{"id":16097,"date":"2022-07-19T09:39:52","date_gmt":"2022-07-19T07:39:52","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=16097"},"modified":"2022-07-19T09:39:53","modified_gmt":"2022-07-19T07:39:53","slug":"lycklig-pa-ett-eget-satt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2022\/lycklig-pa-ett-eget-satt\/","title":{"rendered":"Lycklig p\u00e5 ett eget s\u00e4tt"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r jag l\u00e5g p\u00e5 sjukhuset i maj var det min faster som h\u00e4lsade p\u00e5 mig mest. Jag hade ingen aning om hur glad och tacksam man kan bli att n\u00e5gon tar med sig ens underkl\u00e4der hem och kommer med dem tv\u00e4ttade ett par dagar senare — det var n\u00e4stan lite pinsamt hur mycket b\u00e4ttre allt k\u00e4ndes n\u00e4r jag inte var h\u00e4nvisad till sjukhusutstyrseln.<\/p>\n\n\n\n

Men eftersom min faster \u00e4r den hon \u00e4r talade vi om allt m\u00f6jligt, och drack p\u00e5ste som v\u00e4l inte var s\u00e5 v\u00e4ldigt gott egentligen, och s\u00e5 hade hon med sig b\u00f6cker ocks\u00e5. Och eftersom hon l\u00e4ser mycket japansk litteratur hamnade jag i ett slags Japan-moln och l\u00e4ste sex japanska romaner p\u00e5 n\u00e5gra veckor. Alla var ganska sm\u00e5 till omf\u00e5nget, och det passade mitt tr\u00f6tta huvud bra.<\/p>\n\n\n\n

Det betyder inte att de var l\u00e4tta att f\u00f6rst\u00e5 eller gick snabbt att l\u00e4sa och gl\u00f6mma. Jag h\u00e5ller nog fortfarande p\u00e5 med att bearbeta allihop.<\/p>\n\n\n\n

Den h\u00e4r, Sayaka Muratas Hur m\u00e5r fr\u00f6ken Furukura?<\/em>, trodde jag skulle vara n\u00e5got slags japansk variant av Eleanor Olliphant is completely fine<\/em>, en brittisk roman som s\u00e5 m\u00e5nga l\u00e4ste f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Jag tyckte om personteckningarna i den, och jag tyckte om humorn, men jag tyckte hemskt illa om det som man v\u00e4l f\u00e5r beskriva som en deckarg\u00e5ta, och den \u00e4r helt central f\u00f6r ber\u00e4ttelsen, s\u00e5 till slut visste jag inte om jag gillade eller avskydde boken.<\/p>\n\n\n\n

Och den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen b\u00f6rjar p\u00e5 ett lite liknande s\u00e4tt, med att en ung kvinna som ingen l\u00e4gger m\u00e4rke till och som \u00e4r mycket ensam presenterar sig f\u00f6r l\u00e4saren och pratar p\u00e5 om sin vardag med m\u00e5nga detaljer. Hon l\u00e4gger fram m\u00e5nga argument f\u00f6r att bete sig just precis som hon g\u00f6r, och hon vet p\u00e5 s\u00e4tt och vis att omv\u00e4rlden kan tycka att hon beter sig konstigt, men f\u00f6r henne sj\u00e4lv \u00e4r allt hon g\u00f6r helt logiskt. Hon har ett d\u00e5ligt betalt arbete och en anst\u00e4llningsform som \u00e4r \u00f6versatt med ”timanst\u00e4lld” — den verkar inneb\u00e4ra att hon kan arbeta hur mycket som helst men \u00e4nd\u00e5 inte har n\u00e5gon anst\u00e4llningstrygghet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Sayaka Murata. Bild l\u00e5nad fr\u00e5n Goodreads<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Likheterna med den engelska romanen upph\u00f6r ganska snabbt. Det finns n\u00e5gra som bryr sig om fr\u00f6ken Furukura, men de hoppas att hon ska bli lycklig genom att bli precis som de, och pl\u00f6tsligt ser hon en chans att f\u00f6rs\u00f6ka. Hon vet egentligen att den inte alls motsvarar det som de pratar om, men hon g\u00f6r det \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Ett lyckligt slut? Ja, sj\u00e4lv beskriver hon det s\u00e5. Jag tror inte att jag \u00e4r den enda l\u00e4saren som har sett hur sidantalet krymper och insett att en ”allt ordnar sig”-h\u00e4ndelseutveckling inte kommer att hinnas med. \u00c4nd\u00e5 blev jag f\u00f6rv\u00e5nad. Och lite ledsen. Och s\u00e5 sk\u00e4mdes jag \u00f6ver att jag resonerade precis som hennes syster och hennes v\u00e4nner som inte kunde acceptera henne som hon var.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r s\u00e5 uppfriskande med ber\u00e4ttelser som inte f\u00f6ljer den v\u00e4steuropeiska och nordamerikanska modell som m\u00e5nga av oss har vant oss vid, tycker jag. S\u00e5 jag l\u00e4ser g\u00e4rna en totalt of\u00f6ruts\u00e4gbar japansk nutidsroman d\u00e5 och d\u00e5. Och milj\u00f6skildringarna fr\u00e5n jourbutiken d\u00e4r fr\u00f6ken Furukura arbetar \u00e4r n\u00e4stan suggestiva i all sin mekaniska, elektroniska och neonljusupplysta vardaglighet.<\/p>\n\n\n\n

Men det som \u00e4r riktigt fascinerande \u00e4r att Sayaka Murata kallade boken Konbini ningen<\/em>, allts\u00e5 ungef\u00e4r ”jourbutiksperson”. Det lite gulliga och feel-good-aktiga i den svenska titeln finns inte alls i originaltiteln. Och Sayaja Murata har sj\u00e4lv arbetat som timanst\u00e4lld i en jourbutik. I 18 \u00e5r! Inte undra p\u00e5 att alla detaljer i arbetet verkar s\u00e5 trov\u00e4rdiga.<\/p>\n\n\n\n

Varf\u00f6r just den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen (hennes tionde roman, utgiven 2016) blev hennes genombrott, \u00f6versattes till 30 spr\u00e5k och har s\u00e5lts i mer \u00e4n en och en halv miljon exemplar undrar jag. Det \u00e4r ju om\u00f6jligt f\u00f6r en svensk att gissa hur ovanlig den \u00e4r i Japan, eller p\u00e5 andra l\u00e4nders bokmarknader, men kan det vara s\u00e5 att det monotona och tillk\u00e4mpat energiska talar till n\u00e5got slags n\u00e4stan universell r\u00e4dsla f\u00f6r vad konsumtionssamh\u00e4llet h\u00e5ller p\u00e5 att f\u00f6rvandla oss till?<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r finns en intervju med Sayaka Murata (p\u00e5 engelska)<\/a>, gjord n\u00e4r en av hennes andra romaner kom ut p\u00e5 engelska f\u00f6r ett par \u00e5r sedan. N\u00e4r jag l\u00e4ste den f\u00f6rstod jag ocks\u00e5 att ber\u00e4ttelsen om kvinnan i jourbutiken kanske \u00e4r b\u00e5de mycket allvarligare och mycket mer realistisk \u00e4n det turkosa omslaget och Sally Rooneys entusiastiska uttalande vill g\u00f6ra g\u00e4llande. Och att Sayaka Fukuhara egentligen inte vill att vi ska tycka synd om henne \u2013 hon kallar henne sin hj\u00e4ltinna. \u00c4nnu mer att forts\u00e4tta fundera p\u00e5.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e4r jag l\u00e5g p\u00e5 sjukhuset i maj var det min faster som h\u00e4lsade p\u00e5 mig mest. Jag hade ingen aning om hur glad och tacksam man kan bli att n\u00e5gon tar med sig ens underkl\u00e4der hem och kommer med dem tv\u00e4ttade ett par dagar senare — det var n\u00e4stan lite pinsamt hur mycket b\u00e4ttre allt…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[68],"tags":[],"class_list":["post-16097","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-boktips"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/16097"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=16097"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/16097\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":16107,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/16097\/revisions\/16107"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=16097"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=16097"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=16097"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}