{"id":13481,"date":"2020-08-05T09:38:59","date_gmt":"2020-08-05T07:38:59","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=13481"},"modified":"2020-08-05T13:47:49","modified_gmt":"2020-08-05T11:47:49","slug":"for-att-inte-glomma","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2020\/for-att-inte-glomma\/","title":{"rendered":"F\u00f6r att inte gl\u00f6mma"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den 6:e augusti f\u00f6rra \u00e5ret \u00e5kte jag och min kusin Mi <\/strong>med min faster Monica <\/strong>in till V\u00e4xj\u00f6<\/strong>. Min faster var inbjuden f\u00f6r att tala p\u00e5 Hiroshimas minnesdag i en fredsf\u00f6rening d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
En av arrang\u00f6rerna och Monica. Foto: Mi Limpolo Nilsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hennes stora biografi \u00f6ver Edita Morris var \u00e4mnet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Edita Morris<\/strong> var en svensk adelskvinna som hamnade i h\u00e4ndelsernas centrum p\u00e5 en rad platser under n\u00e4stan hela sitt liv. Hon engagerade sig (och m\u00e5nga av sina v\u00e4nner) i fredsarbete och blev ocks\u00e5 sk\u00f6nlitter\u00e4r f\u00f6rfattare delvis p\u00e5 grund av sitt stora engagemang.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Anledningen till att min faster skrev om henne var bland annat romanen Hiroshimas blommor<\/em>, som p\u00e5 sin tid blev en enorm succ\u00e9 och \u00f6versattes (fr\u00e5n engelska, som var Edita Morris ”f\u00f6rfattarspr\u00e5k”) till 39 spr\u00e5k.<\/p>\n\n\n\n

I V\u00e4xj\u00f6 fick vi ocks\u00e5 h\u00f6ra om Edita Morris arbete p\u00e5 plats i Hiroshima med bombens \u00f6verlevande offer — hennes son hade kommit dit som amerikansk soldat, sett f\u00f6r\u00f6delsen och skrivit till henne om vad han s\u00e5g, och hon kom dit och \u00f6ppnade ett slags vuxenfritidsg\u00e5rd (”rest house”) dit m\u00e4nniskor som hade det sv\u00e5rt kunde komma f\u00f6r att tr\u00e4ffas, \u00e4ta och vila.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Efter f\u00f6redraget t\u00e4nde f\u00f6reningens medlemmar v\u00e4rmeljus i handvikta papperslyktor, och vi gick ut p\u00e5 terrassen vid V\u00e4xj\u00f6sj\u00f6n och vidare till bryggan och skickade ut ljusen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ungef\u00e4r s\u00e5h\u00e4r minns m\u00e4nniskor p\u00e5 olika platser i v\u00e4rlden Hiroshimadagen: genom att samlas, l\u00e4ra sig n\u00e5got om det som h\u00e4nde eller om arbete f\u00f6r fred, och t\u00e4nda ljus f\u00f6r atombombernas offer. I \u00e5r \u00e4r det 75 \u00e5r sedan bomberna sl\u00e4pptes — och samlingarna blir ju annorlunda p\u00e5 grund av olika l\u00e4nders Covid-19-restriktioner.<\/p>\n\n\n\n

Men l\u00e4srekommendationer? Ja, s\u00e5klart! Min faster doktorerade i historia p\u00e5 den amerikanska censuren efter atombomberna, och en avhandling kan man ju l\u00e4sa om man bara best\u00e4mmer sig f\u00f6r det. Hon skrev p\u00e5 engelska, och den gavs ut i japansk \u00f6vers\u00e4ttning ocks\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Hennes egen roman om Hiroshima finns som e-bok och ljudbok nu:<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den h\u00e4r barnboken, ett slags 1900-talslegend kanske man kan kalla den, l\u00e4ste vi i skolan n\u00e4r jag gick i l\u00e5gstadiet och mellanstadiet, och jag hoppas att m\u00e5nga barn f\u00e5r ta del av den nu ocks\u00e5:<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5 kan man h\u00f6ra och se en bokm\u00e4ssepresentation av min fasters Edita Morris-biografi h\u00e4r:<\/p>\n\n\n\n

\n