{"id":10882,"date":"2018-01-25T06:42:38","date_gmt":"2018-01-25T04:42:38","guid":{"rendered":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/?p=10882"},"modified":"2018-01-26T07:35:32","modified_gmt":"2018-01-26T05:35:32","slug":"tomas-stickar-norrbottniska-vantar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/2018\/tomas-stickar-norrbottniska-vantar\/","title":{"rendered":"Tomas stickar norrbottniska vantar"},"content":{"rendered":"

Tomas<\/strong> som \u00e4r f\u00f6rsamlingspedagog i Malmberget<\/strong> och bor i Hakkas<\/strong> visar ofta vackra vantar p\u00e5 Facebook. Och vantarna \u00e4r inte bara vackra att se p\u00e5 — de har s\u00e5 vackra namn ocks\u00e5! Jag bad att f\u00e5 g\u00f6ra en intervju.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Hej Tomas!\u00a0Du \u00e4r vantstickare \u2013 hur blev du det?<\/strong><\/p>\n

Jag l\u00e4rde mig sticka n\u00e4r jag var sex eller sju \u00e5r och har stickat mer eller mindre sedan dess. Varf\u00f6r just vantar? Det \u00e4r ett litet projekt, \u00f6versk\u00e5dligt. Och vantar finns det alltid behov av. Det blir alltid vinter. En del vantar\u00a0 blir utn\u00f6tta, andra blir kvargl\u00f6mda …<\/p>\n

Har du \u00f6vervunnit n\u00e5gra tekniska utmaningar p\u00e5 v\u00e4gen?<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r klart. Det finns alltid m\u00f6jligheter att f\u00f6rb\u00e4ttra, att hitta nya l\u00f6sningar, att \u00e5teruppt\u00e4cka gamla.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Tv\u00e5 par Sk\u00e1ddje-vantar.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Vad v\u00e4ljer du helst f\u00f6r material om du har fria h\u00e4nder?<\/strong><\/p>\n

Ull, alltid ull. Ett levande material, varmt, t\u00e5ligt, vackert.<\/p>\n

Vad \u00e4r den viktigaste egenskapen hos en bra vante?<\/strong><\/p>\n

De b\u00e4sta vantarna \u00e4r de som kombinerar sk\u00f6nhet, \u00a0funktion och materialval. De gamla, traditionella vantarna \u00e4r lysande exempel. Flera f\u00e4rger g\u00f6r vantarna varma. Traditionellt stickades vantarna med relativt tunna stickor \u2013- d\u00e4r vi idag skulle anv\u00e4nda stickor nummer 4–4,5 skulle man tidigare\u00a0 ha anv\u00e4nt 1,75 eller 2 \u2013- och det gjorde vantarna vackra, t\u00e4ta, t\u00e5liga och varma.<\/p>\n

Vad g\u00f6r du med dina vantar n\u00e4r de \u00e4r f\u00e4rdiga?<\/strong><\/p>\n

N\u00e5gra s\u00e4ljs, andra blir till g\u00e5vor, och andra beh\u00e5ller jag sj\u00e4lv.<\/p>\n

\"\"<\/strong><\/p>\n

F\u00e4rdiga gravvantar.<\/em><\/p>\n

Har du n\u00e5got tips till den som tycker att det \u00e4r sv\u00e5rt att sticka med mer \u00e4n en f\u00e4rg?<\/strong><\/p>\n

Svaret \u00e4r tr\u00e5kigt: \u00f6va, \u00f6va, \u00f6va. Men kanske ska man inte \u00f6va p\u00e5 det ”som ska bli n\u00e5got”. Man blir l\u00e4tt arg och uppgiven, och s\u00e5 river man upp.\u00a0 Jag stickar en ”tub”, ett ”r\u00f6r”. 15 maskor p\u00e5 var strumpsticka, ett udda varv, ett r\u00e4t varv ett par g\u00e5nger och sedan har man b\u00f6rjan d\u00e4r man kan forts\u00e4tta prova m\u00f6nster, f\u00e4rger och tekniker. Det blir en sorts dagbok, och s\u00e5 kan man g\u00e5 tillbaka och l\u00e4ra sig av sina misstag: ”Ja, men om jag provar gr\u00f6vre n\u00e5lar, om jag h\u00e5ller garnet p\u00e5 ett annat s\u00e4tt …” Det \u00e4r r\u00e4tt kravl\u00f6st men \u00e4nd\u00e5 l\u00e4rorikt.<\/p>\n

Och n\u00e5got till den som tycker att det \u00e4r urtr\u00e5kigt att f\u00e4sta garn\u00e4ndar?<\/strong><\/p>\n

Jo. Det \u00e4r urtr\u00e5kigt. Det \u00e4r inte kul. Som s\u00e5 mycket i livet — det h\u00f6r till de saker som m\u00e5ste g\u00f6ras.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Sk\u00e1ddje-vantarna.<\/em><\/p>\n

Vilken \u00e4r din favoritmodell?<\/strong><\/p>\n

\u00c5terkommer till de enkla, gamla, vackra \u2013 Sk\u00e1jdde-vantarna, eller de strukturm\u00f6nstrade vantarna, gravvantarna fr\u00e5n Cohkkiras\/Jukkasj\u00e4rvi.<\/p>\n

Gravvantar?<\/strong><\/p>\n

Den avlidne hade vantarna. N\u00e4r kyrkan i \u010cohkkiras\/Jukkasj\u00e4rvi renoverades 1947 kopierade Terese Torgrim ett par m\u00f6nster sittandes vid kistan eftersom vantarna var f\u00f6r sk\u00f6ra att vidr\u00f6ra. Seden att begrava m\u00e4nniskor under kyrkgolvet upph\u00f6rde p\u00e5 1780 talet, s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r kan man med s\u00e4kerhet s\u00e4ga att m\u00f6nstret \u00e4r minst sedan dess.<\/p>\n

Vad \u00e4r det som \u00e4r s\u00e4rskilt med vanttraditionen i dina hembygder?<\/strong><\/p>\n

Vantarna har varit och \u00e4r b\u00e5de bruksplagg och festplagg, arbetsvantar och marknadsvantar, knutna till trakten de kommer fr\u00e5n genom f\u00e4rger och m\u00f6nster: rosorna fr\u00e5n Arjeplog, blommorna fr\u00e5n Jokkmokk, det rutiga fr\u00e5n Sk\u00e1jdde, de r\u00f6da, gula fr\u00e5n \u010cohkkiras\/Jukkasj\u00e4rvi, de rustika fr\u00e5n Lovikka …<\/p>\n

\u00c4r det n\u00e5gon s\u00e4rskild vantber\u00e4ttelse som du har fastnat f\u00f6r?<\/strong><\/p>\n

Det m\u00e5ste vara Maria Juuni<\/strong> fr\u00e5n Porjus<\/strong>. Hon var mor till sex barn, och maken jobbade som rallare efter j\u00e4rnv\u00e4gen. De f\u00e5 kronor han tj\u00e4nade r\u00e4ckte inte l\u00e5ngt, och som m\u00e5nga andra familjer var Juunis fattig och barnen hungriga. En dag 1923 n\u00e4r hon g\u00e5r ut f\u00f6r att samla vedpinnar i skogen s\u00e4tter hon sig ner, och i sin f\u00f6rtvivlan ber hon Gud om r\u00e5d. D\u00e5 ser hon en trasig vante framf\u00f6r sig. Och hon f\u00e5r en id\u00e9. Hon tar hem den och b\u00f6rjar sticka. M\u00f6rk botten, klara f\u00e4rger, b\u00e5rder i gult. Och blommor. Och \u00e5rtalet. Kanske man kunde s\u00e4lja den. ”Men, om vi s\u00e4ljer lotter”, sa den \u00e4ldsta flickan, ”f\u00e5r vi in mer.” Maria Juuni b\u00f6rjade g\u00e5 runt och s\u00e4lja lotter. \u201dFr\u00e5n den dagen var jag aldrig utan mj\u00f6lk till barnen mer \u2026\u201d<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Gravvantar fr\u00e5n Cohkkiras\/Jukkasj\u00e4rvi under tillblivelse.<\/em><\/p>\n

Vad stickar du nu?<\/strong><\/p>\n

Just nu stickar jag ett par gravvantar fr\u00e5n Cohkkiras\/Jukkasj\u00e4rvi.<\/p>\n

***<\/p>\n

Tack Tomas!<\/p>\n

\u00c4r det fler \u00e4n jag som blev nyfikna p\u00e5 de norrbottniska vantarna? H\u00e4r \u00e4r ett underbart Hemsl\u00f6jden-reportage<\/a> — l\u00e5ngt och med fantastiska bilder — om Erika Nordvall Falck<\/strong>s arbete med att samla in historiska vantm\u00f6nster och ber\u00e4tta om stickningspionj\u00e4rerna i Norrbotten.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tomas som \u00e4r f\u00f6rsamlingspedagog i Malmberget och bor i Hakkas visar ofta vackra vantar p\u00e5 Facebook. Och vantarna \u00e4r inte bara vackra att se p\u00e5 — de har s\u00e5 vackra namn ocks\u00e5! Jag bad att f\u00e5 g\u00f6ra en intervju. Hej Tomas!\u00a0Du \u00e4r vantstickare \u2013 hur blev du det? Jag l\u00e4rde mig sticka n\u00e4r jag var…<\/p>\n","protected":false},"author":31,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[103],"tags":[1155,1160,1154,1157,1156,1159,1158,1133,1153],"class_list":["post-10882","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-intervju","tag-arjeplog","tag-cohkiras","tag-gravvantar","tag-hakkas","tag-jokkmokk","tag-jukkasjarvi","tag-lovikka","tag-malmberget","tag-skaddje-vantar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10882"}],"collection":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/31"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=10882"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10882\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":10901,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10882\/revisions\/10901"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=10882"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=10882"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/bloggar.hemmetsjournal.se\/anna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=10882"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}