{"id":5155,"date":"2012-07-17T08:32:30","date_gmt":"2012-07-17T07:32:30","guid":{"rendered":"https:\/\/hj.ekmsandbox.se\/?p=5155"},"modified":"2012-07-17T08:32:30","modified_gmt":"2012-07-17T07:32:30","slug":"och-retur","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2012\/och-retur\/","title":{"rendered":"Och retur"},"content":{"rendered":"

Idag bjuder Eva Gr\u00fcnthal<\/strong> p\u00e5 en novell i en milj\u00f6 som jag tror att m\u00e5nga av oss k\u00e4nner igen sig i p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt. Tusen tack, Eva!<\/p>\n

***<\/p>\n

Och retur<\/strong><\/p>\n

S\u00e5ngerskan framf\u00f6r dem hade b\u00e5de deltagit i melodifestivalen och legat p\u00e5 Svensktoppen. Den senaste placeringen var f\u00f6r trettiofem \u00e5r sedan. Nu var det f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 tio \u00e5r som hon upptr\u00e4dde inf\u00f6r publik. Hon ackompanjerades p\u00e5 piano av en kortv\u00e4xt man i kostym.<\/p>\n

Ett par av kyrkans caf\u00e9bord hade skjutits \u00e5t sidan och den fria golvytan utgjorde en improviserad scen. Mitt p\u00e5 den stod Monika Matsson i en sidenkl\u00e4nning av samma f\u00e4rg som bj\u00f6rkblad, genomlysta av solen. Kl\u00e4nningen stramade, trots att hon kv\u00e4llen innan f\u00e5tt hj\u00e4lp av grannfrun, Ann-Mari, att sy ut den.
\nValkarna kring midjan syntes tydligt, \u00e4ven fr\u00e5n borden l\u00e4ngst bort.<\/p>\n

Det var dock ingenting de som satt d\u00e4r brydde sig det minsta om. Ingen av de f\u00f6rsamlade hade lagt ner n\u00e5gra st\u00f6rre summor p\u00e5 sitt utseende. N\u00e4stan alla bar d\u00e4remot fler lager av kl\u00e4der \u00e4n \u00e5rstiden bj\u00f6d. De hade kommit dit f\u00f6r soppans skull, f\u00f6r det hembakta br\u00f6det och kaffet med dopp. Knappt n\u00e5gon hade k\u00e4nt igen Monika n\u00e4r hon, lagom till kaffet, inlett s\u00e5ngstunden.<\/p>\n

Vid ett bord till v\u00e4nster om scenen satt tv\u00e5 m\u00e4n och en kvinna. En av m\u00e4nnen hade sk\u00e4ggstubb och bar en gammal n\u00f6tt rock av fint snitt. Han hette Adrian. De andra tv\u00e5 var hans nyblivna v\u00e4nner Sigge och Olga. Adrian hade tr\u00e4ffat dem n\u00e4stan direkt efter hemkomsten. N\u00e4r det visat sig att Sigge och Olga oftast sov utomhus, hade han bjudit dem att dela det fritidshus utanf\u00f6r staden han hade tillg\u00e5ng till. Tillsammans hade de tre klarat b\u00e5de kosth\u00e5llning och vedanskaffning. \u00c4ven en katt hade b\u00f6rjat h\u00e4lsa p\u00e5. I takt med att det blivit varmare hade livet blivit allt l\u00e4ttare och nu — man var inne i maj — hade de b\u00f6rjat utf\u00f6ra en del mindre underh\u00e5ll p\u00e5 stugan. Dagen innan hade Adrian tr\u00e4oljat altanen medan Sigge klippt gr\u00e4set och Olga rensat i rabatterna. De hade njutit av att k\u00e4nna sig som de Svensson de inte riktigt var.<\/p>\n

\u00c5synen av Monika hade i ett nu f\u00f6rt Adrian tillbaka till tiden innan exilen. Den fr\u00e5n vilken han inte t\u00e4nkt \u00e5terv\u00e4nda. Var hon fortfarande gift med Eskil? undrade han. Eskils hotell, La Estrella<\/em>, gick bra, det hade han l\u00e4st i ett nummer av den lokala gratistidningen, innan han knycklat ihop den och t\u00e4nt med den i kaminen.<\/p>\n

Nu lutade sig Olga fram \u00f6ver bordet:<\/p>\n

— N\u00e4men det \u00e4r ju La Estrella<\/em>, utbrast hon. Det d\u00e4r andra namnet — Monika — sa mig ingenting. T\u00e4nk att f\u00e5 se henne h\u00e4r.<\/p>\n

— Hennes ex, hotellkungen Eskil, visste att sl\u00e5 mynt av hennes namn. Kanske d\u00e4rf\u00f6r som hon g\u00e5tt tillbaka till sitt riktiga, tillade Sigge, l\u00e4tt smackande, eftersom han saknade merparten av sina t\u00e4nder.<\/p>\n

De tre v\u00e4nde \u00e5ter uppm\u00e4rksamheten mot Monika, som sj\u00f6ng en finst\u00e4md s\u00e5ng om k\u00e4rlek.<\/p>\n

Fr\u00e5n att envist haft blicken f\u00e4st strax ovanf\u00f6r d\u00f6rren ut mot gatan, v\u00e5gade Monika s\u00e5 sm\u00e5ningom s\u00e4nka den s\u00e5 pass att hon kunde se ansiktena p\u00e5 m\u00e4nniskorna kring borden. Visst var det en och annan av de \u00e4ldre som verkade k\u00e4nna igen s\u00e5ngerna? Visst kunde n\u00e5gra till och med texten? Jo, hon s\u00e5g inte s\u00e5 bra utan glas\u00f6gon, men h\u00f6rseln var det inget fel p\u00e5 och inte heller f\u00f6rm\u00e5gan att avl\u00e4sa en st\u00e4mning. Hon hade haft betydligt mindre uppm\u00e4rksam publik de sista, f\u00f6rnedrande \u00e5ren p\u00e5 dansrestaurangerna.<\/p>\n

Det var Ann-Mari som fr\u00e5gat om hon kunde komma och sjunga p\u00e5\u00a0kyrkans ny\u00f6ppnade soppk\u00f6k.<\/p>\n

F\u00f6rst hade hon sin vana trogen sagt tack, men nej tack.<\/p>\n

Sedan hade hon \u00e4ndrat sig. Kyrkan l\u00e5g ju bara tv\u00e4rs \u00f6ver parken. Ensamma hj\u00e4rtans park, som hon kallade den, n\u00e4r hon stod och s\u00e5g ut ibland p\u00e5 kv\u00e4llarna, innan hon skulle f\u00e4lla persiennen. Inte s\u00e4llan l\u00e5g n\u00e5gon och sov p\u00e5 en b\u00e4nk, om man gick f\u00f6rbi tidigt p\u00e5 morgonen, s\u00e4rskilt den varma \u00e5rstiden. Fast d\u00e4r lekte ju ocks\u00e5 barn, n\u00e5gra av dem var d\u00e4r ofta.<\/p>\n

Det k\u00e4ndes r\u00e4tt att sjunga f\u00f6r dem som hon redan gett ett namn — de ensamma hj\u00e4rtana, de som sov p\u00e5 samma b\u00e4nk hon och Ann-Mari kunde sitta p\u00e5, p\u00e5 dagarna. Visst hade det varit \u00e4nnu roligare om de ringt fr\u00e5n SVT eller Sveriges radio, som i gamla tider, om hon f\u00e5tt ett ordentligt gage.<\/p>\n

Eller, t\u00e4nkte hon nu, skulle det det? Hur l\u00e4nge sedan var det hon k\u00e4nt den h\u00e4r genuina gl\u00e4djen? Om ens n\u00e5gonsin? Det h\u00e4r var n\u00e5got annat \u00e4n melodifestival och att bli uppringd fr\u00e5n Svensktoppen till ett stadshotell, med turn\u00e9bussen utanf\u00f6r, och prata i direkts\u00e4ndning utan att ha sovit mer \u00e4n n\u00e5gon timme — det h\u00e4r var s\u00e5 … s\u00e5 naturligt. Det var verkligen inte La Estrella <\/em>– tack och lov f\u00f6r det.<\/p>\n

Det var gott om folk i caf\u00e9v\u00e5ningen, \u00e4ven i d\u00f6rren ut mot gatan stod det n\u00e5gon, och nu k\u00e4nde hon igen siluetten.<\/p>\n

F\u00f6rst t\u00e4nkte hon l\u00e5tsas som inget, sedan nickade hon l\u00e4tt. Hon fick en h\u00e4lsning i form av en h\u00f6jd hand till svar.<\/p>\n

S\u00e5 s\u00e5g hon mot pianisten, det var dags f\u00f6r den sista s\u00e5ngen.<\/p>\n

Ann-Mari hade under upptr\u00e4dandet erbjudit p\u00e5t\u00e5r till den som ville ha. S\u00e5ngen som nu fyllde lokalen var hennes favorit, och hon sj\u00f6nk f\u00f6r en stund ner p\u00e5 en stol vid bordet d\u00e4r Adrian och hans v\u00e4nner satt. Hon s\u00e5g sig omkring, det var tredje g\u00e5ngen de hade soppk\u00f6ket och det kom allt fler dit. Det var s\u00e5 roligt med folk i kyrkan, \u00e4ven om n\u00e5gon i styrelsen kallat de nya bes\u00f6karna f\u00f6r gratis\u00e4tare.<\/p>\n

Inte p\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r hade kyrkan haft n\u00e5gon social verksamhet. Den hade kommit i och med att den nye pr\u00e4sten, Tomas, tilltr\u00e4tt efter det att Harald, den gamle, g\u00e5tt i pension. \u00c4nd\u00e5 var det Harald som f\u00f6reslagit att ett soppk\u00f6k skulle starta, det hade Tomas ber\u00e4ttat.<\/p>\n

Varf\u00f6r Harald inte levt som han l\u00e4rt var en g\u00e5ta, men Ann-Mari hade en teori. N\u00e4r han trettio \u00e5r tidigare b\u00f6rjat sin tj\u00e4nst hade Lovisa, den eldsj\u00e4l som l\u00e4nge burit det sociala arbetet, med kv\u00e4llsvandringar bland de heml\u00f6sa bland annat, ganska snart blivit sjuk. Sedan hade ingen tagit vid, och ledningen hade velat satsa p\u00e5 en uppfr\u00e4schning av kyrkan, vilken faktiskt varit lite nedg\u00e5ngen. Det var ju inte meningen att m\u00e4nniskor skulle bli avskr\u00e4ckta n\u00e4r de v\u00e4l kom dit, bara f\u00f6r att b\u00e4nkarna var obekv\u00e4ma eller m\u00e5larf\u00e4rgen
\nflagnade. Det sociala arbetet hade f\u00e5tt vila, och sedan hade det inte \u00e5terupptagits.
\nD\u00e4rmed hade det ocks\u00e5 h\u00e4nt n\u00e5got med gudstj\u00e4nsterna. De hade tappat i liv och gl\u00f6d.<\/p>\n

Ann-Mari ville g\u00e4rna tro att Harald till sist tvingats inse att kyrkan hade f\u00f6rsummat de fattiga, och d\u00e4rmed gjort sig sj\u00e4lv fattig, p\u00e5 k\u00e4rlek.<\/p>\n

— K\u00e4rlek, s\u00e5 livsviktig du \u00e4r, utbrast hon just n\u00e4r Monika sjungit den sista tonen.<\/p>\n

De andra kring bordet s\u00e5g f\u00f6rv\u00e5nat p\u00e5 henne, sedan nickade de.<\/p>\n

Damen med kaffekannan hade alldeles r\u00e4tt, t\u00e4nkte Adrian. I den form k\u00e4rleken f\u00f6r n\u00e4rvarande mest tydligt framtr\u00e4dde i hans liv, i v\u00e4nskapen med Sigge och Olga, h\u00f6ll den ju dem n\u00e4stan bokstavligen vid liv.<\/p>\n

Mannen i d\u00f6rren, han som kommit f\u00f6r att lyssna p\u00e5 s\u00e5ngen, hade just t\u00e4nkt g\u00e5 n\u00e4r hans blick f\u00f6ll p\u00e5
\nen gestalt vid ett bord till v\u00e4nster om scenen. Det kunde v\u00e4l aldrig … Var det verkligen …<\/p>\n

Han stod alldeles still och fixerade honom n\u00e5gra \u00f6gonblick, sedan var han s\u00e4ker, det var Adrian.<\/p>\n

M\u00e5nga aff\u00e4rer hade han gjort sedan dess. Inte alltid i enlighet med vad lagen f\u00f6reskrev. Eskils samvete h\u00f6jde s\u00e4llan sin r\u00f6st. Av alla transaktioner var det dock en som han \u00e5terv\u00e4nt till i tanken ett antal g\u00e5nger under \u00e5ren. Mest f\u00f6r att han undrade vad som h\u00e4nt den andre. Han, Adrian, hade f\u00f6rlorat familjefirman och sedan bara f\u00f6rsvunnit. Tills nu, nu satt han h\u00e4r, n\u00e5gra meter bort, \u00e4ldre f\u00f6rst\u00e5s, men det var han.<\/p>\n

Att g\u00e5 fram och h\u00e4lsa var uteslutet. \u00c4nd\u00e5 var det som att tiden satts ig\u00e5ng igen, sedan n\u00e5gon tryckt p\u00e5 ett stoppur f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r sedan. Att livet, r\u00f6relsen, \u00e5terv\u00e4nt.<\/p>\n

Obeslutsamt stod Eskil kvar i d\u00f6rr\u00f6ppningen n\u00e5gra sekunder, sedan v\u00e4nde han och gick mot bilen. Med handen p\u00e5 d\u00f6rrhandtaget hejdade han sig \u00e5ter, v\u00e4nde och gick tillbaka.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Idag bjuder Eva Gr\u00fcnthal p\u00e5 en novell i en milj\u00f6 som jag tror att m\u00e5nga av oss k\u00e4nner igen sig i p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt. Tusen tack, Eva! *** Och retur S\u00e5ngerskan framf\u00f6r dem hade b\u00e5de deltagit i melodifestivalen och legat p\u00e5 Svensktoppen. Den senaste placeringen var f\u00f6r trettiofem \u00e5r sedan. Nu var det…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[344,1],"tags":[],"class_list":["post-5155","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kyrkkaffeprat","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5155"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5155"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5155\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5155"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5155"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5155"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}