![\"\"](\"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2012\/03\/lite-mj\u00f6lk.jpg\" "\\"lite")
<\/a>Min hyllning<\/strong><\/p>\n Oh, min barndoms missionshus med alla dess kaffekokande och bull- och kakbakande tanter! Tant Alva, tant Ester, tant Aina, tant Doris, tant Sigrid, tant Karin, mor Inga och en hel massa andra. Vilken insats ni gjorde, vilken k\u00e4rlek ni visade! Som jag minns det gamla k\u00f6ket, s\u00e5 m\u00e5ste det ha varit ett tungt jobb f\u00f6r er att koka, servera och sedan ta hand om all disk.<\/p>\n I min barndoms missionshus fanns det inte n\u00e5got utrymme f\u00f6r servering. I \u201dlilla salen\u201d fanns det bara plats f\u00f6r ett l\u00e5ngt serveringsbord med framdukade koppar i l\u00e5nga rader plus en massa kakfat. D\u00e4r fanns ocks\u00e5 ett bord d\u00e4r n\u00e5gra kunde sitta och dricka sitt kaffe, men d\u00e4r rymdes nog inte mer \u00e4n 10\u201312 personer. Nej, f\u00f6r de flesta fanns inte n\u00e5gon annan plats \u00e4n stora salen att inta sitt kaffe i. S\u00e5 n\u00e4r man h\u00e4mtat sitt kaffe och br\u00f6d fick man vandra tillbaka till stora salen, balanserande kakfat och kaffekopp eller saftglas s\u00e5 gott det gick, och sl\u00e5 sig ner i n\u00e5gon b\u00e4nk. D\u00e4r fortsatte man att balansera, medan man drack sitt kaffe och f\u00f6rde livliga samtal med b\u00e4nkgrannarna runt omkring. Oftast gick det j\u00e4ttebra, jag minns inte att det n\u00e5gonsin var n\u00e5gon som spillde, men visst m\u00e5ste det v\u00e4l ha h\u00e4nt olyckor ibland. Vi var ju ganska m\u00e5nga barn i olika \u00e5ldrar och \u00e4ven de vuxna kunde v\u00e4l spilla n\u00e5gon g\u00e5ng.<\/p>\n Det var nog inte s\u00e5 ofta som det serverades kyrkkaffe efter en vanlig gudstj\u00e4nst, utan det var nog mest n\u00e4r det var fest av n\u00e5got slag, som s\u00f6ndagsskolans julfest eller offerfesten (oh ljuva ord!!!) p\u00e5 annandag jul, eller vid andra speciella tillf\u00e4llen. Vilka sorters kakor som serverades har jag inte n\u00e5got minne av, men det var s\u00e4kert \u00e5tskilligt fler \u00e4n dagens \u201dbulle, mjuk kaka, liten kaka\u201d som v\u00e4l n\u00e4stan \u00e4r standard numera. De gamla sk\u00e5nska bondmororna kunde allt om kakbak, och de sparade s\u00e4kert inte p\u00e5 sm\u00f6r och gr\u00e4dde, s\u00e5 nog var det \u00e5tskilliga kalorier som slank ner vid ett ordin\u00e4rt kyrkkaffe!<\/p>\n Innan man b\u00f6rjade servera skulle det alltid sjungas bordsb\u00f6n. N\u00e4r jag var liten (jag \u00e4r f\u00f6dd 1941) var det denna som g\u00e4llde:<\/p>\n I Jesu namn till bords vi g\u00e5.<\/em> Jag tyckte att melodin var hemskt tr\u00e5kig, och s\u00e4kert sj\u00f6ngs den ganska sl\u00e4pigt ocks\u00e5. N\u00e4r jag b\u00f6rjade n\u00e4rma mig ton\u00e5ren, jag tror att det var d\u00e5, inf\u00f6rdes en ny och poppigare variant som k\u00e4ndes mycket roligare att sjunga:<\/p>\n I Jesu namn till bords vi g\u00e5.<\/em> Framf\u00f6r allt var det melodin som hade blivit roligare, tyckte jag. Nu, l\u00e5ngt efter\u00e5t, ser jag ocks\u00e5 att det var en v\u00e4ldigt fin text i den gamla versionen, men det f\u00f6rstod man ju inte riktigt n\u00e4r man var ett litet barn.<\/p>\n P\u00e5 1950-talet satte man ocks\u00e5 ig\u00e5ng med att bygga om och till missionshuset. Det gjordes en souterr\u00e4ngv\u00e5ning, d\u00e4r man fick plats f\u00f6r k\u00f6k och \u201dsamvarodel\u201d. \u00c4ven det nya k\u00f6ket var tr\u00e5ngt, och det saknade f\u00f6nster, men det var i alla fall modernt och betydligt l\u00e4ttare att arbeta i \u00e4n det gamla.<\/p>\n H\u00e4r hade man ofta f\u00f6rsamlingsaftnar och andra sammankomster p\u00e5 l\u00f6rdagskv\u00e4llarna. Nu hade jag blivit s\u00e5 pass \u201dstor\u201d att jag f\u00f6rv\u00e4ntades hj\u00e4lpa till vid serveringarna, och det gjorde jag med gl\u00e4dje. Jag har alltid trivts med gamla kvinnor. De har s\u00e5 mycket visdom inom sig, och jag lyssnade och tog till mig av deras samtal och resonemang. Mycket av min livssyn har jag nog f\u00e5tt av dessa goda, str\u00e4vsamma kvinnor som gav s\u00e5 mycket av sig sj\u00e4lva i praktisk handling och i omtanke om sin n\u00e4sta. D\u00e4rf\u00f6r tycker jag att det \u00e4r s\u00e5 roligt med en bok som just lyfter fram alla dessa \u201dkyrktanter\u201d som s\u00e5 s\u00e4llan blev sedda och uppskattade efter f\u00f6rtj\u00e4nst.<\/p>\n 1966 kom jag och min man som nygifta till en liten stad i M\u00e4lardalen. Att komma till missionskyrkan d\u00e4r, och till dess k\u00f6k, var som att flyttas tillbaka till 1940-talet. Det var ett v\u00e4ldigt omodernt k\u00f6k, ganska tungrott, men st\u00e4mningen var densamma och k\u00e4rleken till verket likas\u00e5. Nog kunde det bli lite h\u00f6gljudda diskussioner ibland \u2013 det var ju m\u00e5nga viljor som skulle enas \u2013 men jag tror att det bara var f\u00f6r stunden. I sj\u00e4l och hj\u00e4rta var man de b\u00e4sta v\u00e4nner.<\/p>\n Under de h\u00e4r \u00e5ren f\u00f6ddes mina fyra barn, och det gjorde att jag inte alltid kunde hj\u00e4lpa till s\u00e5 mycket som jag egentligen velat, men jag f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e5 gott jag kunde.<\/p>\n 1974 flyttade vi till en annan ort i S\u00f6rmland. Kyrkan h\u00e4r var nyinvigd. H\u00e4r fanns ett stort och f\u00f6r den tiden modernt k\u00f6k. Arkitektens intentioner hade s\u00e4kert varit goda, men allt fungerade inte s\u00e5 bra \u00e4nd\u00e5. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan byggde vi om k\u00f6ket, och nu fungerar det mycket bra. H\u00e4r har vi ofta kyrkkaffe f\u00f6r 150\u2013200 personer, s\u00e5 det blir mycket arbete n\u00e4r man har sina arbetsveckor.<\/p>\n \u00c4ven h\u00e4r har jag m\u00f6tt denna vilja att hj\u00e4lpa till. Jag har k\u00e4nt mig r\u00f6rd och tacksam m\u00e5nga g\u00e5nger \u00f6ver alla kvinnor som kommer med sina bullar och sina kakburkar och sina villiga h\u00e4nder.<\/p>\n Detta f\u00e5r bli min hyllning till alla villiga och glada kvinnor i hela v\u00e5rt land som st\u00e4ller upp och arbetar f\u00f6r f\u00f6rsamlingens trevnad. Inte minst vill jag hylla alla dem som arbetade i de gamla omoderna k\u00f6ken med vedspisar, tunga grytor och livsfarliga kaffebryggare d\u00e4r man h\u00e4llde i vattnet kokande. Gud v\u00e4lsigne er alla!<\/p>\n Sonja Martinsson, Hjortensbergskyrkans f\u00f6rsamling, Nyk\u00f6ping<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Kyrkkaffebloggen firar Internationella kvinnodagen med den hyllning som Sonja Martinsson i Nyk\u00f6ping skrev f\u00f6r snart tio \u00e5r sedan n\u00e4r vi gjorde v\u00e5rt f\u00f6rsta kyrkkaffeupprop. Jag brukar s\u00e5 gott som alltid l\u00e4sa upp den n\u00e4r jag ber\u00e4ttar om kyrkkaffe p\u00e5 olika st\u00e4llen. F\u00f6rra \u00e5ret d\u00f6k Sonja sj\u00e4lv upp en g\u00e5ng, s\u00e5 d\u00e5 fick hon l\u00e4sa. Hurra…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[344,1],"tags":[],"class_list":["post-4181","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kyrkkaffeprat","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4181"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4181"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4181\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4181"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4181"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4181"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nV\u00e4lsigna g\u00e5vorna vi f\u00e5!<\/em>
\nGud, dig till \u00e4ra, oss till gagn,<\/em>
\nvi undf\u00e5 dem i Jesu namn.<\/em><\/p>\n
\nV\u00e4lsigna g\u00e5vorna vi f\u00e5<\/em>
\noch h\u00e4gna med din milda hand<\/em>
\ni n\u00e5d v\u00e5rt hem och fosterland.<\/em><\/p>\n<\/a>