Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Åsa om delaktighet

Av Posted on Inga taggar 0

För ett litet tag sedan var jag ju i Solberga och berättade, och det var en fantastiskt fint ordnad förmiddag jag fick vara med om där. Inte minst tunnbrödsklämmorna och andakten har hamnat på min högst inofficiella kyrkkaffetopplista!

Innan jag skulle komma skickade diakonen Ingrid ett par exemplar av församlingsbladet, och där hittade jag en så fin intervju med Åsa Löf i Hålta. Jag har bett om lov att återge den (Hålta är en grannförsamling, och jag träffade Åsa i Solberga), och här kommer den:

Hur är du delaktig i församlingen? Jag är bland annat med och ordnar bakstuga i Hålta församling. Vi bakar kaffebröd till kyrkkaffet. Det är en sak som alla klarar av. Vi både skrattar och pratar om djupa saker, vilket faller sig naturligt när man arbetar med händerna. Ibland läser vi något vid kaffet och provsmakningen.

Varför är det viktigt att få med många? Att hjälpa andra till Jesus är ju vår viktigaste uppgift. Det är mycket lättare att ta steget in i kyrkan om man har en praktisk uppgift. Jag tänker mig ibland församlingen som en myrstack. Jesus är i centrum och alla i församlingen drar sitt strå till stacken för att bygga upp församlingen. Alla behövs!

Hur får vi fler att bli delaktiga i församlingen? Genom att vi som redan är aktiva frågar andra om de vill hjälpa till. Många kan behöva få en fråga för att våga ta steget. Det gäller att dela upp uppgifterna så att många gör lite och inte tvärtom, att få gör mycket. För att detta ska fungera måste man ha en ansvarig i församlingen som är som en spindel i nätet. Jag tror också att det skulle vara bra med en informationsstund från kyrkorådet några gånger per år, gärna under kyrkkaffet. Om man vet vad som är på gång blir man mer delaktig och förhoppningsvis mer aktiv.

Kanelbullens dag II

Ingegärds fyndbullar (foto: Magnus Aronson)

En del av oss får inte till den där rätta knycken när det gäller att kavla ut en lagom jäst vetebrödsdeg och bre på smör-och-kanel-och-socker-blandning. Tur för oss att det går att baka bullar på fler sätt!

”Jag har aldrig tyckt om att baka bullar”, skrev Ingegärd Nilsson i Gamleby till mig, ”men sedan jag hittade detta recept på kalljästa bullar är det annorlunda. De är underbara både färska och tinade. Nästa gång det blir min tur att ha kyrkkaffet här i Filadelfia i Överum ska jag bjuda på dessa goda bullar! Det ser jag fram emot.”

Den fyllning som Ingegärd föreslår är, som ni förstår, inte tänkt för Kanelbullens dag, men den som vill baka dem just idag byter förstås ut bittermandelaromen och kanske också vaniljsockret mot en lagom dos kanel.

Händerna på bilden tillhör Joel, Alva och Jacob, tre av de underbara fotomodeller som ställde upp när vi arbetade med Påtår.

Ingegärds fyndbullar

ca 20 bullar
Jäsning: ungefär en timme
Ugn: 250°, ca 7 minuter

50 g jäst för söta degar
2½ dl mjölk
1 ägg
½ dl strösocker
100 g rumsvarmt smör
ca 7 dl vetemjöl

fyllning:
100 g smör
¾ dl brunt farinsocker
1 tsk nystött kardemumma
1½ tsk vaniljsocker
1 droppe bittermandelarom

pensling och garnering:
1 ägg
pärlsocker
hackad mandel

Smula jästen i en degbunke och häll mjölken över. Rör tills jästen har löst sig. Tillsätt ägg och socker och klicka sedan ner smöret. Rör om. Tillsätt vetemjölet och arbeta ihop till en smidig och slät deg. Stjälp upp den på mjölat bakbord, rulla den till en längd och skär längden i ungefär 20 bitar. Rulla dem till runda bullar och lägg dem i pappersformar.

Tryck med fingret en fördjupning i varje bulle, täck plåtarna med bakduk och låt dem jäsa i ungefär en timme eller till dubbel storlek.

Sätt på ugnen och blanda ihop alla ingredienser till fyllningen. Pensla de färdigjästa bullarna med uppvispat ägg, lägg en klick fyllning i fördjupningen på varje bulle och strö pärlsocker och hackad mandel över. Grädda bullarna i 250 graders ugnsvärme i ungefär sju minuter.

Kanelbullens dag I

Kanelbullar (foto: Magnus Aronson)

Klart att Kanelbullens dag måste firas här på Kyrkkaffebloggen — den får väl nästan räknas som helgdag?

När boken Kyrkkaffe hade funnits ett tag hade vi också fått så många brev, e-postmeddelanden och telefonsamtal med olika önskningar och idéer att det kändes högst relevant att bli lite mer specifika och sätta ihop specialböcker om olika viktiga kyrkkaffeingredienser. Ni vet, bulle, mjuk kaka, liten kaka. Först gjorde vi Långpannans lov (som nog har gått om Kyrkkaffe i försäljningsstatistiken nu) och Bästa bullarna. Och Bästa bullarna, kära vänner, det är dagens bok!

Kaeth Gardestedt, kvinnan bakom idén med att fira Kanelbullens dag den 4 oktober varje år, är en av dem som medverkar i boken. När jag lärde känna henne arbetade hon på Hembakningsrådet, och det kan vara värt att påpeka att Kanelbullens dag från början inte alls var tänkt som Pressbyråns och bageriernas och caféernas stora dag utan som hembakarnas. De flesta av oss är nog överens om att en nybakad hembakad kanelbulle slår en köpt med hästlängder, eller hur?

(Själv är jag ganska värdelös med vetebrödsdegar som ska kavlas och rullas, det brukar bli ojämnt, men min medhjälpare Sofia som var med och gjorde Påtår har det rätta handlaget. Det är hon som har gjort de perfekta bullarna på bilden. De gick åt snabbt.)

Finsk brödglädje

Av Posted on Inga taggar 0

Finsk brödglädje.

Jag har hela tiden tänkt att Kyrkkaffe skulle kunna passa så bra i Tyskland — där finns det ju redan många som älskar röda stugor med vita knutar och kanelbullar och annat svenskt.

Än har inget tyskt förlag vågat göra någon av böckerna eller ens stjäla vår idé (även om den här lilla boken är något åt det hållet), men en rolig sak är att ett finskt förlag har gett ut Brödglädje. Med en helt egen titel som jag har fått förklarad för mig en gång (den har med himmelskt bröd att göra och är tydligen vitsig på något vis) men som, tja, är ganska lång, eller hur? Du som helst bakar bröd på finska kan beställa den från det finska förlaget eller från till exempel Adlibris.

Pernillas fantastiska cheesecake

Av Posted on Inga taggar 0

När folk skriver på Facebook att de har ätit något sagolikt gott frågar jag om receptet. På det viset fick jag detta cheesecakerecept från min gamla gymnasieklasskamrat Pernilla, som bor i Östersund. I receptet står det att man man utesluta limesmaksättningen om man vill, men enligt Pernilla är det just den som är poängen.

Hörni, jag har undrat över en sak. Trots att jag till och med har ätit cheesecake på The Cheesecake Factory i USA, där en bit är som en middag. Finns det olika namn på gräddad cheesecake och ogräddad någonstans? Vilken sort är ”den riktiga”? Och vilken sort är egentligen allra godast?

Ugn: 150 grader i ca 15 minuter + 175 grader i 20 minuter

botten:
16 Digestivekex
1 dl strösocker
125 g smör

fyllning:
400 g Philadelphiaost
1 dl socker
2 ägg
2 tsk vaniljsocker
ev 2 msk limesaft + rivet skal

Krossa kexen (lättast i en matberedare). Smält smör och socker i en kastrull och blanda sedan ner kexsmulorna.
Tryck ut kexblandningen i en form med löstagbar botten, 23–25 centimeter i diameter. Grädda den i 150 graders ugnsvärme i ungefär en kvart.

Blanda fyllningen i matberedaren. Bred ut den över kexbottnen och grädda i 175 graders ugnsvärme i 20 minuter.

Servera med bär eller bärsås.