Ett av mina pandemisp\u00e5r har blivit att l\u00e4sa mer av och om f\u00f6rfattare som jag har l\u00e4st f\u00f6r l\u00e4ngesedan och p\u00e5 n\u00e5got vis tyckt om men inte f\u00f6rdjupat mig i.<\/p>\n\n\n\n
En av dem \u00e4r Louisa May Alcott<\/strong>, som jag lite vagt trodde att jag visste en massa om eftersom det alltid s\u00e4gs att Unga kvinnor<\/em> inneh\u00e5ller mycket sj\u00e4lvbiografiskt material.<\/p>\n\n\n\n Oj vilka omedvetna f\u00f6rutfattade meningar man kan uppt\u00e4cka att man har! \u00c5tminstone \u00e4r det s\u00e5 f\u00f6r mig.<\/p>\n\n\n\n Det blir l\u00e4tt hur m\u00e5nga f\u00f6rgreningar som helst, men idag t\u00e4nkte jag bara tipsa om den h\u00e4r v\u00e4na och sockers\u00f6ta filmen som bygger p\u00e5 ”boken som Jo skrev”, allts\u00e5 ett manus som Louisa May Alcott sj\u00e4lv arbetade med n\u00e4r hon var ton\u00e5ring. Manuset blev aldrig utgivet d\u00e5, och sedan l\u00e5g det bortgl\u00f6mt i m\u00e5nga \u00e5r efter hennes d\u00f6d. Att det gavs ut och dessutom blev en film n\u00e4r n\u00e5gon v\u00e4l uppt\u00e4ckte det beror f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 att Unga kvinnor<\/em> (egentligen tv\u00e5 i en serie med flera romaner) hade hunnit bli en s\u00e5dan klassiker. <\/p>\n\n\n\n Boken har jag inte l\u00e4st \u00e4n, men jag har sett att flera skriver ungef\u00e4r att filmen \u00e4r en v\u00e4lvillig bearbetning av den. Vad nu det ska betyda.<\/p>\n\n\n\n Det h\u00e4r \u00e4r s\u00e4kert inte en laglig publicering av den, s\u00e5 vi f\u00e5r v\u00e4l se hur l\u00e4nge den finns kvar:<\/p>\n\n\n\n