{"id":12775,"date":"2020-01-26T16:16:47","date_gmt":"2020-01-26T14:16:47","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=12775"},"modified":"2020-01-28T08:34:44","modified_gmt":"2020-01-28T06:34:44","slug":"den-grona-trojan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2020\/den-grona-trojan\/","title":{"rendered":"Den gr\u00f6na tr\u00f6jan"},"content":{"rendered":"\n

En av de f\u00f6rsta dagarna det h\u00e4r \u00e5ret anv\u00e4nde jag till att g\u00e5 till The U.S. Holocaust Memorial Museum<\/a><\/strong> i Washington, DC<\/strong>. Det ligger n\u00e4ra de flesta av museerna — n\u00e4stan alla museer i USA:s huvudstad \u00e4r samlade runt en enorm gr\u00e4smatta som heter The Mall<\/strong>. En del av dem \u00e4r ganska gamla — s\u00e5 gamla som byggnader i den staden nu kan vara — och The Holocaust Museum h\u00f6r till de nyare.<\/p>\n\n\n\n

Jag var d\u00e4r vid ungef\u00e4r samma tid en dag i mitten av 1990-talet, och den g\u00e5ngen avslutade jag mitt bes\u00f6k med att g\u00e5 in i museibutiken och hitta en samling str\u00e5kkvartettsatser som var komponerade i Theresienstadt, det koncentrationsl\u00e4ger d\u00e4r m\u00e5nga kulturpersonligheter hamnade. Men just d\u00e5 hade jag ingen egen str\u00e5kkvartett att spela i, och n\u00e4r jag kom hem gav jag noterna till en studiekamrat som hade en.<\/p>\n\n\n\n

Jag har saknar dem m\u00e5nga g\u00e5nger sedan dess och t\u00e4nkt att det skulle vara s\u00e5 fint att kunna spela den musiken i olika sammanhang, s\u00e5 nu n\u00e4r jag \u00e4ntligen kom tillbaka gick jag direkt till museibutiken f\u00f6r att om m\u00f6jligt k\u00f6pa ett nytt exemplar.<\/p>\n\n\n\n

Inga noter gick att hitta. Men bland mycket blandade saker i ett h\u00f6rn hittade jag … en stickbeskrivning!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Den gr\u00f6na tr\u00f6jan. Bild l\u00e5nad fr\u00e5n The Holocaust Museum,
https:\/\/collections.ushmm.org\/search\/catalog\/irn515606<\/a> <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det \u00e4r en tr\u00f6ja som Krystina Chiger<\/strong> (stavas ibland ocks\u00e5 Krystyna, och numera heter hon Kristine Keren<\/strong>) hade f\u00e5tt innan hennes sl\u00e4kt och grannar k\u00f6rdes iv\u00e4g p\u00e5 lastbilsflak fr\u00e5n det judiska ghettot i den polska staden Lvov <\/strong>(nuvarande Lviv i Ukraina). Mormor, som hade stickat den n\u00e5gra \u00e5r tidigare, f\u00f6stes upp p\u00e5 flaket tillsammans med Krystinas kusin Inga. Det var sista g\u00e5ngen Krystina s\u00e5g dem.<\/p>\n\n\n\n

Krystinas f\u00f6r\u00e4ldrar hade best\u00e4mt sig f\u00f6r att g\u00f6mma sig undan deportationen, och i deras hem fanns flera tillf\u00e4lliga g\u00f6mst\u00e4llen, men det gick inte att stanna d\u00e4r. Den l\u00f6sning som de hade t\u00e4nkt ut tillsammans med andra i ghettot var att g\u00f6mma sig i de kloaker som fanns under ghettot och ocks\u00e5 under resten av staden. I den fastighet d\u00e4r familjen bodde hade pappan ordnat en g\u00e5ng ner i kloaksystemet, och i juni 1943 kl\u00e4ttrade pappa, mamma, Krystina och Krystinas bror ner d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Hur l\u00e4nge kan man bo i en kloak?<\/p>\n\n\n\n

Det beror p\u00e5 m\u00e5nga saker: om man klarar att v\u00e4nja sig vid stanken, om man balanserar bra s\u00e5 att man inte snavar och halkar och drunknar (floden gick ocks\u00e5 genom kloaksystemet), om man v\u00e4njer sig vid m\u00f6rkret och vid att aldrig kunna resa sig rakl\u00e5ng, om ens familj klarar det …<\/p>\n\n\n\n

Flera av de familjer och enskilda som tog sig ner f\u00f6r att g\u00f6mma sig blev snabbt desperata. N\u00e4r de stack huvudet ovanf\u00f6r markytan blev de skjutna eller tillf\u00e5ngatagna direkt. Tio av gruppens medlemmar f\u00f6rsvann p\u00e5 det s\u00e4ttet.<\/p>\n\n\n\n

Krystinas familj betalade tre avloppsarbetare f\u00f6r hj\u00e4lp och f\u00f6r matleveranser. Jag har inte riktigt f\u00f6rst\u00e5tt om det var \u00f6verenskommet i f\u00f6rv\u00e4g eller om de hittade varandra i underjorden — b\u00e5da versionerna finns i artiklar. Men varje g\u00e5ng hj\u00e4lpen kom skulle de tre ha betalt, och familjens pengar f\u00f6rsvann snabbt.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r pengarna var slut och pappan ber\u00e4ttade f\u00f6r en av dem, Leopold Socha<\/strong>, att familjen var tvungen att ge upp, h\u00e4nde n\u00e5got helt ov\u00e4ntat. Leopold Socha ber\u00e4ttade att han hade sparat alla pengar som han hade tagit emot, och nu gav han dem till pappan s\u00e5 att familjen skulle kunna forts\u00e4tta betala de andra tv\u00e5 arbetarna. Leopold Socha hade i praktiken hj\u00e4lpt familjen gratis hela tiden, och det fortsatte han att g\u00f6ra s\u00e5 l\u00e4nge det beh\u00f6vdes.<\/p>\n\n\n\n

Krystinas f\u00f6r\u00e4ldrar hade skola med henne i underjorden f\u00f6r att hon skulle kunna forts\u00e4tta tillsammans med andra barn n\u00e4r allt blev bra igen. Men bristen p\u00e5 solljus och hopp p\u00e5verkade henne, och till slut blev hon helt apatisk och reagerade inte p\u00e5 tilltal. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r\u00e4ldrarna ber\u00e4ttade f\u00f6r Leopold Socha hur d\u00e5lig hon var, och han tog henne med genom avloppssystemet till en plats d\u00e4r han kunde lyfta henne upp mot dagsljuset en liten stund. ”Kom ih\u00e5g”, sa han. ”Snart \u00e4r du d\u00e4r igen.”<\/p>\n\n\n\n

I juli 1944 h\u00f6rde familjen den \u00f6verenskomna signal — Leopold Socha och hans kolleger slog mot r\u00f6ren — som betydde att de kunde kl\u00e4ttra upp mot ljuset. D\u00e5 hade det g\u00e5tt \u00f6ver ett \u00e5r sedan de var ovan jord senast.<\/p>\n\n\n\n

Familjen Chiger flyttade till Krakow och sedan till Israel, d\u00e4r Krystina kunde forts\u00e4tta studera och utbildade sig till tandl\u00e4kare. Nu bor hon i USA sedan m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Hennes mamma sparade den gr\u00f6na tr\u00f6jan som mormor hade stickat och som Krystina hade haft p\u00e5 sig under \u00e5ret i kloaken. Senare fick Krystina sj\u00e4lv ta hand om den. The Holocaust Museum fick h\u00f6ra om den och bad att f\u00e5 l\u00e5na den till en turnerande utst\u00e4llning, och n\u00e4r den packades ihop fr\u00e5gade en av museets kuratorer Krystina om hon ville donera tr\u00f6jan till museets samlingar.<\/p>\n\n\n\n

Den \u00e4r f\u00f6r \u00f6mt\u00e5lig f\u00f6r att kunna visas i den permanenta utst\u00e4llningen, men man kan se den i en kort film:<\/p>\n\n\n\n

\n