{"id":3327,"date":"2011-11-12T07:57:49","date_gmt":"2011-11-12T06:57:49","guid":{"rendered":"https:\/\/hj.ekmsandbox.se\/?p=3327"},"modified":"2011-11-12T07:57:49","modified_gmt":"2011-11-12T06:57:49","slug":"tre-ganger","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2011\/tre-ganger\/","title":{"rendered":"Tre g\u00e5nger"},"content":{"rendered":"

N\u00e4r vi skulle g\u00f6ra P\u00e5t\u00e5r<\/em> <\/a>l\u00e5nade jag ihop fotograferingsrekvisita fr\u00e5n arbetskamrater och andra. Min sl\u00e4kting Ann Sid\u00e9n<\/strong>, som \u00e4r konstn\u00e4r,\u00a0l\u00e5nade ut sin utrustning f\u00f6r tillagning av grekiskt kaffe, och Magnus tog en av sina poetiska bilder. Den bilden blev aldrig anv\u00e4nd, men den dyker upp p\u00e5 min sk\u00e4rm d\u00e5 och d\u00e5 och p\u00e5minner mig om att det fanns en ber\u00e4ttelse till. F\u00f6r ett litet tag sedan fr\u00e5gade jag Ann om hon ville skriva ner den. Vars\u00e5goda!<\/p>\n

(Grekiskt kaffe kan f\u00f6r \u00f6vrigt rekommenderas! Om n\u00e5gon vill ha experttips, skriv s\u00e5 ska jag f\u00f6rmedla kontakt med Ann.)<\/p>\n

***<\/p>\n

\"\"<\/a>
Utrustningen. Foto: Magnus Aronson<\/figcaption><\/figure>\n

Tre g\u00e5nger ska vattnet stiga<\/strong><\/p>\n

\u2013 Vad heter \u00e5snan?<\/p>\n

Pappa Dimitri rycker p\u00e5 axlarna.<\/p>\n

\u2013 Heter? Det \u00e4r en \u00e5sna.<\/p>\n

N\u00e4r solen g\u00e5r upp l\u00e4gger vi p\u00e5 tr\u00e4sadeln. Jag sitter upp p\u00e5 tur och mamma Margerita p\u00e5 retur. Trappor med stegl\u00e4ngd f\u00f6r fyra hovar vindlar upp i bergen till odlingen. Den blir en oroligt smal och krokig stig l\u00e4ngs brant terrassering. Siffran ett komma fem och ortnamn p\u00e5 skylten betyder inte kilometer, utan timmar i \u00e5sneknop att n\u00e5 fram.<\/p>\n

I luften timjan, rosmarin och gr\u00e5 salvia, alla snickerier som vetter \u00e5t Egeiska havet \u00e4r turkos, de ockrabruna stenar som r\u00f6r sig och klingar \u00e4r getter. Grekiska spr\u00e5ket har s\u00e5 m\u00e5nga vokaler f\u00f6r att man andas med munnen \u00f6ppen i h\u00f6g luftfuktighet, s\u00e4ger han.<\/p>\n

Interrailkortet kom 1972 och kostade 350 kronor, en g\u00e5va till Europas ungdomar fr\u00e5n t\u00e5gbolagen. Utan karta och kompass i livet, men en ryggs\u00e4ck med Y3 och kl\u00e4dnypor f\u00f6ljde vi vartenda sticksp\u00e5r och stannade d\u00e4r smakerna var godast.<\/p>\n

\u00c5snan sl\u00e4pps med tv\u00e5 f\u00f6tter hopbundna s\u00e5 den h\u00e5ller sig n\u00e4ra. Vi vattnar tunga bifftomater, squash, gr\u00f6n paprika, r\u00f6d l\u00f6k, melon och potatis innan v\u00e4rmen och gurkans kl\u00e4ngen krusar sig som sladden p\u00e5 en fast telefon.\u00a0Lunchen bjuds i svala m\u00f6rka murade f\u00f6rr\u00e5det. H\u00e5rdosten i sin linnep\u00e5se h\u00e4ktas ned fr\u00e5n taket, en liten skv\u00e4tt lagrad vin\u00e4ger blandas med gurka, vitl\u00f6k och yoghurt, tomaten \u00e4r<\/em> lykopen, br\u00f6det segt och syrligt. Vinet kallas n\u00e5got med m\u00e4ngder av x i, och svindlar l\u00e5ngt, l\u00e5ngt bak i historien\u00a0med smak av tallk\u00e5da.<\/p>\n

S\u00e5 g\u00e5r m\u00e4n till ett tr\u00e4d och kvinnor till ett annat. D\u00e4r sover vi middag i skuggan tills grannarna kommer.<\/p>\n

Nu \u00e4r det kaffe.<\/p>\n

Det puderfint malda kaffet har samma f\u00e4rg som stenen i berget, som husen \u00e4r byggda av, ockra. Varje kopp lagas f\u00f6r sig p\u00e5 gasolk\u00f6ket. Vatten och kaffe m\u00e4ts upp i en liten kastrull, kokas upp, tas av v\u00e4rmen och sjunker, tre g\u00e5nger. Det serveras i en liten knubbig kopp d\u00e4r h\u00e4lften \u00e4r sump. Ett glas k\u00e4llklart vatten till. Svidande s\u00f6ta karameller, kakor med russin i kommer fram liksom skratt och historier jag inte kan f\u00f6lja. P\u00e5 en flat sten kn\u00e4pper vi mandel som fallit fr\u00e5n tr\u00e4det. Stela leder mjuknar.<\/p>\n

Getmj\u00f6lk och gr\u00f6nsaker lastas i korgar, vi g\u00e5r hem\u00e5t, ned\u00e5t och den vita f\u00e4rjan, liten som en leksaksb\u00e5t i cornflakespaket, ljuder. Kanske kommer han med den h\u00e4r veckoturen, den vackre franske pojken jag m\u00f6tte i London.<\/p>\n

Men vad l\u00e4mnade vi i geng\u00e5va?
\nBara litet valuta. En bunt teckningar, ett l\u00e5ngt h\u00e5r att smeksamt kamma.<\/p>\n

\u00d6arnas egna unga f\u00f6ljde med b\u00e5ten till jobb och universitet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e4r vi skulle g\u00f6ra P\u00e5t\u00e5r l\u00e5nade jag ihop fotograferingsrekvisita fr\u00e5n arbetskamrater och andra. Min sl\u00e4kting Ann Sid\u00e9n, som \u00e4r konstn\u00e4r,\u00a0l\u00e5nade ut sin utrustning f\u00f6r tillagning av grekiskt kaffe, och Magnus tog en av sina poetiska bilder. Den bilden blev aldrig anv\u00e4nd, men den dyker upp p\u00e5 min sk\u00e4rm d\u00e5 och d\u00e5 och p\u00e5minner mig om…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[344,1],"tags":[],"class_list":["post-3327","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kyrkkaffeprat","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3327"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3327"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3327\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3327"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3327"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3327"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}