{"id":19317,"date":"2025-06-27T04:10:00","date_gmt":"2025-06-27T02:10:00","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=19317"},"modified":"2025-06-27T20:26:25","modified_gmt":"2025-06-27T18:26:25","slug":"lillasyster-tar-over","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2025\/lillasyster-tar-over\/","title":{"rendered":"Lillasyster tar \u00f6ver"},"content":{"rendered":"\n<p>Vi f\u00e5r se hur mycket jag m\u00e4ktar med av sommarl\u00e4sningsrekommendationer, men h\u00e4r kommer i alla fall en till att b\u00f6rja med:<\/p>\n\n\n\n<p>I ett helt annat sammanhang &#8212; n\u00e5, ett litteraturprogram p\u00e5 BBC &#8212; b\u00f6rjade n\u00e5gon tala om <strong>Joan Aiken<\/strong> som har varit en av de stora f\u00f6rfattarna i den brittiska barnlitteraturen. P\u00e5 ett s\u00e4tt som lite grann liknar <strong>Madeleine L&#8217;Engle<\/strong>s i USA har hon skrivit en stor barnromanserie d\u00e4r den f\u00f6rsta boken \u00e4r absolut mest k\u00e4nd och dessutom andra serier och kortare ber\u00e4ttelser och &#8221;enstaka&#8221; romaner.<\/p>\n\n\n\n<p>Mitt i all beundran f\u00f6r henne n\u00e4mnde litteraturm\u00e4nniskan p\u00e5 BBC att Joan Aiken hade tagit sig f\u00f6r att skriva forts\u00e4ttningar p\u00e5 <strong>Jane Austen<\/strong>s romaner.<\/p>\n\n\n\n<p>Den som fanns i Malm\u00f6 stadsbiblioteks katalog var <em>Mansfield Revisited<\/em>, som utspelar sig n\u00e5gra \u00e5r efter <em>Mansfield Park<\/em>s b\u00e5de lyckliga och olyckliga slut och som kom ut 1984.<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4r jag letade upp den blev jag lite f\u00f6rvarnad om att tv\u00e5 av originalber\u00e4ttelsens tre skurkgestalter, Mary Crawford och Henry Crawford, f\u00e5r sina f\u00f6rseelser f\u00f6rklarade och n\u00e4rmast urs\u00e4ktade. Om man inte tycker om dem och inte kan t\u00e4nka sig att \u00e4ndra sig ska man absolut undvika Joan Aikens dr\u00f6m om hur fina de egentligen var och hur de kunde n\u00e4rma sig n\u00e5got slags f\u00f6rsoning med de m\u00e4nniskor och den plats som de fick l\u00e4mna s\u00e5 hastigt i slutet av Jane Austens roman.<\/p>\n\n\n\n<p>Joan Aiken ser ocks\u00e5 till att f\u00e5 Fanny och Edmund ur v\u00e4gen och g\u00f6r Fannys lillasyster Susan, som Jane Austen  placerade som mrs Bertrams nya s\u00e4llskapsdam och hj\u00e4lpreda f\u00f6r att kunna befria Fanny, till huvudperson. Dessutom m\u00e5ste ju Edmund ordna en vikarie f\u00f6r att kunna resa bort, och det blir en mission\u00e4r som har kommit hem till England f\u00f6r att vila. Han tar med sig sin syster, som \u00e4r \u00e4nka och som skulle ha kunnat bli diakonissa om hon hade levt sis\u00e5d\u00e4r 50 \u00e5r senare och i till exempel Tyskland eller Sverige &#8212; hon bryr sig om alla och \u00e4r b\u00e5de socialt beg\u00e5vad och diplomatiskt lagd.<\/p>\n\n\n\n<p><em>Mansfield Park<\/em> har gjort sig k\u00e4nd (lite or\u00e4ttvist mot den, tycker jag) som Jane Austens tr\u00e5kigaste och mest moralistiska roman. Joan Aiken har lyckats hitta en st\u00e4mning som liknar Jane Austens ganska bra, fast det faktum att mrs Norris har f\u00e5tt flytta iv\u00e4g g\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s att den v\u00e4rsta och mest verklighetstrogna satiren \u00e4r borta. Ist\u00e4llet f\u00e5r kusin Julia, som snabbt som \u00f6gat gifte sig med en av teaters\u00e4llskapets unga m\u00e4n, rollen som besk\u00e4ftig och gl\u00e4djel\u00f6s pl\u00e5goande. Susan f\u00f6rs\u00f6ker vara artig och dra sig tillbaka s\u00e5 snart det bl\u00e5ser upp till br\u00e5k men lyckas inte alltid hejda sig i tid.<\/p>\n\n\n\n<p>Precis n\u00e4r jag tyckte att det hade blivit lite f\u00f6r f\u00f6ruts\u00e4gbart tog handlingen av \u00e5t ett helt ov\u00e4ntat h\u00e5ll, och hade jag varit lite mer ambiti\u00f6s skulle jag ha backat och backat och backat f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka se om jag hade missat n\u00e5gra ledtr\u00e5dar. Om det hade varit en \u00e4kta Jane Austen-roman skulle de naturligtvis ha funnits.<\/p>\n\n\n\n<p>Rekommendation? Ja, om du liksom jag g\u00e4rna stannar n\u00e5gra timmar till i Jane Austens v\u00e4rld och bland hennes gestalter, och om du st\u00e5r ut med att Joan Aiken uppenbarligen har lagt m\u00e4rke till andra drag hos dem \u00e4n de mest k\u00e4nda och analyserade!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Vi f\u00e5r se hur mycket jag m\u00e4ktar med av sommarl\u00e4sningsrekommendationer, men h\u00e4r kommer i alla fall en till att b\u00f6rja med: I ett helt annat sammanhang &#8212; n\u00e5, ett litteraturprogram p\u00e5 BBC &#8212; b\u00f6rjade n\u00e5gon tala om Joan Aiken som har varit en av de stora f\u00f6rfattarna i den brittiska barnlitteraturen. P\u00e5 ett s\u00e4tt som&#8230;<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":19339,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"set","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[68,1635],"tags":[],"class_list":["post-19317","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-boktips","category-jane-austen"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/19317"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=19317"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/19317\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":19433,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/19317\/revisions\/19433"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media\/19339"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=19317"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=19317"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=19317"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}