{"id":14078,"date":"2021-01-28T20:00:37","date_gmt":"2021-01-28T18:00:37","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=14078"},"modified":"2021-01-28T20:12:16","modified_gmt":"2021-01-28T18:12:16","slug":"strunta-i-att-det-ar-en-ungdomsbok-las-den","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2021\/strunta-i-att-det-ar-en-ungdomsbok-las-den\/","title":{"rendered":"Strunta i att det \u00e4r en ungdomsbok — l\u00e4s den"},"content":{"rendered":"\n
\"\"

<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e5got som jag \u00e4r v\u00e4ldigt tacksam \u00f6ver \u00e4r att det inte bara \u00e4r min egen smak, mina egna intryck och mina egna f\u00f6rv\u00e4ntningar som avg\u00f6r vilka ber\u00e4ttelser och id\u00e9er och intryck som tar sig in i min tillvaro.<\/p>\n\n\n\n

En nybliven ton\u00e5ring som jag k\u00e4nner f\u00f6reslog i b\u00f6rjan av f\u00f6rra \u00e5ret att vi skulle ha en bokcirkel, bara vi tv\u00e5, och hon hade redan t\u00e4nkt ut tv\u00e5 b\u00f6cker som vi kunde l\u00e4sa.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag h\u00e4mtade dem fr\u00e5n best\u00e4llningshyllan i bokhandeln tillsammans med n\u00e5gra klassiker sa mannen i kassan att det var en blandad h\u00f6g, och intressant, och s\u00e5 skrattade han lite. Jag sa att jag hade lovat att l\u00e4sa tillsammans med en ton\u00e5ring och pekade p\u00e5 The Hate U Give<\/em>, och han sa: ”DEN \u00e4r verkligen bra.” <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

The Hate U Give<\/em> \u00e4r Angie Thomas<\/strong> f\u00f6rsta roman.<\/p>\n\n\n\n

Den \u00e4r skriven f\u00f6r ton\u00e5ringar, men nu finns den i en hel rad olika utg\u00e5vor, och en del av dem ser ut att vara gjorda f\u00f6r vuxna. Den som jag k\u00f6pte har ett omslag som \u00e4r gjort efter att filmatiseringen gjordes, men jag har inte sett filmen \u00e4n.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen har f\u00e5tt beh\u00e5lla originaltiteln — som ju verkligen inte g\u00e5r att \u00f6vers\u00e4tta eftersom den \u00e4r b\u00e5de ett Tupak Shakur-citat och en akronym. Ordet thug <\/em>anv\u00e4nds i vissa sammanhang n\u00e4r man talar om en gangster eller drogf\u00f6rs\u00e4ljare, och enligt Tupak Shakur betydde ”Thug Life” i en av hans stora hits ”The hate you give little infants f*cks everybody”, allts\u00e5 ungef\u00e4r ”det hat som du\/man riktar mot sm\u00e5 barn f\u00f6rst\u00f6r livet f\u00f6r alla”. Jag har l\u00e4st enbart p\u00e5 engelska, men det \u00e4r Amanda Svensson som har gjort den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen, och sedan jag uppt\u00e4ckte boken har jag sett att hon har f\u00e5tt mycket ber\u00f6m f\u00f6r sin insats.<\/p>\n\n\n\n

Varf\u00f6r \u00e4r jag s\u00e5 glad att den nyblivna ton\u00e5ringen valde just den h\u00e4r boken?<\/p>\n\n\n\n

Det finns s\u00e5 m\u00e5nga anledningar att jag knappt vet var jag ska b\u00f6rja.<\/p>\n\n\n\n

Just n\u00e4r jag hade l\u00e4st ut den fylldes sociala medier av filmklipp och bilder fr\u00e5n en gata i Minneapolis <\/strong>d\u00e4r en polis har tvingat ner George Floyd<\/strong> p\u00e5 gatan och kv\u00e4ver honom genom att trycka ett kn\u00e4 mot hans hals.<\/p>\n\n\n\n

Tack vare Angie Thomas ber\u00e4ttelse f\u00f6rstod jag det som h\u00e4nde sedan p\u00e5 ett s\u00e4tt som var nytt f\u00f6r mig.<\/p>\n\n\n\n

Hon har skrivit en ton\u00e5rsroman, och de f\u00f6rsta sidorna \u00e4r som festerna i ungdomsfilmer fr\u00e5n 1990-talet: mycket folk, h\u00f6g musik, oj\u00e4mlika v\u00e4nskaper, statust\u00e4vling, meningsl\u00f6sa br\u00e5k, dialoger som l\u00e5ter som parodier.<\/p>\n\n\n\n

Men n\u00e4r festen avbryts p\u00e5 ett dramatiskt s\u00e4tt och huvudpersonen ger sig iv\u00e4g med sin just \u00e5terfunna barndomsv\u00e4n h\u00e4nder det som h\u00e4nde George Floyd och som har h\u00e4nt s\u00e5 m\u00e5nga andra: poliser i grupp reagerar lite f\u00f6r snabbt, missbed\u00f6mer en situation, l\u00e5ter sina f\u00f6rdomar f\u00e5 fritt spelrum och d\u00f6dar en m\u00e4nniska.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 mycket tror jag att jag kan ber\u00e4tta utan att f\u00f6rst\u00f6ra l\u00e4supplevelsen f\u00f6r n\u00e5gon, f\u00f6r Starrs v\u00e4ns d\u00f6d \u00e4r utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r romanen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Eftersom jag blev s\u00e5 fascinerad av det jag l\u00e4ste har jag lyssnat p\u00e5 flera intervjuer med Angie Thomas, och i en av dem ber\u00e4ttar hon om hur hon som enda icke-vita student p\u00e5 sin collegekurs b\u00f6rjade skriva om det som h\u00e4nder Starr, halvt sj\u00e4lvbiografiskt, i novellform. En l\u00e4rare p\u00e5pekade att det h\u00f6ll p\u00e5 att bli mycket mer \u00e4n en novell, och hon la projektet \u00e5t sidan ett tag. Men s\u00e5 plockade hon fram det och b\u00f6rjade bygga ut det till den roman det hade potential f\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n

Starr har en stor och h\u00f6gljudd och spretigt sammansatt familj med en styvbror som \u00e4r bara lite \u00e4ldre \u00e4n hon sj\u00e4lv och som har en missbrukande mamma. Sj\u00e4lv har hon en mamma som har lyckats skaffa sig en sjuksk\u00f6terskeutbildning och har chans att s\u00f6ka sig vidare till en b\u00e4ttre tj\u00e4nst. Pappa har suttit i f\u00e4ngelse f\u00f6r droghandel och b\u00f6rjat om med en liten matbutik men k\u00e4nner fortfarande m\u00e5nga i den kriminella v\u00e4rlden. Morbror \u00e4r polis och tvingas hela tiden b\u00e5de f\u00f6rsvara sin yrkesk\u00e5r i familjen och f\u00f6rsvara sin familj och andra med samma ursprung i sitt arbete. Starr och hennes lillebror g\u00e5r i en ”fin” skola i en annan del av stan d\u00e4r de \u00e4r udda p\u00e5 grund av sin hudf\u00e4rg, och n\u00e4r de kommer hem \u00e4r de ocks\u00e5 lite udda d\u00e4rf\u00f6r att de inte stannar hemma med de andra.<\/p>\n\n\n\n

Ett tag tyckte jag att persongalleriet blev som en bingobricka med alla bakgrunder och egenskaper och komplikationer. Ett tag tyckte jag ocks\u00e5 att Angie Thomas ambition var lite f\u00f6r tydlig: hon vill s\u00e5 g\u00e4rna ber\u00e4tta s\u00e5 att alla ska f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Sedan blev jag bara mer och mer \u00f6vertygad om att The Hate U Give<\/em> \u00e4r ett b\u00e5de pedagogiskt och litter\u00e4rt m\u00e4sterverk. I ungdomsromanens form, rakt p\u00e5 sak och med b\u00e5de vardagsdramatik och samh\u00e4llsdramatik (som de senaste \u00e5ren har p\u00e5verkat hela v\u00e4stv\u00e4rlden), har hon lyckats gestalta n\u00e5got som s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e5ste f\u00e5 ta del av s\u00e5h\u00e4r, i en ber\u00e4ttelse, f\u00f6r att kunna ta till sig det. Hon har byggt in alla de best\u00e5ndsdelar som antagligen finns i alla de tragedier som vi bara ser glimtar av i medierna, och hon har f\u00f6rdjupat dem och l\u00e5ter oss l\u00e4ra k\u00e4nna m\u00e4nniskor som det \u00e4r om\u00f6jligt att inte bry sig om. Hon lyckas till och med g\u00f6ra den unge mannen som d\u00f6r till en verklig person med charm, generositet och egna tankar och med en obet\u00e4nksamhet och en desperation som har f\u00e5tt honom att hamna i kriminalitet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det h\u00e4r var kanske inte det b\u00e4sta s\u00e4ttet att \u00f6vertyga n\u00e5gon att l\u00e4sa en tjock bok med en ung kvinna i luvtr\u00f6ja p\u00e5 omslaget. Men om det beh\u00f6vs: gl\u00f6m allt jag har skrivit om hur mycket det finns att beundra. Vill du l\u00e4sa en bok som n\u00e4stan l\u00e4ser sig sj\u00e4lv och som samtidigt ger s\u00e5 m\u00e5nga chanser att se p\u00e5 v\u00e4rlden ur nya perspektiv, s\u00e5 bara skaffa The Hate U Give<\/em> och l\u00e4s den. Om mitt exemplar inte redan var utl\u00e5nat skulle jag erbjuda det direkt till den f\u00f6rsta som h\u00f6r av sig!<\/p>\n\n\n\n

Och en liten extrasak: Jag bad litteraturvetaren Lena Kjers\u00e9n Edman<\/strong> att recensera boken i tidskriften som jag \u00e4r redakt\u00f6r f\u00f6r (hennes recension finns h\u00e4r<\/a>). Hon ville skriva om hur Starr och hennes familj och v\u00e4nner pratar, och det f\u00f6rst\u00e5r jag, f\u00f6r dialogen i boken \u00e4r s\u00e5 levande. Men vad skulle vi anv\u00e4nda f\u00f6r begrepp? Det slutade med att jag skrev till Angie Thomas agent och fr\u00e5gade, och hon svarade att regional dialect<\/em> \u00e4r vad Angie sj\u00e4lv kallar det. S\u00e5 det \u00f6versatte vi. Nu vet jag det!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e5got som jag \u00e4r v\u00e4ldigt tacksam \u00f6ver \u00e4r att det inte bara \u00e4r min egen smak, mina egna intryck och mina egna f\u00f6rv\u00e4ntningar som avg\u00f6r vilka ber\u00e4ttelser och id\u00e9er och intryck som tar sig in i min tillvaro. En nybliven ton\u00e5ring som jag k\u00e4nner f\u00f6reslog i b\u00f6rjan av f\u00f6rra \u00e5ret att vi skulle ha en…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[68],"tags":[],"class_list":["post-14078","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-boktips"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14078"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=14078"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14078\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":14149,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14078\/revisions\/14149"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=14078"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=14078"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=14078"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}