{"id":12669,"date":"2020-01-03T13:16:52","date_gmt":"2020-01-03T11:16:52","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=12669"},"modified":"2020-01-03T15:28:22","modified_gmt":"2020-01-03T13:28:22","slug":"undanskuffad-historia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2020\/undanskuffad-historia\/","title":{"rendered":"Undanskuffad historia"},"content":{"rendered":"\n

F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag var i USA, julen 1996, sa n\u00e5gon att jag m\u00e5ste g\u00e5 till The Holocaust Museum<\/strong>. Det \u00e4r ett av de museer som hundratusentals amerikanska skolbarn ”ska” g\u00e5 p\u00e5 n\u00e4r de kommer till sin huvudstad, och utst\u00e4llningarna d\u00e4r \u00e4r k\u00e4nda f\u00f6r att vara extremt pedagogiska och v\u00e4lgjorda.<\/p>\n\n\n\n

Man skulle f\u00f6rst\u00e5s beh\u00f6va g\u00e5 dit varje dag under en l\u00e4ngre period f\u00f6r att verkligen b\u00f6rja inse vidden av det som museet visar — har man det minsta lilla br\u00e5ttom \u00e4r det l\u00e4tt att \u00f6gonen b\u00f6rjar fara \u00f6ver ocks\u00e5 de mest osannolika texter p\u00e5 skyltarna. Allt detta har m\u00e4nniskor gjort mot m\u00e4nniskor. Hur ska man n\u00e5gonsin kunna f\u00f6rst\u00e5 det?<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Meddelande till alla amerikaner med japanskt ursprung i b\u00f6rjan av april 1942. Bild l\u00e5nad fr\u00e5n The Holocaust Museum.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En av de sidoutst\u00e4llningar som fanns n\u00e4r jag var d\u00e4r var en om en amerikansk flicka vars familj hade sina r\u00f6tter i Japan. Under andra v\u00e4rldskriget samlades s\u00e5dana familjer ihop och sattes i koncentrationsl\u00e4ger f\u00f6r att de inte skulle kunna spionera eller g\u00f6ra n\u00e5got annat f\u00f6r att bist\u00e5 sitt tidigare hemland i kriget. <\/p>\n\n\n\n

De koncentrationsl\u00e4gren och de livs\u00f6dena hade jag aldrig tidigare h\u00f6rt talas om.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

2002 debuterade Julie Otsuka<\/strong> som romanf\u00f6rfattare med When the Emperor Was Divine <\/em>(svensk titel:N\u00e4r kejsaren var gudomlig<\/em>), som handlar om just den h\u00e4ndelsen och som ska vara delvis baserad p\u00e5 det hennes mammas familj upplevde.<\/p>\n\n\n\n

Den blev uppm\u00e4rksammad och fick n\u00e5gra priser, och \u00e4nnu mer uppm\u00e4rksammad och prisbel\u00f6nad blev sedan hennes bok om de japanska ”postorderbrudarna”, The Buddha in the Attic<\/em> (som p\u00e5 svenska fick titeln Vi kom \u00f6ver havet<\/em>). Den har jag h\u00f6rt mycket mer om, och en sak som m\u00e5nga har kommenterat (ut\u00f6ver \u00e4mnet och hur fantastisk den \u00e4r) \u00e4r att den \u00e4r skriven helt i vi-form.<\/p>\n\n\n\n

Faktum \u00e4r att Julie Otsuka experimenterar lite med den formen i sin f\u00f6rsta roman ocks\u00e5, och med flera perspektiv. Mammans tysta, desperata effektivitet i inledningen, d\u00e4r hon packar och f\u00f6rbereder resan och mitt i alltihop ger familjens hund dess favoritmat och sedan sl\u00e5r ihj\u00e4l den och begraver den, \u00e4r sv\u00e5r att gl\u00f6mma. Barnens upplevelser av resan och baracken som blir deras hem \u00e4r ocks\u00e5 nerskrivna p\u00e5 ett \u00e5terh\u00e5llsamt s\u00e4tt, och det g\u00f6r dem antagligen bara \u00e4nnu mer hj\u00e4rtsk\u00e4rande. F\u00f6r att inte tala om familjens f\u00f6rs\u00f6k att forts\u00e4tta livet s\u00e5 vanligt som m\u00f6jligt n\u00e4r kriget \u00e4r slut — den amerikanska misst\u00e4nksamheten \u00e4r inte slut, och det tvingas alla familjemedlemmarna uppleva p\u00e5 olika s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Amerikaner med japanskt ursprung samlade till avresa fr\u00e5n San Francisco mot ok\u00e4nt m\u00e5l i april 1942. Bild l\u00e5nad fr\u00e5n The Holocaust Museum.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det \u00e4r ganska ointressant huruvida den h\u00e4r romanen h\u00e5ller m\u00e5ttet som roman eller inte, eller om alla ber\u00e4ttartekniker som Julie Otsuka experimenterar med — och experimenterar g\u00f6r hon — fungerar helt och h\u00e5llet. Hon gestaltar en l\u00e4nge undanskuffad bit av USA:s historia, och en delvis undanskuffad bit av sin familjs historia, h\u00e4ndelser som har p\u00e5verkat ocks\u00e5 hennes egen generation mycket.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r finns en poddintervju med Julie Otsuka<\/a>, och p\u00e5 andra flikar p\u00e5 samma sida finns en skriven intervju och ganska mycket annat att ta del av!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag var i USA, julen 1996, sa n\u00e5gon att jag m\u00e5ste g\u00e5 till The Holocaust Museum. Det \u00e4r ett av de museer som hundratusentals amerikanska skolbarn ”ska” g\u00e5 p\u00e5 n\u00e4r de kommer till sin huvudstad, och utst\u00e4llningarna d\u00e4r \u00e4r k\u00e4nda f\u00f6r att vara extremt pedagogiska och v\u00e4lgjorda. Man skulle f\u00f6rst\u00e5s beh\u00f6va g\u00e5 dit…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[68],"tags":[],"class_list":["post-12669","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-boktips"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12669"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=12669"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12669\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":12733,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12669\/revisions\/12733"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=12669"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=12669"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=12669"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}