{"id":6316,"date":"2012-12-04T07:47:23","date_gmt":"2012-12-04T06:47:23","guid":{"rendered":"https:\/\/hj.ekmsandbox.se\/?p=6316"},"modified":"2012-12-04T07:47:23","modified_gmt":"2012-12-04T06:47:23","slug":"pippitrojan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2012\/pippitrojan\/","title":{"rendered":"Pippitr\u00f6jan"},"content":{"rendered":"<p>Idag \u00e4r det en g\u00e4stskribent h\u00e4r p\u00e5 Kyrkkaffebloggen igen: min mammas kusin <strong>Anita<\/strong>. Tack, Anita, f\u00f6r att du delar med dig!<\/p>\n<p>***<\/p>\n<p><strong>Pippitr\u00f6jan <\/strong>eller <strong>M\u00e5rfint-tr\u00f6jan <\/strong>eller <strong>Det finns inget ont som inte har n\u00e5got gott med sig<\/strong><\/p>\n<figure id=\"attachment_6317\" aria-describedby=\"caption-attachment-6317\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption alignleft\"><a href=\"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2012\/12\/Pippitr\u00f6jan-2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-6317\" title=\"Pippitr\u00f6jan 2\" src=\"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2012\/12\/Pippitr\u00f6jan-2-300x223.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"223\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-6317\" class=\"wp-caption-text\">Stickad p\u00e5 sjukhuset.<\/figcaption><\/figure>\n<p>Avskedets stund, det var s\u00f6ndag eftermiddag och son med familj skulle \u00e5ka hem. Vi stod i hallen och kramade den ena efter den andra.\u00a0Det var n\u00e5got s\u00e4rskilt med kramarna denna g\u00e5ngen. Det sas inte h\u00f6gt men jag tror alla k\u00e4nde att det kanske kunde vara sista g\u00e5ngen, eller s\u00e5 var det\u00a0bara jag som k\u00e4nde s\u00e5? Veckan som f\u00f6ljde skulle jag b\u00f6rja min behandling som sedan skulle leda till transplantation d\u00e5 jag skulle f\u00e5 benm\u00e4rg av min bror f\u00f6r\u00a0att om m\u00f6jligt kunna h\u00e4va, sinka eller helt bota min leukemi.<\/p>\n<p>Du kramade mig h\u00e5rt och s\u00e5 sa du:<\/p>\n<p>&#8212; Farmor, min pippitr\u00f6ja har blivit f\u00f6r liten.<\/p>\n<p>Jag stickade en pippitr\u00f6ja \u00e5t dig f\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan s\u00e5 det var ju logiskt, du har verkligen vuxit kan man lugnt s\u00e4ga.<\/p>\n<p>&#8212; Jaha, och nu skulle du vilja ha en ny d\u00e5, sa jag.<\/p>\n<p>&#8212; Ja, sa du med lite viskande r\u00f6st.<\/p>\n<p>&#8212; OK, sa jag, f\u00e5 se om jag kan och orkar, men jag lovar ingenting.<!--more--><\/p>\n<p>Dagen d\u00e4rp\u00e5 efter behandlingen p\u00e5 sjukhuset \u00e5kte jag till garnaff\u00e4ren och inhandlade garn till en ny pippitr\u00f6ja. Det \u00e4r lustigt men materialet kostar mer \u00e4n en<br \/>\nf\u00e4rdig maskinstickad tr\u00f6ja i aff\u00e4ren! Men \u00e5 andra sidan \u00e4r det ju inte det som r\u00e4knas eller \u2026?<\/p>\n<p>F\u00f6r s\u00e4kerhets skull la jag upp maskorna p\u00e5 rundsticka hemma och stickade res\u00e5ren ocks\u00e5.<\/p>\n<p>P\u00e5 fredagen skrevs jag in f\u00f6r en m\u00e5nads sjukhusvistelse med oviss utg\u00e5ng.<\/p>\n<p>Hela veckan som gick behandlades jag med cellgifter f\u00f6r att s\u00e4nka mitt immunf\u00f6rsvar inf\u00f6r transplantationen den 31 maj. Alla som upplevt detta vet att\u00a0man m\u00e5r ganska d\u00e5ligt. Illam\u00e5ende, kr\u00e4kningar, ont i kroppen, huvudet. Inte orkade jag s\u00e5 mycket precis. Mest l\u00e5g jag i s\u00e4ngen och tittade p\u00e5 tr\u00e4dkronorna\u00a0utanf\u00f6r och p\u00e5 molnen som gled fram \u00f6ver himlen. TV, l\u00e4sa b\u00f6cker och tidningar blev det inte s\u00e5 mycket av. L\u00e4karna som kom och gick p\u00e5 ronderna och\u00a0sjuksk\u00f6terskorna sa att det var viktigt att jag satt upp under flera perioder under dagen f\u00f6r att inte lungorna skulle tappa kapacitet. Likas\u00e5 var det viktigt att jag r\u00f6rde p\u00e5 mig av samma anledning. Under tre av veckorna var jag isolerad och hade bara tillst\u00e5nd att g\u00e5 ute i korridoren d\u00e5 ingen annan var d\u00e4r.<\/p>\n<figure id=\"attachment_6318\" aria-describedby=\"caption-attachment-6318\" style=\"width: 224px\" class=\"wp-caption alignleft\"><a href=\"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2012\/12\/Pippitr\u00f6jan-1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-6318\" title=\"Pippitr\u00f6jan 1\" src=\"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2012\/12\/Pippitr\u00f6jan-1-224x300.jpg\" alt=\"\" width=\"224\" height=\"300\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-6318\" class=\"wp-caption-text\">Anita efter cellgiftsbehandlingen.<\/figcaption><\/figure>\n<p>Stunderna d\u00e5 jag satt stickade jag. Det var mycket bra f\u00f6r mig, och mina tankar gick v\u00e4ldigt ofta till dig, mitt barnbarn. F\u00f6rutom illam\u00e5ende och ont i\u00a0kroppen b\u00f6rjade det efter transplantationen klia alldeles f\u00f6rskr\u00e4ckligt. Det var en reaktion p\u00e5 min brors celler och f\u00f6r att inte riva s\u00f6nder mig tvingade\u00a0jag mina h\u00e4nder att vara upptagna med att sticka. Det var v\u00e4ldigt bra. M\u00e5nga Guds v\u00e4lsignelser \u00e4r instickade i denna tr\u00f6ja! Visst fick jag salvor som s\u00e5<br \/>\nsm\u00e5ningom lindrade men gissa hur mycket jag t\u00e4nkte p\u00e5 dig! Alla g\u00e5nger jag har varit med om att sm\u00f6rja in dig och sett dina eksem och sett hur desperat du\u00a0kliade dig och hur din hud tog skada av det. Jag s\u00e5g ut som om jag hade fl\u00e4cktyfus eller scharlakansfeber! Sedan fick jag r\u00f6da och rinnande \u00f6gon som\u00a0sved och v\u00e4rkte. Gissa vem jag t\u00e4nkte p\u00e5? P\u00e5 dig, mitt \u00e4lskade barnbarn, och ditt skadade \u00f6ga! Alla g\u00e5nger du och din far \u00e5kte till M\u00f6lndal eller \u00d6stra p\u00e5<br \/>\nbehandling operation eller kontroll. T\u00e5rarna rann, jag stickade och t\u00e4nkte p\u00e5 vilka erfarenheter du och jag har gemensamt. Jag, en 65-\u00e5rig farmor med leukemi,\u00a0och du, en ung pojke p\u00e5\u00a0sju \u00e5r. Det gav mig ett nytt perspektiv som jag t\u00e4nkte v\u00e4ldigt mycket p\u00e5.<\/p>\n<p>Det \u00e4r inte s\u00e5 att jag \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r att d\u00f6, nej, det upplever jag inte alls att jag \u00e4r. Jag k\u00e4nner mig mycket tacksam \u00f6ver mitt liv och vad jag hade f\u00e5tt vara med\u00a0om. Jag har haft ett v\u00e4ldigt roligt arbete och jag har haft m\u00f6jlighet att resa och se mig omkring i v\u00e4rlden. Jag har f\u00e5tt tv\u00e5 fantastiska barn och sex barnbarn. Jag \u00e4r inte fattig och fram till f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan har jag f\u00e5tt vara v\u00e4ldigt frisk och idrottat och sk\u00f6tt min kropp och min h\u00e4lsa. B\u00e5de d\u00e5 jag stickade och d\u00e5 jag bara l\u00e5g i s\u00e4ngen och tittade p\u00e5 moln och tr\u00e4d t\u00e4nkte jag tillbaka p\u00e5 mitt liv och s\u00e5g n\u00e5got intressant som jag g\u00e4rna vill dela med mig till dig. Det finns ju alltid saker man g\u00f6r som man \u00e4r n\u00f6jd \u00f6ver och s\u00e5dant som man sk\u00e4ms \u00f6ver.<\/p>\n<p>Jag f\u00f6rstod att varje dag man f\u00e5r leva har man ett fritt val. Att g\u00f6ra bra eller goda saker eller att v\u00e4lja fel eller onda saker. M\u00e5nga g\u00e5nger v\u00e4ljer man den enklaste v\u00e4gen och den \u00e4r inte alltid den allra b\u00e4sta. En av dessa enkla v\u00e4gar \u00e4r att n\u00e4r det \u00e4r n\u00e5got som blir fel tillsammans med andra s\u00e5 \u00e4r det s\u00e5 l\u00e4tt att skylla p\u00e5 andra och f\u00f6rsvara sig sj\u00e4lv.<\/p>\n<p>Det \u00e4r med livet som att g\u00e5 p\u00e5 en stig med diken p\u00e5 b\u00e4gge sidor. Varje g\u00e5ng man v\u00e4ljer fel p\u00e5 sin v\u00e4g fram\u00e5t s\u00e5 hamnar man i diket. D\u00e4r klafsar man runt en stund tills man kommer r\u00e4tt igen. F\u00f6rhoppningsvis har man l\u00e4rt sig n\u00e5got medan man k\u00e4mpade sig fram\u00e5t i diket. S\u00e5 tyckte nu jag att jag varje g\u00e5ng jag kom upp och s\u00e5g mig om hade l\u00e4rt mig n\u00e5got som st\u00e4rkte mig inf\u00f6r den fortsatta f\u00e4rden.<\/p>\n<p>Detta \u00e4r ju temat i alla sagor: kampen mellan gott och ont, Gud och dj\u00e4vulen, ljuset och m\u00f6rkret. Vi klarar inte att vandra hela v\u00e4gen och bara h\u00e5lla oss till den smala stigen, alla trillar vi dit d\u00e5 och d\u00e5. D\u00e5 g\u00e4ller det att fort ta sig upp igen och l\u00e4ra sig n\u00e5got av det vi gjorde.<\/p>\n<figure id=\"attachment_6319\" aria-describedby=\"caption-attachment-6319\" style=\"width: 225px\" class=\"wp-caption alignleft\"><a href=\"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2012\/12\/Pippitr\u00f6jan-3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-6319\" title=\"Pippitr\u00f6jan 3\" src=\"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2012\/12\/Pippitr\u00f6jan-3-225x300.jpg\" alt=\"\" width=\"225\" height=\"300\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-6319\" class=\"wp-caption-text\">Sonsonen i nya tr\u00f6jan. (Han var lite s\u00f6mnig n\u00e4r bilden togs.)<\/figcaption><\/figure>\n<p>Det jag l\u00e5g d\u00e4r i min sjukhuss\u00e4ng och t\u00e4nkte p\u00e5 var att jag faktiskt beh\u00f6vde alla mina dikesk\u00f6rningar f\u00f6r att vara den jag \u00e4r. Men det r\u00e4cker inte riktigt f\u00f6r man m\u00e5ste l\u00e4ra sig n\u00e5got av varje g\u00e5ng ocks\u00e5. Man m\u00e5ste passa p\u00e5 att reflektera ocks\u00e5. Varje g\u00e5ng ser man ju sitt liv i ett nytt perspektiv.<\/p>\n<p>Sedan kommer det allra viktigaste: Att f\u00f6rl\u00e5ta sig sj\u00e4lv f\u00f6r att man trillade dit!<\/p>\n<p>Det var precis det jag kunde g\u00f6ra i mitt utsatta l\u00e4ge, jag kunde f\u00f6rl\u00e5ta mig sj\u00e4lv f\u00f6r allt dumt jag gjort och se b\u00e5de det onda och det goda och se att det onda v\u00e4ndes till n\u00e5got gott s\u00e5 sm\u00e5ningom. D\u00e4r st\u00e4rktes min tro. Jesus var v\u00e4gen f\u00f6r mig och min Gudstro st\u00e4rktes.<\/p>\n<p>Jag blev uppfostrad till misst\u00e4nksamhet mot min omv\u00e4rld. Det har sin alldeles naturliga f\u00f6rklaring eftersom min pappa var kriminalpolis och s\u00e5g mycket av\u00a0ondskan i v\u00e4rlden. Sverige var ett ganska fattigt land efter andra v\u00e4rldskriget och det fanns en hel del att r\u00f6ja upp efter hemskheterna som intr\u00e4ffat. Nya\u00a0hemskheter begicks, och min pappa var r\u00e4dd om sina barn. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt g\u00e4llde det att f\u00f6rst\u00e5 andra m\u00e4nniskors avsikter, om det var onda eller goda, och st\u00e4mde\u00a0detta med vad de sa eller vad de gjorde? Allra b\u00e4st var det att vara f\u00f6rsiktig i alla l\u00e4gen. Din farfar har haft ett styvt jobb att under alla \u00e5r sedan ingjuta tillf\u00f6rsikt och tro p\u00e5 andra d\u00e4r jag misstrott. I l\u00e4ngden m\u00e5r man faktiskt mycket b\u00e4ttre av att tro och t\u00e4nka gott om andra \u00e4n att misstro och t\u00e4nka att de har onda avsikter med vad de g\u00f6r. Det \u00e4r ju inte alltid min sanning som \u00e4r den enda sanna, det kan finnas ett annat s\u00e4tt att se p\u00e5 samma sak som jag m\u00e5ste l\u00e4ra mig.<\/p>\n<p>Kommer du ih\u00e5g v\u00e5r lampett i vardagsrummet med elva olika spegelbitar? Varje spegelbit reflekterar en liten bit av vardagsrummet. N\u00e4r man flyttar sig ett steg \u00e5t<br \/>\nsidan ser man helt andra delar av rummet. Vi ser ju aldrig hela verkligheten utan bara en del, sedan l\u00e4gger v\u00e5r fantasi till resten. Det \u00e4r d\u00e4r det kan bli s\u00e5 fel d\u00e5 vi j\u00e4mf\u00f6r med vad n\u00e5gon annan ser. Detta \u00e4r viktigt att l\u00e4ra sig. Vi m\u00e5ste vara \u00f6dmjuka inf\u00f6r varandras olika verkligheter.<\/p>\n<p>Det jag s\u00e5 g\u00e4rna skulle vilja d\u00e5 du har din pippitr\u00f6ja p\u00e5 dig \u00e4r att du k\u00e4nner att du \u00e4r BRA! Att du duger som du \u00e4r! Att du \u00e4r Guds v\u00e4lsignade och \u00e4lskade barn!<br \/>\nAtt du M\u00c5R FINT d\u00e5 du har tr\u00f6jan p\u00e5 dig. (Naturligtvis alltid annars ocks\u00e5, men att du speciellt t\u00e4nker att tr\u00f6jan \u00e4r en m\u00e5rfint-tr\u00f6ja!) Din farmor hade mycket sm\u00e4rtlindring i form av morfin d\u00e5 tr\u00f6jan stickades. En och annan maska tappades och plockades upp igen med stor m\u00f6da. Det g\u00e5r att r\u00e4tta till de flesta misstag man g\u00f6r om man g\u00f6r det i tid! Jag vill att du skall k\u00e4nna dig omsluten av k\u00e4rlek och omtanke. Jag vill att du skall tro p\u00e5 dig sj\u00e4lv och visa v\u00e4rlden vem du \u00e4r. Jag vill att du skall lita p\u00e5 andra m\u00e4nniskor och t\u00e4nka gott om andra. Jag vill att du skall ta l\u00e4rdom av dina jobbiga erfarenheter och v\u00e4nda det jobbiga till n\u00e5got som \u00e4r bra f\u00f6r b\u00e5de dig och din omgivning. Det du varit med om \u00e4r det f\u00e5 som erfarit, det g\u00f6r dig unik.<\/p>\n<p>Gl\u00f6m inte att det inte finns n\u00e5got ont som inte har n\u00e5got gott med sig!<\/p>\n<p>En stor kram och \u00e4n en g\u00e5ng Guds rika v\u00e4lsignelse och ett l\u00e5ngt friskt och \u00f6dmjukt liv fr\u00e5n din farmor!<\/p>\n<p><em>Anita Hjorth<\/em><\/p>\n<p><em>Lerum den 28 november 2012<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Idag \u00e4r det en g\u00e4stskribent h\u00e4r p\u00e5 Kyrkkaffebloggen igen: min mammas kusin Anita. Tack, Anita, f\u00f6r att du delar med dig! *** Pippitr\u00f6jan eller M\u00e5rfint-tr\u00f6jan eller Det finns inget ont som inte har n\u00e5got gott med sig Avskedets stund, det var s\u00f6ndag eftermiddag och son med familj skulle \u00e5ka hem. Vi stod i hallen och&#8230;<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[342,344],"tags":[],"class_list":["post-6316","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-karlek-nal-och-trad","category-kyrkkaffeprat"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6316"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6316"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6316\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6316"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=6316"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=6316"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}