Nu \u00e4r Hanna tillbaka p\u00e5 Leros efter tv\u00e5 veckor p\u00e5 annat h\u00e5ll!
\nUnder tiden har hennes mamma Sylvia varit en av volont\u00e4rerna p\u00e5 \u00f6n och delat ut ganska m\u00e5nga m\u00f6ssor och lite annat fr\u00e5n Sverige.
\nMen s\u00e5 h\u00e4r s\u00e5g det ut n\u00e4r Hanna kom hem:<\/p>\n
Hanna ber\u00e4ttar:
\nNio kartonger XXL och massor av paket i olika storlekar.\u00a0Allt \u00e4r inte m\u00f6ssor, men mycket. Nu ska jag \u00f6ppna och sortera dessa k\u00e4rleksfulla paket.
\nIdag var jag f\u00f6rbi en sv\u00e4ng hos flyktingarna. Delade ut ett 20-tal m\u00f6ssor som uppskattades mycket och en del nallar som min mammagrupp p\u00e5 Facebook har samlat ihop. Det bl\u00e5ser h\u00e5rt idag och jag hoppas innerligt att ingen sitter i en liten gummib\u00e5t p\u00e5 havet just nu.\u00a0Sj\u00e4lvklart har jag bett om lov n\u00e4r jag tog bilderna.<\/p>\n
N\u00e4r Hanna visade den h\u00e4r bilden i Handarbeta f\u00f6r v\u00e4lg\u00f6renhet-gruppen k\u00e4nde Hele\u00e9na igen den m\u00f6ssa som hennes dotter har haft och som hon postade f\u00f6r ett litet tag sedan!<\/p>\n
Hanna forts\u00e4tter:
\nIg\u00e5r var vi f\u00f6rbi en sv\u00e4ng i Lakki, jag och mamma. Vi hann inte prata ordentligt med n\u00e5gon volont\u00e4r, alla var s\u00e5 stressade. De t\u00e4lt som fanns har tagits ner (L\u00e4kare utan gr\u00e4nser hade satt upp dem). Det var s\u00e5 mycket lera, r\u00e5ttor och smuts efter f\u00f6rsta regnet. T\u00e4lten har inga golv. Nu har det lagts grovt grus och satts upp nya t\u00e4lt (jag tror att det var fyra) som st\u00e5r klara f\u00f6r anv\u00e4ndning. Det \u00e4r allts\u00e5 stora t\u00e4lt d\u00e4r kanske 30 personer f\u00e5r plats.
\nVi tr\u00e4ffade en man fr\u00e5n UNHCR som varit ett tag p\u00e5 Leros. Han pratar norska, arabiska och engelska och verkar MYCKET BRA. Sk\u00f6nt n\u00e4r man vet vem man kan rycka tag i n\u00e4r man beh\u00f6ver ha \u00f6vers\u00e4ttning.
\nEtt par flyktingar som kan engelska hade p\u00e5 sig orangea v\u00e4star s\u00e5 vi kunde kommunicera.
\nVolont\u00e4rerna b\u00e4r numera r\u00f6da v\u00e4star och namnskylt —\u00a0mycket bra!
\nVi tr\u00e4ffade ocks\u00e5 en italiensk tjej fr\u00e5n L\u00e4kare utan gr\u00e4nser. Hon hade med sig tv\u00e5 kolleger. Ingen av dem var dock l\u00e4kare. Jag p\u00e5pekade hur viktigt det \u00e4r att vi f\u00e5r hit en l\u00e4kare. Hon sa att de jobbar p\u00e5 saken och att de eventuellt kommer att ha en l\u00e4kare h\u00e4r tv\u00e5 dagar i veckan, en\u00a0som pendlar mellan Leros och Kalymnos. TV\u00c5 dagar i veckan. Vilka tv\u00e5 dagar ska vi chansa p\u00e5 att det \u00e4r st\u00f6rst behov? Jag blinkade och sa att om hon har n\u00e5gon som helst makt s\u00e5 m\u00e5ste hon trycka p\u00e5 s\u00e5 vi f\u00e5r en l\u00e4kare hos flyktingarna p\u00e5 heltid.
\nPappa lade om ett djupt sk\u00e4rs\u00e5r p\u00e5 en kvinna h\u00e4romdagen. Han har inga medicinska kunskaper utan gjorde det f\u00f6r att det var s\u00e5 illa tvunget att l\u00e4ggas om.
\nJag och mamma var ocks\u00e5 och tittade i "skrutthuset", en gammal byggnad bredvid t\u00e4lten. Flyktingarna har f\u00e5tt tillg\u00e5ng till den. Jag vet inte vad det \u00e4r f\u00f6r ett st\u00e4lle — sjukhusbyggnad av n\u00e5got slag gissar jag. Flagnande f\u00e4rg p\u00e5 v\u00e4ggarna, skitigt och j\u00e4ttemycket flugor. Jag satte p\u00e5 salva p\u00e5 en bebis som var helt knottrig i ansiktet av bett. Hon l\u00e5g p\u00e5 golvet p\u00e5 en kartongbit med flugorna surrande runt huvudet. Satte p\u00e5 henne en tunn m\u00f6ssa mot det v\u00e4rsta. Men hennes blick var inte OK. Jag tror hon hade p\u00e5verkats av alla bett, stackarn. Hennes f\u00f6r\u00e4ldrar erbj\u00f6d oss vatten och skorpor — dessa m\u00e4nniskor som inte har n\u00e5got ville dela med sig av det lilla de hade.
\nPositiva nyheter \u00e4r att det har dragits str\u00f6m till v\u00e5r lilla unkna skrubb som \u00e4r v\u00e5rt enda f\u00f6rr\u00e5d hos hamnpolisen, s\u00e5 nu kan vi se p\u00e5 kv\u00e4llen utan ficklampor!
\nOch en st\u00e4dare verkar ha anst\u00e4llts f\u00f6r att st\u00e4da bajamajorna —\u00a0han stod med en h\u00f6gtryckstv\u00e4tt.
\nVi delade ut mj\u00f6lk, vatten och kakor till de m\u00e4nniskor som satt p\u00e5 gatan utanf\u00f6r och skulle sova d\u00e4r inatt. Ett par pojkar i nio\u00e5rs \u00e5ldern satt och ritade, och vi skojade en del med varandra.
\nVi lyxade: k\u00f6pte ett par godisp\u00e5sar med gummibj\u00f6rnar och delade ut dem\u00a0i plastmuggar. En kille i 16-\u00e5rs \u00e5ldern kom och sa att han var "big baby" och fick till slut ett par. Han sa tack och ropade "Bye bye mama" till mig n\u00e4r vi gick. Det \u00e4r s\u00e5 sk\u00f6nt att se att de har humorn i beh\u00e5ll, f\u00f6r tappar man humorn har man tappat hoppet tror jag.
\nNu har mina f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e5kt f\u00f6r att hj\u00e4lpa till med att dela ut dagens frukost. 160 nya flyktingar kom ig\u00e5r. Anne, som vanligtvis g\u00f6r i ordning frukosten hemma, br\u00f6t armen ig\u00e5r, s\u00e5 henne l\u00e4r vi inte se p\u00e5 ett tag. Tycker s\u00e5 synd om henne, hon som \u00e4r s\u00e5 himla engagerad. Frustrerande att beh\u00f6va stanna hemma.<\/p>\n
Nu ska jag \u00e5ka till Lakki en sv\u00e4ng med m\u00f6ssor. Sorterade \u00f6ver 600 ig\u00e5r och har en hel del kvar. Jag b\u00f6rjade med de tunnaste som g\u00e5r \u00e5t nu. Det kom ocks\u00e5 ett mycket fint paket fr\u00e5n den mammagrupp som\u00a0jag \u00e4r med i p\u00e5 Facebook. Vi har en otrolig sammanh\u00e5llning och har hj\u00e4lpt varandra i m\u00e5nga knepiga situationer, men vi har ocks\u00e5 hj\u00e4lpt andra via till exempel Radiohj\u00e4lpen.\u00a0Tillsammans har vi samlat in pengar och k\u00f6pt 140 nya nallar, n\u00e5gra filtar och en hel del barnstrumpor.
\nJag har f\u00e5tt kontakt med Hedda Grew p\u00e5 Rhodos, som \u00e4r med och driver Helping Hands of Rhodes. Hon vill inleda ett samarbete mellan \u00f6arna, vilket \u00e4r j\u00e4ttebra. Hoppas hon kan komma \u00f6ver en sv\u00e4ng och ber\u00e4tta hur de jobbar. De verkar s\u00e5 proffsiga.
\nDet var allt f\u00f6r idag.
\nTack Hanna! Vi \u00e4r m\u00e5nga som hejar p\u00e5 dig — hoppas att du k\u00e4nner det!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Nu \u00e4r Hanna tillbaka p\u00e5 Leros efter tv\u00e5 veckor p\u00e5 annat h\u00e5ll! Under tiden har hennes mamma Sylvia varit en av volont\u00e4rerna p\u00e5 \u00f6n och delat ut ganska m\u00e5nga m\u00f6ssor och lite annat fr\u00e5n Sverige. Men s\u00e5 h\u00e4r s\u00e5g det ut n\u00e4r Hanna kom hem: Hanna ber\u00e4ttar: Nio kartonger XXL och massor av paket i…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-120","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/120"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=120"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/120\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":455,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/120\/revisions\/455"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=120"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=120"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=120"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}