{"id":13506,"date":"2020-08-08T21:07:49","date_gmt":"2020-08-08T19:07:49","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=13506"},"modified":"2020-08-10T14:11:00","modified_gmt":"2020-08-10T12:11:00","slug":"tre-med-samma-titel","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2020\/tre-med-samma-titel\/","title":{"rendered":"Tre med samma titel"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tidigare i somras skrev jag ju lite om den roman som 1900-talsf\u00f6rfattarenMarie Dobbs<\/strong> ”skrev klart” \u00e5t Jane Austen<\/strong>, Sanditon<\/em>, och om hur m\u00e5nga andra f\u00f6rfattare ocks\u00e5 har tagit de tolv inte-s\u00e5-f\u00e4rdigskrivna kapitlen och fortsatt ber\u00e4ttelsen om Charlotte Heywoods \u00e4ventyr p\u00e5 den v\u00e4xande badorten.<\/p>\n\n\n\n

Titeln Sanditon <\/em>\u00e4r inte helt sj\u00e4lvklar — Jane Austen kallade sj\u00e4lv sitt utkast i n\u00e5got skede f\u00f6rThe Brothers<\/em> — men nu n\u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga har sett ITV:s TV-serie \u00e4r det v\u00e4l s\u00e5 den heter. Och s\u00e5 kanske man vill l\u00e4sa. Och s\u00e5 kanske man blir helt f\u00f6rvirrad. S\u00e5 h\u00e4r kommer en liten guide!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Jane Austens originalmanus \u00e4r n\u00e4stan ol\u00e4sligt eftersom hon anv\u00e4nde sig av massor av f\u00f6rkortningar n\u00e4r hon skrev, s\u00e5 alla utg\u00e5vor som man kan k\u00f6pa \u00e4r lite bearbetade. Den h\u00e4r, fr\u00e5n Oxford World’s Classics-serien, inneh\u00e5ller ut\u00f6ver de tolv kapitlen en artikel skriven av en litteraturvetare. Lite f\u00e5nigt \u00e4r det att den artikeln skrevs innan TV-serien kom men \u00e4nd\u00e5 n\u00e4mner den — d\u00e4rf\u00f6r inneh\u00e5ller den faktiskt n\u00e5gra helt on\u00f6diga fel. Kanske r\u00e4ttas de till ifall f\u00f6rlaget f\u00e5r chansen att trycka om utg\u00e5van. Men i \u00f6vrigt \u00e4r artikeln en fin presentation av Jane Austen och en stor hj\u00e4lp om man vill f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 badortseran och den kultur som v\u00e4xte fram p\u00e5 st\u00f6rre och mindre badorter. (Det kanske l\u00e5ter perifert f\u00f6r en 2000-talsl\u00e4sare i Sverige, men vi har \u00e5tminstone delvis haft en motsvarande kultur h\u00e4r, och i de milj\u00f6erna arbetade m\u00e5nga p\u00e5 olika niv\u00e5er, och m\u00e5nga inflytelserika var g\u00e4ster, s\u00e5 den \u00e4r verkligen en del av v\u00e5r historia.) Jag undrade \u00f6ver bilden p\u00e5 omslaget men fick den f\u00f6rklarad i artikeln — det var verkligen s\u00e5 att kvinnor p\u00e5 de engelska badorterna badade nakna i havet under den h\u00e4r perioden. Var de helt\u00e4ckande badkl\u00e4nningarna i ITV-serien har kommit ifr\u00e5n har jag inte sett n\u00e5got om \u00e4n.<\/p>\n\n\n\n

Och sj\u00e4lva ber\u00e4ttelsen?<\/p>\n\n\n\n

Ja, jag vill verkligen rekommendera alla som tycker om Jane Austen och alla som har sett TV-serien att l\u00e4sa exakt den h\u00e4r versionen. Hon hade antagligen t\u00e4nkt inte bara forts\u00e4tta ber\u00e4ttelsen utan arbeta mer med de kapitel som finns h\u00e4r — men o vad de \u00e4r levande och roliga och fulla av de iakttagelser som \u00e4r s\u00e5 typiska f\u00f6r henne! Och s\u00e5 otroligt mycket mer intressant den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen \u00e4r \u00e4n Davies-versionen som f\u00f6rlitar sig helt p\u00e5 yttre dramatik, om man kan s\u00e4ga s\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Marie Dobbs<\/strong> tog allts\u00e5 p\u00e5 sig uppgiften att skriva klart romanen — n\u00e5got som en av Jane Austens unga sl\u00e4ktingar hade f\u00f6rs\u00f6kt g\u00f6ra ganska snart efter hennes d\u00f6d men inte klarat. Jag l\u00e4ste Marie Dobbs-versionen p\u00e5 engelska f\u00f6rsta g\u00e5ngen, f\u00f6r kanske 20 \u00e5r sedan, men nu g\u00e5r det inte att f\u00e5 tag p\u00e5 den (annat \u00e4n p\u00e5 antikvariat), s\u00e5 i \u00e5r har jag n\u00f6jt mig med den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen i min sv\u00e4gerskas exemplar.<\/p>\n\n\n\n

”En annan dam” \u00e4r Marie Dobbs h\u00e4lsning till Jane Austen som sj\u00e4lv anv\u00e4nde ”A Lady”, ”En dam”, som f\u00f6rfattaridentitet (pseudonym kan man v\u00e4l inte kalla det?). 1975 kom boken ut. En del tycker att hon har f\u00e5ngat Jane Austens stil n\u00e4stan p\u00e5 pricken, en del att hennes forts\u00e4ttning \u00e4r ett misslyckande. Den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen fr\u00e5n 1990-talet har ju det problemet att den \u00e4r just en \u00f6vers\u00e4ttning och att \u00f6vers\u00e4ttningar \u00e5ldras p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n originaltexter, s\u00e5 jag tyckte att den raktigenom k\u00e4ndes ganska f\u00e5nig. N\u00e5gra g\u00e5nger blev jag extra st\u00f6rd av hur Marie Dobbs tar till specialeffekter och dramatik f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e5got att h\u00e4nda — det skulle Jane Austen aldrig ha gjort, t\u00e4nkte jag. En kidnappning, s\u00e5 l\u00f6jligt! En hemlig f\u00f6rlovning, s\u00e5 f\u00e5nigt! Sedan kom jag p\u00e5 att Pride and Prejudice<\/em> har en planerad rymning (Wickham och Georgiana) och en rymning som genomf\u00f6rs och vars uppl\u00f6sning blir mycket dramatisk trots att den bara finns med i \u00e5terber\u00e4ttad form (Wickham och Lydia). Och att Sense and Sensibility<\/em> har en hemlig f\u00f6rlovning som sitt stora mysterium. S\u00e5 d\u00e5 m\u00e5ste det v\u00e4l vara tonen ist\u00e4llet?<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Och s\u00e5 \u00e4r det Kate Riordan<\/strong>s Sanditon <\/em>— en f\u00f6rfattare med en del sk\u00f6nlitter\u00e4r erfarenhet har f\u00e5tt uppdraget att g\u00f6ra ett slags roman av manuset till ITV-serien. Inte sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5, f\u00f6r det g\u00e5r ju att tj\u00e4na pengar p\u00e5 en s\u00e5dan bok om TV-serien blir v\u00e4l mottagen. Men o s\u00e5 frustrerande f\u00f6r den som v\u00e4ntar sig en Jane Austen-upplevelse.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r finns de flesta av de gestalter som Jane Austen b\u00f6rjade skriva om, men bara till namnet. N\u00e4stan alla har bytt personligheter, lite grann eller helt och h\u00e5llet. N\u00e5gra som \u00e4r viktiga i hennes ber\u00e4ttelse \u00e4r borttagna. Det mest p\u00e5tagliga \u00e4r att en av Mr. Parkers hypokondriska systrar \u00e4r borta, och med henne f\u00f6rsvinner en stor del av den enormt roliga syskondynamiken. En stor intrig byggd runt ett missf\u00f6rst\u00e5nd som beror p\u00e5 syskonens s\u00e4tt att kommunicera med varandra och sina bekantskapskretsar \u00e4r ocks\u00e5 borta. Och Charlotte Heywood f\u00e5r, precis som i TV-serien, vid ett tillf\u00e4lle s\u00e4ga <\/em>att hon \u00e4r en bonddotter som l\u00e4ser b\u00f6cker, men det och det faktum att hon k\u00e4nner igen ett Herakleitos-citat \u00e4r de enda tillf\u00e4llena n\u00e4r det signaleras att hon \u00e4r en reflekterande och iakttagande person.<\/p>\n\n\n\n

M\u00f6jligen var stoppdatumet f\u00f6r romanen mycket tidigt, f\u00f6r h\u00e4r finns ocks\u00e5 en del som inte alls st\u00e4mmer med TV-serien — till exempel beskrivs skr\u00e4cktanten p\u00e5 godset som en kvinna i 50-\u00e5rs\u00e5ldern, och n\u00e5gra dialoger \u00e4r mycket annorlunda och faktiskt mer begripliga \u00e4n de blev till slut. Jag \u00e4r till exempel s\u00e5 tacksam \u00f6ver att Sidney Parker inte, n\u00e4r han \u00e4r ute och g\u00e5r med Charlotte Heywood och f\u00f6rs\u00f6ker komma p\u00e5 n\u00e5got att prata om, s\u00e4ger att alla vet att ingenting h\u00e4nder i Willingden (hennes hemby). Hade han sagt det borde hon ha blivit f\u00f6rn\u00e4rmad, och dessutom har de aldrig pratat om Willingden tidigare. H\u00e4r \u00e4r det hon som s\u00e4ger det, och det blir lite vettigare.<\/p>\n\n\n\n

Kate Riordan (och naturligtvis manusf\u00f6rfattaren Andrew Davies) har f\u00f6rvandlat Jane Austens b\u00e5de typiska (huvudpersonens personlighet och roll som iakttagare och romantisk hj\u00e4ltinna med antihj\u00e4ltinnedrag) och otypiska (milj\u00f6n \u00e4r ny, entrepren\u00f6rer har inte s\u00e5 stora roller i de tidigare romanerna) romanstart till n\u00e5got som ut\u00f6ver namnen har ganska sm\u00e5 likheter med det hon gjorde. Och sl\u00e4ngt sj\u00e4lva Jane Austens manus — det finns inte med i boken. Det \u00e4r klart att man kan g\u00f6ra s\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Och om jag ska rekommendera en av de h\u00e4r tre?<\/p>\n\n\n\n

Originalet, s\u00e5klart. P\u00e5 engelska om man kan t\u00e4nka sig det. Jag skulle tro att de flesta nyare utg\u00e5vor har n\u00e5got intressant f\u00f6rord eller efterord, och jag skulle g\u00e4rna l\u00e4sa fler. \u00d6nskan att f\u00e5 veta vad Jane Austen sj\u00e4lv hade t\u00e4nkt f\u00f6rblir ju ouppfylld, men att l\u00e4sa det hon verkligen skrev en g\u00e5ng till och sedan en g\u00e5ng till \u00e4r inte s\u00e5 dumt det heller. Det finns m\u00e5nga m\u00f6jligheter att uppt\u00e4cka mer inuti en ber\u00e4ttelse som man kanske tror att man kan.<\/p>\n\n\n\n

P.S. Viss f\u00f6rv\u00e4xlingsrisk f\u00f6religger trots ISBN-nummer och streckkoder. I kassasystemet i bokhandeln d\u00e4r jag k\u00f6pte de b\u00e5da nya utg\u00e5vorna \u00e4r de hopblandade s\u00e5 att det p\u00e5 mitt kvitto st\u00e5r att jag har k\u00f6pt tv\u00e5 exemplar av Riordan-utg\u00e5van. S\u00e5 om du best\u00e4ller dem n\u00e5gonstans, var noga med att du f\u00e5r r\u00e4tt! D.S.<\/p>\n\n\n\n

P.P.S. Och s\u00e5 kanske n\u00e5gon undrar \u00f6ver Miss Lambe. Ja, hon \u00e4r med i Jane Austens inledning! Hon beskrivs som en v\u00e4stindisk arvtagerska i stort behov av en badortsvistelse — hon har problem med h\u00e4lsan, och hon har blivit placerad i en flickpension (tillsammans med de b\u00e5da systrarna Beaufort), s\u00e5 det \u00e4r en medel\u00e5lders kvinna som har ansvaret f\u00f6r henne och kommer med henne till Sanditon, liksom i ITV-versionen. Jane Austen anv\u00e4nder begreppet ”half-mulatto” som tydligen \u00e4r mycket ovanligt men som borde betyda att hon har haft en f\u00f6r\u00e4lder som har europeiska r\u00f6tter och en som har en europeisk och en afrikansk f\u00f6r\u00e4lder. Det \u00e4r det hela — den upproriska person som Andrew Davies har uppfunnit har jag inte sett n\u00e5gra sp\u00e5r av.
Undrar n\u00e5gon \u00f6ver de bl\u00e5 skorna? Jag trodde att alla skor fortfarande var m\u00e5ttillverkade p\u00e5 den tiden, men de finns verkligen d\u00e4r i skomakarens f\u00f6nster.
Och att Charlotte Heywood spelar cricket? Det \u00e4r l\u00e5nat fr\u00e5n Northanger Abbey<\/em> d\u00e4r huvudpersonen beskrivs bland annat s\u00e5h\u00e4r: She was fond of all boy’s plays, and greatly preferred cricket not merely to dolls, but to the more heroic enjoyments of infancy, nursing a dormouse, feeding a canary-bird, or watering a rose-bush.<\/em> D.D.S. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tidigare i somras skrev jag ju lite om den roman som 1900-talsf\u00f6rfattarenMarie Dobbs ”skrev klart” \u00e5t Jane Austen, Sanditon, och om hur m\u00e5nga andra f\u00f6rfattare ocks\u00e5 har tagit de tolv inte-s\u00e5-f\u00e4rdigskrivna kapitlen och fortsatt ber\u00e4ttelsen om Charlotte Heywoods \u00e4ventyr p\u00e5 den v\u00e4xande badorten. Titeln Sanditon \u00e4r inte helt sj\u00e4lvklar — Jane Austen kallade sj\u00e4lv sitt…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[68],"tags":[1239,1552],"class_list":["post-13506","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-boktips","tag-jane-austen","tag-sanditon"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/13506"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=13506"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/13506\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":13515,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/13506\/revisions\/13515"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=13506"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=13506"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=13506"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}