{"id":12480,"date":"2019-09-16T16:40:45","date_gmt":"2019-09-16T14:40:45","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=12480"},"modified":"2019-09-20T22:06:41","modified_gmt":"2019-09-20T20:06:41","slug":"brev-fran-nagon-annan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2019\/brev-fran-nagon-annan\/","title":{"rendered":"Brev fr\u00e5n n\u00e5gon annan"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den h\u00e4r boken l\u00e5g p\u00e5 bordet rakt framf\u00f6r mig n\u00e4r jag kom in i bokhandeln Nomad Books i London<\/a> i v\u00e5ras.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den h\u00e4r allts\u00e5!<\/p>\n\n\n\n

Jag brukar inte k\u00f6pa b\u00f6cker som ligger p\u00e5 bordet vid ing\u00e5ngen, men det var n\u00e5got med st\u00e4mningen i bokhandeln, och jag v\u00e4nde p\u00e5 flera av b\u00f6ckerna d\u00e4r och fick en k\u00e4nsla av att Dear Mrs. Bird<\/em> skulle kunna vara lite som The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society<\/em>, en bok som jag har l\u00e4st flera g\u00e5nger och gett bort flera g\u00e5nger trots att jag \u00e4r v\u00e4ldigt medveten om att den inte \u00e4r perfekt och att m\u00e4nniskor som har varit med om n\u00e5got s\u00e5 traumatiskt som ett krig nog kan bli ordentligt f\u00f6rol\u00e4mpade av ber\u00e4ttarstilen.<\/p>\n\n\n\n

A. J. Pearce<\/strong> \u00e4r, ungef\u00e4r som den \u00e4ldre av de b\u00e5da Guernsey-f\u00f6rfattarna, en f\u00f6rfattare som blev f\u00f6rfattare d\u00e4rf\u00f6r att ett \u00e4mne f\u00e5ngade henne. Hon l\u00e4ste gamla damtidningar fr\u00e5n krigs\u00e5ren och blev fascinerad av tonen och inneh\u00e5llet i dem, inte minst av de spalter d\u00e4r l\u00e4sarna st\u00e4llde fr\u00e5gor och en s\u00e5 kallad agony aunt<\/em> (kanske \u00e4r det ett modernare begrepp?) svarade.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r just en s\u00e5dan r\u00e5dgivningsspalt som \u00e4r utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r Dear Mrs. Bird<\/em> — unga Emmy (egentligen Emmeline) med krigsreporterdr\u00f6mmar s\u00f6ker en deltidstj\u00e4nst p\u00e5 en tidning och inser alldeles f\u00f6r sent att hon ska vara assistent \u00e5t den skr\u00e4ckinjagande redakt\u00f6ren Mrs. Bird, en kvinna som har fullt fokus p\u00e5 att vinna kriget \u00e5t England genom att kr\u00e4va maximal v\u00e4rdighet, tapperhet och uth\u00e5llighet av alla.<\/p>\n\n\n\n

Emmy, som \u00e4r volont\u00e4r p\u00e5 en brandstation n\u00e4stan lika mycket som hon l\u00f6nearbetar och som upplever kriget i form av f\u00f6rtvivlade r\u00f6ster n\u00e4r hus brinner efter de tyska bombanfallen, vill ocks\u00e5 att England ska vinna. Men n\u00e4r hon f\u00f6rst\u00e5r att en viktig del av hennes arbete \u00e4r att klippa s\u00f6nder och sl\u00e4nga alla brev d\u00e4r brevskrivaren ger uttryck f\u00f6r ensamhet, sorg, tvivel eller f\u00f6rtvivlan, d\u00e5 fattar hon ett beslut som g\u00e5r tv\u00e4rtemot den tj\u00e4nstebeskrivning hon har f\u00e5tt.<\/p>\n\n\n\n

Jag l\u00e4ste ut Dear Mrs. Bird<\/em> snabbt, snabbt i v\u00e5ras och l\u00e4mnade den till min systerdotter n\u00e4r jag \u00e5kte hem. Sedan tog jag tillbaka den i somras och l\u00e4ste den igen. Och s\u00e5 skickade jag den till en v\u00e4ninna som skrev att hon hade t\u00e4nkt best\u00e4lla den. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Brandm\u00e4n i London under andra v\u00e4rldskriget. Bild l\u00e5nad fr\u00e5n https:\/\/www.london-fire.gov.uk\/museum\/history-and-stories\/firefighters-of-the-second-world-war\/<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hur st\u00e4mmer A. J. Pearces ber\u00e4ttelse med verkligheten?<\/p>\n\n\n\n

Eftersom s\u00e5 v\u00e4ldigt m\u00e5nga unga m\u00e4n var l\u00e5ngt hemifr\u00e5n under andra v\u00e4rldskriget befolkades brandbilarna av m\u00e4n som av olika orsaker inte kunde bli soldater: f\u00f6r unga, f\u00f6r gamla, med n\u00e5got fysiskt som hindrade dem.<\/p>\n\n\n\n

Det arbete som Emmy och hennes volont\u00e4rkolleger och anst\u00e4llda kolleger g\u00f6r p\u00e5 brandstationen i boken — de sitter vid telefoner hela n\u00e4tterna och ser till att brandm\u00e4nnen r\u00f6r sig i omr\u00e5det p\u00e5 effektivast m\u00f6jliga s\u00e4tt, samtidigt som de vet att bomberna lika g\u00e4rna kan ramla ner p\u00e5 dem sj\u00e4lva — var en av de arbetsuppgifter som kvinnor fick ta p\u00e5 sig under kriget. Om jag f\u00f6rst\u00e5r saken r\u00e4tt kunde kvinnor g\u00e5 \u00e5tminstone en del av brandmansutbildningen, men de fick inte bli brandm\u00e4n. En del av dem blev brandvakter och spanade fr\u00e5n taken i London ut \u00f6ver staden, en del blev chauff\u00f6rer och k\u00f6rde olika fordon \u00e5t brandk\u00e5ren, och m\u00e5nga satt vid telefonborden som Emmy, ofta med hj\u00e4lmen p\u00e5. 1943 arbetade 70 000 kvinnor f\u00f6r The Auxiliary Fire Service, kan man l\u00e4sa p\u00e5 London Fire Brigades webbplats<\/a>.<\/p>\n\n\n\n

\u00d6ver 50 000 samtal hade kvinnorna vid telefonborden tagit emot n\u00e4r kriget var slut. 327 brandm\u00e4n hade d\u00f6tt i tj\u00e4nsten.<\/p>\n\n\n\n

A. J. Pearce har inte bara l\u00e4st fr\u00e5gespalter i gamla veckotidningar — jag kan ju inte alls bed\u00f6ma hur hon har lyckats med att f\u00e5nga st\u00e4mningen och f\u00e5 alla detaljer i ber\u00e4ttelsen att st\u00e4mma med hur London var vid den h\u00e4r tiden, men det m\u00e4rks att hon har satt sig in i allt m\u00f6jligt: hur det s\u00e5g ut p\u00e5 en brandstation, hur busstrafiken fungerade, vad m\u00e4nniskor i London \u00e5t, vad de hade p\u00e5 sig …<\/p>\n\n\n\n

M\u00e5nga g\u00e5nger f\u00e5r hon mig att t\u00e4nka p\u00e5 flickb\u00f6cker som jag l\u00e4ste i min fasters efterl\u00e4mnade hylla p\u00e5 somrarna n\u00e4r jag gick i mellanstadiet och h\u00f6gstadiet — s\u00e4rskilt den holl\u00e4ndska f\u00f6rfattaren Willy Corsaris Vicki vinner<\/em>, som ocks\u00e5 utspelar sig p\u00e5 en veckotidningsredaktion i London. Emmy \u00e4r s\u00e5 positiv och full av fram\u00e5tanda att man kan bli lite matt.<\/p>\n\n\n\n

Lika ofta associerar jag till just The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society<\/em> — f\u00f6r grundid\u00e9n att ber\u00e4tta om n\u00e5got alldeles f\u00f6rf\u00e4rligt med gott hum\u00f6r och framtidstro finns d\u00e4r ocks\u00e5. Obegripligt f\u00f6r m\u00e5nga av oss idag, men en g\u00e5ng n\u00e4r vi talade med min farfar om andra v\u00e4rldskriget sa han: ”Nej, vi var inte s\u00e5 oroliga. Vi hade s\u00e5 mycket att g\u00f6ra!” Och det har ju Emmy och hennes v\u00e4nner ocks\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Min v\u00e4ninna har l\u00e4st ut boken nu, och hon skrev till mig h\u00e4romdagen att hon var s\u00e5 besviken p\u00e5 hur den slutade — att det n\u00e4stan f\u00f6rst\u00f6rde hela boken.<\/p>\n\n\n\n

Jag blev ocks\u00e5 irriterad p\u00e5 det f\u00f6rst. Och nu ska jag ju inte ber\u00e4tta vad det \u00e4r som h\u00e4nder, men jag tror att jag kan ber\u00e4tta att det \u00e4r ett ganska typiskt flickboksslut d\u00e4r alla viktiga delar av ber\u00e4ttelsen (utom en, faktiskt) liksom faller p\u00e5 plats.<\/p>\n\n\n\n

Egentligen \u00e4r det nog bara helt stilenligt. Men det som A. J. Pearce har lyckats med, och som jag verkligen beundrar henne f\u00f6r, \u00e4r att skriva en krigsber\u00e4ttelse s\u00e5 full av medm\u00e4nsklighet, m\u00e4nsklig v\u00e4rme och vardagshumor. Den \u00e4r verkligen hoppfull och hoppingivande — kanske mest inom ramen f\u00f6r vad f\u00f6rlagen numera kallar feel-good<\/em>, men ocks\u00e5 med m\u00e5nga detaljer som spretar utanf\u00f6r och g\u00f6r den mer \u00f6vertygande. <\/p>\n\n\n\n

Skulle det g\u00e5 att skriva n\u00e5got liknande som utspelar sig i Sverige vid samma tid? Vi blev ju skonade fr\u00e5n s\u00e5 mycket. <\/p>\n\n\n\n

Ja, men under tiden kriget p\u00e5gick var det inte alls sj\u00e4lvklart att det skulle bli s\u00e5. Och jag tycker att jag k\u00e4nner igen Astrid Lindgren och hennes tidiga hj\u00e4ltinnor Kati och Britt-Mari i Emmy. <\/p>\n\n\n\n

(Och ni som har fokus p\u00e5 textil: kanske, kanske tycker jag att A. J. Pearce missar en typisk och tacksam po\u00e4ng n\u00e4r hon spolar f\u00f6rbi de flesta kl\u00e4dbekymmer ganska snabbt. Emmy \u00e4r tydligen v\u00e4ldigt duktig p\u00e5 att sy men inte s\u00e5 intresserad att hon ber\u00e4ttar om hur hon t\u00e4nker och l\u00f6ser problem. Det hade kunnat g\u00f6ra boken \u00e4nnu mer levande eftersom kl\u00e4dransoneringen fick s\u00e5 p\u00e5tagliga f\u00f6ljder i m\u00e4nniskors vardag och kanske \u00e4nnu mer n\u00e4r de ville fira n\u00e5got. Hmmm.)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den h\u00e4r boken l\u00e5g p\u00e5 bordet rakt framf\u00f6r mig n\u00e4r jag kom in i bokhandeln Nomad Books i London i v\u00e5ras. Den h\u00e4r allts\u00e5! Jag brukar inte k\u00f6pa b\u00f6cker som ligger p\u00e5 bordet vid ing\u00e5ngen, men det var n\u00e5got med st\u00e4mningen i bokhandeln, och jag v\u00e4nde p\u00e5 flera av b\u00f6ckerna d\u00e4r och fick en k\u00e4nsla…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[68],"tags":[1077,1502],"class_list":["post-12480","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-boktips","tag-andra-varldskriget","tag-skonlitteratur"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12480"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=12480"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12480\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":12505,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12480\/revisions\/12505"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=12480"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=12480"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=12480"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}