Nu \u00e4r jag inte helt s\u00e4ker p\u00e5 att det h\u00e4r \u00e4r en bra id\u00e9, men i alla fall: jag t\u00e4nkte fira adventsl\u00f6rdagarna i \u00e5r med n\u00e5gra ber\u00e4ttelser som jag har skrivit. H\u00e4r kommer en julnovell som jag skrev till Budb\u00e4raren, Evangeliska Fosterlandsstiftelsens tidning, f\u00f6r ganska m\u00e5nga \u00e5r sedan. Ett slags \u00e5terbruk. Hoppas att den kan v\u00e4rma n\u00e5gon!<\/p>\n
***<\/p>\n
Hemma hos<\/strong><\/p>\n Det g\u00e4ller att ha strategier.<\/p>\n Ibland f\u00e5r man revidera dem lite grann, men oftast fungerar de f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt bra.<\/p>\n \u00c5rets praktexempel: inte ringa runt och fr\u00e5ga efter juljobb. Det \u00e4r pinsamt, och man framst\u00e5r l\u00e4tt som desperat. Det rycker i armen ibland, men d\u00e5 ska man bara h\u00e5lla sig lugn.<\/p>\n Nu \u00e4r det visserligen inte helt optimalt att tacka ja till en r\u00e4tt avdankad julturn\u00e9 ena dagen (bokningsbolaget hade i sista stund kommit p\u00e5 att det beh\u00f6vdes en saxofonist) bara f\u00f6r att n\u00e4sta dag just f\u00f6r den avdankade turn\u00e9ns skull tvingas tacka nej till en annan, mycket st\u00f6rre (d\u00e4r den ordinarie saxofonisten ramlat och slagit ut framt\u00e4nderna n\u00e4r han skulle h\u00e4mta tidningen). Men \u00e4nd\u00e5. Jobb. Pengar. En chans att komma bort fr\u00e5n hallmattan d\u00e4r r\u00e4kningarna hopar sig och datorn havererat s\u00e5 att bokf\u00f6ringen f\u00f6r hela \u00e5ret, den som man \u00e4nd\u00e5 sk\u00f6tt med viss stil, m\u00e5ste g\u00f6ras om fr\u00e5n b\u00f6rjan.<\/p>\n Och nu, tio dagar in i det hela, ett annat praktexempel: man m\u00e5ste ju st\u00e5 ut med det h\u00e4r julandet, och om man r\u00e4knar hur m\u00e5nga g\u00e5nger musikalartisten spretar med fingrarna mot sporthallstaket varje kv\u00e4ll blir det r\u00e4tt kul. N\u00e5gon borde tala om f\u00f6r henne att hon har hakat upp sig, s\u00e5 ung och stj\u00e4rnskottsaktig hon \u00e4r.<\/p>\n Man kan ocks\u00e5 r\u00e4kna hur m\u00e5nga g\u00e5nger herrarna i de lokala k\u00f6rerna, som antagligen betalat f\u00f6r att f\u00e5 st\u00e5 d\u00e4r p\u00e5 trappan i r\u00f6tt, svart och glitterslipsar, ser alldeles f\u00f6rv\u00e5nade ut n\u00e4r deras dirigent f\u00f6rs\u00f6ker sl\u00e5 in dem. Det \u00e4r n\u00e4stan varje g\u00e5ng, och k\u00f6rledaren f\u00e5r ordna till anletsdragen innan hon v\u00e4nder sig om f\u00f6r att buga tillsammans med musikalflickan i r\u00f6tt fodral, operas\u00e5ngaren som vill vara folklig, den abdikerade dansbandskungen och bandet.<\/p>\n Det har fungerat r\u00e4tt bra, det m\u00e5ste han tillst\u00e5. Han h\u00e5ller noga reda p\u00e5 spalterna i huvudet och kan till och med le mot gitarristen och trummisen utan att tappa bort sig. De tar p\u00e5 sig tomteluvorna till sista l\u00e5ten, och han ser efter s\u00e5 att mikrofonen sitter r\u00e4tt.<\/p>\n Tomteorkester, var det dr\u00f6mmen d\u00e5 n\u00e4r han gr\u00e4mde sig \u00f6ver att klasskompisen Staffan hela tiden fick de hippaste spelningarna fast\u00e4n det inte var han som \u00f6vade mest?<\/p>\n Han tappar bort sig och uppt\u00e4cker f\u00f6r sent att han h\u00e5ller p\u00e5 att missa uppg\u00e5ngen som leder in i kv\u00e4llens st\u00f6rsta solo. Fingrarna rasar iv\u00e4g och han kommer \u00e4nda upp, men sedan k\u00e4nner han i l\u00e4pparna att det kommer att spricka. Och det g\u00f6r det. Han b\u00f6rjar om, tar ifr\u00e5n t\u00e5rna, g\u00e5r fram ett steg, kn\u00e4ar och vet precis hur l\u00f6jligt det ser ut men kan inte g\u00f6ra n\u00e5got annat.<\/p>\n S\u00e5 fort appl\u00e5d\u00e5skorna b\u00f6rjar f\u00e5r han en knuff i sidan av gitarristen.<\/p>\n \u2013 Du \u00e4r inte klok! flinar hon.<\/p>\n Han missar den gemensamma bugningen.<\/p>\n P\u00e5 extranumret har han ingen st\u00e4mma, s\u00e5 han tar sig av scen, l\u00e4gger en lapp i gitarrfodralet om att han promenerar till hotellet, h\u00e4nger saxofonfodralet p\u00e5 axeln, f\u00e4ller upp kragen och b\u00f6rjar g\u00e5.<\/p>\n Ingen bra strategi eftersom han aldrig varit i den h\u00e4r h\u00e5lan f\u00f6rut. Det ser ut att lysa lite mer \u00e5t ena h\u00e5llet, och han vet ju vad hotellet heter \u2026 eller? N\u00e5ja, det ordnar sig. Det ordnar sig.<\/p>\n T\u00e5rna har redan stelnat i konsertskorna n\u00e4r bilarna p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n konserten b\u00f6rjar tvinga upp honom i sn\u00f6vallen bredvid k\u00f6rbanan. Inte ens trottoarer har de p\u00e5 det h\u00e4r st\u00e4llet!<\/p>\n S\u00e5 stannar en bil. En ruta vevas ner.<\/p>\n \u2013 Var det inte du som spelade?<\/p>\n Han tittar in i en pension\u00e4rsbubbla, d\u00e4r ett r\u00f6dflammigt ansikte med glitterscarf under hakan sticker fram.<\/p>\n \u2013 Rune, jag sa ju att det var han! s\u00e4ger hon v\u00e4nd mot f\u00f6raren. Vill du ha skjuts? fr\u00e5gar hon sedan.<\/p>\n \u2013 Du, det \u00e4r bra, men tack \u00e4nd\u00e5, s\u00e4ger han utan st\u00f6rre \u00f6vertygelse.<\/p>\n \u2013 Men du har ju inte ens ordentliga skor! s\u00e4ger hon och \u00f6ppnar bild\u00f6rren.<\/p>\n Hon kliver ut, f\u00e4ller s\u00e4tet, kl\u00e4ttrar med stor energi in i baks\u00e4tet och drar passagerars\u00e4tets rygg emot sig.<\/p>\n \u2013 Nu s\u00e4tter du dig h\u00e4r! S\u00e4g vart du ska s\u00e5 k\u00f6r Rune dit. Vi har inte br\u00e5ttom.<\/p>\n Det spr\u00e4nger i t\u00e5rna medan han v\u00e4rjer sig mot Viviannes fr\u00e5gor \u2013 jo, det \u00e4r s\u00e5 hon heter, och hon sjunger i Hagalunds kammark\u00f6r, det var de som stod till h\u00f6ger p\u00e5 scen, allts\u00e5 fr\u00e5n publiken sett, de \u00e4r inte s\u00e5 m\u00e5nga och de flesta b\u00f6rjar bli gamla men n\u00e4r erbjudandet om att sjunga p\u00e5 den h\u00e4r konserten kom kunde de ju inte tacka nej. Brukar han spela med hon musikalstj\u00e4rnan? Visst \u00e4r hon fantastisk? S\u00e5 s\u00f6t, och en s\u00e5dan r\u00f6st sedan! Och vilken kl\u00e4nning d\u00e4r efter paus! Tyckte han inte att det var festligt som k\u00f6rledaren gjorde p\u00e5 Stilla natt n\u00e4r tenorerna skulle upp p\u00e5 sin h\u00f6ga ton? Vilket hotell var det han skulle till f\u00f6rresten?<\/p>\n Han inser att han gl\u00f6mt. Och visserligen har turn\u00e9ledningen hans nummer, men han har inte lagt in n\u00e5got alls i sin mobil, och listan ligger i noth\u00f6gen som han l\u00e4mnade.<\/p>\n \u2013 Men d\u00e5 tar vi med dig hem ist\u00e4llet. Du kan sova i Lindas rum, hon har inte varit hemma sedan f\u00f6rra \u00e5ret, det \u00e4r rosa f\u00f6rst\u00e5s men det g\u00f6r v\u00e4l inget? S\u00e4ngen \u00e4r bra i alla fall. S\u00e5 k\u00f6r vi dig till centrum imorgon bitti. Du kommer att se eran buss utan vidare, det \u00e4r s\u00e5 litet h\u00e4r, men vi har faktiskt fyra hotell i stan och det \u00e4r v\u00e4l on\u00f6digt att k\u00f6ra runt s\u00e5h\u00e4r sent och \u2026<\/p>\n \u2013 D\u00e5 v\u00e4nder jag nu, s\u00e4ger Rune.<\/p>\n Rune, som inte sjunger i k\u00f6r, har gjort Runes frestelse i det bruna k\u00f6ket medan Vivianne har repeterat hela dagen. Hon tar fram en balja och tappar upp varmt vatten i badrummet innan hon g\u00f6r honom s\u00e4llskap.<\/p>\n \u2013 Nu kommer du inte ut till oss f\u00f6rr\u00e4n du \u00e4r varm om f\u00f6tterna igen, instruerar hon n\u00e4r hon st\u00e4nger badrumsd\u00f6rren bakom sig.<\/p>\n Inst\u00e4ngd i \u00e5ngorna undrar han pl\u00f6tsligt var han l\u00e4mnade saxofonen. Han \u00f6ppnar d\u00f6rren alldeles f\u00f6r snabbt och krockar n\u00e4stan med Vivianne. En total icke-strategi.<\/p>\n \u2013 F\u00e5r jag s\u00e4ga en sak? s\u00e4ger hon. Jag kan ju inte alls saxofon, s\u00e5 ta inte illa upp, men det var s\u00e5 vackert n\u00e4r tonen liksom sprack p\u00e5 det d\u00e4r h\u00f6ga st\u00e4llet. Det var som om det gjorde lite ont med jul i alla fall, fast\u00e4n hon musikalstj\u00e4rnan liksom l\u00e5tsades att allt var s\u00e5 mysigt. Och det g\u00f6r ju lite ont med jul, det tycker jag i alla fall. Linda har inte h\u00f6rt av sig p\u00e5 flera m\u00e5nader. Jag tror inte att hon kommer. Jag tror att det bara blir Rune och jag. Det k\u00e4nns ju, eller hur, f\u00f6rst\u00e5r du hur jag menar?<\/p>\n Rune st\u00e5r i valv\u00f6ppningen mellan hallen och k\u00f6ket och tittar p\u00e5 dem.<\/p>\n \u2013 Men nu kom ju du, s\u00e4ger han. Jag gjorde lite mer \u00e4n Vivianne sa, s\u00e5 det r\u00e4cker till tre.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Nu \u00e4r jag inte helt s\u00e4ker p\u00e5 att det h\u00e4r \u00e4r en bra id\u00e9, men i alla fall: jag t\u00e4nkte fira adventsl\u00f6rdagarna i \u00e5r med n\u00e5gra ber\u00e4ttelser som jag har skrivit. H\u00e4r kommer en julnovell som jag skrev till Budb\u00e4raren, Evangeliska Fosterlandsstiftelsens tidning, f\u00f6r ganska m\u00e5nga \u00e5r sedan. Ett slags \u00e5terbruk. Hoppas att den kan…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[344],"tags":[],"class_list":["post-5126","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kyrkkaffeprat"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5126"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5126"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5126\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5126"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5126"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5126"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}