![\"\"](\"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2011\/03\/middagsdukning.jpg\" "\\"middagsdukning\\"")
<\/a>Att laga mat till m\u00e5nga har jag erfarenhet av sedan\u00a0trettio \u00e5r.\u00a0<\/p>\n
Det var i mitten av 1970-talet. Jag och den som senare blev min man hade flyttat till v\u00e5r f\u00f6rsta gemensamma l\u00e4genhet —\u00a0532:-\u00a0 i m\u00e5nadshyra f\u00f6r en l\u00e4genhet p\u00e5 tv\u00e5 rum och k\u00f6k. Vi var unga och\u00a0nyf\u00f6r\u00e4lskade och hade dr\u00f6mmar om framtiden. Pengar hade vi inte s\u00e5 gott om, s\u00e5 vi k\u00f6pte det n\u00f6dv\u00e4ndigaste i m\u00f6belv\u00e4g. Ett k\u00f6ksbord fick vi tag i billigt p\u00e5 en auktion. K\u00f6ksstolar, vardagsrumsbord, n\u00e5gra lampor och tv\u00e5 korgstolar handlades i aff\u00e4r. P\u00e5 den tiden var det modernt med sp\u00e5nplattem\u00f6bler. Min livskamrat snickrade ihop en s\u00e4ng av sp\u00e5nplattor. Inte s\u00e4rskilt bred, men vad gjorde det, vi ville ju vara n\u00e4ra varandra.<\/p>\n
I bostadsomr\u00e5det vi bodde i fanns m\u00e5nga unga par, en del av dem hade b\u00f6rjat f\u00e5 barn. Flera studerade eller hade just avslutat sin utbildning. I v\u00e5r trappuppg\u00e5ng fanns sex hush\u00e5ll. Vi blev snart bekanta med tv\u00e5 av dem. I en av l\u00e4genheterna bodde en mamma med sin son, som nyligen hade b\u00f6rjat skolan. I den andra l\u00e4genheten bodde en ung familj. Pappan var l\u00e4rare, mamman var fritidspedagog och de hade en liten son. Vi som hade blivit bekanta med varandra vattnade varandras blommor n\u00e4r n\u00e5gon var bortrest, pratade med varandra och trivdes ihop. Tanken d\u00f6k upp att vi skulle ha matlag ihop, tre familjer. Vi turades om med matlagningen. En familj \u00e5t g\u00e5ngen lagade mat i sitt eget hem och bj\u00f6d in de andra familjerna. Vi s\u00e5gs, jag tror det var en g\u00e5ng i veckan, \u00e5t god v\u00e4llagad mat och umgicks. Ber\u00e4ttade om varandras liv, pratade om b\u00f6cker vi l\u00e4st och saker vi l\u00e4st om i tidnigen. Barnen deltog i samtalen s\u00e5 l\u00e4nge de hade lust och lekte.<\/p>\n
Tillsammans med grannar p\u00e5 v\u00e5r g\u00e5rd, och g\u00e5rdarna intill, engagerade vi oss i hyresg\u00e4stf\u00f6reningen f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra g\u00e5rdarnas utseende. Bostadsomr\u00e5det hade m\u00e5nga f\u00f6rtj\u00e4nster. Det var lagom stort, hade v\u00e4lplanerade l\u00e4genheter och l\u00e5g n\u00e4ra daghem och skola. Ett centrum med blanda annat livsmedelsaff\u00e4r, post, bibliotek, ungdomsg\u00e5rd, barnav\u00e5rdscentral, restaurang, bank och fris\u00f6r l\u00e5g n\u00e4ra. Fruktr\u00e4d fanns p\u00e5 g\u00e5rdarna, och lekplats, men den asfalterade ytan var f\u00f6r stor. Efter flera m\u00f6ten hade vi kommit fram till f\u00f6rslag p\u00e5 hur g\u00e5rdarna kunde f\u00f6r\u00e4ndras med mer gr\u00e4s och v\u00e4xter.<\/p>\n
Tiden gick, och v\u00e5r ena grannfamilj fick fler barn. En bror till mamman i denna familj flyttade in i en ledig l\u00e4genhet i v\u00e5r trappuppg\u00e5ng.\u00a0 Han deltog ocks\u00e5 i v\u00e5rt matlag.<\/p>\n
L\u00e4genheterna i omr\u00e5det bestod mest av tv\u00e5 respektive tre rum och k\u00f6k, s\u00e5 flera familjer i omr\u00e5det b\u00f6rjade bli tr\u00e5ngbodda. Det planerades f\u00f6r ett nytt bostadsomr\u00e5de bredvid det vi bodde i. N\u00e4r delar av det omr\u00e5det b\u00f6rjade st\u00e5 klart i b\u00f6rjan av 1980-talet flyttade m\u00e5nga av familjerna i v\u00e5rt omr\u00e5de dit. Jag och min livskamrat fick v\u00e5rt f\u00f6rsta barn vid samma tid. Matlaget, som hade fungerat en tid, uppl\u00f6stes, mycket p\u00e5 grund av att en av familjerna flyttade till en villa. Min familj och den ensamst\u00e5ende mamman med son fortsatte att umg\u00e5s. V\u00e5rt f\u00f6rsta barn, en dotter, f\u00f6ddes i b\u00f6rjan av \u00e5ret. P\u00e5 sommaren h\u00e4lsade vi p\u00e5 v\u00e5r grannfamilj i deras sommarviste, mammans barndomshem i ett norrl\u00e4ndskt landskap. Vi bytte upp oss, flyttade till en liten trea i samma omr\u00e5de, d\u00e4r s\u00e5 sm\u00e5ningom v\u00e5rt andra barn f\u00f6ddes.<\/p>\n
Under andra delen av sjuttiotalet och i b\u00f6rjan av \u00e5ttiotalet var min man och jag mycket engagerade i olika f\u00f6reningar. En av dem var en milj\u00f6v\u00e5rdsgrupp. Den b\u00f6rjade som en grupp med m\u00e5nga aktiva medlemmar men f\u00f6r\u00e4ndrades s\u00e5 att det efter ett tag var\u00a0en mindre grupp som var aktiv. Under n\u00e5gra \u00e5r bedrev vi milj\u00f6v\u00e5rdsgruppens arbete genom m\u00f6ten d\u00e4r vi samtidigt \u00e5t mat. Vi tr\u00e4ffades hemma hos varandra. De som vi hade m\u00f6tet hos hade ansvaret f\u00f6r maten. Den blev oftast b\u00e5de god och v\u00e4lsmakande, lagad p\u00e5 fina r\u00e5varor och med inslag av mycket gr\u00f6nt. Vi \u00e5t, pratade om olika fr\u00e5gor vi skulle driva, tog st\u00e4llning till olika planer och projekt. Vi hade ocks\u00e5 tid att prata om mer personliga saker. Barnen var med, och det k\u00e4ndes fint att de kunde delta i n\u00e5got som engagerade de vuxna. Jag och min man minns det som en fin tid. V\u00e5ra milj\u00f6v\u00e5rdsgrupps-\/matlagsm\u00f6ten blev verkligen n\u00e5got att se fram emot.<\/p>\n
Min man och jag hj\u00e4lpte ocks\u00e5 till med en kursg\u00e5rd som milj\u00f6v\u00e5rdsorganisationen vi tillh\u00f6rde hade skaffat. Det var ett stort hus i Dalarna, ett tidigare \u00e5lderdomshem som senast hade fungerat som kollektiv. N\u00e4r vi kom dit f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5b\u00f6rjade vi\u00a0arbetet med att riva v\u00e4ggar f\u00f6r att f\u00e5 fram ljus och rymd, m\u00e5la om och r\u00f6ja. F\u00e4rgs\u00e4ttningen hade varit ganska v\u00e5gad under kollektivets tid —\u00a0bland annat minns jag en lila d\u00f6rr. Att arbeta tillsammans och efter avslutat arbete s\u00e4tta sig ner och \u00e4ta mat tillsammans var v\u00e4ldigt trevligt och skapade stor gemenskap. Vi turades om med att laga den i huvudsak vegetariska maten. Vi k\u00e4nde oss som lite av pionj\u00e4rer n\u00e4r vi hj\u00e4lptes \u00e5t med att f\u00e5 ordning p\u00e5 huset.<\/p>\n
I b\u00f6rjan av 1980-talet hade jag och min man f\u00e5tt en kolonilott. Det k\u00e4ndes naturligt att anm\u00e4la sig till kurser i odling — den f\u00f6rsta p\u00e5 hemmaplan, den andra p\u00e5 milj\u00f6organisationens kursg\u00e5rd i Dalarna. Vi kom till kursg\u00e5rden i Dalarna och fick b\u00f6rja med att anl\u00e4gga tr\u00e4dg\u00e5rdslandet. Det var \u00e5tskilliga m\u00e4ngder gr\u00e4s och jord som v\u00e4ndes och ofantliga m\u00e4ngder kvickrot som rensades bort. Sedan s\u00e5dde vi.<\/p>\n
Vi \u00e5terkom flera g\u00e5nger under odlings\u00e5ret, och n\u00e4r det var dags f\u00f6r sk\u00f6rd gjorde arkitekten p\u00e5 kursen en karta \u00f6ver tr\u00e4dg\u00e5rdslandet d\u00e4r vartenda vitk\u00e5lshuvud fanns med. Den kartan fanns uppsatt i kursg\u00e5rdens matsal i flera \u00e5r efter\u00e5t.<\/p>\n
Efter odlarkursen \u00e5kte vi upp ibland till kursg\u00e5rden n\u00e4r det inbj\u00f6ds till arbetsdagar. Om man bidrog med arbetsinsatser p\u00e5 kursg\u00e5rden fick man gratis kost och logi samt n\u00e5gon trevlig underh\u00e5llning.\u00a0 Det var fina dagar, och det k\u00e4ndes litet speciellt att veta att det tr\u00e4dg\u00e5rdsland som v\u00e5r odlarkurs hade anlagt var det land som var grunden f\u00f6r matf\u00f6rs\u00f6rjningen p\u00e5 kursg\u00e5rden under flera \u00e5r.<\/p>\n
Min familj bestod nu av fyra personer, och v\u00e5r l\u00e4genhet b\u00f6rjade k\u00e4nnas liten. Vi anm\u00e4lde v\u00e5rt intresse f\u00f6r\u00a0en fyrarumsl\u00e4genhet i samma omr\u00e5de, men pratade ocks\u00e5 om ett kollektivhus som skulle byggas.\u00a0 Visst var vi intresserade av att bo i ett kollektivhus, men jag studerade fortfarande och ville inte binda mig f\u00f6r en insats p\u00e5 18 670 kronor\u00a0och en m\u00e5nadsavgift p\u00e5 1 909,25. Dock gjorde jag ett arbete p\u00e5 skolan jag gick p\u00e5 om kollektivhuset som h\u00f6ll p\u00e5 att byggas.\u00a0 Jag var med p\u00e5 ett m\u00f6te och st\u00e4llde fr\u00e5gor till personer som var intresserade av att flytta dit. Det gjorde mig s\u00e5 positiv till huset att jag pratade med min man och sa att vi borde anm\u00e4la v\u00e5rt intresse.<\/p>\n
Det visade sig att de flesta l\u00e4genheterna var s\u00e5lda, och att de som fanns kvar var sm\u00e5, men det kanske kunde bli en fyrarumsl\u00e4genhet ledig. Vi v\u00e4ntade, och inget h\u00e4nde. Av en tillf\u00e4llighet, n\u00e4r jag var p\u00e5 en vegetarisk restaurang i staden och \u00e5t lunch en dag, fick jag reda p\u00e5 att en annan fyrarumsl\u00e4genhet hade blivit ledig. Jag tr\u00e4ffade en bekant d\u00e4r, vars arbetskamrat hade t\u00e4nkt flytta till en fyrarumsl\u00e4genhet i kollektivhuset. Nu\u00a0var planerna \u00e4ndrade. Hon pratade med sin arbetskamrat, och p\u00e5 eftermiddagen kunde vi skriva p\u00e5 kontraktet. Detta var en fredag, och p\u00e5 m\u00e5ndagen skulle jag och min familj \u00e5ka p\u00e5 semester. N\u00e4r min man kom hem satte vi oss i en taxi\u00a0och \u00e5kte och skrev p\u00e5 kontraktet. Vi han till och med \u00e5ka vidare till aff\u00e4ren och\u00a0v\u00e4lja tapeter strax innan den st\u00e4ngde! Jag tror vi hade drygt en timme p\u00e5 oss att klara av detta.\u00a0<\/p>\n
I slutet av september 1984 flyttade vi allts\u00e5 in i kollektivhuset. F\u00f6re jul hade alla flyttat in. Att \u00e4ta tillsammans i kollektivhuset var n\u00e5got som tidigt hade n\u00e4mnts som viktigt att g\u00f6ra. Alla hade avsatt tio procent av sin l\u00e4genhetsyta\u00a0 f\u00f6r att i st\u00e4llet l\u00e4gga den ytan p\u00e5 gemensamma lokaler. F\u00f6rutom g\u00e4strum hade vi bastu, fotolabb och stora rum d\u00e4r vi kunde umg\u00e5s och l\u00e4sa tidningar. Vi hade ocks\u00e5 en gillestuga med k\u00f6k. Dessa utrymmen var dock inte klara n\u00e4r vi flyttade in. I b\u00f6rja n av h\u00f6sten hade skolan i huset st\u00e5tt klar och sedan l\u00e4genheterna. Vi boende hade ett litet k\u00f6k, som vi disponerade, bredvid en lokal som d\u00e5 var ungdomsg\u00e5rd.<\/p>\n
Jag minns hur m\u00e5nga av de boende satt i ungdomsg\u00e5rdens lokal och \u00e5t en gemensam jullunch p\u00e5 julafton 1984. Husets yngste, som hade f\u00f6tts tv\u00e5 dagar tidigare, var ocks\u00e5 p\u00e5 tillf\u00e4lligt bes\u00f6k tillsammans med sin mamma och resten av sin familj.<\/p>\n
Vi b\u00f6rjade ganska snart med matlag, f\u00f6rst genom att laga maten i det lilla k\u00f6ket bredvid ungdomsg\u00e5rden, vill jag minnas. Under v\u00e5ren stod v\u00e5r gillestuga med tillh\u00f6rande k\u00f6k klart. D\u00e5 drog matlagen ig\u00e5ng p\u00e5 allvar. Jag och min familj gick med i tv\u00e5 matlag, ett vegetariskt och ett d\u00e4r man \u00e5t fisk och k\u00f6tt men d\u00e4r det alltid fanns ett vegetariskt alternativ. Det fanns ett matlag till, med husmanskost. Matlagen tr\u00e4ffades och \u00e5t tillsammans en g\u00e5ng per vecka. De vuxna i matlagen turades om med att laga maten, tv\u00e5 personer \u00e5t g\u00e5ngen. Det innebar matlagning var sj\u00e4tte\u2013\u00e5ttonde vecka.<\/p>\n
Den vecka d\u00e5 det var v\u00e5r tur ztt laga mat best\u00e4mde vi maten n\u00e5gra dagar i f\u00f6rv\u00e4g. Vi var tjugiofem\u2013drygt trettio personer\u00a0 i varje matlag. G\u00e4ster var v\u00e4lkomna, ifall de skrevs upp p\u00e5 en matlagslista nere i v\u00e5rt gemensamma k\u00f6k.\u00a0 Eventuella avbokningar skedde d\u00e4r ocks\u00e5.<\/p>\n
Vi \u00e5kte och handlade matvarorna och st\u00e4llde dem i det gemensamma k\u00f6kets kyl och frys, ofta n\u00e5gon dag i f\u00f6rv\u00e4g. En ungef\u00e4rlig summa var best\u00e4md f\u00f6r varje matlagsomg\u00e5ng — jag vill minnas att vi betalade trehundra eller fyrahundra kronor per familj i f\u00f6rv\u00e4g. Efter det att alla hade lagat var sin matlagsomg\u00e5ng gjordes en nedr\u00e4kning av vad det totalt hade kostat. Hade avbokningar skett, s\u00e5 fick de personerna tillbaka pengar. Det kunde ocks\u00e5 bli s\u00e5 att man fick betala pengar om man hade haft med sig g\u00e4ster.<\/p>\n
Maten skulle serveras klockan sex p\u00e5 kv\u00e4llen. Vi gick ner vid tre-halvfyratiden och b\u00f6rjade f\u00f6rbereda.\u00a0Under drygt sex \u00e5rs tid, fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1985 till mitten av 1991, lagade vi maten p\u00e5 en vanlig spis med fyra plattor och en ugn samt hade en vanlig diskmaskin f\u00f6r disken. N\u00e4r man lagar mat till m\u00e5nga \u00e4r det ofta mycket som ska sk\u00e4ras och sk\u00f6ljas f\u00f6rst. Matberedaren var till hj\u00e4lp om man till exempel skulle sk\u00e4ra potatis till en potatisgrat\u00e4ng. Mycket skar vi f\u00f6r hand. Det g\u00e4llde ocks\u00e5 att t\u00e4nka efter i vilken ordning saker skulle g\u00f6ras. Vissa saker beh\u00f6ver mer tid p\u00e5 sig \u00e4n andra, och det fick man ta h\u00e4nsyn till n\u00e4r man planerade arbetet.<\/p>\n
Vad vi lagade? Det kunde till exempel vara potatisgrat\u00e4ng med en sallad och en efterr\u00e4tt efter\u00e5t, s\u00e5som nyponsoppa med glass. Det kunde ocks\u00e5 vara soppa med hembakat br\u00f6d och \u00e4ppelkaka med vaniljs\u00e5s. Br\u00f6det bakade vi hemma kv\u00e4llen f\u00f6re. Var det mat som skulle lagas i flera formar i ugnen, s\u00e5 fick man ibland st\u00e4lla dem i tv\u00e5 lager och sedan skifta plats i ugnen.<\/p>\n
I slutet av 1980-talet b\u00f6rjade det finnas behov av fler stora l\u00e4genheter i v\u00e5rt hus. Flera l\u00f6sningar diskuterades. Fester i v\u00e5r gillestuga st\u00f6rde ocks\u00e5 de boende, ifall festen h\u00f6ll p\u00e5 sent p\u00e5 kv\u00e4llen. Vi beslutade oss f\u00f6r att bygga om huvuddelen av v\u00e5ra gemensamma lokaler till tv\u00e5 femrumsl\u00e4genheter.\u00a0 Intresserade som redan bodde i huset fick anm\u00e4la sitt intresse f\u00f6r dessa femrumsl\u00e4genheter. Alla som ville ha st\u00f6rre l\u00e4genheter i huset fick anm\u00e4la \u00f6nskad storlek p\u00e5 l\u00e4genhet. De som fick femrumsl\u00e4genheterna fick l\u00e4mna sina fyrarummare till de som ville ha fyra rum och k\u00f6k och s\u00e5 vidare.<\/p>\n
I samband med detta gjordes ocks\u00e5 en tillbyggnad p\u00e5 huset. En korridor med bland annat biljard- och v\u00e4vrum f\u00f6rband v\u00e5rt ursprungliga hus med tillbyggnaden. V\u00e5r gillestuga flyttades till tillbyggnaden, och d\u00e4r byggdes ocks\u00e5 ett stort k\u00f6k, som utrustades med kokeri, en effektivare spis, konvektionsugn (d\u00e4r man l\u00e4tt kan laga flera pl\u00e5tar samtidigt) samt en diskmaskin som diskar snabbt, av samma typ som finns p\u00e5 en del restauranger.<\/p>\n
Nu blev det l\u00e4ttare att laga maten till matlagen. I kokeriet, som best\u00e5r av tv\u00e5 korgar, vilka man fyller till h\u00e4lften med vatten, gick det snabbt att koka potatis, ris eller pasta. Br\u00f6d kunde bakas samma dag, eftersom flera pl\u00e5tar kunde vara inne i ugnen samtidigt utan att de beh\u00f6vde flyttas om. Samma sak g\u00e4llde om man skulle laga grat\u00e4ng eller pudding.<\/p>\n
Vad lagades d\u00e5?<\/p>\n
Ja, det varierade. Vissa lagade samma mat, till exempel broccolisoppa eller bakad potatis,\u00a0 varje g\u00e5ng det var deras tur att laga mat till matlaget. Vissa varierade maten, men hade g\u00e4rna\u00a0 i cr\u00e8me fraiche eller andra litet dyrare r\u00e5varor. Det var samma personer som g\u00e4rna gjorde lite lyxigare sallader ocks\u00e5. Maten fick kosta fyrahundra kronor per matlag, vill jag minnas, men n\u00e4r dessa personer lagade gick den ofta p\u00e5 femhundra kronor. Cirka femhundra kronor gick det ofta p\u00e5 n\u00e4r n\u00e5gon lagade fisk. Fisk serverades ibland men, allteftersom tiden gick, mera s\u00e4llan.<\/p>\n
Sj\u00e4lva f\u00f6rs\u00f6kte jag och min man variera maten. Det blev soppor, k\u00e5lpudding, pasta med s\u00e5s, f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra exempel. Det var alltid en varmr\u00e4tt och sallad. Ofta blev det n\u00e5gon form av efterr\u00e4tt ocks\u00e5.<\/p>\n
De veckor man sj\u00e4lv inte hade ansvar f\u00f6r maten var det bara att g\u00e5 ner till det dukade bordet klockan sex och ta f\u00f6r sig av den goda och v\u00e4llagade maten. Man \u00e5t tillsammans, ber\u00e4ttade f\u00f6r varandra vad man varit med om sedan sist och f\u00f6rde kanske en diskussion kring n\u00e5got \u00e4mne som var aktuellt. N\u00e4r barnen \u00e4tit f\u00e4rdigt lekte de med varandra. Ett ganska otvunget s\u00e4tt att umg\u00e5s p\u00e5, samtidigt som man tr\u00e4ffade sina grannar regelbundet, l\u00e4rde k\u00e4nna dem och h\u00f6ll sig informerad om vad som h\u00e4nde dem. De g\u00e5nger man inte ansvarade f\u00f6r maten sj\u00e4lv, s\u00e5 fick man tid \u00f6ver f\u00f6r att umg\u00e5s med sina barn , l\u00e4sa en bok eller n\u00e5got annat.<\/p>\n
Det som en del hade sv\u00e5rt f\u00f6r i b\u00f6rjan var m\u00e4ngderna. Ska man laga mat f\u00f6r cirka trettio personer, s\u00e5 kan man ta ett fyrapersonersrecept och \u00f6ka det \u00e5tta g\u00e5nger. Vi hade ocks\u00e5 ett system, s\u00e5 att om det blev n\u00e5gon mat \u00f6ver, kunde man f\u00f6r en rimlig penning ta med sig matl\u00e5dor med mat.<\/p>\n
Har man m\u00f6jlighet att laga mat i en konvektionsugn — det vill s\u00e4ga en stor varmluftsugn som st\u00e5r\u00a0 p\u00e5 golvet och d\u00e4r flera bleck kan tillagas p\u00e5 en g\u00e5ng, i v\u00e5rt hus sju eller \u00e5tta — s\u00e5 underl\u00e4ttar det n\u00e4r man ska laga mat till m\u00e5nga. Ett bleck \u00e4r konvektionsugnens pl\u00e5t\/form. Ett v\u00e4lfyllt bleck rymmer cirka tio portioner.<\/p>\n
En g\u00e5ng gl\u00f6mde jag och min man bort att det var v\u00e5r tur att laga mat till matlaget. Vid halv fem kom en annan deltagare i matlaget upp till oss och ringde p\u00e5. Han undrade om det skulle bli n\u00e5got matlag den dagen.\u00a0 Nu var goda r\u00e5d dyra. Matvaruaff\u00e4ren d\u00e4r vi bor var inte s\u00e5 v\u00e4lf\u00f6rsedd. Efter en stunds funderande kom vi p\u00e5 l\u00f6sningen. Vi t\u00f6mde v\u00e5ra frysar p\u00e5 gr\u00f6na blad, mangold och gr\u00f6nk\u00e5l bland annat. Hela v\u00e5rt samlade f\u00f6rr\u00e5d gick \u00e5t. S\u00e5 gick vi till aff\u00e4ren och k\u00f6pte spaghetti, salladsgr\u00f6nsaker och glass. Matlaget var r\u00e4ddat, men de som kom ner vid sex fick v\u00e4nta cirka tio minuter\u00a0 f\u00f6r att maten skulle bli klar.<\/p>\n
Vi var med i dessa matlag i flera \u00e5r, i ett av dem i drygt femton \u00e5r. Numera finns ett matlag kvar i huset. I detta matlag finns flera kvar, som varit med \u00e4nda sedan 1985, men det kommer ocks\u00e5 nya ibland, till exempel n\u00e5gon ny som flyttar in i huset.<\/p>\n
Vad har d\u00e5 matlagen gett mig? F\u00f6rst och fr\u00e4mst v\u00e4llagad och god mat. Det f\u00f6rs\u00f6ker jag ju g\u00f6ra i vardagslag ocks\u00e5, men d\u00e4r kan det ibland g\u00e5\u00a0 lite slentrian i matlagandet. Ibland har man br\u00e5ttom och tar av det som finns till hands. N\u00e4r man lagade till matlaget m\u00e4rktes det att man anstr\u00e4ngde sig litet extra, s\u00e5 maten blev bra. Gemenskap, en ganska otvungen gemenskap, ganska fri fr\u00e5n krav. En vana vid att laga och planera mat, \u00e4ven om man \u00e4r fler \u00e4n sin egen familj vid bordet. En \u00f6kad k\u00e4nsla f\u00f6r vilken mat som \u00e4r nyttig, god och prisv\u00e4rd. Ska man b\u00f6rja med att laga mat till m\u00e5nga ska man v\u00e4lja ett recept som man kan och vet blir bra. Man kan s\u00e4tta sig en vecka eller n\u00e5gra dagar i f\u00f6rv\u00e4g och g\u00f6ra en lista p\u00e5 vad som beh\u00f6ver handlas och i vilka m\u00e4ngder. Handla g\u00e4rna maten n\u00e5gra dagar innan du ska ha den. Det \u00e4r l\u00e4tt att t\u00e4nka att till exempel cr\u00e8me fraiche i maten eller exotiska frukter \u00e4r n\u00e5gonting som g\u00f6r maten god och rolig att bjuda p\u00e5. Det kan vara riktigt att g\u00f6ra s\u00e5 n\u00e4r det \u00e4r fest. Matlagsmat var dock vardagsmat, \u00e4ven om vi var m\u00e5nga som \u00e5t den. T\u00e4nk g\u00e4rna efter, om du verkligen beh\u00f6ver den n\u00e5got dyrare r\u00e5varan, eller om till exempel cr\u00e8me fraiche kan ers\u00e4ttas av mj\u00f6lk, exotiska frukter av \u00e4pplen eller de frukter som \u00e4r billiga just nu. Laga inte f\u00f6r kr\u00e5ngliga recept. Grat\u00e4nger, grytor, soppor \u00e4r exempel p\u00e5 mat s\u00e5r bra att laga till m\u00e5nga.<\/p>\n
N\u00e4r min man skulle fylla j\u00e4mnt ville jag ordna en fest, men inte g\u00f6ra allt jobbet sj\u00e4lv. Jag skickade ut en inbjudan till festen. Alla fick bidra med etthundra kronor var. De som bodde i samma stad som vi fick ocks\u00e5 anm\u00e4la vad de ville hj\u00e4lpa till med \u2013 fixa musik, hj\u00e4lpa till att laga mat, st\u00e4da, dekorera. Det skulle vara en \u00f6verraskningsfest, s\u00e5 min man fick inte veta n\u00e5gonting. Jag cyklade runt i stan och delade ut recept och en del ingredienser till personer som skulle baka kakor. Jag handlade det som beh\u00f6vdes till festen. Kv\u00e4llen f\u00f6re festen var det en en fin k\u00e4nsla att veta att n\u00e5gra av v\u00e5ra bekanta i huset hj\u00e4lpte till att b\u00e4ra m\u00f6bler och m\u00f6blera, n\u00e5gon annan kokade b\u00f6nor och n\u00e5gon ordnade med dricka. Det var ganska m\u00e5nga i huset som f\u00f6rberedde min mans fest. Sj\u00e4lvdukade jag borden tillsammans med en annan granne och gjorde bordsdekorationer. Av kvistar, blad, blommor och b\u00e4r gjorde vi buketter och satte i vaser. Vi dekorerade med kanelst\u00e4nger som vi kn\u00f6t guldband omkring. Vi skar ocks\u00e5 i apelsiner s\u00e5 att det blev fina m\u00f6nster i skalen.<\/p>\n
Ungef\u00e4r tjugo\u00a0 minuter innan festen skulle b\u00f6rja sade jag till min man att vi skulle g\u00e5 p\u00e5 restaurang i n\u00e4rheten, eftersom han fyllde femtio \u00e5r.\u00a0 N\u00e4r vi hade bytt kl\u00e4der ringde det p\u00e5 d\u00f6rren. D\u00e4r stod en granne och sade att hon t\u00e4nkt anv\u00e4nda gillestugan , men att det blivit \u00f6versv\u00e4mning i det gemensamma k\u00f6ket. Kunde min man vara sn\u00e4ll och f\u00f6lja med och se vad man kunde g\u00f6ra \u00e5t det? Han f\u00f6ljde med. N\u00e4r min man f\u00f6rsvunnit med v\u00e5r granne s\u00e5 f\u00f6ljde vi andra i familjen efter. V\u00e4l nere i gillestugan och k\u00f6ket v\u00e4ntade festdeltagarna p\u00e5 min man.<\/p>\n
I efterhand har min man sagt att han b\u00f6rjade fundera n\u00e4r grannen n\u00e4mnde \u00f6versv\u00e4mningen, men att han\u00a0innan dess inte alls hade anat att n\u00e5got firande av honom var p\u00e5 g\u00e5ng.<\/p>\n
Det blev en v\u00e4ldigt trevlig fest.<\/p>\n
Ja, jag och min man har bara positiva minnen av att tillaga och \u00e4ta mat tillsammans med andra. Det \u00e4r n\u00e5got m\u00e5nga borde g\u00f6ra mer, g\u00e4rna hemma i sina egna bost\u00e4der.<\/p>\n
Eva Chrapkowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Idag h\u00e4lsar vi g\u00e4stbloggaren Eva Chrapkowska v\u00e4lkommen. Hon ber\u00e4ttar om en massa \u00e5r med tillsammansmat. L\u00e4s och inspireras! *** Att laga mat till m\u00e5nga har jag erfarenhet av sedan\u00a0trettio \u00e5r.\u00a0 Det var i mitten av 1970-talet. Jag och den som senare blev min man hade flyttat till v\u00e5r f\u00f6rsta gemensamma l\u00e4genhet —\u00a0532:-\u00a0 i m\u00e5nadshyra f\u00f6r…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[344,1],"tags":[],"class_list":["post-1481","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kyrkkaffeprat","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1481"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1481"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1481\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1481"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1481"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1481"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}