H\u00e4r kommer andra advents-novellen, lite sent men i alla fall:<\/p>\n
Aina<\/strong> i Glommerstr\u00e4sk<\/strong> skrev ett brev till mig och ber\u00e4ttade om en p\u00e5minnelse\u00e4ngel som hade kommit till henne. N\u00e4r redakt\u00f6ren p\u00e5 EFS tidning Budb\u00e4raren bad mig om en julnovell lite senare samma \u00e5r kom jag att t\u00e4nka p\u00e5 den. Det \u00e4r nog tio \u00e5r sedan nu, men vars\u00e5goda och l\u00e4s om ni vill!<\/p>\n ***<\/p>\n Hon hade just kommit ig\u00e5ng med korsordet p\u00e5 allvar \u2013 kaffet h\u00f6ll p\u00e5 att kallna i muggen, pepparkakan l\u00e5g delvis och simmade i, saffransbullen var inte s\u00e5 god som hon hoppats och hade blivit ensam kvar p\u00e5 fatet \u2013 n\u00e4r p\u00e5minnelse\u00e4ngeln kom.<\/p>\n – Nina, sa den.<\/p>\n Nina, fyra bokst\u00e4ver. N-I-N-A. Nej, det st\u00e4mde inte, tredje bokstaven var redan ifylld, ett S, Lisa skulle passa mycket b\u00e4ttre, eller Disa kanske, om \u201dkylsk\u00e5p f\u00f6rr\u201d p\u00e5 raden d\u00e4r uppe skulle vara \u201djordk\u00e4llare\u201d, v\u00e4nta, f\u00e5 se nu, hur m\u00e5nga bokst\u00e4ver \u00e4r det? Hon r\u00e4knade p\u00e5 fingrarna. Eller kanske\u00a0Dina, men i s\u00e5 fall var ju det d\u00e4r ordet med S i alldeles p\u00e5 tok, v\u00e4nta, vad skulle det kunna vara ist\u00e4llet, hur m\u00e5nga bokst\u00e4ver, och vart hade suddgummit tagit v\u00e4gen?<\/p>\n – Nina, sa p\u00e5minnelse\u00e4ngeln igen, lite starkare.<\/p>\n Hon ryckte till och v\u00e4nde sig om, var det n\u00e5gon d\u00e4r? Nej, d\u00f6rren p\u00e5 framsidan var ju igenfrusen. Och hon satt s\u00e5 n\u00e4ra k\u00f6ksd\u00f6rren. Hur skulle det kunna vara n\u00e5gon i huset?<\/p>\n – Popul\u00e4rt flicknamn p\u00e5 20-talet, fyra bokst\u00e4ver, Disa, D-I-S-A, sa hon h\u00f6gt och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 r\u00f6sten att l\u00e5ta gemytlig och s\u00e4ker.<\/p>\n Det gick s\u00e5d\u00e4r. Anv\u00e4nder man inte r\u00f6sten varenda dag s\u00e5 v\u00e4njer man sig nog av med att h\u00f6ra den ocks\u00e5, och f\u00f6rresten l\u00e5ter den aldrig riktigt som den ska n\u00e4r man s\u00e4ger sitt f\u00f6rsta ord f\u00f6r dagen. Det \u00e4r bara lite sorgligt att s\u00e4ga sitt f\u00f6rsta ord klockan elva p\u00e5 f\u00f6rmiddagen med skrovlig r\u00f6st ist\u00e4llet\u00a0f\u00f6r att f\u00e5 det gjort redan vid sju n\u00e4r man v\u00e4cker n\u00e5gon med ett \u201dgod morgon\u201d och sedan har en hel dag p\u00e5 sig att prata om b\u00e5de frukost och sn\u00f6skottning och elvakaffe och korsord. Det \u00e4r f\u00f6rresten v\u00e4ldigt mycket trivsammare att l\u00f6sa korsord om n\u00e5gon sitter mittemot och l\u00e4ser den andra delen av tidningen, den d\u00e4r korsordet inte \u00e4r, och kommer med f\u00f6rslag till \u201dmoderna rullskridskor\u201d, tolv bokst\u00e4ver, \u00e4ven om det f\u00f6r det mesta blir alldeles fel. Ja, kanske mest n\u00e4r det blir riktigt fel, f\u00f6r d\u00e5 kan man skratta till lite och skjuta ut stolen och g\u00e5 och h\u00e4mta lite mer kaffe \u00e5t b\u00e5da tv\u00e5 och titta ut genom f\u00f6nstret och fundera p\u00e5 om det \u00e4r sn\u00f6 p\u00e5 g\u00e5ng igen och om det kanske vore b\u00e4st att g\u00e5 och handla nu, innan det vr\u00e4ker ner, men det \u00e4r ju s\u00e5 varmt och gott inne, och man slog sig just ner till elvakaffet, och \u2026<\/p>\n Hon harklade sig.<\/p>\n Elvakaffe, ja.<\/p>\n Muggen hade f\u00e5tt en liten brun rand av en droppe kaffe som tagit sig ner p\u00e5 utsidan. Hon gnuggade bort den med tummen och lyfte sedan muggen och vickade p\u00e5 den s\u00e5 att kaffet snurrade med bl\u00f6t pepparkaka och allt.<\/p>\n Det borde nog h\u00e4llas ut, inte skulle hon kunna dricka det kallt \u2026<\/p>\n – Nina, sa \u00e4ngeln, tyst, n\u00e4stan som en viskning.<\/p>\n Nina, ja.<\/p>\n Pl\u00f6tsligt var det som om tanken gled in i r\u00e4tt sp\u00e5r. Nina.<\/p>\n Nina hade ju verkat m\u00e5 ganska bra f\u00f6rra veckan n\u00e4r bes\u00f6kstj\u00e4nsten kom till henne med amaryllisl\u00f6k och nybakta lussekatter. De hade suttit tillsammans i k\u00f6ket en stund och talat om hur annorlunda jularna hade blivit, hur konstigt det var att alla som tr\u00e4ngts f\u00f6rr nu var borta, och hur\u00a0on\u00f6digt det k\u00e4ndes att dra fram allt pyntet. Det fick allt r\u00e4cka med ett par b\u00e5gar och en stj\u00e4rna nu, s\u00e5 att grannarna inte beh\u00f6vde undra, hade Nina sagt. Och det syntes att hon inte orkat mer.<\/p>\n Sedan gjorde Nina som hon alltid gjorde: tryckte h\u00e4nderna mot kn\u00e4na, reste sig och str\u00f6k kl\u00e4nningen sl\u00e4t.<\/p>\n – Men vad s\u00e4ger jag, jag har det bra, och tack ska ni ha f\u00f6r att ni kom, ni har s\u00e4kert m\u00e5nga att g\u00e5 till, jag s\u00e5g att kassen din var full av\u00a0amarylliskrukor, sa hon, ni ska v\u00e4l vidare nu?<\/p>\n Det skulle de ju. I \u00e5r var det fler \u00e4n n\u00e5gon g\u00e5ng tidigare p\u00e5 bes\u00f6ksgruppens amaryllislista, som diakonen satt ihop p\u00e5 grundval av vad de i bes\u00f6ksgruppen hade att rapportera.<\/p>\n I f\u00f6rrg\u00e5r hade hon g\u00e5tt f\u00f6rbi p\u00e5 v\u00e4g till torsdagstr\u00e4ffen och sett de b\u00e5da b\u00e5garna \u2013 i f\u00f6nstren p\u00e5 varsin sida om ytterd\u00f6rren \u2013 men ingen\u00a0stj\u00e4rna. Kanske hade Nina satt upp den i ett av f\u00f6nstren p\u00e5 baksidan? Eller v\u00e5gade hon inte kl\u00e4ttra upp och f\u00e4sta den? Kanske borde man knacka p\u00e5 och bara fr\u00e5ga hur det stod till och ifall det var n\u00e5got hon ville ha hj\u00e4lp med?<\/p>\n Men klockan var redan mycket, och hon hade lovat att hj\u00e4lpa till med att st\u00e4lla fram stolarna till torsdagstr\u00e4ffen. Kanske p\u00e5 hemv\u00e4gen\u00a0ist\u00e4llet. Men d\u00e5 hade det hunnit bli s\u00e5 m\u00f6rkt. Kanske en annan dag, d\u00e5.<\/p>\n P\u00e5minnelse\u00e4ngeln hade gett sig av, och nu var hon alldeles s\u00e4ker p\u00e5 att den hade varit d\u00e4r en god stund. Konstigt att den inte haft n\u00e5got\u00a0annat p\u00e5 hj\u00e4rtat \u00e4n Nina. Det fanns ju alltid kranar som beh\u00f6vde kontrolleras s\u00e5h\u00e4r n\u00e4r det frusit och t\u00f6at och frusit, och sladdar att dra ur ifall det\u00a0skulle bli ov\u00e4der p\u00e5 riktigt, och pannan i k\u00e4llaren att kontrollera. Men \u00e4ngeln hade bara p\u00e5mint om Nina.<\/p>\n Hon spanade ut genom k\u00f6ksf\u00f6nstret i riktning mot Ninas hus. Nej, idag gick det faktiskt inte att se s\u00e5 l\u00e5ngt.<\/p>\n Lite motvilligt drog hon p\u00e5 termobyxorna, tr\u00e4dde f\u00f6tterna i st\u00f6vlarna och stack armarna i vinterkappan. Tv\u00e5 halsdukar och en ordentlig m\u00f6ssa, dubbla vantar. Borde hon ta med en termos kaffe? Nej, det m\u00e5ste man v\u00e4l kunna ordna hos Nina. Bullar d\u00e5? \u00c4sch, nej, de var ju inte goda. Pepparkakor\u00a0d\u00e5? Paketet var redan \u00f6ppnat. Hon fumlade ner det i en ny plastp\u00e5se och stoppade det i ena fickan och n\u00e5gra clementiner i andra.<\/p>\n Det var ljust ute, ljust och sm\u00e4llkallt. Hon hasade fram s\u00e5 n\u00e4ra sn\u00f6drivorna som m\u00f6jligt och k\u00e4nde pl\u00f6tsligt att hon hade br\u00e5ttom.<\/p>\n Trappan var inte skottad sedan det senaste sn\u00f6fallet, och hon h\u00f6ll p\u00e5 att tappa balansen n\u00e4r sulorna gled p\u00e5 isen under sn\u00f6n, men\u00a0ringklockan fungerade, och snart stod Nina d\u00e4r och gl\u00e4ntade p\u00e5 d\u00f6rren. I kappa och m\u00f6ssa och vantar!<\/p>\n – Ojd\u00e5 Nina, om du \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g ut ska jag inte \u2026<\/p>\n Men Nina snyftade till, och d\u00e5 s\u00e5g hon att Nina inte alls var p\u00e5 v\u00e4g ut \u2013 hon hade raggsockor i morgontofflorna, och nattlinnet stack fram under kappan.<\/p>\n \u00ad\u2013 Kan du f\u00f6rst\u00e5 att det \u00e4r s\u00e5 kallt, sa Nina och drog igen d\u00f6rren, har det n\u00e5gonsin varit s\u00e5 h\u00e4r kallt i v\u00e5r by?<\/p>\n Det var kallt. Inte kallt som i farstukallt eller dragkallt \u2013 huset var utkylt. Och Nina gr\u00e4t.<\/p>\n ***<\/p>\n N\u00e4sta dag var lillejulafton. Korsordet var inte klart och skulle nog inte bli klart heller. Hon packade tre korgar med den julmat som hon hade t\u00e4nkt \u00e4ta i ensamhet och drog sladden ur motorv\u00e4rmaren. Nina hade f\u00e5tt komma hem till sin brorson, som var elektriker och bodde n\u00e5gra kilometer\u00a0utanf\u00f6r samh\u00e4llet, bara nu \u00f6ver helgen. Det gick ju inte att bo ensam i ett hus om man inte hade ork att f\u00f6rst\u00e5 att pannan lagt av och att man borde ringa efter hj\u00e4lp. Det hade v\u00e4l varit l\u00e4tt att ringa brorsonen? Men Nina hade inte kommit att t\u00e4nka p\u00e5 honom f\u00f6rr\u00e4n hon f\u00e5tt sina h\u00e4nder gnuggade en bra stund. N\u00e4r han v\u00e4l kom s\u00e5g han direkt vad som var fel. Nina trodde fortfarande att allt berodde p\u00e5 v\u00e4dret, pannan hade ju fungerat i fyrtiotre \u00e5r, men i telefonen i morse, fr\u00e5n elektrikerns, hade hon l\u00e5tit gladare och sagt att det skulle bli roligt att vara tre i ett par dagar, f\u00f6r han elektrikern hade bara k\u00f6ttbullar i frysen och det g\u00f6r ju ingen jul. Och elektrikern hade sagt att visst var Ninas r\u00e4ddare v\u00e4lkommen, hon fick ta det som det blev och de kanske kunde ta sig in till julb\u00f6nen \u00e5tminstone, Nina hade visst tyckt att de borde det.<\/p>\n Hon tvekade i d\u00f6rren och klev sedan in i k\u00f6ket igen, p\u00e5 t\u00e5 eftersom st\u00f6vlarna redan var p\u00e5. Ett o\u00f6ppnat kaffepaket, en ny f\u00f6rpackning pepparkakor, en bullp\u00e5se ur frysen \u2013 kanske inte alla var s\u00e5d\u00e4r torra \u2013 och en Allers med kryssbilaga.<\/p>\n Kanske kunde de l\u00f6sa ett korsord ihop p\u00e5 juldagen. Och prata s\u00e5 att r\u00f6sterna blev mjuka och vana igen. Om p\u00e5minnelse\u00e4ngeln inte hade andra planer, allts\u00e5.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" H\u00e4r kommer andra advents-novellen, lite sent men i alla fall: Aina i Glommerstr\u00e4sk skrev ett brev till mig och ber\u00e4ttade om en p\u00e5minnelse\u00e4ngel som hade kommit till henne. N\u00e4r redakt\u00f6ren p\u00e5 EFS tidning Budb\u00e4raren bad mig om en julnovell lite senare samma \u00e5r kom jag att t\u00e4nka p\u00e5 den. Det \u00e4r nog tio \u00e5r sedan…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[344],"tags":[],"class_list":["post-5128","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kyrkkaffeprat"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5128"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5128"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5128\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5128"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5128"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5128"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}