{"id":18435,"date":"2024-11-22T05:49:00","date_gmt":"2024-11-22T04:49:00","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=18435"},"modified":"2026-02-03T10:36:44","modified_gmt":"2026-02-03T09:36:44","slug":"en-avgorande-del-av-var-historia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2024\/en-avgorande-del-av-var-historia\/","title":{"rendered":"En avg\u00f6rande del av v\u00e5r historia"},"content":{"rendered":"\n

Tidigare i h\u00f6stas bad Johanna <\/strong>och Charlotta <\/strong>som \u00e4r kommunikat\u00f6rer i Svenska kyrkan i Solna <\/strong>mig att skriva en artikel om syf\u00f6reningsr\u00f6relsens historia.<\/p>\n\n\n\n

Det fick bli v\u00e4ldigt komprimerat, f\u00f6rst\u00e5s, men jag ville \u00e4nd\u00e5 ha med n\u00e5gra citat ur Emilie Petersen<\/strong>s <\/strong>brev eftersom de f\u00f6rmedlar s\u00e5 mycket av st\u00e4mningen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Roligt uppdrag att f\u00e5!<\/p>\n\n\n\n

Och en av de mest k\u00e4nda syf\u00f6reningsmedlemmarna, Lina Sandell <\/strong>som var med i prinsessan Eugenies syf\u00f6rening p\u00e5 slottet i Stockholm, ligger begravd vid Solna kyrka.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Och h\u00e4r kommer artikeln:<\/p>\n\n\n\n

Arbeta med v\u00e5ra h\u00e4nder<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

En id\u00e9 och tolv kvinnor blev starten f\u00f6r den svenska syf\u00f6reningsr\u00f6relsen<\/strong><\/h4>\n\n\n\n

<\/strong>Emilie, en tysk flykting med stor initiativkraft och m\u00e5nga v\u00e4nner, \u00f6ppnade sitt hem f\u00f6r den allra f\u00f6rsta syf\u00f6reningen.<\/h5>\n\n\n\n
\"\"
Herrestads s\u00e4teri. Bild l\u00e5nad fr\u00e5n webbplatsen mormor.se<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det \u00e4r p\u00e5 ett s\u00e4teri i Sm\u00e5land, n\u00e4ra V\u00e4rnamo, som den svenska syf\u00f6reningsr\u00f6relsen kommer ig\u00e5ng. Och den har en internationell pr\u00e4gel redan fr\u00e5n b\u00f6rjan: Emilie Petersen, som har k\u00f6pt g\u00e5rden tillsammans med sin man, \u00e4r tyska och kom till Sverige som flykting under Napoleonkrigen.<\/p>\n\n\n\n

\u201dSista aftonen Fjellstedt var h\u00e4r, voro vi 12 personer samlade h\u00e4r\u201d, skriver hon till sin v\u00e4ninna Pauline Westdahl i ett brev i juni 1844. \u201dHan f\u00f6reslog en sammankomst varje vecka, d\u00e5 vi p\u00e5 em. skulle l\u00e4sa Guds ord, sjunga, bedja och samtala i andliga \u00e4mnen helt otvunget och arbeta med v\u00e5ra h\u00e4nder \u2026\u201d<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Peter Fjellstedt. Bild: Wikimedia Commons<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Fr\u00e5n Tyskland och England<\/h4>\n\n\n\n

Fjellstedt, det \u00e4r Peter Fjellstedt, en pr\u00e4st som reser runt och predikar och som har ett enormt kontaktn\u00e4t.
Emilie reser inte lika mycket, men ist\u00e4llet kommer m\u00e5nga m\u00e4nniskor resande till henne p\u00e5 s\u00e4teriet. En del, som Peter Fjellstedt, kommer f\u00f6r att medverka i de m\u00f6ten som hon bjuder in till, och m\u00e5nga fler kommer f\u00f6r att lyssna.
Vid den h\u00e4r tiden \u00e4r Peter Fjellstedt i 40-\u00e5rs\u00e5ldern, och Emilie \u00e4r 64. B\u00e5da tv\u00e5 har l\u00e4st och h\u00f6rt mycket om det v\u00e4xande engagemanget f\u00f6r mission och diakoni i Tyskland och England.<\/p>\n\n\n\n

\u201dFruntimmersarbetsf\u00f6rening\u201d blir namnet p\u00e5 Sveriges f\u00f6rsta syf\u00f6rening. Medlemmarna blir de kvinnor som \u00e4r med n\u00e4r Peter Fjellstedt kommer med f\u00f6rslaget, och de befinner sig p\u00e5 ungef\u00e4r samma plats p\u00e5 samh\u00e4llsstegen som Emilie: pr\u00e4stfruar, en pr\u00e4stdotter, en prostinna, tre ogifta systrar fr\u00e5n en st\u00f6rre g\u00e5rd i n\u00e4rheten.<\/p>\n\n\n\n

Arbetet med h\u00e4nderna har redan fr\u00e5n b\u00f6rjan ett tydligt syfte: Peter Fjellstedt f\u00f6resl\u00e5r att kvinnorna ska arbeta till st\u00f6d f\u00f6r det arbete som n\u00e5gra pr\u00e4ster har p\u00e5b\u00f6rjat i norra Sverige bland samerna. Den s\u00e5 kallade Lappmissionen ska senare komma att granskas och f\u00e5 en hel del kritik, men kvinnorna i salongen p\u00e5 Herrestad vet bara det som de har f\u00e5tt h\u00f6ra: att det finns stora behov.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Emilie Petersen som ung i norra Tyskland. Bild l\u00e5nad fr\u00e5n webbplatsen mormor.se<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ullstrumpor och linnes\u00f6m<\/h4>\n\n\n\n

\u201dV\u00e5ra arbeten \u00e4ro hittills ullstrumpor och linnes\u00f6m\u201d, st\u00e5r det i brevet till Pauline, och man skulle kunna se det som en programf\u00f6rklaring f\u00f6r hela den svenska syf\u00f6reningsr\u00f6relsen.<\/p>\n\n\n\n

Medlemmarna arbetar med att tillverka det som beh\u00f6vs p\u00e5 plats i bist\u00e5ndsarbetet, till att b\u00f6rja med strumpor och m\u00f6ssor, och dessutom arbetar de med att tillverka s\u00e5dant som g\u00e5r att s\u00e4lja till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r bist\u00e5ndsarbete: att sy lakan, \u00f6rngott och handdukar \u00e4r en n\u00e5gorlunda lukrativ verksamhet \u00e4nda in p\u00e5 1940-talet.<\/p>\n\n\n\n

I Sverige blir begreppen diakoni, inremission och yttremission viktiga, och n\u00e4r syf\u00f6reningsr\u00f6relsen v\u00e4xer f\u00e5r en del f\u00f6reningar \u00e4ndam\u00e5lsnamn: Diakonisyf\u00f6reningen, Zulusyf\u00f6reningen, Kongosyf\u00f6reningen.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4ndam\u00e5l som den allra f\u00f6rsta svenska syf\u00f6reningen arbetar f\u00f6r \u00e4r allts\u00e5 en del av inremissionen, men mycket snabbt blir det internationella engagemanget en stor drivkraft i r\u00f6relsen. Syf\u00f6reningar st\u00f6ttar snart mission\u00e4rer som reser ur f\u00f6r m\u00e5nga samfund \u2013 Sveriges bist\u00e5ndshistoria brukar r\u00e4knas fr\u00e5n n\u00e4r EFS-mission\u00e4rer klev iland i Eritrea 1866, och bland dem som bidrar till EFS-missionens arbete finns prinsessan Eug\u00e9nie, som bjuder in till sym\u00f6ten p\u00e5 slottet i Stockholm, och Lina Sandell, som \u00e4r med p\u00e5 dem.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Hans Jacob Lundborg. Bild: Riksarkivet<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Personlig kontakt<\/h4>\n\n\n\n

Hur kan s\u00e5 m\u00e5nga svenska kvinnor bli s\u00e5 enormt engagerade i l\u00e4nder som de aldrig har varit i och som mycket f\u00e5 av dem kommer att resa till?
En f\u00f6rklaring kan f\u00f6rst\u00e5s vara att det alltid finns en kraft i k\u00e4nslan att vara beh\u00f6vd, att det man sj\u00e4lv kan \u00e5stadkomma med sina h\u00e4nder \u00e4r n\u00e5got som \u00e4r till nytta f\u00f6r andra. Att arbeta tillsammans ger ofta ett slags multiplikatoreffekt.
En annan \u00e4r den personliga kontakt som uppst\u00e5r n\u00e4r v\u00e4ckelsepredikanter som Peter Fjellstedt och Hans Jacob Lundborg kommer och ber\u00e4ttar om hur m\u00e4nniskor l\u00e5ngt bort lever och om hur evangeliet, det som skulle kunna ge dem ljus och hopp och en framtid, saknas i deras liv.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Emilie Petersen som \u00e4nka — ”Mormor p\u00e5 Herrestad”. Bild fr\u00e5n webbplatsen mormor.se<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6gl\u00e4sning<\/h4>\n\n\n\n

Men s\u00e5 \u00e4r det ocks\u00e5 h\u00f6gl\u00e4sningen, och Emilie Petersen skriver om den redan i brevet till Pauline Westdahl: \u201dGud s\u00e5g till oss, Engstr\u00f6m erbj\u00f6d sig att l\u00e4sa h\u00f6gt, f\u00f6rklara Bibeln och leda \u2026\u201d<\/p>\n\n\n\n

Engstr\u00f6m \u00e4r pr\u00e4st i n\u00e4rheten av Herrestad och gift med en av arbetsf\u00f6reningens medlemmar, och p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll blir det s\u00e5 att en pr\u00e4st deltar i alla sym\u00f6ten genom att l\u00e4sa h\u00f6gt medan de arbetar och sedan leda en andakt.<\/p>\n\n\n\n

Ofta \u00e4r det andliga b\u00f6cker som anv\u00e4nds, men s\u00e5 b\u00f6rjar det ju komma brev fr\u00e5n mission\u00e4rerna, antingen tryckta i de kristna tidningarna eller i vanlig brevform. M\u00e5nga f\u00f6rsamlingar har \u201degna\u201d mission\u00e4rer och brevv\u00e4xlar med dem. Att f\u00e5 h\u00f6ra nyheter (om \u00e4n med l\u00e5ng f\u00f6rdr\u00f6jning) fr\u00e5n den plats som pengarna och hj\u00e4lps\u00e4ndningarna skickas till h\u00f6jer f\u00f6rst\u00e5s motivationen. Efter ett tag b\u00f6rjar de kristna f\u00f6rlagen ocks\u00e5 ge ut missionsskildringar i bokform.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e5rbasar och missionsauktion<\/h4>\n\n\n\n

Naturligtvis ska man inte gl\u00f6mma att de svenska syf\u00f6reningarna har sytt ihop till mycket i sina hemf\u00f6rsamlingar, eller att det p\u00e5 flera h\u00e5ll var syf\u00f6reningar som startade det som senare skulle bli socialtj\u00e4nst och prim\u00e4rv\u00e5rd. Otaliga tr\u00f6jor, m\u00f6ssor, sockor, vantar och halsdukar har delats ut till barn och vuxna i Sverige.<\/p>\n\n\n\n

Men utan syf\u00f6reningarna hade det internationella bist\u00e5ndet kanske inte ens funnits, och bilden av Sverige i m\u00e5nga l\u00e4nder hade varit helt annorlunda.<\/p>\n\n\n\n

Svenska mission\u00e4rer kom som f\u00f6rsamlingsbyggare och teologer men ocks\u00e5 som l\u00e4rare, l\u00e4rarutbildare, l\u00e4kare, sjuksk\u00f6terskor och v\u00e5rdl\u00e4rare. Hur skulle det ha g\u00e5tt om syf\u00f6reningarna inte hade ordnat v\u00e5rbasar och missionsauktion?<\/p>\n\n\n\n

Och d\u00e5 \u00e4r naturligtvis fr\u00e5gan: vad beh\u00f6vs nu? Vad \u00e4r ullstrumpornas motsvarighet? Och linnes\u00f6mmens?

____<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Emilie och Johann Phillipp Petersen som nygifta. Bild: Wikimedia Commons<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Emilie Petersen<\/strong>
Emilie Petersen \u00e4r mest k\u00e4nd som Mormor p\u00e5 Herrestad, ett smeknamn hon fick av en fosterdotters barn. Hon f\u00f6ddes 1780 n\u00e4ra Berlin och dog 1859 i Sm\u00e5land. Hennes man hade hunnit starta en skola f\u00f6r bygdens lantarbetarbarn innan han dog 1835, och Emilie fortsatte sedan med bland annat v\u00e4ckelsem\u00f6ten, syf\u00f6rening och ett slags Fairtrade-verksamhet d\u00e4r bygdens kvinnor fick material till vadmal som Emilie sedan s\u00e5lde till v\u00e4nner i Tyskland och till hovet i Stockholm. Hon tog emot m\u00e5nga g\u00e4ster och brevv\u00e4xlade med v\u00e4nner i b\u00e5de Sverige och Tyskland.

Syf\u00f6reningarnas riksf\u00f6rbund<\/strong>
N\u00e5gon central organisation f\u00f6r svenska syf\u00f6reningar har aldrig funnits, och samfunden och kyrkorna har inte heller haft syf\u00f6reningsf\u00f6rbund. De har ist\u00e4llet ing\u00e5tt i sina respektive f\u00f6rsamlingar och st\u00f6ttat \u00e4ndam\u00e5l lokalt (som diakonikassan eller insamlingen till ett f\u00f6rsamlingshem) eller nationellt (som Ersta, Svenska Kyrkans Mission, Lutherhj\u00e4lpen och Svenska kyrkan i utlandet). F\u00f6reg\u00e5ngaren till Konsumentverket, Statens pris- och kontrolln\u00e4mnd, hade under en period en verksamhet som hette Aktiv hush\u00e5llning. D\u00e4r drevs en kampanj f\u00f6r att f\u00e5 alla syf\u00f6reningar att ansluta sig till ett slags gemensamt f\u00f6rbund i mer eller mindre statlig regi, men f\u00e5 gjorde det, och projektet lades ner.

Svenska Kyrkans Mission och Lutherhj\u00e4lpen
<\/strong>1874 skickar det som nu heter Svenska kyrkan ut sina f\u00f6rsta mission\u00e4rer \u2013 de hamnar i Sydafrika. Redan innan dess har svenska mission\u00e4rer rest med engelska och tyska missionss\u00e4llskap och med Lunds Missionss\u00e4llskap till Kina, Indien och Turkiet.
Efter andra v\u00e4rldskriget bildas Lutherska v\u00e4rldsf\u00f6rbundet, och i Sverige grundas Lutherhj\u00e4lpen som arbetar med katastrofbist\u00e5nd och g\u00f6r stora insamlingar inf\u00f6r jul och p\u00e5sk. M\u00e5nga syf\u00f6reningar engagerar sig i detta ocks\u00e5.
Vid millennieskiftet g\u00e5r Svenska Kyrkans Mission och Lutherhj\u00e4lpen samman och bildar det som nu heter Act Svenska kyrkan.
Tv\u00e5 andra nationella insamlings\u00e4ndam\u00e5l som m\u00e5nga syf\u00f6reningar arbetar f\u00f6r \u00e4r diakonianstalterna och sj\u00f6mansmissionen, den som senare blir en del av Svenska kyrkan i utlandet.

Peter Fjellstedt
<\/strong>Som mycket ung var Peter Larsson, som han hette d\u00e5, tvungen att g\u00e5 fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd i Dalsland och tigga, men han kom snart p\u00e5 att han kunde st\u00f6tta sin familjs ekonomi genom att l\u00e4ra andra barn att l\u00e4sa och skriva. Han fick m\u00f6jlighet att studera och blev pr\u00e4stvigd f\u00f6r Karlstads stift men visste tidigt att det var mission\u00e4r han skulle bli. Efter en period i Indien, d\u00e4r han blev mycket sjuk, och en i nuvarande Turkiet blev han en av ledarna i den svenska v\u00e4ckelser\u00f6relsen och dessutom den som Emilie Petersen beskriver som initiativtagaren till den f\u00f6rsta svenska syf\u00f6reningen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Marie Cederschi\u00f6ld. Bild: Wikimedia Commons<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Marie Cederschi\u00f6ld<\/strong>
Tillsammans med sin mamma gick Marie Cederschi\u00f6ld med i den f\u00f6rsta syf\u00f6reningen, och p\u00e5 Herrestad tr\u00e4ffade hon m\u00e5nga av v\u00e4ckelser\u00f6relsens ledare. Emilie Petersen var b\u00e5de glad \u00f6ver henne och lite orolig f\u00f6r hur hon fungerade i grupp: \u201dMarie Cederschi\u00f6ld, som onekligen har de st\u00f6rsta andliga g\u00e5vorna, hade ovillkorligen utan att usurpera f\u00e5tt en \u00f6vermakt, som f\u00f6r de andra hade blivit obekv\u00e4mt.\u201d Det var bland annat d\u00e4rf\u00f6r som h\u00f6gl\u00e4sningen blev en l\u00f6sning.
N\u00e4r Maries f\u00e4stman hade d\u00f6tt fick hon fr\u00e5gan om hon kunde t\u00e4nka sig att \u00e5ka till Tyskland och utbilda sig till sjuksk\u00f6terska och diakonissa p\u00e5 Kaiserswerth \u2013 det var det utbildningsinstitut d\u00e4r ocks\u00e5 Florence Nightingale studerade. Hon kom hem och blev Erstas f\u00f6rsta f\u00f6rest\u00e5ndarinna och d\u00e4rmed den som startade b\u00e5de den f\u00f6rsta sjuksk\u00f6terskeutbildningen och den f\u00f6rsta diakoniutbildningen i Sverige.

Hans Jacob Lundborg<\/strong>
Hans Jacob Lundborg var 45 \u00e5r yngre \u00e4n Emilie Petersen men blev f\u00e5ngad av syf\u00f6reningsid\u00e9n n\u00e4r han var p\u00e5 bes\u00f6k p\u00e5 Herrestad. Han reste runt i Sverige som v\u00e4ckelsepredikant och hj\u00e4lpte till att starta m\u00e5nga syf\u00f6reningar, och tack vare hans arbete tog syf\u00f6reningsr\u00f6relsen fart i bland annat det som skulle bli Svenska kyrkan och i EFS.

De f\u00f6rsta syf\u00f6reningsmedlemmarna<\/strong>
Emilie Petersen skickar en lista med alla den f\u00f6rsta syf\u00f6reningens medlemmar till sin v\u00e4ninna Pauline Westdahl i juni 1844, fem m\u00e5nader efter det f\u00f6rsta m\u00f6tet:
3 K\u00e4llunda \u2013 fr\u00f6knarna Danckwardt,
2 Fr\u00f6knar Cederschi\u00f6ld, Forsheda,
1 Prostinnan Cederschi\u00f6ld, deras mor,
1 Fru Moberg
1 Hennes lilla dotter,
2 Engstr\u00f6ms,
1 Carolina Liborius,
1 E. Petersen
(2 mamseller Ingelman, prostinnan Cederschi\u00f6lds systrar, \u00e4ro ocks\u00e5 med den tid de vistas i Forsheda)<\/p>\n\n\n\n

\u201dSamh\u00e4llet skulle bliva styrkt\u201d
<\/strong>\u201dVi inbjuda icke till deltagande men om n\u00e5gon \u00f6nskar ansluta sig, s\u00e5 taga vi g\u00e4rna emot\u201d, skriver Emilie Petersen till Pauline Westdahl. \u201d\u00d6nskligt vore om fler s\u00e5dana kretsar bildade sig. Jag tror att samfundet skulle bliva styrkt genom s\u00e5dana f\u00f6reningar. Rent andliga f\u00f6reningar bland fruntimmer utan arbetsbefattningar f\u00f6r n\u00e4stans hj\u00e4lp hava ingen framg\u00e5ng, men med hava de det, det har jag erfarit.\u201d<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tidigare i h\u00f6stas bad Johanna och Charlotta som \u00e4r kommunikat\u00f6rer i Svenska kyrkan i Solna mig att skriva en artikel om syf\u00f6reningsr\u00f6relsens historia. Det fick bli v\u00e4ldigt komprimerat, f\u00f6rst\u00e5s, men jag ville \u00e4nd\u00e5 ha med n\u00e5gra citat ur Emilie Petersens brev eftersom de f\u00f6rmedlar s\u00e5 mycket av st\u00e4mningen. Roligt uppdrag att f\u00e5! Och en av…<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":18436,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"set","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[136],"tags":[],"class_list":["post-18435","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-handarbetshistoria"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/18435"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=18435"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/18435\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":20169,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/18435\/revisions\/20169"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media\/18436"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=18435"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=18435"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=18435"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}