![\"\"](\"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2012\/10\/Ungerskt_0006.jpg\" "\\"Ungerskt_0006\\"")
<\/a>Kan inte jag f\u00e5 br\u00f6det?<\/strong><\/p>\n I fjorton \u00e5r jobbade jag som gatupr\u00e4st i kyrkans stadsmission i Oslo.<\/p>\n En g\u00e5ng hade vi gudstj\u00e4nst i en stor kyrka, Trefoldighetskirken, som ligger centralt i Oslo.<\/p>\n Vi hade varit ute p\u00e5 gator och torg f\u00f6r att inbjuda till gudstj\u00e4nsten. M\u00e5nga kom, \u00e4ven m\u00e4nniskor som var slitna efter ett h\u00e5rd liv i missbrukarmilj\u00f6 ute p\u00e5 gatorna. Jag skulle predika, och texten var h\u00e4mtad fr\u00e5n Johannes 6:35: \u201dJag \u00e4r livets br\u00f6d. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror p\u00e5 mig skall aldrig n\u00e5gonsin t\u00f6rsta.\u201d<\/p>\n Som illustration till predikan hade jag k\u00f6pt ett stort, runt, nybakat br\u00f6d. Det tog jag med mig upp i predikstolen. Medan jag predikade h\u00f6ll jag upp det, jag br\u00f6t en bit av det och \u00e5t med njutning f\u00f6r att demonstrera hur livgivande och viktig och, framf\u00f6r allt, hur god <\/em>Jesus \u00e4r f\u00f6r alla som b\u00e4r p\u00e5 en andlig l\u00e4ngtan.<\/p>\n Efter predikan kom en ung man fram till mig. Han var tydligt m\u00e4rkt av missbruk, han var mager och blek. H\u00e5ret stod som en sky av lockar runt huvudet, \u00f6gonen l\u00e5g djupt i \u00f6gonh\u00e5lorna och brann som av feber.<\/p>\n \u2013 Det d\u00e4r var en j\u00e4vligt bra predikan, sa han. Men du \u2013 kan inte jag f\u00e5 br\u00f6det<\/em>?<\/p>\n N\u00e4r jag b\u00f6rjade arbetet som gatupr\u00e4st i Oslo var det min uppgift att \u201df\u00f6ra med mig n\u00e5got fr\u00e5n kyrkan ut p\u00e5 gatan, och f\u00f6ra med mig n\u00e5got fr\u00e5n gatan tillbaka till kyrkan\u201d.<\/p>\n Det f\u00f6rsta jag gjorde var att ta ut \u201dpredikstolen\u201d p\u00e5 g\u00e5gatan. P\u00e5 en uppochnerv\u00e4nd drickaback stod jag l\u00f6rdagen f\u00f6re allhelgonas\u00f6ndagen med ett brinnande ljus i handen och talade om livet och d\u00f6den. En handfull m\u00e4nniskor stannade och lyssnade. De gamla stadsmission\u00e4rerna, som brukade anv\u00e4nda sockerl\u00e5dor av tr\u00e4 till predikstol ute p\u00e5 torgen, sa:<\/p>\n \u201dJa, sockerl\u00e5dan har i alla fall blivit omv\u00e4nd, om ingen annan blivit det just i dag.\u201d<\/p>\n N\u00e4sta sak var att jag l\u00e4rde mig teckna och m\u00e5la p\u00e5 en stor papperskl\u00e4dd tavla medan jag predikade. Det som fungerade b\u00e4st var att ber\u00e4tta och illustrera det som h\u00e4nde kring Jesus. Jag l\u00e4rde mig tekniken av en engelsk r\u00f6relse, Open Air Campaigners. R\u00f6relsen hade grundats i b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet av en f\u00f6rkunnare som stod i Sidney i Australien och iakttog en plakatm\u00e5lare som m\u00e5lade reklam f\u00f6r hand p\u00e5 en husv\u00e4gg. En hel massa m\u00e4nniskor stod och tittade p\u00e5. Och s\u00e5 blev det f\u00f6rsta g\u00e5ngen som jag predikade med \u201dskissblock\u201d ocks\u00e5, p\u00e5 Karl Johann, Oslos huvudgata. Pl\u00f6tsligt Men n\u00e4r Elisabeth Torp efter n\u00e5gra \u00e5r blev gatupr\u00e4st tillsammans med mig sa hon:<\/p>\n \u2013 Du kan inte bara h\u00e5lla p\u00e5 med det d\u00e4r. Vi m\u00e5ste f\u00f6ra ut hela gudstj\u00e4nsten p\u00e5 gatan.<\/p>\n Och s\u00e5 ordnade vi med en gatukyrka med kaf\u00e9bord och stolar, v\u00e5fflor och kaffe, och med altartavla, altarbord och br\u00f6d och vin. Musiken stod ett g\u00e4ng unga jazzmusiker f\u00f6r. Liturgin anpassades efter situationen, men psalmerna var de gamla v\u00e4lk\u00e4nda.<\/p>\n F\u00f6rsta g\u00e5ngen vi firade gatugudstj\u00e4nst skedde det ett under p\u00e5 g\u00e5gatan Karl Johann. N\u00e4r vi lyfte br\u00f6det och l\u00e4ste nattvardens instiftelseord —\u00a0\u201dDen natten d\u00e5 herren Jesus blev f\u00f6rr\u00e5dd tog han ett br\u00f6d\u2026\u201d — blev det alldeles stilla omkring oss. Tv\u00e5hundra, kanske trehundra m\u00e4nniskor stod d\u00e4r tysta och h\u00f6rde orden: \u201dDetta \u00e4r min kropp som offras f\u00f6r er.\u201d<\/p>\n I st\u00e4llet f\u00f6r att v\u00e4nta p\u00e5 att folk skulle komma fram och ta emot nattvardens br\u00f6d och vin gick vi in i folkhopen. En person gick f\u00f6re och delade ut sm\u00e5 nattvardsb\u00e4gare av plast till alla som ville ha, pr\u00e4ster och medhj\u00e4lpare f\u00f6ljde efter med br\u00f6det och vinet. M\u00e5nga slags h\u00e4nder, rena och smutsiga, str\u00e4cktes f\u00f6rsiktigt fram. I nakna handflator lades ett litet stycke av det br\u00f6d som en av v\u00e5ra frivilligarbetare hade bakat samma eftermiddag.<\/p>\n \u2013 Detta \u00e4r Jesu kropp\u2026<\/p>\n Efter gudstj\u00e4nsten var det en kvinna som n\u00f6p mig i pr\u00e4stkappan.<\/p>\n \u2013 Jag m\u00e5ste fr\u00e5ga dig en sak. De d\u00e4r orden du sa, att Jesus har gett oss sin kropp och sitt blod till f\u00f6rsoning f\u00f6r alla v\u00e5ra synder \u2013 \u00e4r det sant? Du f\u00f6rst\u00e5r, jag har d\u00f6dat en man. Jag menade det inte, det var ett knivstick som kom snett. Jag har suttit i f\u00e4ngelse f\u00f6r det ocks\u00e5. Men nu har jag tagit emot br\u00f6det och vinet. Och jag undrar om det d\u00e4r du sa ocks\u00e5 g\u00e4ller mig. \u00c4r jag f\u00f6rl\u00e5ten?<\/p>\n Under fyra l\u00e5nga sekunder rusade m\u00e5nga tankar genom mitt huvud. En blev kvar:<\/p>\n \u2013 Det st\u00e5r i Bibeln att den som hatar sin bror ocks\u00e5 \u00e4r en m\u00f6rdare. Det \u00e4r ingen skillnad p\u00e5 oss b\u00e5da, f\u00f6r jag har hatat. F\u00f6r m\u00e4nniskor kan synder se olika ut, men f\u00f6r Gud \u00e4r det ingen skillnad p\u00e5 synder. Ja, du \u00e4r f\u00f6rl\u00e5ten.<\/p>\n Tv\u00e5 stora t\u00e5rar rullade nerf\u00f6r hennes kind. Hon tog min hand och kramade den h\u00e5rt.<\/p>\n \u2013 Tack, viskade hon.<\/p>\n Sedan f\u00f6rsvann hon i myllret p\u00e5 gatan.<\/p>\n Hans-Olav M\u00f8rk, pr\u00e4st och bokf\u00f6rl\u00e4ggare i Oslo<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det har kommit s\u00e5 otroligt mycket fina ber\u00e4ttelser n\u00e4r vi har samlat in till olika b\u00f6cker. Ingen kan ana! Och allt f\u00e5r inte plats i b\u00f6ckerna. H\u00e4r \u00e4r en av mina favoriter: Hans Olavs br\u00f6dtext. Fr\u00e5n Oslo! *** Kan inte jag f\u00e5 br\u00f6det? I fjorton \u00e5r jobbade jag som gatupr\u00e4st i kyrkans stadsmission i Oslo….<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[344,1],"tags":[],"class_list":["post-6027","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kyrkkaffeprat","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6027"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6027"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6027\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6027"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=6027"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=6027"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nvar det omkring hundra m\u00e4nniskor som hade stannat och nyfiket s\u00e5g p\u00e5 medan teckningen och bibelber\u00e4ttelsen tog form.<\/p>\n