{"id":20249,"date":"2026-03-24T08:14:48","date_gmt":"2026-03-24T07:14:48","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=20249"},"modified":"2026-03-24T10:46:47","modified_gmt":"2026-03-24T09:46:47","slug":"en-chans-till","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2026\/en-chans-till\/","title":{"rendered":"En chans till"},"content":{"rendered":"\n<p>Ett \u00e4ventyr till i helgen: eftersom den tillt\u00e4nkta sopranens barnvakt inte kunde komma fick jag sjunga solot i ett <strong>Magnificat <\/strong>av <strong>Charles Villier Stanford<\/strong>. I anglikanska och episkopala kyrkomusiksammanhang \u00e4r det en av de mest popul\u00e4ra tons\u00e4ttningarna av den texten och kallas &#8221;Stanford&#8217;s Magnificat in G&#8221; eller &#8221;Stanford in G&#8221;. Och &#8221;in G&#8221; inneb\u00e4r s\u00e5klart att solisten, som ska vara en liten gossopran eller flicksopran, ska upp p\u00e5 tonen G g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. Jag p\u00e5minde mig om \u201dNur Mut!\u201d som Malena talade om inf\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 l\u00f6rdagseftermiddagen och \u201dNice and fluty!\u201d som min sv\u00e5ger brukade s\u00e4ga till sina k\u00f6rpojkar i St. Paul\u2019s K Street.<\/p>\n\n\n\n<p>H\u00e4r kan man lyssna p\u00e5 stycket s\u00e5 som det ska l\u00e5ta och f\u00f6lja med i noterna (det var faktiskt den h\u00e4r videon jag \u00f6vade med hemma, fast svagt f\u00f6r grannarnas skull).<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-embed is-type-video is-provider-youtube wp-block-embed-youtube wp-embed-aspect-4-3 wp-has-aspect-ratio\"><div class=\"wp-block-embed__wrapper\">\n<iframe loading=\"lazy\" title=\"Magnificat in G - Stanford\" width=\"500\" height=\"375\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/g7UorDdRg60?feature=oembed\" frameborder=\"0\" allow=\"accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share\" referrerpolicy=\"strict-origin-when-cross-origin\" allowfullscreen><\/iframe>\n<\/div><\/figure>\n\n\n\n<p>N\u00e4r jag bodde i USA och sedan n\u00e4r jag var d\u00e4r och h\u00e4lsade p\u00e5 var jag med i en k\u00f6r som sj\u00f6ng s\u00e5dana h\u00e4r saker hela tiden &#8212; inte s\u00e5 ofta evensong-musiken (d\u00e4r Magnificat ing\u00e5r), f\u00f6r det var en k\u00f6r med gossopraner, manliga altar och s\u00e5 tenorer och basar som sj\u00f6ng p\u00e5 de gudstj\u00e4nsterna, men annat i den h\u00e4r stilen. I de k\u00f6rerna fanns det avl\u00f6nade st\u00e4mledare, tv\u00e5 i varje st\u00e4mma (k\u00f6ren var uppdelad p\u00e5 v\u00e4nster och h\u00f6ger sida i koret), som sj\u00f6ng alla solon. V\u00e5ren 2020 hade jag f\u00e5tt noter till ett annat Magnificat och fr\u00e5gan om jag kunde sjunga solot med en ungdomsk\u00f6r h\u00e4r i Sverige, och precis den s\u00f6ndagen blev den f\u00f6rsta n\u00e4r det blev inget alls p\u00e5 grund av pandemin. S\u00e5 det h\u00e4r inhoppet k\u00e4ndes lite grann som en andra chans! Jag \u00f6nskar att jag hade gjort det b\u00e4ttre, men det var en upplevelse \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Ett \u00e4ventyr till i helgen: eftersom den tillt\u00e4nkta sopranens barnvakt inte kunde komma fick jag sjunga solot i ett Magnificat av Charles Villier Stanford. I anglikanska och episkopala kyrkomusiksammanhang \u00e4r det en av de mest popul\u00e4ra tons\u00e4ttningarna av den texten och kallas &#8221;Stanford&#8217;s Magnificat in G&#8221; eller &#8221;Stanford in G&#8221;. Och &#8221;in G&#8221; inneb\u00e4r s\u00e5klart&#8230;<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":20250,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"set","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[1557],"tags":[],"class_list":["post-20249","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-lyssningstips"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/20249"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=20249"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/20249\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":20253,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/20249\/revisions\/20253"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media\/20250"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=20249"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=20249"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=20249"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}