{"id":3369,"date":"2011-11-09T09:18:45","date_gmt":"2011-11-09T08:18:45","guid":{"rendered":"https:\/\/hj.ekmsandbox.se\/?p=3369"},"modified":"2011-11-09T09:18:45","modified_gmt":"2011-11-09T08:18:45","slug":"eva","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2011\/eva\/","title":{"rendered":"Eva"},"content":{"rendered":"

Ig\u00e5r morse l\u00e4mnade Eva Sp\u00e5ngberg oss.<\/p>\n

Jag bl\u00e4ddrar och bl\u00e4ddrar i datorns mappar f\u00f6r att hitta bilderna fr\u00e5n n\u00e4st sista g\u00e5ngen jag tr\u00e4ffade henne. Hon hade ber\u00e4ttat f\u00f6r min mamma att hennes Birgitta-staty till Birgittasystrarna i Tallinn, den sista stora statyn hon orkade g\u00f6ra, skulle st\u00e5 p\u00e5 Bj\u00f6rkelund n\u00e5gra dagar till innan den \u00e5kte iv\u00e4g till Tallinn, och min mamma tyckte att det var viktigt att den blev fotograferad innan den f\u00f6rsvann, s\u00e5 vi kom \u00f6verens om att jag skulle komma med min kamera.<\/p>\n

N\u00e4r jag och min mamma kom till Bj\u00f6rkelund m\u00f6tte vi Evas medhj\u00e4lpare Ellinor, som sa att Eva skulle komma strax. Det gjorde hon ocks\u00e5.<\/p>\n

— Jag st\u00e4llde ett brev till dig inne hos Birgitta, sa hon. S\u00e5g du det?<\/p>\n

\"\"<\/a>
Ikonen. Eller brevet.<\/figcaption><\/figure>\n

Det var den h\u00e4r ikonen. Ett brev med tretton bokst\u00e4ver och tv\u00e5 siffror. Men eftersom ikonm\u00e5lare talar om ikoner som skrivna snarare \u00e4n m\u00e5lade kan man v\u00e4l absolut kalla en ikon f\u00f6r ett brev?<\/p>\n

Efter Birgitta gjorde Eva inga fler statyer, men desto fler reliefer d\u00e4r hon komponerade med tr\u00e4, ofta tr\u00e4bitar exakt s\u00e5 som de hade sett ut n\u00e4r hon hittade dem, och rep och f\u00e4rger. Mycket guld. N\u00e4r det brann p\u00e5 hennes g\u00e5rd — boningshuset brann ner p\u00e5 grund av ett osynligt elfel som hade uppst\u00e5tt efter stormen Gudrun, och sista g\u00e5ngen jag tr\u00e4ffade henne bodde hon i sin verkstad — anv\u00e4nde hon svartbr\u00e4nt tr\u00e4 till\u00a0julkrubbebilder och p\u00e5skbilder. Efter tsunamin gjorde hon Tsunamikorset. Det allvarliga som h\u00e4nde h\u00e4r i v\u00e4rlden verkade alltid ge henne alltid inspiration till nya gestaltningar av Bibelns inneh\u00e5ll. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar tr\u00e4ffade henne d\u00e5 och d\u00e5 och kom n\u00e4stan\u00a0alltid tillbaka med n\u00e5got nytt till kyrkan eller hemma: Jakobs stege p\u00e5 en bit bj\u00f6rkstam, ett Jesusansikte p\u00e5 en s\u00e5dan d\u00e4r kil som man s\u00e5gar ut n\u00e4r man ska f\u00e4lla ett tr\u00e4d, en julkrubba i en klyka … allt var s\u00e5 sj\u00e4lvklart n\u00e4r vi v\u00e4l fick se det.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Ikonen. Eller brevet. P\u00e5 baksidan.<\/figcaption><\/figure>\n

Ett av de Eva-konstverk som h\u00e4nger hemma hos mina f\u00f6r\u00e4ldrar nu (men bara f\u00f6r att de beh\u00f6vde l\u00e5na det till en utst\u00e4llning f\u00f6r ett tag sedan) \u00e4r en spetsig, oregelbundet formad\u00a0kil som Eva hade m\u00e5lat i flera olika f\u00e4rger och f\u00e4st ett litet f\u00f6rgyllt tr\u00e4kors p\u00e5. Den fick jag n\u00e4r jag hade h\u00e4mtat brevet hos Birgitta. Fr\u00e5n b\u00f6rjan hade den varit en bit av Birgitta-stocken. Eva hade tagit bort mycket f\u00f6r att Birgitta skulle komma fram — det var s\u00e5 hon beskrev sitt arbete med skulpturerna. De fanns redan inne i stockarna. Hennes uppgift var bara att se dem och ta fram dem.<\/p>\n

— Och Gud f\u00e5r ta bort mycket, mycket, f\u00f6r att vi ska bli det som han har t\u00e4nkt, sa hon. Han f\u00e5r arbeta mycket med oss. Men ibland kan det bli n\u00e5got av det som han tar bort ocks\u00e5.<\/p>\n

Jag hittar inte bilderna n\u00e5gonstans idag. Mellan kamerabes\u00f6ket hos Eva och den h\u00e4r dagen har tv\u00e5 datorer kraschat. Jag tror att mina f\u00f6r\u00e4ldrar har bilderna p\u00e5 skivor n\u00e5gonstans, och dem m\u00e5ste jag f\u00f6rst\u00e5s leta efter n\u00e4r vi tr\u00e4ffas n\u00e4sta g\u00e5ng.<\/p>\n

Sista g\u00e5ngen jag var hos Eva satt hon p\u00e5 sin s\u00e4ng och jag och min mamma och en god v\u00e4n p\u00e5 stolar intill. Hon hade visat oss hur Bj\u00f6rkelund blev efter branden — landskapet var inte alls som jag mindes det, men det verkade inte bekymra Eva. Hon hade gjort om ganska mycket. Ett tr\u00e4d som hade kn\u00e4ckts beh\u00f6vdes som elstativ till belysning en bit bort, s\u00e5 ovanf\u00f6r str\u00f6mbrytarna hade hon plockat fram en \u00e4ngel ur den brutna stammen. Vi fick h\u00e4mta varsin sten till en ny plats d\u00e4r hon hade satt upp ett krucifix och l\u00e4gga dem vid Jesu f\u00f6tter. Eva vinkade till en ton\u00e5rspojke som kommunen hade skickat som r\u00f6jningshj\u00e4lp. Sedan satt vi och pratade ganska l\u00e4nge, och Eva sa att hon hade best\u00e4mt sig f\u00f6r att delta i nattvarden i alla f\u00f6rsamlingar som bj\u00f6d in henne som talare, f\u00f6r \u00e4ven om m\u00e4nniskor har olika syn p\u00e5 inneh\u00e5llet i gudstj\u00e4nsten s\u00e5 \u00e4r vi syskon.<\/p>\n

Jaha, det h\u00e4r blev mycket l\u00e4ngre \u00e4n jag hade t\u00e4nkt … och \u00e4nd\u00e5 har jag knappt sagt n\u00e5got av det viktiga. Hm. Det \u00e4r nog m\u00e5nga som f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra det idag.<\/p>\n

Och hennes bilder finns ju kvar, \u00f6verallt i v\u00e5ra kyrkor, och forts\u00e4tter att ber\u00e4tta \u00e5t henne.<\/p>\n

(Den som vill kan klicka ut f\u00f6rl\u00e4ngningen h\u00e4r och l\u00e4sa en text som jag skrev p\u00e5 uppdrag av en tidning f\u00f6r n\u00e4stan tio \u00e5r sedan.)<\/p>\n

***<\/p>\n

Det blir ingen jul utan Eva Sp\u00e5ngberg.<\/strong><\/p>\n

Hennes bibliska skulpturer finns i kyrkor i hela v\u00e5rt land.<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r andra skriver p\u00e5 engelska p\u00e5 visitkortet anv\u00e4nder sig Eva av samma titel som alltid: f\u00f6rkunnare i tr\u00e4.<\/strong><\/p>\n

Hon \u00e4r l\u00e4raren som fann en ovanlig livsuppgift och m\u00e5nga v\u00e4nner \u2013 b\u00e5de m\u00e4nniskor och \u00e5snor.<\/strong><\/p>\n

\u2013 Jesus, s\u00e4ger Eva Sp\u00e5ngberg.<\/p>\n

Det g\u00e5r naturligtvis inte att skriva tonfall och vokalf\u00e4rger med bokst\u00e4ver, men jag och mina syskon var alltid lite fascinerade av Evas s\u00e4tt att uttala namnet Jesus. Vi hamnade p\u00e5 hennes Bj\u00f6rkelund titt som t\u00e4tt, satt i samlingshuset Arken, lyssnade och tittade med stora \u00f6gon, gick med p\u00e5 stigen upp mot Jerusalems tempel med barrtr\u00e4d och mossa runtomkring, h\u00e4lsade p\u00e5 \u00e5snorna p\u00e5 beh\u00f6rigt avst\u00e5nd, fingrade f\u00f6rsiktigt p\u00e5
\ntr\u00e4et om n\u00e5gon vuxen sa att vi fick och h\u00f6rde Eva s\u00e4ga Jesus.<\/p>\n

Det h\u00f6rdes att det var ett av hennes viktigaste ord.<\/p>\n

Sedan v\u00e5ra s\u00f6ndagsskoleutflykter \u2013 och vi var sannerligen inte de enda som \u00e5kte p\u00e5 utflykt till Bj\u00f6rkelund, g\u00e5rden precis vid v\u00e4gen n\u00e4ra Hjelmseryd \u2013 har det f\u00f6rst\u00e5s g\u00e5tt n\u00e5gra \u00e5r. Evas bibliska skulpturer, med stillsamma ansikten och allvarliga \u00f6gon, ser jag \u00f6verallt. Och p\u00e5 alla bilder ser Eva ut precis som jag minns henne: antingen h\u00e5ller hon i sitt huggj\u00e4rn och sin klubba och en ny bild v\u00e4xer fram, eller ocks\u00e5 visar hon. Lille gr\u00f6ne Skurt har blivit en flitig g\u00e4st p\u00e5 Bj\u00f6rkelund och fr\u00e5gat Eva om allt m\u00f6jligt som tusentals svenska barn bara m\u00e5ste f\u00e5 veta \u2013 TV-programmen finns utgivna och anv\u00e4nds i m\u00e5nga barngrupper. Eva har talat p\u00e5 sm\u00e5 ton\u00e5rsl\u00e4ger och stora konferenser och blivit intervjuad i snart sagt varje tidning, f\u00f6r det g\u00e5r ju bara inte att l\u00e5ta bli en konstn\u00e4r som bor mitt ute i skogen med en hoper \u00e5snor och som s\u00e5 g\u00e4rna
\nber\u00e4ttar. Och Eva har sj\u00e4lv uppt\u00e4ckt nya m\u00f6jligheter och spelat in ett inte oansenligt antal videofilmer d\u00e4r hon ber\u00e4ttar om viktiga saker. Hon har f\u00f6rresten gett ut b\u00f6cker p\u00e5 sitt eget bokf\u00f6rlag, \u00c5snan, ocks\u00e5.<\/p>\n

Men det som g\u00f6r Eva Sp\u00e5ngberg intressant \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s inte att hon har blivit ett slags mediafigur \u2013 inte ens att hon \u00e4r en ganska ovanlig s\u00e5dan med sitt r\u00e4ttframma s\u00e4tt och sin ber\u00e4ttargl\u00e4dje. Det \u00e4r mest en bieffekt av hennes uppdrag, och det uppdraget utf\u00f6r hon dygnet runt, var hon \u00e4n befinner sig, men mest p\u00e5 Bj\u00f6rkelund.<\/p>\n

Eva kallar sig sj\u00e4lv en f\u00f6rkunnare i tr\u00e4. Bibliska gestalter \u00e4r det hon g\u00f6r: krucifix, Mariabilder, p\u00e5sklandskap, julkrubbor. I min hemf\u00f6rsamling i Sm\u00e5land finns fyra stora reliefer. Jesus str\u00e4cker ut sin hand mot Petrus som k\u00e4mpar i vattnet p\u00e5 ena l\u00e5ngv\u00e4ggen, och p\u00e5 varsin sida om altaret utf\u00f6r tv\u00e5 \u00e4nglar sina uppdrag \u2013 den ena vaktar porten till paradiset n\u00e4r Adam och Eva motvilligt vandrar d\u00e4rifr\u00e5n, och den andra har just kommit till Maria f\u00f6r att ber\u00e4tta f\u00f6r henne att hon ska bli mor till Jesus. Hela ber\u00e4ttelsen sammanfattad i tv\u00e5 bilder \u2013 och mittemellan dem
\nfinns altaret.<\/p>\n

M\u00e5nga kyrkor i Sverige har bilder som liknar min kyrkas. Motiven skiftar, men det g\u00e5r alltid att k\u00e4nna igen Eva. Hon l\u00e5ter tr\u00e4et vara tr\u00e4 och hugger fram det som d\u00f6ljer sig inuti:<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r jag ser en lindestock som den h\u00e4r, s\u00e4ger hon och visar, d\u00e5 ser jag vad som finns i. D\u00e5 b\u00f6rjar jag att ta bort, och ta bort, och ta bort, tills bilden kommer fram.<\/p>\n

Ingen vet hur m\u00e5nga g\u00e5nger Eva har sagt de d\u00e4r orden, och de l\u00e5ter alltid lika sanna. Kanske beror det p\u00e5 att Eva ocks\u00e5 ser ett st\u00f6rre inneh\u00e5ll i sitt arbete med lindstocken.<\/p>\n

\u2013 Jag f\u00e5r liksom k\u00e4nna hur tr\u00e4et v\u00e4xer, och det kan vara en kvist h\u00e4r och d\u00e4r, och kanske en spricka. Men det g\u00f6r ingenting. Det \u00e4r sprickor i oss m\u00e4nniskor ocks\u00e5, s\u00e5 jag tycker ibland att det kan vara en tillg\u00e5ng.<\/p>\n

Tr\u00e4bilder och m\u00e4nniskor har faktiskt en hel del gemensamt, och Eva anv\u00e4nder g\u00e4rna liknelser f\u00f6r att ber\u00e4tta. I m\u00e5nga av de kyrkor d\u00e4r hennes bilder och figurer finns har hon varit och h\u00e4lsat p\u00e5, ber\u00e4ttat f\u00f6r skolbarn och pension\u00e4rer, kyrkor\u00e5d och syf\u00f6reningar. Hon pekar g\u00e4rna p\u00e5 sina bilder och ber\u00e4ttar hur de kommer till och hur hon har t\u00e4nkt, men den som lyssnar f\u00e5r alltid n\u00e5got att t\u00e4nka p\u00e5 f\u00f6r egen del ocks\u00e5.<\/p>\n

Inte minst ber\u00e4ttelsen om hur det kom sig att Eva b\u00f6rjade hugga bilder i tr\u00e4 har inspirerat m\u00e5nga.<\/p>\n

Visst var bilderna viktiga f\u00f6r henne redan fr\u00e5n b\u00f6rjan \u2013 hon beskriver Jesusgestalten i sin barndoms kyrka, Sk\u00e4fthammar i Gimo, som gjorde ett starkt intryck p\u00e5 henne. Det var honom hon pratade med n\u00e4r hennes syskon trodde att hon gick och talade f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Men vem var han? Familjen flyttade till G\u00e4vle, och Eva v\u00e4xte och funderade.<\/p>\n

\u201dUnder hela min ungdom l\u00e4ngtade jag efter att f\u00f6renas med dig, Jesus\u201d, skriver Eva Sp\u00e5ngberg. \u201dJag s\u00f6kte dig i kyrkorna, men m\u00e4nniskorna d\u00e4r skr\u00e4mde bort mig. Ja, det var b\u00e4ttre att cykla l\u00e5ngt bortifr\u00e5n stan till en plats d\u00e4r det fanns skog eller ner till hamnen Fredriksskans. D\u00e4r, inf\u00f6r havet och i skogen, kom du mig n\u00e4rmare.\u201d<\/p>\n

En alldeles vanlig dag, p\u00e5 en gata i G\u00e4vle som Eva minns det, kom Jesus. \u201dEva, det \u00e4r inte du som har valt mig\u201d, sa han. \u201dJag har valt dig.\u201d<\/p>\n

Kunde det vara sant? Skulle Jesus tala till en gymnasist i en svensk sm\u00e5stad? Hade han en plan f\u00f6r hennes liv, ett viktigt uppdrag? Det blev en av l\u00e4rarna p\u00e5 gymnasiet som gav Eva en av de f\u00f6rsta nycklarna.<\/p>\n

\u2013 Jag skulle kanske ha velat fr\u00e5ga honom om det h\u00e4r, f\u00f6r han var min kristendomslektor. Hjalmar Sund\u00e9n hette han. Men vi var livr\u00e4dda f\u00f6r Hjalmar Sund\u00e9n. Ingen sa ett knyst till honom. Nej, honom kunde jag inte tala med.\u00a0S\u00e5 en g\u00e5ng sa han att vi skulle g\u00e5 till biblioteket och se p\u00e5 gamla andaktsb\u00f6cker, bland annat en som hette Om Kristi efterf\u00f6ljelse<\/em> av Tomas \u00e0 Kempis. \u201dDen kan ni gott l\u00e4sa\u201d, sa han. \u201dAlla ska g\u00f6ra det. Utom Eva, f\u00f6r hon kommer att ta den p\u00e5 allvar.\u201d<\/p>\n

En tydligare inbjudan \u00e4n s\u00e5 beh\u00f6vde inte Eva. Hon undrar fortfarande, s\u00e4ger hon, om Jesus hade\u00a0talat med Hjalmar Sund\u00e9n om hennes stora l\u00e4ngtan. Hur kunde han annars veta? Eva k\u00f6pte sig ett eget exemplar av boken, och den \u00e4r fortfarande en av hennes viktiga f\u00f6ljeslagare och v\u00e4gvisare. I den har Eva skrivit ett av Jesu ord till l\u00e4rjungarna: \u201dDen som finner sitt liv, han skall mista det, men den som mister sitt liv f\u00f6r min skull, han skall finna det.\u201d<\/p>\n

Det \u00e4r inte enklaste v\u00e4gen till en problemfri tro som Eva Sp\u00e5ngberg beskriver i sina skulpturer och i det hon s\u00e4ger. Jag minns fortfarande tydligt den \u201dserie\u201d hon byggt utmed en stig vid Bj\u00f6rkelund, d\u00e4r Abraham och Isak \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g upp p\u00e5 berget \u2013 Abrahams tysta bekymmer och hans blick som fr\u00e5gar Gud: hur har du t\u00e4nkt dig det h\u00e4r? Men uppe p\u00e5 berget har en v\u00e4dur fastnat med hornen i sn\u00e5ren, och Abraham ser den
\nn\u00e4r han st\u00e5r med kniven lyft \u00f6ver Isak p\u00e5 altaret och lyfter blicken en sista g\u00e5ng.<\/p>\n

Evas egen stora offerfr\u00e5ga kom tidigt och gav henne inget val. Hon drabbades av polio, och n\u00e4r sjukdomen gav med sig hade den tagit med sig kraften i hennes ena hand och gjort den oanv\u00e4ndbar. F\u00f6r en ung m\u00e4nniska med m\u00e5nga funderingar hade det kunnat betyda ett oanv\u00e4ndbart liv ocks\u00e5 \u2013 men Eva uppt\u00e4ckte att skadan faktiskt gav <\/em>henne livet:<\/p>\n

\u2013 Jag kan inte anv\u00e4nda min hand till s\u00e5 mycket, men jag kan h\u00e5lla i mina verktyg!<\/p>\n

Kanske skulle hon aldrig ha\u00a0uppt\u00e4ckt sin g\u00e5va om hon haft tv\u00e5 alldeles vanliga h\u00e4nder. Det hade v\u00e4l varit l\u00e4ttare att anv\u00e4nda dem till alldeles vanliga saker?<\/p>\n

Att komma till Bj\u00f6rkelund \u00e4r som att kliva in i en alldeles egen v\u00e4rld. H\u00e4r bor Eva och hennes v\u00e4nner, och det \u00e4r b\u00e5de djur och m\u00e4nniskor. Med \u00e5snor har hon alltid kommit bra \u00f6verens, och de som bott hos henne har f\u00e5tt st\u00e5 modell f\u00f6r m\u00e5nga skulpturer. De har f\u00e5tt sina portr\u00e4tt m\u00e5lade p\u00e5 v\u00e4ggarna ocks\u00e5 \u2013 Os\u00e5fin och Os\u00e5ful och alla de andra.<\/p>\n

\u2013 \u00c5snan bar Jesus p\u00e5 sin rygg, ber\u00e4ttar Eva f\u00f6r stora och sm\u00e5. Ser ni korset?<\/p>\n

Och det g\u00f6r vi ju.<\/p>\n

Grisar, getter och h\u00f6ns kan det ocks\u00e5 finnas i olika inh\u00e4ngnader. Och skulpturer och skyltar finns det \u00f6verallt: h\u00e4r kan vi f\u00f6lja Abrahams och Isaks vandring, men ocks\u00e5 Jesu v\u00e4g till korset. H\u00f6gst upp p\u00e5 en kulle finns en stor modell av Jerusalems tempel. Eva har arbetat som\u00a0l\u00e4rare och ritat och skrivit mycket material f\u00f6r kyrkans barngrupper och s\u00f6ndagsskolor, och det pedagogiska finns alltid med i det hon g\u00f6r. Hon har gjort scener ur evangelierna i form av skulpturgrupper p\u00e5 tr\u00e4plattor och visar: n\u00e4r Jesus kom till synagogan och blev ombedd att l\u00e4sa texten, d\u00e5 fanns den p\u00e5 en rulle, och den som skulle fira gudstj\u00e4nst fick f\u00f6rbereda sig s\u00e5 h\u00e4r \u2026<\/p>\n

Hon lindar b\u00f6neremmen om sin arm och om sitt huvud och visar hur ett tygstycke t\u00e4cker huvud och axlar. Och s\u00e5 forts\u00e4tter hon att ber\u00e4tta. Orden i Bibeln f\u00e5r liv, namnen blir m\u00e4nniskor, det de g\u00f6r blir lite mindre underligt.<\/p>\n

S\u00e5 tas g\u00e4ster emot p\u00e5 Bj\u00f6rkelund \u2013 och det \u00e4r otaliga bussar som har stannat d\u00e4r genom \u00e5ren.<\/p>\n

Men det finns de som stannat l\u00e4ngre ocks\u00e5. Eva har alltid f\u00e5tt m\u00e5nga v\u00e4nner bland barn som h\u00e4lsat p\u00e5, och ton\u00e5ringar som beh\u00f6vt f\u00e5 vara hos henne och hj\u00e4lpa till med djuren ett tag har kunnat g\u00f6ra det. M\u00e4nniskor med missbruksproblem har ocks\u00e5 f\u00e5tt plats \u2013 Eva har gett dem ett hem och lagom stora uppgifter att sk\u00f6ta och pratat mycket med dem. N\u00e4r hennes egen mor, Ruth, inte klarade sig p\u00e5 egen hand l\u00e4ngre tog Eva
\nhand om henne. Om den stora f\u00f6rvandling som det inneb\u00e4r n\u00e4r en f\u00f6r\u00e4lder drabbas av senildemens har Eva f\u00e5tt ber\u00e4tta i m\u00e5nga sammanhang \u2013 hon erk\u00e4nner att det var sv\u00e5rare \u00e4n n\u00e5gon kunnat tro, men pekar p\u00e5 Jesu enorma k\u00e4rlek till just Ruth som inte kunde sova p\u00e5 natten eller g\u00f6ra sig f\u00f6rst\u00e5dd l\u00e4ngre.<\/p>\n

Nu fyller Eva Sp\u00e5ngberg snart \u00e5ttio \u00e5r. Lite grann har hon dragit ner p\u00e5 sina engagemang \u2013 ibland f\u00e5r n\u00e5gon av hennes medhj\u00e4lpare visa g\u00e5rden f\u00f6r bes\u00f6karna \u2013 men fortfarande vill hon ber\u00e4tta. Hon talar oftast om Jesus: p\u00e5 stora kyrkom\u00f6ten, n\u00e4r Skurt och Ingamay H\u00f6rngren kommer p\u00e5 bes\u00f6k i verkstaden, p\u00e5 ungdomsl\u00e4ger, vid medarbetarsamlingar, p\u00e5 video, i sina b\u00f6cker, p\u00e5 bibelskolor och OAS-m\u00f6ten. Ruth ber\u00e4ttar hon ocks\u00e5 om. Och ett ganska nytt \u00e4mne, som blir viktigare och viktigare: att det \u00e4r fint att vara gammal. F\u00f6r det tycker hon. Inte f\u00f6r att det alltid \u00e4r l\u00e4tt och roligt, utan f\u00f6r att det \u00e4r en del av livet med Jesus. Att inte h\u00e4nga med i allt, att vara lite \u201dbakom\u201d, \u00e4r till och med bra \u2013 bara man \u00e4r bakom Jesus. Eva skriver:<\/p>\n

\u201dJesus, jag har f\u00f6rs\u00f6kt h\u00e5lla mig d\u00e4r bakom dig. Men ibland har jag i min iver g\u00e5tt f\u00f6re dig, och allt har blivit fel. D\u00e5 har du med stark hand f\u00f6rt mig tillbaka till platsen d\u00e4r bakom dig. Du har g\u00e5tt fort ibland, och d\u00e5 har jag snavat och fallit. M\u00e5nga g\u00e5nger har jag legat d\u00e4r och gr\u00e4mt mig
\n\u00f6ver mitt fall. Men d\u00e5 har du kommit och sagt med ganska str\u00e4ng r\u00f6st: \u2019Ligg inte d\u00e4r och gr\u00e4m dig som ett bortsk\u00e4mt barn. Kom, nu ska vi g\u00e5 vidare!\u2019 Och s\u00e5 har du tagit mig vid handen och rest mig upp. (\u2026) Jag vet att det finns en plats att g\u00f6mma sig p\u00e5 n\u00e4r r\u00e4kenskapens dag kommer, och det \u00e4r bakom Jesus. Vi \u00e4r m\u00e5nga som \u00e4r bakom Jesus, vi alla som i den h\u00e4r v\u00e4rlden har ansetts vara lite \u2019bakom\u2019. Vi har trott p\u00e5 Ordet och bek\u00e4nt Jesus som v\u00e5r Herre. Nu h\u00e5ller han sina h\u00e4nder, de s\u00e5rm\u00e4rkta, som ett skydd omkring oss.\u201d<\/p>\n

Den bilden var det som Eva s\u00e5g i Sk\u00e4fthammars kyrka i Gimo. Och det \u00e4r samme Jesus som ligger nyf\u00f6dd i hennes julkrubbor. Jesus, som Eva Sp\u00e5ngberg vill f\u00f6rkunna \u2013 med sina ord och sina h\u00e4nder.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ig\u00e5r morse l\u00e4mnade Eva Sp\u00e5ngberg oss. Jag bl\u00e4ddrar och bl\u00e4ddrar i datorns mappar f\u00f6r att hitta bilderna fr\u00e5n n\u00e4st sista g\u00e5ngen jag tr\u00e4ffade henne. Hon hade ber\u00e4ttat f\u00f6r min mamma att hennes Birgitta-staty till Birgittasystrarna i Tallinn, den sista stora statyn hon orkade g\u00f6ra, skulle st\u00e5 p\u00e5 Bj\u00f6rkelund n\u00e5gra dagar till innan den \u00e5kte iv\u00e4g…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[344,1],"tags":[],"class_list":["post-3369","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kyrkkaffeprat","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3369"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3369"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3369\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3369"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3369"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3369"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}