Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Recensionsglädje

Recensionen.

”Ingenting i boken är sentimentalt”, skriver tidningen Hemslöjds recensent efter att ha berättat om ett och annat ur Värma varandra: Yemenvästen, Tågsockorna och filtgrupper som stickar rutor i ullgarn. ”Avgjort värmande” är slutklämmen. Glädje!

(Hemslöjd är en lyxig och vacker tidning som man kan bläddra i i flera veckors tid. Och spara för att bläddra igen om ett tag. )

Vad man kan ha mormorsrutor till

I Värma varandra finns det en liten lista:

Saker man kan göra av mormorsrutor (och gjorde på 1970-talet …)

• filt
• överkast
• babymössa med knytband under hakan (fyra större rutor eller många små)
• väst
• halsduk
• sittdyna
• innetofflor (av 6 rutor, diagonalen lika lång som fotens bredd)
• brickband
• gardinomtag
• lagningslappar till armbågar och knän
• fickor att sy fast på kläder
• kasse
• handväska
• mössa (en rad rutor nertill + påvirkad kulle)
• docksovpåse
• kudde
• draperi
• duk
• glasögonfodral
• pennskrin (fodrat såklart)
• tavelram

En sak som inte fanns med på listan måste vi komplettera med idag. Det är Sofia Falk, kantor i Brämhult och en av dem som jag träffade när jag kom till församlingen för att träffa syföreningen (som är med i ett reportage i Kärlek, nål och tråd), som har skickat en bild av en egen uppfinning. Fin, eller hur? ”Klänningen sydde jag av, vad kan det heta, ylletyg kanske? Och sedan lärde jag mig att virka mormorsrutor som jag sydde på”, skriver hon. Den vackra idén är härmed vidarebefordrad. Tusen tack, Sofia!

Ingen hade på 1970-talet kommit på att man kunde göra fodral till bärbara datorer, telefoner och läsplattor. Det har sin naturliga förklaring. Men nu finns det förstås inget som hindrar oss. Ha!

Förlorad match mot nötchokladcigarrerna

 Vi hälsar gästbloggaren Carolina Klintefelt välkommen tillbaka med ett glädjetjut och bjuder hem oss själva till henne vid nästa bakningstillfälle. För stora och dessutom trasiga kakor — kan det bli bättre?

(Det var Carolina som fick en läsare att utbrista ”PRECIS sådär är det!” med sin text ”Baka bullar” för en månad sedan.)

 ***

Carolina "jag vill ge röst åt alla oss som misslyckas ibland" Klintefelt (foto: privat)

De finns säkert därute någonstans. De, som lyckas få småkakorna att bli lika snygga som på bilderna i boken, och lika många som antalet i receptet anger. Om ni läser detta – snälla, ge er inte till känna! Jag vill inte veta.

För jag förstår ju att jag gjort någonting väldigt fel, när jag istället för de cirka 75 utlovade nötchokladcigarrerna, enligt Sju sorters kakor, bara får sådär 30 stycken. Det oprecisa antalet beror på att jag inte riktigt har koll på hur många som dukade under i olika stadier av tillverkningen.

Och utseendet ska vi inte tala om – inte ens en mor kan tycka att mina kakor är vackra.

”De behöver inte vara snygga, bara de är goda”, säger min egen tröstande mor. Och det är ju sant, förstås. Men nog är det roligare att bjuda på någonting som åtminstone går att känna igen som en medlem av kaksläktet.

Istället för bildens smäckra små rullar, får jag feta blaffor som flyter ut åt alla håll. Uppenbarligen har jag gjort dem minst dubbelt så stora som receptmakaren har tänkt sig, men ändå – de borde väl kunna hålla formen för det? Proportionerna mellan ingredienserna är ju desamma! Några kakor växer ihop och blir odugliga på en gång.

Godegårdsgott

Godegårdsgott i repris, med Tillsammansmat-stekspade.

Det kom ett trevligt litet brev:

Hej Anna!

Har just läst på Kyrkkaffebloggen från den 14 februari och blev väldigt intresserad av boken Godegårdsgott. Som mat- och bakglad är jag lycklig ägare till alla böckerna i Kyrkkaffeserien och skaffar mig gärna kokböcker, där jag kan bidraga till församlingars olika ändamål. Jag undrar därför till vem jag vänder mig, för att kunna köpa Godegårdsgott. Mitt ”hjärtevarma” tack på förhand!
Med varm hälsning,
Birgitta

Det svarar Kyrkkafferedaktören förstås gärna på: Godegårds baptistförsamling presenterar sig på Kyrktorget, och där finns också en e-postadress till pastorn Per-Anders (som är pastor där och i Zinkgruvan — det var därför jag fick boken i Zinkgruvan). Skriv till honom och be att få beställa så tror jag att han blir glad och ordnar det direkt!

Det finns ju många församlingar som har gjort egna receptböcker. Vi kanske kan presentera fler här på Kyrkkaffebloggen? Skriv och berätta så sätter vi igång!

Fredagsförebild IX: Paul Gustavsson, bullbakare

När vi skulle göra Påtår var det någon som skickade ett tidningsklipp om en pensionerad pastor, Paul Gustavsson, som hade slutat predika och bakade bullar till församlingen istället. Det visade sig vara ännu bättre än det lät.
Tänk om fler gjorde så! Paul hade slutat baka i kyrkan redan när jag intervjuade honom, men då hade han bakat flera hundra bullar var tredje vecka i fyra år …

OBS! Det fantastiska receptet kommer efter intervjun!

*** 

Snäckor till frysen

Först vill Paul Gustavsson inte berätta om sina år som kyrkbullebagare.

– Det finns så många kvinnor som gör det arbetet hela tiden, säger han. Det enda som är ovanligt med min insats är att jag är man!

Men sedan medger han att hela historien är ganska osannolik och rolig, och så berättar han ändå. Så här var det: