Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Folk som äter upp II

Av Posted on Inga taggar 0

Foto: Magnus Aronson

Det har kommit massor av bra Förresten-recept, och det härliga med många av dem är både den vardagliga tonen och att man direkt förstår att det är riktigt goda rätter som uppstår. Såhär, till exempel, skrev Lena häromdagen:

”Vi åt kokt lax en dag förra veckan, och den biten var för stor, så det blev en bit lax kvar.  
Ett par dagar senare kokade jag spaghetti, och hur det nu blev, så blev det för mycket. Så då åkte spaghettin in i kylskåpet.
Dag 3 klippte jag sönder och kokade lite sockerärter, la i laxbitar och hällde på lite överbliven grädde, kryddade och serverade med uppvärmd spaghetti blandad med babyspenat och riven ost. 
Behövde inte stå länge i köket den dagen!”

Det kan väl inte vara många som har missat Lantmännens Ta vara på maten-kampanj — de har en lite större marknadsföringsbudget än Libris! — och en intressant del av den är Lantmännens bloggare, en proffskock, en ”husmor” och några andra. Proffskocken är Kurt Weid, och till exempel här ger han lite perspektiv på matsvinn. Och husmor är Maud Lindblå, som bland annat påminner om vettiga, enkla sätt att ta vara på överbliven kokt potatis.

Enligt Lantmännen slängs motsvarande innehållet i var fjärde matkasse som bärs hem från affärerna, och någonannanstans läste jag att 50–60% av julbordsmaten i Sverige också går i soporna.

Fortsätt skicka in bra tips, alltså!

Adventsfasta

Av Posted on Inga taggar 0

Idag börjar adventsfastan på många håll.

Fasta kan man förstås göra på många sätt. En präst som jag känner kungjorde på Facebook i förrgår att han skulle Facebook-fasta fram till jul — alltså inte använda Facebook alls. Andra fastar från TV eller från att läsa en del tidningar som de kanske inte behöver läsa egentligen eller från att gå på bio.

Men det som de flesta tänker på när man säger ”fasta” är förstås mat, och adventsfastan kan mycket väl vara en matfasta trots att vi är på väg mot julbordens och fikandets mest intensiva dagar. Man ska ju inte förstöra något för vänliga människor genom sin fasta, men man kan bestämma sig för vad man äter respektive avstår ifrån när man själv ordnar maten och att man tackar ja men inte tar om när man blir bjuden, till exempel. (Berömma kan man ju göra extra mycket — det behöver man aldrig fasta ifrån!)

Här på Kyrkkaffebloggen börjar vi med en soppa som till och med en gammaltestamentlig profet i öknen skulle ha kunnat äta — och tyckt om. Receptet kommer från Kristina som är en av dem som lagar mat på Berget i Rättvik. Det finns med i Tillsammansmat och i Saliga soppor.

Manuels majssoppa (foto: Magnus Aronson)

Manuels majssoppa

 

På Berget gillar vi att laga mat tillsammans. Vi är många som bidrar med gåvor i detta arbete. Den här soppan är enkel och lättlagad – en nödvändighet eftersom tidigare köksvana varierar mycket bland dem som kommer till Berget för att hjälpa till.

För fyra personer: grovhacka två gula lökar och blanda hacket med två burkar majs (340 g) i en kastrull. Häll en liter grönsaksbuljong och koka i tio minuter. Mixa med mixerstav eller i matberedare. Skiva en morot i slantar och låt den koka med någon minut. Tillsätt salt och vitpeppar efter behag.

Hur det blir

I vår kommer Kyrkkaffe i nyutgåva. Det är många som har frågat efter den, så jag hoppas att många blir glada!

Vi har funderat en hel del på hur nyutgåvan skulle se ut, och tillslut bestämde vi oss för två. Såhär blev det:

* Många tyckte om originalutgåvan som har varit slut länge nu. Vi har firat genom att göra den med klotrygg och märkband. Det blir jättefint tror vi!

* Många tyckte om mjukbandsutgåvan, men några har beklagat sig över att texten blev svårläst i det krympta formatet. Vi bestämde oss för att göra en mjukbandsutgåva i originalformatet — det blir också jättefint!

Böckerna trycks just nu i Lettland och kommer till oss i början av nästa år. Då blir det fest här på Kyrkkaffebloggen! Alla välkomna!

Ungerskt bondbröd

Ungerskt bondbröd (foto: Fredrik J Karlsson)

Idag, har jag hört, firas det nyårsfest i Lidingö församling. Inte en månad för tidigt, utan två dagar för tidigt — för det nyår som firas är det nya kyrkoåret, som börjar på söndag. Bra idé, eller hur?

På en stor fest är det härligt att servera generöst. Lajos stora ungerska bondbröd lyser upp vilket bord som helst. Här kommer receptet, som också finns i Brödglädje och Nybakat, hembakat — samt i en fin jubileumsbok som missionsförsamlingen i Skåre har släppt nu i höst!

***

”Jag är född och uppvuxen i Ungern”, skriver Lajos Zsigo som bor i Skåre. ”När jag var barn berättade min mor för mig om en bonde i byn där hon bodde. Hon fick som liten flicka följa med sina föräldrar och de andra i byn när vetefälten stod gyllene bruna och väntade på skördearbetarna. När de stannade upp och blickade ut över de mogna fälten, föll en av bönderna på sina knän och tackade och prisade Gud för LIVET. För honom var vetet liktydigt med livet.
Vetefältens skönhet och riklighet är en härlig bild, tycker jag. Den rika skörden betydde att byn skulle slippa hungra nästkommande vinter, men bonden som föll på knä visade också en klar och riktad tacksamhet till skapelsens Herre som gett dem LIVET.
En annan bild från min barndom är också förknippad med bröd. Vi var en stor familj med många munnar att mätta, och mor köpte alltid de största bröden. De vägde ungefär två kilo. Varenda gång hon tog hem ett bröd och skulle börja skära i det för att ge oss var sin bit, tog hon brödet i sin vänstra hand, och med kniven i den högra handen rispade hon ett kors på brödet och tackade Gud för brödet.
Med en sådan uppväxt kanske är inte så underligt att jag finner stor glädje i att baka bröd i dag. I mitt dagliga förvärvsarbete använder jag mitt huvud mer än mina händer, men när jag bakar och arbetar med degen och ser mina händers arbete växa fram, väldigt fysiskt, ja, då upplever jag en sådan trygghet och en stor glädje över att även jag kan baka LIVET. Men också över att jag vet vem jag kan tacka för livet.”

två stora bröd
Ugn: 250° i 10–15 minuter, 220° i 40–45 minuter

300 g kokt potatis
1 l vatten
50 g jäst
1 msk socker
2 ½ msk salt
knappt 2 kg Vetemjöl special

Pressa potatisen. Värm vattnet till fingervärme.
Lös upp jästen och sockret i lite av vattnet.
Blanda detta med resten av vattnet, den pressade potatisen, salt och lite av mjölet i en hushållsassistent. Tillsätt mer mjöl i omgångar. Låt maskinen arbeta igenom degen ordentligt i minst tio minuter – när den släpper från bunkens väggar har den en bra konsistens.
Låt degen jäsa övertäckt i bunken till dubbel storlek.
Dela den sedan i två delar, forma varje del till ett ovalt bröd och lägg dem på en plåt. Jag brukar ta undan lite deg att göra dekorationer av! När detta är färdigt, lägg en bakduk över bröden och låt dem jäsa i ungefär 50 minuter.
Sätt in bröden längst ner i ugnen i 250 graders ugnsvärme och låt dem stå i 10–15 minuter. Ta ut dem, pensla dem med vatten, sänk ugnsvärmen till 220 grader och sätt in plåten igen.
Om bröden börjar bli för mörka, täck dem med ugnsfolie.
Låt dem gräddas i ytterligare ungefär 45 minuter.
Ta sedan ut dem och låt dem svalna under bakduk.
Servera dem gärna varma med ungersk salami och paprika!