00e4n p\u00e5 ett tag\u201d, skriver Dexter Scott King.<\/p>\n

Redan fr\u00e5n b\u00f6rjan fick han finna sig i att dela sin pappa med hela medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relsen \u2013 ja, delvis med hela v\u00e4rlden. Hans pappa var inte som andra pappor, som kom hem varje dag efter arbetet, f\u00f6r det var till hans pappa folk ringde n\u00e4r de beh\u00f6vde st\u00f6d f\u00f6r den stora saken. Det kunde g\u00e4lla en marsch eller en sop\u00e5karstrejk, men pappa beh\u00f6vdes, och han \u00e5kte.<\/p>\n

Nu k\u00e4nde inte de fyra syskonen King till s\u00e5 mycket annat, och deras gl\u00e4dje \u00f6ver pappas morgonrocksmorgnar i Atlanta var ganska oreflekterad. Det som var sv\u00e5rast, skriver Dexter Scott King, var att k\u00e4nna sig bevakad hela tiden. Hans kusin, lika gammal och lika full av vilda id\u00e9er, kunde f\u00f6rsvinna i m\u00e4ngden. Martin Luther King Jr.:s son hade alltid, alltid \u00f6gonen p\u00e5 sig, inte minst i pappas kyrka.<\/p>\n

F\u00f6rv\u00e4ntningarna var stora: Martin Luther King Sr. arbetade d\u00e4r med sin son som assisterande pastor, och vem skulle det bli i n\u00e4sta generation?<\/p>\n

Visst kunde Dexter och hans syskon leka med de andra barnen p\u00e5 gatan, men deras liv var annorlunda.<\/p>\n

P\u00e5 omslaget till\u00a0Growing Up King<\/em> skymtar en k\u00e4nd bild: Martin Luther King med sin yngste son i kn\u00e4et. Fotografen kom och h\u00e4lsade p\u00e5, Dexter var fascinerad av hans kamera \u2013 och bilderna spreds \u00f6ver v\u00e4rlden.<\/p>\n

Naturligtvis blev de fyra barnen p\u00e5verkade av sin pappas patos ocks\u00e5, \u00e4ven om de inte alltid f\u00f6rstod vad det var som var s\u00e5 viktigt.<\/p>\n

Riktigt p\u00e5tagligt blev det n\u00e4r Dexter och hans bror f\u00e5tt tag p\u00e5 leksakspistoler och lekte entusiastiskt med dem:<\/p>\n

”Vet du vad det d\u00e4r \u00e4r, Dexter? Det d\u00e4r \u00e4r en kopia av ett vapen som har tillverkats bara f\u00f6r att man ska kunna skada och d\u00f6da andra m\u00e4nniskor med det \u2013 det har ingen annan funktion. Jag tror inte att du vill d\u00f6da. Jag tror att du vill leva.\u201d<\/p>\n

Vem kunde argumentera mot mannen som g\u00e5tt till historien bland annat som Den Store Talaren?<\/p>\n

Dexter Scott King po\u00e4ngterar att han \u00e4lskade sin pappas s\u00e4tt att resonera med barnen \u2013 som om han talade med andra vuxna \u2013 och han \u00e5terkommer i sin barndomsskildring ofta till hur fantastiskt det var n\u00e4r pappa talade med honom. Men resultatet var sj\u00e4lvklart: Martin och Dexter stoppade sina nya leksakspistoler i en sopbeh\u00e5llare, t\u00e4nde eld p\u00e5 dem s\u00e5\u00a0 att de sm\u00e4lte till en plastklump och lovade att aldrig leka med vapen mer \u2013 trots att det nyss varit s\u00e5 roligt.<\/p>\n

Sju \u00e5r var han n\u00e4r telefonen ringde och mamma st\u00f6rtade iv\u00e4g till Atlantas flygplats f\u00f6r att ta f\u00f6rsta b\u00e4sta plan till Memphis. Pappa hade blivit skjuten i huvudet och var allvarligt skadad.<\/p>\n

Efter n\u00e5gra timmar kom hon hem fr\u00e5n flygplatsen igen. Pappa hade d\u00f6tt innan hon ens hann ombord.<\/p>\n

Det \u00e4r kring detta som resten av Dexter Scott Kings bok r\u00f6r sig, hela tiden, utan uppeh\u00e5ll. Han ber\u00e4ttar om sin och sina syskons sorg, om sina f\u00f6rvirrade ton\u00e5r, om sina f\u00f6rs\u00f6k att studera och arbeta, om familjens kamp f\u00f6r att forts\u00e4tta vara en familj, om de anspr\u00e5k som medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relsen, politiken och v\u00e4rlden i stort g\u00f6r \u2013 och Martin Luther Kings fr\u00e5nvaro \u00e4r p\u00e5taglig hela tiden.<\/p>\n

Ett litet befriat \u00f6gonblick \u00f6ppnar sig n\u00e4r en chef inom polisk\u00e5ren, d\u00e4r Dexter Scott King under en period arbetar, konfronterar honom:<\/p>\n

”Du s\u00e4ger att din pappas d\u00f6d traumatiserat dig. Du har inte t\u00e4nkt p\u00e5 att det finns fler som har f\u00f6rlorat sina pappor? Jag, till exempel, har aldrig ens tr\u00e4ffat min!\u201d<\/p>\n

Men Dexter Scott King s\u00f6ker f\u00f6rklaringar, och han g\u00f6r det varhelst en m\u00f6jlighet dyker upp. Det g\u00e4ller hans egen personlighet: mamma m\u00e5dde inte bra n\u00e4r hon v\u00e4ntade honom, han har i vuxen \u00e5lder insett att hans problem beror p\u00e5 ADHD, han fick aldrig chansen i skolan. Det g\u00e4ller pappas arv: Dexter Scott Kings arbete som ledare f\u00f6r Martin Luther King-stiftelsen slutade tumultartat efter bara n\u00e5gra m\u00e5nader, och numera \u00e4gnar han sin tid \u00e5t att bevaka r\u00e4ttigheterna till Martin Luther Kings efterl\u00e4mnade tal och skrifter och \u00e5t att st\u00f6dja Dr. William Pepper, som tagit som sin livsuppgift att bevisa att mordet p\u00e5 Martin Luther King var en konspiration med tr\u00e5dar in i m\u00e5nga av Nordamerikas maktcentra.<\/p>\n

Hur b\u00e4rs Martin Luther Kings vision vidare? Dexter Scott King har \u00e4rvt hans ansikte, men den som l\u00e4ser Growing Up King<\/em> f\u00e5r l\u00e4sa mer om arbetet f\u00f6r att skapa en Martin Luther King-helgdag, om r\u00e4ttighetsbevakning och om konspirationsteorier \u00e4n om Martin Luther Kings tro, hopp och k\u00e4rlek.<\/p>\n

Det \u00e4r inte l\u00e4tt att vara barn till en kung \u2013 s\u00e4rskilt inte n\u00e4r kungen sj\u00e4lv \u00e4r borta.<\/p>\n

Kanske finns Martin Luther Kings verkliga arvtagare n\u00e5gon annanstans \u00e4n i hans egen familj. Men kommer n\u00e5got bokf\u00f6rlag att vilja marknadsf\u00f6ra det de har att s\u00e4ga?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag kom att t\u00e4nka p\u00e5 en bok som jag l\u00e4ste f\u00f6r ungef\u00e4r tio \u00e5r sedan och en artikel som jag skrev om den — Martin Luther King Jr.:s yngste sons, Dexter Scott Kings,\u00a0sj\u00e4lvbiografi. Det var Dagen som publicerade artikeln. Boken kanske inte var s\u00e5 fantastiskt skriven, men jag minns att jag funderade mycket \u00f6ver det…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[344,1],"tags":[],"class_list":["post-8253","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kyrkkaffeprat","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8253"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8253"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8253\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8253"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8253"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8253"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}