Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Kyrkkafferedaktören rekommenderar

Av Posted on Inga taggar 0

Barista -- bra ställe tycker kyrkkafferedaktören.

Igår var förlagschef Inger i Malmö och hälsade på, och vi stämde träff med både blivande och högst etablerade författare för att titta på varandra, prata (mycket och intensivt) och se vad vi kan göra tillsammans framöver. Högst produktivt.

Så var fikar en kyrkkafferedaktör helst?

Ja, har man umgåtts med kyrkkaffemänniskor så mycket så har man ju vant sig vid en viss standard. Det som serveras ska vara både gott och så rättvist som det bara går. Och så ska man få sitta kvar så länge som man behöver för att komma till punkt. Och så ska det gärna vara fint runtomkring, på ett sätt som gör att man minns att världen är stor.

Så i Malmö tar jag gärna med folk till Barista. (Kuriosa: till och med toaletten där påminner en om att världen är stor.) Eftersom jag inte alls är kaffefinsmakare vet jag bara att jag gillar deras varma choklad och deras smörgåsar och deras lustiga gröna smoothie, men Inger verkade nöjd med cappuchinon, och ett bra möte blev det, jodå. Snart ska jag avslöja vilken bok det handlade om!

Vårhängen

Det krävdes lite övertalning innan jag fick fotograf-Magnus att ta den här bilden. Han är inte så mycket för pynt, tror jag. Eller i alla fall inte virkat pynt. Men de små skruvarna gör mig alltid glad — min mamma brukar sätta igång med dem när det fortfarande är mörkt ute, och så plötsligt är det vår istället.

När jag var i Glanshammar och pratade för ett tag sedan berättade en av fikafixarna där att hon hade fastnat just för de här hängena och fått med sig de andra i sin handarbetsgrupp så att alla fikaborden i en kyrka inne i Örebro (minns jag rätt?) hade fått vårpynt. Då är det många som blir glada!

En lustig sak är att nästan ingen kan låta bli att klämma på dem. Men det tål de!

***

Virkade vårhängen (foto: Magnus Aronson)

Virkade hängen som skruvar sig pryder fastlagsris eller påskris år efter år. Virka dem i gult eller ljusgrönt bomullsgarn såhär:

Lägg upp 30 lm. Virka 2 st i 4:e lm och fortsätt med 2 st i varje lm varvet ut. Ta av garnet och gör en upphängningsögla antingen av ändarna eller av en iträdd sytråd.

Hängen till allt möjligt

•  Julhängen: virka i vitt garn, silvergarn eller glittergarn.

•  Hösthängen: virka i olika röda, gula och brandgula nyanser.

• Virka fyra hängen i det garn som blev över från vantstickningen och fäst dem två och två vid handledens underkant.

• Virka tre eller fler hängen i det garn som blev över från mösstickningen och fäst dem vid toppen istället för tofs.

Ananaspaj

Av Posted on Inga taggar 0

Ananaspaj (foto: Magnus Aronson)

Ett recept som jag har fått från Lena som är husmor i ett församlingshem i Älmhult – och snarlika recept cirkulerar på många receptbloggar, där de ofta blir utnämnda till ”världens godaste paj”. Inte alls svårt att förstå.

Baka den gärna på rättvisemärkt ananas (när vi gjorde den till fotograferingen fanns det bara rättvisa ananasringar, så vi skar dem i bitar. Kross ser ju lite annorlunda ut, men det blir lika gott, båda delarna!). Det går bra att använda lätt-crème fraîche. ”Servera pajen något avsvalnad med vaniljglass eller lättvispad grädde”, skriver Lena.

Receptet finns med i Perfekta pajer, såklart.

en paj
Ugn: 175º, ca 40 minuter

150 g smör
1 dl socker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

fyllning:
1 ägg
2 dl crème fraîche
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
500 g avrunnen krossad ananas

Blanda smör, socker, vetemjöl och bakpulver till en deg och tryck ut den i en pajform.

Rör ihop ägg, creme fraiche, socker och vaniljsocker till en jämn smet och blanda i det avrunna ananaskrosset. Häll detta i pajformen och grädda pajen mitt i ugnen, 175 grader varm, i ungefär 40 minuter.

Kaffe med blod och eld

I helgen var jag i Riga och gjorde bland annat en intervju med Rut och Peter Baronowsky på Frälsningsarmén (få se nu om jag kan stava till det på lettiska: Pestisanasarmija) där. Den intervjun ska nog snart dyka upp här — men det finns en annan fantastisk sak att titta på så länge. Någon som känner igen de här burkarna? Det lilla reportaget finns med i Kärlek, nål och tråd — det bästa från syföreningarnas värld.

***

Tidig fair trade.

”Frälsningsarméns kaffe – blod och eld” står det på den röda burken. Medlemmarna i Frälsningsarméns Örebrokår har samlat ihop vad deras hyllor och skåp rymmer av det som på modern svenska kallas profilprylar och gjort en utställning. Men det är inte bara porslin med bilder av Booth som predikar på gatan, dockor, flaggor och skedar – de röda plåtburkarna är en tidig variant av vad vi i dag kallar rättvis handel. Från första hälften av 1900-talet!

– Frälsningsarmén i London samordnade transporter av kakao, te och kaffe från Ceylon och några afrikanska länder där det fanns kårer och där Frälsningsarmén hade lantbruksskolor, berättar Bo Albinsson som arbetar med Frälsningsarméns museum. Jag har själv varit i Ghana och hälsat på i en skola som driver en apelsinodling, och det fungerade nog på ungefär samma sätt då.

Det fanns både stiliga burkar och enklare påsar att fylla på burkarna med. Varje kårledare skötte sin kårs beställningar, och leveranserna kom tillsammans med Stridsropet på tåget. Medlemmarna kunde både dricka rättvist kaffe på kårens sammankomster och köpa med sig hem.

– Vi jobbar ju lite annorlunda jämfört med andra samfund, säger Gunilla Johansson i Örebro. Visst skickar vi ut missionärer, men vi talar inte om missionsländer. Det finns kårer i 113 länder nu – Frälsningsarmén har aldrig varit så stor som i dag – och hälften av våra medlemmar finns i Afrika, men där finns bara en tiondel av våra pengar. Så vi arbetar med hjälp till självhjälp hela tiden. Det gjorde vi med kaffet, teet och kakaon också. Det var inget märkvärdigt med det.

Någon gång under 1950-talet las verksamheten med kaffet och teet och kakaon ner av praktiska och opraktiska skäl, berättar Bo Albinsson. Tullbestämmelser och moms krånglade till det, och frakterna ut till kårerna blev arbetskrävande. Nu när Frälsningsarmén arbetar mycket med Sally Ann-affärerna, rättvis handel-butiker med produkter från olika delar av världen, har cirkeln slutits.

– Det var ju egentligen fair trade vi höll på med redan då, säger Bo Albinsson. Det är märkligt att vi slutade med det.

Fredagsförebild VII: Lotta Sandström, Afghan Face

Mösstickning pågår. Bild lånad från www.afghanface.se

Kyrkans Tidnings reporter Signe Hassler berättade nyligen i ett stort reportage (som jag tyvärr inte kan hitta i webupplagan) om Lotta Sandström, som startat företaget Afghan Face för att stötta barnfamiljer i Afghanistan och hjälpa dem att hitta försörjning. Det var så inspirerande läsning att jag genast skrev till Lotta och frågade om jag fick berätta om hennes arbete på Kyrkkaffebloggen. Jag fick svar direkt. Och det är klart att hon och alla hennes stickare blir en fredagsförebild för oss andra! 

Här kan man läsa om hur de stickade mössor som numera säljs i Sverige tillverkas ända från fårklippningen — Lotta fick idén när hon arbetade för den svenska försvarsmakten i Afghanistan och såg alla får som strövade omkring. Innan dess hade hon samlat in en halv miljon kronor till skor — inhemskt tillverkade! — åt barn som gick barfota i snön i det område där hon arbetade.

Jag har frågat Lotta om mönster, för utbyten hör till de företeelser som får avstånden i världen att minska, tycker jag. Nu är det så att stickarna stickar efter Lottas uppstickade modeller snarare än efter mönster, så det gick inte riktigt (men jag kanske kan skaffa en mössa och räkna lite). De flesta som arbetar i Afghan Face är kvinnor som varken kan läsa eller skriva, och ett av Lottas mål är att alla snart ska kunna skriva sitt namn för att kunna underteckna papper på riktigt istället för att bara sätta ett kryss eller ett fingeravtryck. En bra början till utveckling och mer självständighet för familjeförsörjarna!

Och jag associerar förstås genast till Mormor på Herrestad och hennes arbete i Kärda socken i Småland på 1800-talet. Såhär startar man en rörelse, och man vet aldrig hur mycket bra den kan resultera i! Heja Lotta!