Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Tidaholmsintervju

När jag var i Tidaholm och höll ett litet föredrag kom församlingstidningsredaktören Lena Linde och gav mig ett papper med frågor. Det skulle bli något till julnumret. Här är svaren!

 

Foto: Magnus Aronson

Namn: Anna Braw
Yrke: förlagsredaktör
Familj: stor
Bor: på Limhamn i Malmö
Aktuell: som gäst på Forum Tidaholm i oktober
Favoritbibelställe: 3:16 i ganska många olika bibelböcker
Senast lästa bok: svår fråga, men jag läste just ut Baking cakes in Kigali av Gaile Parkin

Hur kom det sig att du började med Kyrkkaffe-serien?
Ja, jag började inte med serien, då hade jag aldrig vågat börja … men jag fick börja med en bok om det svenska kyrkkaffet därför att det inte fanns någon. För mig var det en chans att be människor att berätta om en massa viktiga saker, men också naturligtvis en chans att visa på ett ideellt arbete som har utförts av glada och generösa kvinnor i många, många år. Och så är det ju alltid roligt med bra recept!
Det var inte alls tänkt att det skulle bli en serie, men sedan har angelägna ämnen fortsatt att dyka upp, och de har liksom passat i samma form. Så nu finns det fyra stora receptböcker och en om syföreningar, och så sju små receptböcker och en handarbetsbok. Jag har just börjat arbeta med en ny, Förresten – en bok om att äta upp. Den handlar om mat och miljö och om att ta vara på matrester, och det är otroligt spännande!

Kyrkkaffe är ju ett begrepp – varför är det så viktigt i vår kyrka med kyrkkaffet?
”Att gå i kyrkan utan att gå på kyrkkaffet är som att bada utan att doppa huvudet”, sa en av mina körkompisar när jag höll på med den första boken. Nästan alla som har skrivit till mig har förklarat det så bra. Man kan väl säga att den stora anledningen är att i gudstjänsten riktar vi oss framåt, till Gud, och Gud påminner oss om att vi är en familj och att han vill att vi ska ta hand om varandra. Det kan vi göra redan i förbönen och fridshälsningen, förstås, men vi behöver nog en liten efterfest för att verkligen hinna med.

Jag har läst att din mamma är din rådgivare och inspiratör, på vilket vis?
Hon är liksom kyrkkaffe och kyrkfamiljeliv personifierade för mig. Jag ringer till henne jämt, och får jag bara tag på henne så har hon alltid idéer och tid att tänka efter. Ganska många gånger när jag har frågat om något kryptiskt recept har hon sagt ”vänta, jag skriver upp det och provar det ikväll”. Det hade inte blivit så värst mycket böcker för mig utan henne. Hon är fantastisk!

Vad ska man baka för att imponera på dig?
Man behöver inte imponera på mig … men jag blir alltid lite tårögd när jag ser att folk i en församling verkligen har tänkt till för att ordna ett kyrkkaffe där alla är välkomna och att det fungerar. Och det är verkligen sant att det blir varmare och roligare med hembakat, det kan inte hjälpas, men huvudsaken är att det blir något alls såklart!

Favoritbok eller favoritrecept eller favorittext bland dina böcker?
Det går lite i vågor vad som ”känns mest”, men Inga-Lina Lindqvists text i Påtår har jag läst flera gånger på senaste tiden när jag har hållit föredrag, och den innehåller så mycket. Therese Dahlbergs sopptext i Tillsammansmat är också en som jag alltid blir glad av. Men det finns många. Förstås.

Du pratar ju gärna om måltidsgemenskapens betydelse, har vi tappat bort den? Och i så fall, kan du ge oss något tips?
Det finns många exempel på underbar måltidsgemenskap i Sverige, men många av oss äter nog lite för snabbt och kanske lite för ensamt också. Det viktigaste är inte att laga det snyggaste ur senaste Buffé eller att få uppläggningen att se ut som i TV, utan det viktigaste är att den gemensamma måltiden äger rum! Så jag hoppas att vi kan våga bjuda varandra och kanske också någon som vi inte känner så väl på vardagsmat runt köksbordet till att börja med. Och låta det ta lite tid. Det tror jag att många skulle må väldigt gott av.

Här har man det bra

Visserligen är det kallt nästan överallt, särskilt utomhus och i Rotundan, men annars finns det inget att klaga på här på Bjärka-Säby. Jag kom hit igårkväll tillsammans med Ulla och Dan-Erik som är retreatledare och musiker och Jessica som är ”bara” musiker som jag, och vi ska spela tillsammans ända till söndag morgon. Retreatdeltagarna kom nu ikväll och välkomnades med morotssoppa med ingefära i slottets matsal, där Frida och Eva berättade hur allt fungerar med mat och tideböner och portkoder och reflexer och annat, och med introduktion, brasa och musik i biblioteket. Nu har de gått in i tystnaden, som det heter. Men jag är ju bara tvungen att rekommendera den vackra boken Mat är kärlek som hör ihop med det här stället. Inspirerande bilder, fina recept och mycket om varför mat är så viktigt i en sådan här miljö. Den finns att köpa på till exempel Adlibris och är redan inne på andra tryckningen. Rekommenderas alla kyrkkaffevänner!

Bland höstlöven i Örebro

Foto ur Nerikes Allehanda: Per Knutsson

I torsdags, precis innan jag skulle åka till Tidaholm för att berätta om Tillsammansmat, kom Johanna Berglund som är kulturreporter på Nerikes Allehanda upp på redaktionen. Vi pratade om — kyrkkaffe, såklart. Och de andra böckerna också. Och lite om att vara redaktör och om musik och om Småland. Idag finns intervjun att läsa i tidningen. Här!

Vetebrödsrutor

Foto: Magnus Aronson

”På söndag är det min tur”, skriver Rita Fröberg i småländska Urshult. ”Då blir det vetebrödsrutor – snabbt och lätt, de blir goda och många …”

en långpanna full
Jäsning: ca 30 minuter
Ugn: 225 grader, ca 15 minuter

125 g smör
3 dl mjölk
50 g jäst
1 ägg
½ dl socker
ca 1 l vetemjöl

till gräddning:
50 g smör
ca 75 g mandel
½ dl strösocker

Smält smöret i en stor kastrull. Häll i mjölken och se till att blandningen blir fingervarm. Ta kastrullen av plattan och rör ner jästen, ägget och sockret. Blanda sedan i vetemjölet – det ska bli en lös deg.

Smörj en långpanna, tryck ut degen och lämna den att jäsa i ungefär en halvtimme. Klicka ut smöret ovanpå degen Hacka mandeln, strö över den tillsammans med strösockret och grädda i 225 grader i ungefär en kvart. Skär i rutor – stora eller små.

Rättvis ananaskaka

Rättvis ananaskaka (foto: Magnus Aronson)

Eftersom det numera finns rättvisemärkt ananas på burk kan man baka denna mjuka tårtaktiga kaka med bara miljö- och rättvisemärkta ingredienser! Sockret kan bytas ut helt eller delvis mot råsocker. Använd gärna vetemjöl med fullkorn. Kakan är lätt att göra mjölkfri: det är bara att byta ut smöret mot mjölkfritt margarin.

Jag fick receptet när vi gjorde Påtår, och direkt efter fotograferingen kom Ylva och hämtade kakan, för hon skulle ha gäster. Lustigt nog var de flesta av dem tandläkare (det är inte Ylva). Vad jag förstod av rapporten efteråt hade de ätit med god aptit!

en mjuk kaka
Ugn: 175°, ca 40 minuter

1 burk konserverad ananas (560 g)
125 g smör
2 dl socker
2 ägg
2½ dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
rivet skal av en limefrukt

till formen:
smör
råsocker
kokosflingor

Låt ananasringarna rinna av – spara spadet.

Smörj en rund kakform med löstagbar kant. Strö kokosflingor i botten och råsocker ovanpå. Lägg ut ananasringarna på formens botten.

Rör smör och socker pösigt. Rör ner ett ägg i taget. Blanda mjöl med vaniljsocker och bakpulver. Vänd ner hälften, rör om, häll i en halv deciliter ananasspad, rör om och rör ner resten av mjölblandningen. Blanda till sist ner det rivna limeskalet.

Häll smeten försiktigt ovanpå ananasringarna. Grädda kakan i 175 graders ugnsvärme i ungefär 40 minuter.

Droppa en halv deciliter ananasspad över den färdiggräddade kakan.