{"id":15970,"date":"2022-06-12T12:19:08","date_gmt":"2022-06-12T10:19:08","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=15970"},"modified":"2022-06-12T13:44:34","modified_gmt":"2022-06-12T11:44:34","slug":"latt-att-bli-modfalld","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2022\/latt-att-bli-modfalld\/","title":{"rendered":"L\u00e4tt att bli modf\u00e4lld"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vad ska jag s\u00e4ga om den h\u00e4r boken?<\/p>\n\n\n\n

Anledningen till att jag letade upp den var att jag h\u00f6rde en som l\u00e4ser mycket brittisk 1800-talslitteratur s\u00e4ga att om man har l\u00e4st Elizabeth Gaskell<\/strong>s North and South<\/em> (den som nyligen kom ut i svensk \u00f6vers\u00e4ttning allts\u00e5!) s\u00e5 borde man l\u00e4sa George Gissing<\/strong>s The Odd Women<\/em> ocks\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Utg\u00e5ngspunkten \u00e4r sp\u00e4nnande: ber\u00e4ttelsens huvudpersoner \u00e4r alla ensamst\u00e5ende kvinnor, och den utspelar sig under en period i Englands historia n\u00e4r det talades om ett stort kvinno\u00f6verskott i befolkningen. I en del samh\u00e4llsklasser var ensamst\u00e5ende kvinnor utsatta p\u00e5 det viset att de blev tvungna att f\u00f6rs\u00f6ka klara sig genom yrkesarbete men inte kunde ordna sina liv p\u00e5 n\u00e5got sj\u00e4lvst\u00e4ndigt s\u00e4tt — de kunde i stort sett bara bli inneboende hos arbetsgivare eller sl\u00e4ktingar. I de familjer som levde p\u00e5 att \u00e4ga mark kunde ensamst\u00e5ende kvinnor bli hemmad\u00f6ttrar eller kanske \u00e4rva n\u00e5got och skapa ett eget hem. Men i medelklassfamiljerna d\u00e4r unga kvinnor inte l\u00e4rde sig att arbeta eller ta ansvar och initiativ utan bara f\u00f6rbereddes f\u00f6r att bli gifta — vad skulle det bli av dem?<\/p>\n\n\n\n

George Gissing ber\u00e4ttar om en l\u00e4karfamilj, och kanske \u00e4r den ganska typisk: det r\u00e5kade bli bara d\u00f6ttrar, mamman dog, pappan dog innan han hade hunnit ordna n\u00e5got f\u00f6r framtiden. En rad systrar med mycket sm\u00e5 ekonomiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka ta hand om sig sj\u00e4lva och varandra fast\u00e4n de \u00e4r mycket olika.<\/p>\n\n\n\n

Men tidigare har de haft en v\u00e4ninna, Rhoda, som alltid har vetat att hon inte h\u00f6r till de flickor som \u00e4r eftertraktade bland unga m\u00e4n. Hon har gett sig in p\u00e5 en helt egen v\u00e4g och engagerat sig i en sekreterarskola f\u00f6r unga kvinnor, och n\u00e4r systrarna tr\u00e4ffar henne igen \u00e4r hon etablerad som f\u00f6rebild f\u00f6r m\u00e5nga. Sekreteraryrket har fram till nyligen varit m\u00e4nnens omr\u00e5de, men nu har det \u00f6ppnats f\u00f6r kvinnor, och Rhoda hj\u00e4lper till att leta upp s\u00e5dana som beh\u00f6ver en ny chans i livet och ett respektabelt yrke. Ut\u00f6ver lektionerna ordnar hon f\u00f6rel\u00e4sningar och ser till att de f\u00e5r ett socialt sammanhang.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
George Gissing. Arkivbild: Wikimedia Commons<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

George Gissing<\/strong> kallas ibland stadsmilj\u00f6ernas Thomas Hardy<\/strong>, och det kanske passar. Han hann bo i b\u00e5de England och USA, skriva med viss framg\u00e5ng och r\u00f6ra till det v\u00e4ldigt f\u00f6r sig, uppleva historiska skeenden och bli avsidestagen. Jag uppfattar honom som enormt engagerad och mycket pessimistisk, och jag undrar mycket \u00f6ver hans kvinnoportr\u00e4tt. Det \u00e4r inte bara det att det som f\u00e5r mest utrymme i The Odd Women<\/em> \u00e4r tv\u00e5 huvudpersoners mycket olyckliga k\u00e4rleksber\u00e4ttelser — hur det egentligen fungerar att vara en ”odd woman” \u00e4gnar han sig inte s\u00e5 mycket \u00e5t — utan han verkar \u00f6verhuvudtaget ha mycket ambivalenta k\u00e4nslor f\u00f6r alla dem han ber\u00e4ttar om. Ibland g\u00f6r det l\u00e4sningen sp\u00e4nnande, och om jag hade ber\u00e4ttat om boken medan jag var mitt inne i den hade jag nog kunnat s\u00e4ga n\u00e5got om att personportr\u00e4tten har otroligt m\u00e5nga sp\u00e4nnande sidor och att det \u00e4r uppfriskande att han ger s\u00e5 mycket utrymme \u00e5t m\u00e4nniskor som misslyckas med s\u00e5 m\u00e5nga av vardagens sm\u00e5 utmaningar och l\u00e5ter dem f\u00f6ra s\u00e5 utf\u00f6rliga resonemang. Men n\u00e4r jag kom till slutet var jag ganska matt och modf\u00e4lld. Vad blev det av alltihop?<\/p>\n\n\n\n

Det skulle vara intressant att hamna i ett sammanhang d\u00e4r m\u00e5nga hade l\u00e4st och tog sig tid att diskutera detaljer, f\u00f6r ber\u00e4ttelsen \u00e4r verkligen full av detaljer. Den ensamme mannen som hittar ett slags dr\u00f6mprinsessa och n\u00e4stan genast b\u00f6rjar behandla henne som sin f\u00e5nge, till exempel — \u00e4r han en realistisk gestalt? Och Rhodas f\u00f6rs\u00f6k att lyfta kvinnor ut ur deras samh\u00e4llsklass och bilda en ny, vad kan det f\u00e5 f\u00f6r resultat? Och de b\u00e5da medel\u00e5lders systrarna och deras sista desperata satsning, skulle den kunna leda till n\u00e5got bra?<\/p>\n\n\n\n

Den som har ett \u00f6verskott av mod och optimism kan nog l\u00e4sa The Odd Women<\/em> och komma till slutet och bara ha upplevt en stort upplagd och mycket genomarbetad roman. Den som letar efter igenk\u00e4nning i dystra situationer (och s\u00e5dana fanns verkligen d\u00e5 och finns ju nu ocks\u00e5) kan ocks\u00e5 hitta en hel del, men den h\u00e4r g\u00e5ngen blev jag inte tr\u00f6stad p\u00e5 det vis som jag har blivit n\u00e4r jag har l\u00e4st till exempel Anne Bront\u00eb<\/strong>s Agnes Grey <\/em>eller en del av Charles Dickens <\/strong>och Anthony Trollope<\/strong>s romaner (och faktiskt till och med Krig och fred<\/em>, helt ov\u00e4ntat!). S\u00e5 det f\u00e5r bli en varning: The Odd Women<\/em> har inslag som man m\u00e5ste beundra men gjorde mig mest ledsen. <\/p>\n\n\n\n

Och s\u00e5 har jag l\u00e4st b\u00e5de att det \u00e4r ett f\u00f6rs\u00f6k till en feministisk roman och att den r\u00e4knas som antifeministisk, och n\u00e4r jag v\u00e4l hade l\u00e4st det tyckte jag nog att b\u00e5da delarna kunde st\u00e4mma. Ja, ni f\u00f6rst\u00e5r att det \u00e4r f\u00f6rvirrande.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vad ska jag s\u00e4ga om den h\u00e4r boken? Anledningen till att jag letade upp den var att jag h\u00f6rde en som l\u00e4ser mycket brittisk 1800-talslitteratur s\u00e4ga att om man har l\u00e4st Elizabeth Gaskells North and South (den som nyligen kom ut i svensk \u00f6vers\u00e4ttning allts\u00e5!) s\u00e5 borde man l\u00e4sa George Gissings The Odd Women ocks\u00e5….<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[68],"tags":[],"class_list":["post-15970","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-boktips"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/15970"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=15970"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/15970\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":15975,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/15970\/revisions\/15975"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=15970"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=15970"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=15970"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}