Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Nya, fina

Av Posted on Inga taggar 0
UPPDATERING 13 JANUARI: Det gick snabbare än någon hade lovat. Böckerna finns redan på vårt lager i Falun och är på väg ut till butikerna i hela landet.

Nya Kyrkkaffe-utvågor. Klotrygg till vänster, mjukband till höger.

En i Örebro har fått sina, berättade han igår. Inget att vänta på alltså. Bara att springa och skaffa det man behöver!

***

Första dagen på redaktionen i år — och titta vad som låg på mitt bord när jag kom. Ja, precis, inte en Kyrkkaffe, utan två! Förhandsexemplaren av båda de nya utgåvorna har kommit!

Såhär var det: både originalutgåvan och mjukbandsutgåvan har varit slut ett bra tag. Många har hört av sig och frågat hur man kan få tag på dem och varför vi inte trycker om dem. Och samtidigt har jag ganska länge drömt om att den varmröda ryggen skulle bli en klotrygg, för klotrygg, det är vackert det.

Måste bara visa märkbandet också.

Så nu när vi skulle trycka om frågade vi på lite olika varianter och fick fram ganska bra priser på en kombination av två: en med hårda pärmar, klotrygg och märkband, och en i samma format men med mjuka pärmar och flikar.

Alla ni som har saknat Kyrkkaffe: den 20 januari ska hela tryckningen komma till vårt lager. Då är det dags att hugga in igen. Välkomna!

Predika om mat

Foto: Magnus Aronson

Här är något så osannolikt, så festligt och så rätt att vi bara måste prata om det en stund: en predikotävling! Där ämnet är mat (och matens vägar i världen)! Och där förstapriset är en resa till den stora kristna konferens (med mattema!) där predikan ska hållas! 

Alla som är med i någon kyrka är välkomna att delta, står det. Vilken kristen kyrka som helst. Man får själv välja bibeltext/er/ att predika över. Och lekmannapredikanter är välkomna. Också sådana som aldrig har stått vid en ambo förr. Juryn kan ju bara läsa predikan innantill när bedömningarna ska göras. Fram till 30 mars kan man skicka in sitt bidrag. 

Skynda och delta, alla ni som har något på hjärtat! 

Det ska tilläggas att det även för Kyrkkaffebloggen känns lite främmande med tävling i predikande, men ämnet är ju bibliskt och viktigt, minst sagt. 

(Arrangör av tävling, Food for Life-kampanj och konferensen Church Week of Action on Food är The Evangelical Advocacy Alliance. Konferensen hålls i Génève i Schweiz den 10–17 oktober i år. Tack till Martin Garlöv för tipset! Carina som bloggar för POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, kommenterar tävlingen här.) 

Fattiga riddare i Rotterdam

Mellan juldagen och dagen efter nyårsdagen var jag och min kusin Mi i Rotterdam, där bröderna från den ekumeniska kommuniteten i Taizé och deras medhjälpare (många!) ordnade ett möte för ungefär 30 000 deltagare.

En av idéerna med Taizés Europamöten är att så många deltagare som möjligt ska tas emot i värdfamiljer på platsen. Efter en natt i den underbart vackra svenska sjömanskyrkan hamnade Mi, jag och en god vän i dess finska motsvarighet, där tre spanska deltagare sov i ett sovrum i en av tjänstelägenheterna och vi tre fick ta köksgolvet.

I samma kök lagades det frukost och kvällsmat till åtta personer, och en kväll när vi kom hem stod kyrkans husmor Riikka vid spisen och stekte något. På bordet stod vispad grädde och jordgubbssylt.

Kvällsmat.

”Ah, French toast!” sa Ita Marija.

”Fattiga riddare!” sa jag.

”Toast of Saint Teresa!” sa våra spanska vänner.

På finska heter det tydligen köyhät ritarit — alltså med samma underbara liknelse som på svenska.

(Det som syns till höger på båda tallrikarna är en finsk juldelikatess, en stjärna av smördeg med en klick katrinplommonpuré i mitten. I det här fallet var det så att en förpackning deg hade blivit över efter kyrkans julbasar, så också denna lyx var ett slags restmat!)

Riikka steker fattiga riddare.

Riikka doppade och stekte vitt skivat matbröd, lite grövre skivat bröd och baguettebitar i olika storlekar, och allt blev lika gott med sylt och grädde.

Hon berättade att de finska sjömän och lastbilschaufförer som kommer till kyrkan mest av allt, efter saunan såklart, saknar riktig finsk husmanskost, så mathållningen för personalen bygger mycket på att ta vara på resterna efter gammaldags skrovmål. Och när det blir såhär gott, varför inte bjuda internationella gäster på just rester?

Fattiga riddare är en rätt som man egentligen lagar på en höft, men för den som behöver ett recept går det fint att klicka här.

Mer om Europamötet finns att läsa i Världen Idag, Dagen och Kyrkans Tidning, och på Taizés egen hemsida (bildgalleri här) och Svenska kyrkans hemsida. Bloggaren Brygubben deltog på distans och samlade en rad videoklipp.

***

UPPDATERING: Hans-Paul som är gift med Riikka kompletterar: ”With Riikka I talked about it afterwards, and realised we forgot a couple of aditional points. In Dutch, we call them ‘Wentelteefjes’, which literally would mean something like ‘turnover-females’. In my experience they should be very soft and dripping. My mother would always cut off the crusts before baking, probably to make them softer. On the other hand, Riikka would normally make these Riddare of ‘Pulla’ (in Finland, served with coffee when fresh). Cut in thick slices, I think they look exactly like chicken fillet.”

Fredagsförebild III: Emelie Petersen

Av Posted on Inga taggar 0

Lite storståtligt måste det vara första gången på det nya året — så veckans fredagsförebild är Emelie Petersen, en tysk kvinna som hamnade i Sverige som flykting på 1800-talet och som från sitt hem på en liten herrgård i Småland utövade ett enormt inflytande över hela landet. Positivt, förstås. Bland annat startade hon den svenska syföreningsrörelsen! Här berättar Lars Ericsson om henne i en intervju som också finns publicerad i boken Kärlek, nål och tråd. Och ja, Emelie är identisk med Mormor på Herrestad.

***

Mormor

Emelie Petersen.

– Det började med att jag läste Ett helgons biktbok, som hade getts ut på 1940-talet. Jag hade hört talas om Mormor när jag växte upp, men jag hade inte väntat mig det här. Det blev så mänskligt, så ärligt. Texterna var ju inte alls ämnade för andra, men så hade Lina Sandell publicerat ett stycke i tidningen Korsblomman 1882, och så blev de kända och folk ville läsa mer.

Lars Ericssons första möte med Mormor blev ett möte med en kvinna som hade mycket att kämpa med, som upplevde sig själv som pratsjuk och kärlekslös, som var psykiskt bräcklig, som hade stora krav på sig själv, som hade migränattacker och nedsatt hörsel sedan ungdomen och som ofta plågades av tandvärk.

Se där den kvinna som startade skolor (och internat), ordnade kvalificerat arbete åt massor av fattiga kvinnor på landsbygden, samlade 1800-talets främsta andliga ledare i sitt hem mitt ute på landet, ledde en stor väckelse – och startade den svenska syföreningsrörelsen!

De tre kungarnas kaka

Av Posted on Inga taggar 0

Någon som längtar efter en ny tradition att förlänga julen med?

I Frankrike finns det en som har med trettondagen och de tre långväga besökarna att göra. Och som visserligen högtidlighålls mest på arbetsplatser och i familjer, men som absolut skulle fungera på ett kyrkkaffe också! Magnus Magnusson, som är präst och chefredaktör för tidningen Bröd, skrev om den i Brödglädje, och sedan har jag läst mer i Charles Timoneys utomordentligt allmänbildande bok Pardon my French.

Här är Magnus text:

 

Figurer att baka in i Galette des Rois till trettondagen (foto: Magnus Magnusson)

Vad gömmer sig i brödet?

Alla har vi väl någon gång fått mandeln i julgröten. Den som får mandeln sägs på vissa håll bli gift under året som kommer – i andra sammanhang måste den som får mandeln rimma, eller också föräras han eller hon en extra julklapp, en mandelgåva. Ja, vi kan nog koppla ihop mandeln med en positiv upplevelse. 

Vid sekelskiftet 1900 fanns bland förmögnare familjer i Sverige traditionen att placera en liten porslinsfigur i julgröten i stället för mandeln. Den kallades grötdocka och finns än i dag i hem och på leksaksmuseer. Dockan sågs naturligtvis som lite tjusigare än den traditionella mandeln.