{"id":3477,"date":"2011-11-24T07:40:00","date_gmt":"2011-11-24T06:40:00","guid":{"rendered":"https:\/\/hj.ekmsandbox.se\/?p=3477"},"modified":"2011-11-24T07:40:00","modified_gmt":"2011-11-24T06:40:00","slug":"mathjaltarna-i-dc","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2011\/mathjaltarna-i-dc\/","title":{"rendered":"Mathj\u00e4ltarna i DC"},"content":{"rendered":"

Ikv\u00e4ll ska jag \u00e5ka till V\u00e4ster\u00e5s och ber\u00e4tta om Fester med rester<\/em> <\/a>p\u00e5 ”Ska vi byta grejer?”<\/a>. Innan dess \u00e4r det fotografering med Magnus hela dagen — vi l\u00e5nar Lundby pr\u00e4stg\u00e5rd i Viby igen och hoppas p\u00e5 en ljus dag.<\/p>\n

Nu n\u00e4r jag samlade ihop bilder till V\u00e4ster\u00e5s kom jag p\u00e5 att alla borde f\u00e5 l\u00e4sa om DC Central Kitchen<\/a>. Vilka mathj\u00e4ltar!<\/p>\n

***<\/p>\n

\"\"<\/a>
Leverans -- bortsorterad mat p\u00e5 v\u00e4g in i k\u00f6ket. Foto: DC Central Kitchen<\/figcaption><\/figure>\n

Sl\u00f6sa inte<\/strong><\/p>\n

Robert Eggers drev en nattklubb i Washington, DC. N\u00e4r k\u00f6ket st\u00e4ngde under sm\u00e5timmarna sl\u00e4ngdes all mat som inte hade g\u00e5tt \u00e5t: kycklingbr\u00f6st, rotsaker, sallad, fiskfil\u00e9er \u2026 Och ute p\u00e5 gatan s\u00e5g han de m\u00e4nniskor som hade blivit \u00f6ver i samma stad: de som inte hade g\u00e5tt ut skolan utan hamnat vid sidan om systemen, b\u00f6rjat prova droger, fastnat och hamnat i en sovs\u00e4ck eller en flyttkartong p\u00e5 trottoaren.<\/p>\n

\u2013 V\u00e5r princip \u00e4r att det \u00e4r fel med sl\u00f6seri, s\u00e4ger Michael Curtin. Det \u00e4r fel att sl\u00e4nga bort mat, det \u00e4r fel att sl\u00e4nga bort m\u00e4nniskor, det \u00e4r fel att inte ta vara p\u00e5 det utrymme som finns.<\/p>\n

Robert Eggers funderade ett tag, gjorde sig av med sin nattklubb och skaffade ist\u00e4llet ett stork\u00f6k, en kylbil och ett namn: DC Central Kitchen. Eftersom han var k\u00e4nd i branschen kunde han \u00f6vertala de andra nattklubbs\u00e4garna och restaurang\u00e4garna i stan att \u00f6ppna porten f\u00f6r kylbilen ist\u00e4llet f\u00f6r att \u00f6ppna luckan till containern, och de nattliga turerna runt i den amerikanska huvudstadens numrerade och\u00a0bokstaverade gatsystem resulterade i stora\u00a0m\u00e4ngder fina r\u00e5varor, halvlagade r\u00e4tter och\u00a0f\u00e4rdig men inte serverad mat.<\/p>\n

I stork\u00f6ket togs de emot av ett par kockar\u00a0\u2013 och en grupp heml\u00f6sa. I utbyte mot att de lovade\u00a0att h\u00e5lla sig borta fr\u00e5n droger, komma varje\u00a0morgon och arbeta h\u00e5rt fick de en stork\u00f6ksutbildning\u00a0och med den en chans att s\u00f6ka riktiga\u00a0restaurangjobb.<\/p>\n

\u2013 Robert b\u00f6rjade med en enda kylbil, men\u00a0id\u00e9n har varit precis densamma hela tiden, s\u00e4ger\u00a0Michael Curtin. Vi skapar m\u00f6jligheter med mat.\u00a0V\u00e5rt samh\u00e4lle sl\u00f6sar med allt, till och med med\u00a0m\u00e4nniskor, men allt \u00e4r v\u00e4rdefullt om vi behandlar det som v\u00e4rdefullt. Varje dag b\u00f6rjar med att\u00a0v\u00e5ra kockar s\u00e4ger: \u00bbVad har vi?\u00ab \u2013 och s\u00e5 lagar de\u00a0bra mat av det som finns.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Vololnt\u00e4rer, professionella kockar och k\u00f6kselever arbetar tillsammans. Foto: DC Central Kitchen<\/figcaption><\/figure>\n

Michael Curtin har sj\u00e4lv drivit restaurang,\u00a0och det var s\u00e5 han kom i kontakt med DC Central\u00a0Kitchen. Han sk\u00e4nkte k\u00f6ksutrustning och\u00a0var med och samlade in pengar till verksamheten.\u00a0N\u00e4r han hade s\u00e5lt restaurangen och\u00a0arbetat som konsult ett tag l\u00e4ngtade han efter\u00a0en arbetsgemenskap\u00a0och blev en av Eggers n\u00e4rmaste\u00a0medarbetare.<\/p>\n

\u2013 Den f\u00f6rsta tiden lagade de 200 portioner\u00a0mat om dagen av r\u00e5varorna som Robert samlade\u00a0in. Nu har vi 115 anst\u00e4llda, och ungef\u00e4r h\u00e4lften av\u00a0dem \u00e4r folk som har b\u00f6rjat med att g\u00e5 v\u00e5r stork\u00f6kskurs\u00a0f\u00f6r heml\u00f6sa. Vi lagar 4500 portioner\u00a0varje dag.\u00a0<\/p>\n

Maten levereras till utdelningsst\u00e4llen i hela\u00a0huvudstaden. Heml\u00f6sa, pension\u00e4rer, utsatta\u00a0barnfamiljer och skolbarn \u00e4ter upp den.\u00a0<\/p>\n

I Michael Curtins arbetsuppgifter ing\u00e5r att\u00a0h\u00e5lla kontakten med restauranger och stork\u00f6k och f\u00e5 dem att anst\u00e4lla studenterna fr\u00e5n kursen (\u00bbvi backar upp dem, det \u00e4r ett samarbete\u00ab), men ocks\u00e5 att utveckla samarbetet med nya leverant\u00f6rer. En amerikansk lag, Bill Emerson Good Samaritan Food Donation Act, friar givaren fr\u00e5n ansvar f\u00f6r sk\u00e4nkt mat. Det underl\u00e4ttar. Att inte beh\u00f6va l\u00e4mna inneh\u00e5llsf\u00f6rteckning till utdelningsst\u00e4llena g\u00f6r ocks\u00e5 arbetet enklare.<\/p>\n

\u2013 Nu beh\u00f6ver vi ju s\u00e5 stora m\u00e4ngder att vi inte kan \u00e5ka runt till mindre restauranger och h\u00e4mta tio kycklingbr\u00f6st eller s\u00e5. Om en s\u00e5dan restaurang h\u00f6r av sig kopplar vi ihop den med till exempel en kyrka som har ett mindre k\u00f6k. Vi jobbar mest med st\u00f6rre st\u00e4llen. Vi f\u00e5r in allt fr\u00e5n k\u00f6ttbullar till pastasallad, och otroligt mycket fint grillat k\u00f6tt fr\u00e5n en g\u00e5rd som har grillk\u00f6k p\u00e5 somrarna. Men under de 22 \u00e5r som vi har funnits har restaurangerna minskat sitt svinn ordentligt, s\u00e5 dessutom h\u00e4mtar vi p\u00e5 flera bondg\u00e5rdar utanf\u00f6r stan \u2013 de kan inte s\u00e4lja krokiga mor\u00f6tter eller tomater med fel f\u00e4rg till snabbk\u00f6pskedjorna, men det \u00e4r ju bra mat, och vi anv\u00e4nder den g\u00e4rna. En del restauranger k\u00f6per hela djur och ger oss de delar som de inte har p\u00e5 menyn.<\/p>\n

En typisk kursdeltagare p\u00e5 DC Central Kitchen har oftast fyllt 30 f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan, har inte avslutat skolan, har suttit i f\u00e4ngelse vid n\u00e5got tillf\u00e4lle, har kanske inte haft n\u00e5got vanligt jobb, har levt utan fast adress men inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis p\u00e5 gatan, \u00e4r amerikansk medborgare och har best\u00e4mt sig f\u00f6r att g\u00f6ra ett nytt f\u00f6rs\u00f6k.<\/p>\n

\u2013 Robert hade ju restaurangbakgrund. Hade han varit i bilbranschen hade han kanske startat en bilmekanikerskola \u2026 Men restaurangbranschen \u00e4r bra p\u00e5 det viset att restauranger anst\u00e4ller okvalificerad arbetskraft och alltid beh\u00f6ver folk, ocks\u00e5 i d\u00e5liga tider. Jobbar man h\u00e5rt s\u00e5 kan man kl\u00e4ttra. Alla som vi ser i kockprogrammen p\u00e5 tv har b\u00f6rjat med att diska. Jag b\u00f6rjade sj\u00e4lv som servit\u00f6r f\u00f6r 27 \u00e5r sedan. Amerika \u00e4r fullt av s\u00e5dana ber\u00e4ttelser.<\/p>\n

120 dagar f\u00f6re kursstart ska deltagarna vara drogfria, och under utbildningen g\u00f6rs drogtester kontinuerligt. \u00c5tta timmar om dagen i sexton veckor, praktiskt arbete varvat med klassrumsundervisning om bland annat r\u00e5varor och hygien. Sedan har livet f\u00f6rhoppningsvis redan b\u00f6rjat p\u00e5 nytt.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r m\u00e5nga som st\u00f6ttar oss, och i p\u00e5skas var det vi som kokade de 5000 \u00e4ggen till Vita husets \u00e4ggt\u00e4vling, s\u00e4ger Michael Curtin. Men vi kommer aldrig att bli n\u00e5gon maskot f\u00f6r politikerna, f\u00f6r vi arbetar s\u00e5 annorlunda \u2013 s\u00e5 marknadsm\u00e4ssigt. Vi visar vilken styrka det finns i att ta vara p\u00e5 maten och m\u00e4nniskorna. Och vi f\u00f6rs\u00f6ker alltid f\u00e5 ig\u00e5ng diskussioner.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ikv\u00e4ll ska jag \u00e5ka till V\u00e4ster\u00e5s och ber\u00e4tta om Fester med rester p\u00e5 ”Ska vi byta grejer?”. Innan dess \u00e4r det fotografering med Magnus hela dagen — vi l\u00e5nar Lundby pr\u00e4stg\u00e5rd i Viby igen och hoppas p\u00e5 en ljus dag. Nu n\u00e4r jag samlade ihop bilder till V\u00e4ster\u00e5s kom jag p\u00e5 att alla borde f\u00e5…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[340,1],"tags":[],"class_list":["post-3477","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-forresten","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3477"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3477"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3477\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3477"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3477"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3477"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}