Ni som l\u00e4ste min f\u00f6rra blogg vet att jag har arbetat med en s\u00e4rskild sorts b\u00f6cker i drygt tio \u00e5r. Det finns inte riktigt n\u00e5got begrepp som fungerar n\u00e4r jag ska f\u00f6rklara vad det \u00e4r jag har gjort — jag s\u00e4ger "insamlingsb\u00f6cker" ibland, men det kr\u00e4ver ju massor av ytterligare f\u00f6rklaringar, och "crowd-sourcing-b\u00f6cker" ibland, men egentligen tycker jag att det blir lite t\u00f6ntigt med ett amerikanskt begrepp. Sj\u00e4lva po\u00e4ngen \u00e4r i alla fall att det \u00e4r b\u00f6cker d\u00e4r m\u00e5nga m\u00e4nniskor \u00e4r med och bidrar p\u00e5 olika s\u00e4tt. Oftast b\u00f6rjar projekten med mycket f\u00f6rarbete, en utf\u00f6rlig bokid\u00e9 och s\u00e5 ett upprop som skickas ut \u00e5t alla m\u00f6jliga h\u00e5ll, allts\u00e5 en inbjudan: \u00e4r det n\u00e5gon som vill vara med och hj\u00e4lpa till? Och sedan forts\u00e4tter de\u00a0med kontakter av olika slag, planerade och \u00f6verraskande, och redigeringsarbete (mer \u00e4n f\u00f6r de flesta mer traditionella b\u00f6cker), och n\u00e5gra dagar med en fotograf och m\u00e5nga dagar med en formgivare, och till slut, till slut …
\nP\u00e5 det viset har jag arbetat med bakning och mat (massor) och med stickning och virkning (ocks\u00e5 ganska mycket), men ocks\u00e5 med \u00e4mnen som tro (det blev ett slags antologi med texter av 16–25-\u00e5ringar), pilgrimsliv och\u00a0syf\u00f6reningsliv.
\nMin v\u00e4ninna Elisabeth, som arbetar p\u00e5 Uppsala Stadsteater, tyckte att det arbetss\u00e4ttet liknade n\u00e5got som p\u00e5gick p\u00e5 hennes arbetsplats, s\u00e5 hon fr\u00e5gade om jag inte ville komma dit.
\nV\u00e4lkommen hit, v\u00e4lkommen hem \u00e4r en … insamlingspj\u00e4s? Nej, inte heller den l\u00e5ter sig beskrivas med ett enda begrepp.<\/p>\n
Medborgarna presenterar sig. Foto: Micke Sandstr\u00f6m, Uppsala Stadsteater
\nSom jag f\u00f6rst\u00e5r det bygger den f\u00f6rst av allt p\u00e5 att Uppsalabor har f\u00e5tt h\u00f6ra av sig och ber\u00e4tta n\u00e4stan vad som helst som de har haft p\u00e5 hj\u00e4rtat. Dessutom har en lite mindre grupp "statister" — ocks\u00e5 ett missvisande begrepp i det h\u00e4r sammanhanget, men man kan kanske s\u00e4ga tillf\u00e4lliga sk\u00e5despelare som spelar b\u00e5de sig sj\u00e4lva och dessutom m\u00e5nga andra roller — f\u00e5tt bidra med varsin l\u00e4ngre monolog som \u00e4r sj\u00e4lvbiografisk. Och s\u00e5 har det hela fl\u00e4tats ihop med flera parallella h\u00e4ndelseutvecklingar som ibland g\u00e5r in i varandra och som inneh\u00e5ller m\u00e5nga Uppsala-fenomen och mycket lokalgeografi.<\/p>\n
Anita Nyman och medborgarskaran. Foto: Micke Sandstr\u00f6m, Uppsala Stadsteater
\nL\u00e5ter det sp\u00e4nnande? Det \u00e4r det. Men det mest sp\u00e4nnande av allt \u00e4r nog den j\u00e4ttestora grupp Uppsalabor som \u00e4r p\u00e5 scenen under hela f\u00f6rest\u00e4llningen. Med varsin egen stol att sitta p\u00e5!<\/p>\n
G\u00f6ran Engman p\u00e5 cykeln och massor av Uppsalabor p\u00e5 resten av scenen. Foto: Micke Sandstr\u00f6m, Uppsala Stadsteater
\nN\u00e4r Elisabeth ber\u00e4ttade f\u00f6r mig om det hela hade hon just varit p\u00e5 en av de f\u00f6rsta repetitionerna d\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen var klar och d\u00e4r alla var med (men innan n\u00e5gon publik sl\u00e4pptes in). Ett av hennes intryck har jag t\u00e4nkt mycket p\u00e5: f\u00f6rest\u00e4llningen inneh\u00e5ller flera ganska l\u00e5nga sekvenser d\u00e4r p\u00e5st\u00e5enden visas bakom alla p\u00e5 scenen och d\u00e4r de v\u00e4nder sig om, tittar — och reser sig och g\u00e5r och st\u00e4ller sig under p\u00e5st\u00e5endet ifall de inst\u00e4mmer. Ett slags mycket fysisk enk\u00e4t skulle man kunna kalla det. P\u00e5st\u00e5endena \u00e4r alla m\u00f6jliga: "f\u00f6dd i Uppsala", "flyttade hit f\u00f6r k\u00e4rlekens skull", "r\u00e4dd f\u00f6r att d\u00f6 i en olycka", "vill flytta h\u00e4rifr\u00e5n" … nu minns jag inte exakt, men mycket g\u00e4ller praktiska saker, och \u00e4nnu mer \u00e4r tankar och dr\u00f6mmar, och lite \u00e4r skr\u00e4ckscenarion. Elisabeth sa att det var n\u00e5got alldeles s\u00e4rskilt att se hur m\u00e5nga av "medborgarna" p\u00e5 scenen som hade saker gemensamma med varandra i olika konstellationer. Till slut var det om\u00f6jligt att s\u00e4ga om tv\u00e5 m\u00e4nniskor att de inte hade n\u00e5got alls gemensamt.
\nVad h\u00e4nder n\u00e4r man har b\u00f6rjat se ett s\u00e5dant m\u00f6nster? Elisabeth sa att hon hade b\u00f6rjat se sin hemstad p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt: "N\u00e4r jag g\u00e5r p\u00e5 stan t\u00e4nker jag mycket mer p\u00e5 dem jag m\u00f6ter och vet att jag nog har n\u00e5got gemensamt med varenda en som jag ser. D\u00e4r g\u00e5r kanske en v\u00e4n."
\nVad jag tyckte om f\u00f6rest\u00e4llningen? En massa olika saker, och gladast \u00e4r jag f\u00f6r att jag fick se alla de olika stolarna och deras \u00e4gare och f\u00f6r att jag fick h\u00f6ra Ramon Garcia ber\u00e4tta.
\nMed risk f\u00f6r att l\u00e5ta lite v\u00e4l entusiastiskt pedagogisk skickar jag en h\u00e4lsning ut till er allihop som egentligen\u00a0l\u00e4ser den h\u00e4r bloggen mest f\u00f6r att ni \u00e4r intresserade av hj\u00e4lpstickning: se den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen om ni kan, och l\u00e5t er inspireras — kanske till att fr\u00e5ga och lyssna \u00e4nnu mer\u00a0i olika sammanhang, och kanske till att le mot m\u00e4nniskor ni m\u00f6ter p\u00e5 gatan?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ni som l\u00e4ste min f\u00f6rra blogg vet att jag har arbetat med en s\u00e4rskild sorts b\u00f6cker i drygt tio \u00e5r. Det finns inte riktigt n\u00e5got begrepp som fungerar n\u00e4r jag ska f\u00f6rklara vad det \u00e4r jag har gjort — jag s\u00e4ger "insamlingsb\u00f6cker" ibland, men det kr\u00e4ver ju massor av ytterligare f\u00f6rklaringar, och "crowd-sourcing-b\u00f6cker" ibland, men…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-251","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/251"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=251"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/251\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":586,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/251\/revisions\/586"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=251"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=251"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=251"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}