{"id":8069,"date":"2013-07-19T05:37:14","date_gmt":"2013-07-19T04:37:14","guid":{"rendered":"https:\/\/hj.ekmsandbox.se\/?p=8069"},"modified":"2013-07-19T05:37:14","modified_gmt":"2013-07-19T04:37:14","slug":"resan-till-tanzania","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2013\/resan-till-tanzania\/","title":{"rendered":"Resan till Tanganyika"},"content":{"rendered":"

Oj, nu h\u00e4nder det mycket! S\u00e5 ber\u00e4ttelsen om min mormor Judith och v\u00e4gen till hennes sygrupp f\u00e5r forts\u00e4tta direkt.<\/p>\n

Dels h\u00f6rde Katarina<\/strong> av sig ig\u00e5r — vi k\u00e4nner varann lite sedan n\u00e4r hon arbetade med Malm\u00f6s studenter och jag hj\u00e4lpte till med en Taiz\u00e9helg — och ber\u00e4ttade att hennes sv\u00e4rfar var med p\u00e5 Drottningholm. Han skulle till Kongo! (Jag visste sedan f\u00f6rut att \u00c5sas <\/a>farmor och farfar var med p\u00e5 samma resa.)<\/p>\n

Och dels fick jag hela ber\u00e4ttelsen om utresan fr\u00e5n min morbror Gunnar<\/strong>, han som f\u00f6ddes i Tanzania (p\u00e5 den tiden hette det Tanganyika). P\u00e5 det viset slapp jag en massa detaljfr\u00e5gor som jag skulle ha beh\u00f6vt st\u00e4lla f\u00f6r att f\u00e5 till allting r\u00e4tt! Tusen tack, Gunnar!<\/p>\n

***<\/p>\n

\"Drottningholm.\"<\/a>
Drottningholm.<\/figcaption><\/figure>\n

Min version av deras ber\u00e4ttelse \u00e4r s\u00e5 h\u00e4r.<\/p>\n

M\u00e5nga svenska missionssamfund,\u00a0bland annat\u00a0Svenska Kyrkans Mission,\u00a0hade mission\u00e4rer ”p\u00e5 g\u00e5ng” f\u00f6r utresa, men alla normala resv\u00e4gar var brutna av kriget.<\/p>\n

N\u00e5gra samfund kom \u00f6verens med svenska staten om en gemensam resa med ett gemensamt fartyg. Ocks\u00e5 de allierade myndigheterna skulle l\u00e4mna medgivande, liksom givetvis de tyska, f\u00f6r Skagerrak-sp\u00e4rren fanns. Tyskland hade ett fort med j\u00e4ttekanon i Hanstholm i Danmark och en motsvarande i Norge. Omr\u00e5det d\u00e4remellan dit kanonerna inte n\u00e5dde\u00a0hade tyskarna\u00a0minerat.<\/p>\n

Drottningholm skulle g\u00e5 till Sydafrika och h\u00e4mta krigsf\u00e5ngar.\u00a0Eftersom hon \u00e4nd\u00e5 skulle g\u00e5 tom dit fick missionss\u00e4llskapen hyra platser.<\/p>\n

Avresedatum offentliggjordes med mycket kort varsel, och n\u00e5gra andra samfunds mission\u00e4rer fick veta med n\u00e5gon framf\u00f6rh\u00e5llning.<\/p>\n

SKM valde att inte informera.<\/p>\n

Judith och Josef f\u00f6rberedde sig v\u00e4l, packade de stora packl\u00e5dorna, hade resv\u00e4skor packade och st\u00e5ende f\u00e4rdiga, visste inte avresedatum och fortsatte sina arbeten.<\/p>\n

Josef \u00e5kte till Sigtuna f\u00f6r en kurs och m\u00f6ttes av inackorderingstanten som undrade: ”Vad g\u00f6r pastorn h\u00e4r? Jag har h\u00f6rt p\u00e5 radion att pastorn ska till Afrika.”<\/p>\n

S\u00e5 fick Josef veta att resan skulle g\u00e5 fr\u00e5n G\u00f6teborg om mindre \u00e4n 48 timmar.<\/p>\n

Han s\u00e4nde ett telegram till Judith —\u00a0”Avres genast G\u00f6teborg”, tog t\u00e5get och hoppades att Judith skulle l\u00e4sa telegrammet, ta v\u00e4skorna och sj\u00e4lv \u00e5ka.<\/p>\n

Judith \u00e5kte fr\u00e5n N\u00e4ssj\u00f6 med bagaget och undrade om hon skulle hinna ta farv\u00e4l av sin mamma Lydia [Lydia bodde i Bor\u00e5s och hade inte n\u00e5gon telefon — Annas anm].<\/p>\n

Lydia stod p\u00e5 perrongen, och de kunde ta farv\u00e4l.<\/p>\n

\"Mission\u00e4rsmiddag<\/a>
Mission\u00e4rsmiddag ombord. Josef p\u00e5 v\u00e4nster sida, Judith p\u00e5 h\u00f6ger intill servit\u00f6ren.<\/figcaption><\/figure>\n

Detta var Kristi himmelsf\u00e4rdshelgen 1944, och SKM tyckte v\u00e4l att de gjort sitt med att ordna resan och alla tillst\u00e5nden, tog sig en v\u00e4lbeh\u00f6vlig helgvila och brydde sig inte om att informera de mission\u00e4rsfamiljer som det ju faktiskt var fr\u00e5ga om.<\/p>\n

Kaptenen hade f\u00e5tt sj\u00f6kort med den hemliga passagen genom minsp\u00e4rren, namnet Drottningholm stod med stora bokst\u00e4ver p\u00e5 den str\u00e5lkastarupplysta vita fartygssidan, och m\u00e5nga ub\u00e5tskaptener studerade framfarten med fingret p\u00e5 torpedavtryckaren och undrade om detta var skeppet de f\u00e5tt informationer om och order att sl\u00e4ppa f\u00f6rbi.<\/p>\n

Avresan var Kristi himmelsf\u00e4rds dag den 18 maj 1944, och rutten gick l\u00e5ngt v\u00e4sterut, n\u00e4ra Brasiliens kust, f\u00f6r att komma ”bakom” fartygen med hela uppladdningen inf\u00f6r invasionen i Normandie.<\/p>\n

\"Mission\u00e4rerna<\/a>
Mission\u00e4rerna i Kigarama i Tanzania. Josef i mitten, Judith lite skymd bredvid honom.<\/figcaption><\/figure>\n

N\u00e4r de efter sj\u00f6resan gick i land i Port Elizabeth var det t\u00e5g norrut, och fartyg p\u00e5 Victoriasj\u00f6n, och med sig hade de resv\u00e4skorna. ”L\u00e5rarna” kom fram efter\u00a0nio m\u00e5nader.<\/p>\n

L\u00e5ngt senare, p\u00e5 semester fr\u00e5n Sydrhodesia (Zimbabwe) i Sydafrika, ber\u00e4ttade Josef f\u00f6r n\u00e5gra v\u00e4nner om resan ut,\u00a0bland annat om\u00a0hur kaptenen under sin navigering beordrade l\u00e5ngsam fart och absolut tystnad,\u00a0till och med\u00a0pianotystnad, under minf\u00e4rdsnavigeringen. En annan g\u00e4st s\u00e5g mycket intresserad ut och ville veta mera och verkade ha varit sj\u00f6man. Och, jod\u00e5, han bekr\u00e4ftade Josefs ber\u00e4ttelse, han hade varit med, det var inte enbart Drottningholm utan en konvoj p\u00e5 tre fartyg, och han hade varit kapten och chef f\u00f6r hela konvojen!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Oj, nu h\u00e4nder det mycket! S\u00e5 ber\u00e4ttelsen om min mormor Judith och v\u00e4gen till hennes sygrupp f\u00e5r forts\u00e4tta direkt. Dels h\u00f6rde Katarina av sig ig\u00e5r — vi k\u00e4nner varann lite sedan n\u00e4r hon arbetade med Malm\u00f6s studenter och jag hj\u00e4lpte till med en Taiz\u00e9helg — och ber\u00e4ttade att hennes sv\u00e4rfar var med p\u00e5 Drottningholm. Han…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[344,1],"tags":[],"class_list":["post-8069","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kyrkkaffeprat","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8069"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8069"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8069\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8069"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8069"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8069"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}