{"id":11661,"date":"2019-01-20T10:58:12","date_gmt":"2019-01-20T08:58:12","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=11661"},"modified":"2019-01-20T11:24:12","modified_gmt":"2019-01-20T09:24:12","slug":"oanade-krafter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2019\/oanade-krafter\/","title":{"rendered":"Oanade krafter"},"content":{"rendered":"\n

F\u00f6rst var jag f\u00f6rkyld fr\u00e5n mitten av december och drygt tre veckor fram\u00e5t, p\u00e5 en rad otrevliga s\u00e4tt, och sedan kastade sig v\u00e5rterminen \u00f6ver mig innan jag hade hunnit bli frisk. Det \u00e4r fortfarande alldeles \u00f6verv\u00e4ldigande med allt som ska g\u00f6ras — men nu hoppas jag lite grann p\u00e5 att hinna med trevliga saker ocks\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Min faster och jag hade best\u00e4mt oss f\u00f6r att fira jul en extra g\u00e5ng, tillsammans, eftersom vi var l\u00e5ngt fr\u00e5n varandra under sj\u00e4lva julhelgen. Ett slags variant av den amerikanska ”Friendsgiving” kanske — allts\u00e5 att bjuda p\u00e5 Thanksgiving-middag en extra g\u00e5ng och kunna bjuda de v\u00e4nner som firade sj\u00e4lva dagen med sina familjer. Friendsmas?<\/p>\n\n\n\n

Sedan kom min faster p\u00e5 att det var den dagen en film som hon ville se skulle ha premi\u00e4r, s\u00e5 det blev inte s\u00e5 v\u00e4rst juligt. Men fint!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Sk\u00f6rdearbete i en fransk by under f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget. Bild l\u00e5nad fr\u00e5n TriArt Film.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Filmen som vi s\u00e5g var Xavier Beauvois<\/strong> Beskyddarna<\/a><\/em>, och jag visste inte alls vad jag skulle v\u00e4nta mig — jag brukar l\u00e4sa p\u00e5 \u00e5tminstone lite innan jag g\u00e5r p\u00e5 bio eller konsert eller f\u00f6rest\u00e4llning, men det hade jag inte hunnit.<\/p>\n\n\n\n

Om jag hade l\u00e4st p\u00e5 hade jag l\u00e4st ”f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget” och genast dragit slutsatsen att det skulle bli en massa krigsscener.<\/p>\n\n\n\n

Men krigsscenerna \u00e4r inte m\u00e5nga i Beskyddarna<\/em>. De m\u00e4nniskor som man f\u00e5r f\u00f6lja \u00e4r ist\u00e4llet de som \u00e4r kvar p\u00e5 g\u00e5rden och arbetar medan alla unga m\u00e4n \u00e4r ute i kriget. En av dem \u00e4r den f\u00f6re detta bonden, vars f\u00f6rv\u00e4rkta h\u00e4nder g\u00f6r att han knappt kan h\u00e5lla i en pinne. De som arbetar \u00e4r hans fru Hortense, hans dotter och ibland hans styvbarnbarn (hoppas att jag f\u00f6rstod det r\u00e4tt). Familjens tre soldater dyker upp d\u00e5 och d\u00e5 n\u00e4r de f\u00e5r permission. N\u00e4r Hortense f\u00f6rst\u00e5r att hon inte kommer att f\u00e5 tag p\u00e5 n\u00e5gon dr\u00e4ng tackar hon ja till en duktig piga ist\u00e4llet — Francine, som inte har n\u00e5gon familj.<\/p>\n\n\n\n

Om man \u00e4r van vid svensk och anglosaxisk filmdramaturgi kan man undra vad den h\u00e4r filmen g\u00e5r ut p\u00e5. Den \u00e4r s\u00e5 stillsam, s\u00e5 stillsam. Men s\u00e5h\u00e4r s\u00e4ger regiss\u00f6ren sj\u00e4lv:<\/p>\n\n\n\n

\u201dBeskyddarna \u00e4r en film om hur det var n\u00e4r kvinnorna tog hand om arbetet. Inte bara p\u00e5 landsbygden, utan ocks\u00e5 i st\u00e4derna. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen var det de som k\u00f6rde t\u00e5gen, arbetade i fabrikerna och framst\u00e4llde ammunition. De visade sig vara mer \u00e4n kapabla. Men n\u00e4r m\u00e4nnen \u00e5terv\u00e4nde fick kvinnorna \u00e5terv\u00e4nda till sina tidigare positioner. Det finns ett machoinslag h\u00e4r eftersom m\u00e5nga av m\u00e4nnen blev irriterade. De kom tillbaka och uppt\u00e4ckte att kvinnorna hade varit b\u00e4ttre p\u00e5 att hantera ekonomin, investerat pengarna b\u00e4ttre och i m\u00e5nga fall k\u00f6pt mer land. S\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4n \u00e5terv\u00e4nde till st\u00f6rre \u00e4gor och mer utrustning \u00e4n vad de hade l\u00e4mnat bakom sig n\u00e4r de for. Kvinnorna hade helt enkelt gjort ett b\u00e4ttre jobb, och det var sv\u00e5rt f\u00f6r m\u00e4nnen att acceptera.<\/em>\u201d<\/p>\n\n\n\n

\n