{"id":18424,"date":"2024-11-18T05:47:00","date_gmt":"2024-11-18T04:47:00","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=18424"},"modified":"2024-11-12T09:09:01","modified_gmt":"2024-11-12T08:09:01","slug":"amalias-ide","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2024\/amalias-ide\/","title":{"rendered":"Amalias id\u00e9"},"content":{"rendered":"\n<p>Idag, den 18 november, \u00e4r det 200 \u00e5r sedan <strong>Amalia Lundstr\u00f6m<\/strong> f\u00f6ddes &#8212; en kvinna som gav en hel liten stad dess karakt\u00e4r och som fortfarande \u00e4r stommen i en ganska framg\u00e5ngsrik turistn\u00e4ring.<\/p>\n\n\n\n<p>Det var n\u00e4mligen hon som uppfann polkagrisen!<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large is-resized\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"816\" height=\"1024\" src=\"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2024\/11\/464829786_959482596225406_4737200799082465018_n-816x1024.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-18426\" style=\"width:347px;height:auto\" srcset=\"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2024\/11\/464829786_959482596225406_4737200799082465018_n-816x1024.jpg 816w, https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2024\/11\/464829786_959482596225406_4737200799082465018_n-239x300.jpg 239w, https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2024\/11\/464829786_959482596225406_4737200799082465018_n-768x963.jpg 768w, https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2024\/11\/464829786_959482596225406_4737200799082465018_n.jpg 1125w\" sizes=\"(max-width: 816px) 100vw, 816px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Amalia med dottern Ida. Bild l\u00e5nad fr\u00e5n Svenska kyrkan i Gr\u00e4nna<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>S\u00e5h\u00e4r ber\u00e4ttar Grenna Polkagriskokeri p\u00e5 sin webbplats:<\/p>\n\n\n\n<p><em>Amalia f\u00f6ddes 1824 och v\u00e4xte upp i Gr\u00e4nna d\u00e4r hon kom att gifta sig med skr\u00e4ddaren. Tillsammans fick de dottern Ida. Blott 25 \u00e5r gammal blev Amalia \u00e4nka och ensamst\u00e5ende mor. Amalia var en driftig kvinna och bedrev tillverkning av s\u00e5 kallad begravnings,- dop- och br\u00f6llopskonfekt. <\/em><\/p>\n\n\n\n<p><em>Hon hade vid denna tidpunkt \u00e4ven\u00a0b\u00f6rjat tillverka sina s\u00e5 kallade polkagrisar, till en b\u00f6rjan i form av sm\u00e5 \u201dpluttar\u201d. <\/em><\/p>\n\n\n\n<p><em>F\u00f6r att klara sitt uppeh\u00e4lle s\u00f6kte och fick Amalia \u00e5r 1859 tillst\u00e5nd av Magistraten i Gr\u00e4nna att\u00a0\u201dh\u00e4r i staden s\u00e5som\u00a0f\u00f6rs\u00f6rjningsmedel med egna h\u00e4nder idka Bagerihantering af gr\u00f6vre och finare br\u00f6dsorter och tillverka s k Polkagrisar\u201d.\u00a0<\/em><\/p>\n\n\n\n<p><em>Borgm\u00e4staren i staden, Carl Johan Wennberg, fick underteckna detta privilegiebrev som gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r Amalia att p\u00e5 heltid baka och s\u00e4lja polkagrisar.<\/em><\/p>\n\n\n\n<p><em>Idag, \u00f6ver 160 \u00e5r senare, tillverkas polkagrisarna i Gr\u00e4nna p\u00e5 i stort sett samma s\u00e4tt som under Amalias dagar.<\/em><\/p>\n\n\n\n<p>Amalia blev 99 \u00e5r gammal, och till att b\u00f6rja med var det bara hennes dotter som fick veta allt om hur tillverkningen skulle g\u00e5 till, men i takt med att allt fler bilar b\u00f6rjade k\u00f6ra igenom Gr\u00e4nna (&#8221;riksettan&#8221;) \u00f6kade f\u00f6rs\u00e4ljningen mycket, och m\u00e5nga blev involverade.<\/p>\n\n\n\n<p>En liten lustig detalj \u00e4r att det talas om att polkagrisar bakas lika mycket som om att de kokas. Kanske \u00e4r det den process d\u00e4r man drar sockermassan och arbetar in luft i den f\u00f6r att f\u00e5 den vit som det ordet syftar p\u00e5? Kokningen \u00e4r ju bara en liten del av arbetet.<\/p>\n\n\n\n<p>En intressant sak till \u00e4r att det fr\u00e5n b\u00f6rjan bara var den polkagris som var vit med r\u00f6da r\u00e4nder och som smakade pepparmint som var en polkagris. N\u00e4r den f\u00f6rsta variationen kom, en bl\u00e5gul p\u00e5 1970-talet, fick den namnet sockerst\u00e5ng, och s\u00e5 kallas fortfarande alla st\u00e4nger som inte \u00e4r just r\u00f6da och vita och smakar mint.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Idag, den 18 november, \u00e4r det 200 \u00e5r sedan Amalia Lundstr\u00f6m f\u00f6ddes &#8212; en kvinna som gav en hel liten stad dess karakt\u00e4r och som fortfarande \u00e4r stommen i en ganska framg\u00e5ngsrik turistn\u00e4ring. Det var n\u00e4mligen hon som uppfann polkagrisen! S\u00e5h\u00e4r ber\u00e4ttar Grenna Polkagriskokeri p\u00e5 sin webbplats: Amalia f\u00f6ddes 1824 och v\u00e4xte upp i Gr\u00e4nna&#8230;<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":18425,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"set","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[1430],"tags":[],"class_list":["post-18424","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-hallbar-utveckling"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/18424"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=18424"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/18424\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":18427,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/18424\/revisions\/18427"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media\/18425"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=18424"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=18424"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=18424"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}