![\"\"](\"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2018\/06\/Guernsey-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Potatisskalspajsprovsmakningsf\u00f6rv\u00e4ntan. Vad s\u00e4ger ni om den bokstavsm\u00e4ngden? Bild l\u00e5nad fr\u00e5n imdb.com.<\/em><\/p>\n Redan n\u00e4r jag l\u00e4ste Guernseys litteratur- och potatisskalspajss\u00e4llskap<\/em> f\u00f6rsta g\u00e5ngen t\u00e4nkte jag att det skulle vara underbart att se den som film.<\/p>\n Det \u00e4r en roman i brev- och telegramform, lite i minnesanteckningsform ocks\u00e5 (precis p\u00e5 slutet), och den p\u00e5minde mig om n\u00e5gra b\u00f6cker som jag tycker mycket om:<\/p>\n * Jean Websters brevroman Pappa L\u00e5ngben<\/em> (Daddy Long-legs<\/em> p\u00e5 engelska, och det \u00e4r allts\u00e5 en spindel fast\u00e4n det inte framg\u00e5r p\u00e5 svenska, ett ofint smeknamn p\u00e5 en ok\u00e4nd man), d\u00e4r alla breven \u00e4r skrivna fr\u00e5n en och samma person till en och samme mottagare,<\/p>\n * Helene Hanffs brevsamling Brev till en bokhandel<\/em> (84 Charing Cross Roa<\/em>d p\u00e5 engelska), autentiska brev fr\u00e5n en ganska ensam amerikansk dam till bokhandelsmedhj\u00e4lparna i en bokhandel i London efter andra v\u00e4rldskriget, och<\/p>\n * Astrid Lindgrens debutroman Britt-Mari l\u00e4ttar sitt hj\u00e4rta.<\/em><\/p>\n Jag ska verkligen inte s\u00e4ga att jag blev f\u00f6r\u00e4lskad direkt, f\u00f6r jag tyckte att det svenska omslaget var s\u00e5 fult och hakade upp mig p\u00e5 kombinationen av andra v\u00e4rldskriget och ett s\u00e5 oerh\u00f6rt gott hum\u00f6r. Osmakligt, tyckte jag f\u00f6rst. Och typiskt att tv\u00e5 amerikanska kvinnor tror sig om att skildra n\u00e5got som de inte ens var i n\u00e4rheten av n\u00e4r det h\u00e4nde.<\/p>\n Men det tog inte s\u00e5 l\u00e5ng stund innan jag hade \u00e4ndrat mig lite grann. Efter det har jag k\u00f6pt boken p\u00e5 antikvariat, b\u00e5de p\u00e5 svenska och engelska, till en hel liten skara v\u00e4nner, och gett bort den — alltid med f\u00f6rbeh\u00e5llet att man kan reagera starkt emot sj\u00e4lva id\u00e9n, och alltid \u00e4nd\u00e5 med en mycket varm rekommendation.<\/p>\n Det \u00e4r, f\u00f6rst\u00e5r ni, k\u00e4ra v\u00e4nner, \u00e4r n\u00e4mligen en bok om m\u00e4nniskor som lever l\u00e5ngt bort fr\u00e5n medias och allm\u00e4nhetens uppm\u00e4rksamhet och som har s\u00e5 mycket godhet och mod i sig. Dessutom uppt\u00e4cker de en fantastisk gemenskap genom att l\u00e4sa b\u00f6cker, och de forts\u00e4tter att l\u00e5ta gemenskapen vara \u00f6ppen. Flera av dem \u00e4r lite udda, men n\u00e4stan alla har n\u00e5got slags humor, och ibland lyckas de verkligen prata med varandra.<\/p>\n Kan man g\u00f6ra en film av en brevroman utan att den f\u00f6rlorar sin karakt\u00e4r?<\/p>\n Nej, det kan man f\u00f6rst\u00e5s inte. Det g\u00e5r inte att gestalta brev efter brev p\u00e5 n\u00e5got vettigt vis, och g\u00f6r man n\u00e5got annat s\u00e5 blir det ju n\u00e5got annat.<\/p>\n Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r som den h\u00e4r filmen har dr\u00f6jt s\u00e5 l\u00e4nge?<\/p>\n